Hon beter sig lite märkligt nu för tiden, Salza.    Säkert inget märkvärdigt för den som inte känner henne, men för mig är det hur mysko som helst.

Om hon och jag ligger och drar oss i sängen när husse börjar skramla med matskålarna, då brukade hon förr rusa dit för att kolla att allt gick rätt till, och för att förhoppningsvis få en matkula i förväg.

Nu ligger hon kvar i sängen hos mig. Jag kan känna på hennes kropp att hon spänner sig lite, och jag ser att hon lyssnar, men hon lyfter inte ens på huvudet utan ligger kvar antingen tills husse ropar på henne eller tills jag går upp.

För en alldeles matgalen Salza så är det mycket märkligt....    

Och när vi har varit ute, så står hon kvar i hallen och bara stirrar på mig. Trots att jag klätt av mig ytterkläderna, och Ibsen har sprungit in till sin husse, och jag ibland till och med har satt mig vid datorn.... så står hon kvar i hallen och bara glor på mig.

Inte så där glatt svansviftande "kom matte så gör vi nåt" utan hon bara står där.... svansen rakt ner och hela kroppen helt nollställd... och så stirrar hon på mig.

Ända tills jag ett par gånger har sagt åt henne att "det händer inget mer nu  Salza, vi ska ta det lugnt nu"...  då nästan smyger hon iväg och lägger sig nånstans.

Och idag när vi varit ute så satt husse och jag vid köksbordet och Ibsen la sig under bordet... och Salza satt innanför dörren till vardagsrummet och bara stirrade på oss... var inte ens i samma rum som vi.

Jag fattar ingenting jag....  konstig är hon i alla fall.

Om hon inte vore piggelin till tusen ute så skulle jag tro att hon var sjuk på nåt vis. Men ute är hon precis som vanligt... det är här hemma som hon plötsligt börjat med en massa konstigheter.   

Och när jag lagar mat så har hon ju alltid suttit vid bänken vid sidan om spisen. När  vi flyttade blev det lite knöligt för nu är ju köket helt annorlunda, och hon har inte riktigt hittat nån bra plats där hon inte är i vägen för mig när jag går fram och tillbaka. Men hon har varit där i alla fall...  men nu ligger hon under köksbordet, längst in under bordet närmast elementet, och vill man att hon ska komma fram därifrån då får man säga till henne att komma.

Mycket märkligt för nån som är som en gam när det gäller ev. tappade matbitar eller andra små smakbitar...   

Hon beter sig som om hon vore mobbad och undanskuffad... men det är hon ju inte. Mig veterligt är det ingen som gör nåt annorlunda mot vad vi brukar....  mysko som sagt.

Hoppas att hon blir sitt gamla jag snart igen... även om hon är lite bökig och lite påträngande då, så är det ju så jag är van vid att hon är. Alltid lite oroligt när dom förändras så märkbart utan att man kan se nån  anledning till det.  

 

Kennelmamman

14 november 2010 20:00

Det är inte Ibsen som påverkar henne trots att ni inte ser det.?? Blickar kan säga mer än tuen ord dom. Eller så har husse skällt på henne utan att du vet om det. Och naturligtvis helt utan anledning för Salza gör väl aldrig ngt dumt :-)

http://www.kvistagrans.com

tedsams

15 november 2010 07:34

Näe, jag tror inte det... Ibsens ögonkast är nog nästan alltid av det dyrkande slaget ;) utom då han käkar ben förstås.
Tror kanske mer på att våra försök att "dämpa" Ibsen har påverkat henne.... men vi får avvakta och se.

 

Mona

14 november 2010 23:14

Kan det inte ha med miljöombytet att göra? Hon kanske undrar när ni ska åka "hem". Kan hon vara skendräktig? Mimmi blev alltid skendräktig och ufo efter löp ... fast när jag tänker efter, du kastrerade väl henne? Som jag gjorde med Mimmi. Kan det vara Erlichia eller Borrelia ... gamen Mimmi matstrejkade ju i somras och var håglös även om hon petade i sig pannkakstårta på sin tioårsdag trots att hon var dödssjuk i Erlichia (fast hon var duktig på att kamouflera det). Har du tagit tempen på henne? Hon kanske behöver avmaskas. Det är säkert inget att oroa sig för men jag skulle nog kolla upp henne hos vet. om det inte går över inom en vecka. Har hon ätit sniglar eller grodor? Min mosters tax slutade äta och drog sig undan inne även om hon var glad ute. Hon tog henne till vet. ett antal gånger och hon fick antibiotika och avmaskades, men inget hjälpte. Efter flera månader så såg det mörkt ut då hon inte blev bättre utan var en ledsen tax på bara ett och ett halvt år som även började hosta kraftigt till slut. Jag sökte nätet fram och tillbaka i flera dagar på diagnos. Det enda som verkade stämma på hennes symptom och hennes ovana att äta sniglar var att hon hade fransk lungmask, den sprids från räven, är ovanlig i Sverige men det fanns vid tillfället konstaterat att det fanns smittade rävar på bl. a Koster kom jag fram till (min moster bor i Ljungskile). Enda medicin som tar kål på de maskarna (inklusive massa andra maskar) är Milbemax vet. som numera är receptfritt. veterinären trodde inte det var den masken, sannolikheten var så liten, men moster struntade i vet och gav Milbemax ändå ... vips ... efter sex månader sjukdom så var Malou pigg som en nötkärna igen efter bara en veckas medicinering! Visade sig senare till veterinärens stora förvåning att det faktiskt var fransk lungmask! jag vill inte skrämma dig, det kan ju vara något nyck som vi inte kan avläsa anledningen till! Själv var jag urnojjig förra veckan. Det finns massa råttgift utanför fastigheten fick jag veta av värdinnan. Helt plötsligt började Poppi i två dygn dregla ofantligt, rena sjöar och Mimmi började halta och hoppade plötsligt på bara tre ben. Både hälta och dregel kunde vara tecken på förgiftning av råttgift och de hade fler gånger kommit och visat matte stolt döda möss som det rann råttgift ur (fast de åt inte mössen)! Dock var min diagnos denna gång helt uppåt väggen! Hittade en träflisa till slut i Poppis tandrad och Mimmi hade helt enkelt stukat till foten så nu är det full gallopp igen. Ja, det är ju så knepigt med våra små vänner, precis som med små barn så kan de ju inte tala om vad felet är och det är lätt att tolka in för mycket! Men gå på din magkänsla, ingen känner Salsa så bra som du! Lycka till! Kram Mona och busarna

http://www.hottadoggar.com

tedsams

15 november 2010 07:33

Gud så hemskt med råttgift så nära inpå, tur att dom har förstånd att inte äta dom döda mössen.
Tack för alla tips, Mona... jag ska avvakta och hålla koll på henne så får vi se hur det utvecklas.
Kastrerad är hon ju, men jag funderar på om hon kanske fått tillbaka sin urinvägsinfektion, hon hade ju en väldigt besvärlig sådan för ett år sedan.
Jaja, det är bekymmersamt när man tycker att det är nåt fel...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...