Sitter och gruvar mig för att jag snart måste bylta på mig och gå ut i snöstormen... men innan dess tänkte jag "tycka till" lite igen.

Jag är ingen vän av det där att "allt var bättre förr" för så är det inte. Men å andra sidan var inte allting sämre förr heller. Vissa saker håller än idag tycker jag... och då gäller det inte bara hundar och hundträning.

Men nu var det ju främst hundträning jag tänkte fundera över. Jag tror att jag har tagit till mig många nya tankar och idéer inom det området, men jag vet också att jag har med mig ett antal "gamla" metoder som jag trivs med och som jag vet fungerar bra.

Och det kan jag ibland uppleva som en liten belastning.... i all synnerhet när jag träffar på människor som helt förkastat allt gammalt till förmån för nya influenser.

Fast nu måste jag väl för tydlighetens skull förstås påpeka att jag tycker att det är helt OK att var och en tillämpar de metoder man själv tror på. Jag vill inte alls påstå att mitt sätt att tänka och agera på något vis är bättre än något annat sätt. Var och en må bli salig på sin tro.....

Men... jag tänker i alla fall spekulera lite.....

Och till att börja med så skulle jag vilja dela upp saker och ting i olika fack.

Ett fack är ren tävlingslydnad. Ett annat fack är aktiveringsövningar man gör för skojs skull. Och ett fack är vardagslydnad.  

I min värld så gäller det olika regler för de där olika facken. Och jag har aldrig upplevt att det är något problem för hundarna att hålla isär det... att jag har olika krav på dom i olika sammanhang alltså. Dom är så smarta att dom lär sig det, på både gott och ont förstås.

Om jag börjar med det enklaste... aktiveringsövningar av olika slag. Sånt man gör bara för att det är en kul grej, och för att hunden ska få lite hjärngympa.

Där har jag väldigt låga krav på lydnad. Där är det hunden som styr, och jag som anpassar mig. Är inte hunden på humör en dag, så struntar vi i övningarna. Slarvar hunden så Ok då... noll belöning, men det är också det enda negativa det för med sig. De här övningarna gör vi enbart för hundens skull, även om jag naturligtvis också tycker att det är kul.

Men jag vill inte ha någon robot till hund. Jag vill ha en självsäker hund som tror på sig själv och som har lite ego... och det får jag inte om jag i alla små situationer alltid betvingar den att göra på mitt sätt. Så i de här situationerna får hunden växa...

Sen tar vi vardagslydnaden då.... där finns det en gradering när det gäller vad jag vill att hunden ska göra. Att komma när jag kallar, har prio 1. Att lyda mitt NEJ har också prio 1, men de två sakerna är nog de enda som är absolut  ovillkorliga. Lyder min hund inte i dom situationerna, då blir det konsekvenser... (nej, jag slår inte hundarna   ). Men funkar de två sakerna till 100% då har man det ganska så problemfritt med sin hund....

För övriga situationer finns det en viss "tänjbarhet" kan man väl säga... där får situationen (och ibland mitt humör) avgöra hur pass viktigt det är med ovillkorlighet. Och då försöker jag få hunden att förstå när det är viktigt genom att använda rösten på olika sätt.  Frihet under ansvar, med stor lyhördhet, kan man kanske kalla det stadiet...

Sen kommer vi till tävlingslydnaden då, och där är i min värld alla moment ovillkorliga. Totalt meningslöst att tävla med en hund som är van att få välja om den vill göra saker och ting när jag säger till. Och nu pratar jag alltså om mig själv och mina bevekelsegrunder för att tävla.

Den som vill tävla bara för att delta, kan direkt sluta läsa här....

Har jag tränat så att hunden kan och får välja bort att göra det jag säger, då kan jag inte heller förvänta mig att den ska göra annorlunda på tävling.  Då kommer det alltid att finnas ett osäkerhetsmoment när vi tävlar... vill hunden göra som jag säger idag, eller kommer den att hitta på nåt som den tycker är roligare?

Och det är där man skiljer agnarna från vetet när det gäller hundträning. Kan jag få min hund att alltid göra det jag säger när det gäller tävlingsmomenten... och att den samtidigt viftar på svansen och verkar ha kul... då tycker i alla fall jag att jag har lyckats.

Att ha en hund som gör det den ska, och samtidigt ser ut som om den är på väg till stupstocken... det är inget att vara stolt över.

Ok då... och hur får man en hund att agera så då? Göra allt man säger och dessutom göra det med viftande svans...?

Vet ni att jag har faktiskt inga patentknep för det. Men... jag vet i alla fall att jag måste vara väldigt tydlig mot min hund för att den ska förstå vad jag vill och menar.

Klart och tydligt beröm när den gör rätt, lika klart och tydligt tillrättvisande när den gör fel. Det är ju liksom det hundar lär sig något på... att dom får klart för sig vad som är rätt och vad som är fel.

Och med tillrättavisande menar jag inte hugg och slag och elaka röster och sånt, utan ett tillrättavisande anpassat efter just den hunden, men som tydligt visar för hunden att "nej, nu gjorde du fel!".

Och när ni sedan gör om och hunden gör rätt... "Ja, nu gjorde du rätt!! "

Idag är (nästan) alla väldigt medvetna om att dom ska berömma sin hund. Däremot så anses det i vissa kretsar fult att tillrättavisa sin hund.

I mina ögon så är det ojust mot hunden att inte göra just det... att inte tala om när den gör fel. Hur i all världens dar ska den annars veta vad som är rätt och fel??

Den förväntas att själv komma på att "nu var det nog inte så bra för nu fick jag ingen belöning".. och så ska den försöka en annan variant istället. Vad händer då på tävling där alla belöningar uteblir? Hunden blir osäker och testar andra utföranden för att få sin belöning... blir kanske lite fjäskig och lite slarvig...

Kanske helt OK i många sammanhang, men inte i min värld när det gäller just tävlingslydnad. Klara tydliga besked om hur det ska vara, när det är rätt, och när det är fel.... då får man en säker och trygg hund som vet exakt vad som förväntas av den på tävlingsplanen.

Lätt som en plätt... eller??  Nej, det är inte lätt, varken för oss eller hundarna, men det är kul! Och för att hunden ska få så stora chanser som möjligt att göra bra ifrån sig så att matte/husse blir nöjd, då måste vi vara tydliga under inlärningen. Allt annat är ojust mot hunden... tycker jag.

Ja, det var dagens utläggning det... nu ska jag pulsa ut i snöstormen för en promenad med de fyrbenta vännerna.