..... över alla kostnader som gäller hunderiet. Tävlingar, resor, mat, vaccinationer, försäkring, medlemskap, träningsredskap o.s.v.  och det är intressant läsning när året är slut.

Jag försöker få med allting, men resor till lokala träningstillfällen och kostnaden för träningsgodis, det kommer inte med. Det blir alltför svårt att hålla reda på tycker jag....

Men alla andra "större" kostnader, dom bokför jag hyfsat noggrant... 

Salza är ju född 2006 så nu har jag några år att jämföra, och det är kul. År 2006 blev ju lite dyrt eftersom det var då jag köpte henne. År 2007 och 2008 blev båda lite billigare och slutar nästan exakt på kronan på samma summa. Vi tävlade ju en hel del då, och reste en del, men de två åren hamnade på ungefär samma kostnad ändå.

Sen small det till.... år 2009   jisses, till och med jag baxnar nästan när jag ser slutsumman. Men i den STOOORA summan finns också hennes kastrering med, den fick jag ju betala utan hjälp av försäkringen.

Men i alla fall.....  fast.... ett championat är ju värt en del förstås. Eller skulle kunna vara, om man kunde dra nytta av det på nåt vis, vilket jag inte kan.    

Men det var ju inte därför vi ville ha det, det var ju mest vägen dit som var så kul.... jaja, skit samma.

Ja, och så är det år 2010 då.... haha... jag får nästan kika med förstoringsglas för att se den löjliga slutsumman (överdriver kanske lite där)    Jämför jag med de "billiga åren" 2007 och 2008 så är årets slutsumma ändå bara hälften. Fast... vi pratar ju fortfarande om ett antal tusenlappar förstås... men jämfört med 2009 så...

Och det passar ju bra det eftersom min börs för det mesta gapar tom, men det är i alla fall intressant att hålla lite koll på hundkostnaderna och se hur många små summor blir till en ganska så stor summa i slutänden.

Och så ser jag ju svart på vitt vilken skillnad det blir om man tävlar eller ej under året.    

Och så över till nåt helt annat.....

Det var ju kul att gårdagens inlägg gav lite reaktioner och tyckanden.    Det är alltid roligt när ni hör av er med kommentarer... och ni måste inte alltid tycka som jag gör    

Naturligtvis är det så att vi alla är olika, och att vi alla tränar och jobbar utifrån våra egna tyckanden och tänkanden.  Det finns nog inget rätt eller fel i de här sammanhangen, må var och en göra det dom själva känner för, så blir alla glada och nöjda.     Och förhoppningsvis framgångsrika....  efter sin egen måttstock...     

Jag inser som sagt att mina krav ofta är (alltför??) höga jämfört med vad många andra kräver av sina hundar. Men nu har jag ju tur som har en hund som klarar av det....

Men det är konstigt det där... jag har alltid haft hundar som klarar av mina krav...    Kan det vara så att hundarna växer med kraven och anpassar sig?

Kanske har jag haft "tur" och fått hundar som är mentalt starka och därför fixar mig och mina idéer?

Ja, inte vet jag... jag vet bara att Salza passar mig som handen i handsken... och det har mina tidigare hundar också gjort (med ett enda undantag). Om det är en slump eller nåt annat, det vet inte jag.... men det är en himla tur att det är så i alla fall.

Kanske har det nåt att göra med att jag alltid har letat efter en viss typ av hund när jag letat valp. Efter en viss typ av föräldrar alltså.... med vissa egenskaper.

Jag har ju en viss självinsikt trots allt och vet i alla fall vilken typ av hund jag absolut inte passar ihop med. Och jag har väl kanske haft en himla tur genom åren som alltid fått den hund jag velat ha (utom den där gången uppfödaren valde åt mig, det är den enda hunden där "personkemin" oss emellan brast lite) .

Kanske att många skulle tjänat på att lägga ner lite mer tid på att verkligen leta efter rätt föräldrar och rätt valp (för dom är ju alltid lite olika trots samma föräldrar) när dom köper sin hund...    

Inte vet jag... men ibland när man står och tittar på ett ekipage som tränar eller tävlar... eller som "bara" går en kurs av något slag...  så kan man slås av att dom, hund och förare, är väldigt "omaka" på nåt vis. Men det är ju förstås bara stundens intryck, det kanske inte alls stämmer.

Eller också är det så här.... det kanske bara är jag som vill ha en hund som "passar mig som hand i handske". Folk kanske vill ha nåt att tampas med, nåt att "tämja" och nåt att prova sina krafter på.

Det kan jag också känna ibland. I all synnerhet när jag träffar på "bråkstakar" som uppför sig illa och som uppenbarligen är ouppfostrade. Då kan jag känna att "tänk om jag ändå fick ha den hunden några månader" ....  då är det en lockande utmaning att få ordning på "vilddjuret".

Men att ständigt ha en hund som man får tampas med och dagligen har diskussioner med, det är inget att sträva efter för min del.

Jag njuter varenda dag av min Salza som förstår precis vad jag vill och vad jag menar i olika situationer  Fast ibland har vi ju  inte riktigt samma åsikter om saker och ting, men livet vore ju ganska så tråkigt om vi alltid tyckte lika om allting    

Just nu är hon inne i en "totalt galen-period" och det tycker jag är ganska så kul...