Tänk så fort dom utvecklas dom små monstren… ja, valparna alltså. Fast nu menar jag lite mer specifikt Jippie då förstås…    

Han har plötsligt förändrats…. Nu är han mycket mer medveten om de andra hundarna, tyr sig till dom på ett helt annat sätt och äter inte sin frukost ensam när dom är ute, utan väntar tills dom kommer hem och också ska äta.

Han håller koll på Salza o Ibsen och gör som dom gör, vilket bland annat innebär att han redan nu är en tiggare av rang.

Han lägger sig inte bara platt fall ner och sover när han är trött, han springer iväg till nån av sina bäddar och lägger sig där.

Och han har fler och fler gånger visat att han vill gå ut och kissa. Igår gick han till och med till dörren och gnällde lite, och då visade det sig att han var bajsnödig. 

Och igår kväll när jag väntade på att han skulle bli trött så att vi kunde gå och lägga oss, så lekte han med en pipleksak (han älskar såna) men rätt som det var så kom han fram till mig med leksaken och visade tydligt att han förväntade sig en liten dragkamp, vilket han förstås fick. Han gillar att kampa… .   

Han äter 3 ggr om dagen… frukost vid 8-tiden, och sedan inget mer förrän de andra hundarna äter vid 4-5-tiden, och sedan kvällsmat vid 10-tiden. Lite knorkigt fördelat över dan, men det verkar vara så han vill ha det, och det är ju praktiskt för mig.

Fast ibland ”tränar” vi ju lite och då blir det ju godis som belöning, och ibland får dom leta godis på marken, så vissa dar blir det ändå lite mellanmål mitt på dan.  

Men han börjar helt enkelt bli lite mer hund nu… eller hur man nu ska uttrycka det. Fast om man betänker hur kort ett hundliv är så är det ju klart att hela mognadsprocessen måste ske i snabb takt, men det har hänt massor på bara de 2 veckor han varit hos oss.

Salza hanterar honom helt naturligt nu. Vissa dar är hon en surkärring och vill inte alls ha honom hängande i hasorna, andra dar så beter hon sig som att det är helt OK att han ständigt finns överallt där hon går..… han hör till flocken nu helt enkelt.    

Det är spännande att ”upptäcka” en ny hund. Och det är spännande att upptäcka sidor hos de ”gamla” hundarna, sidor som det inte funnits nån anledning att visa upp förrän det kom en valp i huset. Men dom sköter sig alldeles utmärkt, alla tre hundarna.  

Den här helgen är det utställning på de två närmast belägna brukshundklubbarna. Synd att den där 4-måndersgränsen finns annars hade det varit ett trevligt tillfälle att ta med Jippie dit och kika på lite andra hundar också.

Fast han är ju inte färdigvaccinerad heller förstås, men det blir väl fler tillfällen kan jag tro. Men han behöver komma ut lite nu också, inte bara gå här med oss. Men det är inte så enkelt när dom inte orka med några direkta promenader, så det får väl bli skogen igen kan jag tro.

Han kommer att bli en riktig skogsmulle den där hunden….  dagens lilla utflykt blev till närmsta skogsdunge. 

Jippie käkar på en trädstam... och Salza på en barkbit...  idag är dom billiga i maten    

Sen fick Jippie kolla på Teddys gamla kaninskinn. Det har hängt med länge, men det var väldigt spännande..

Salza föredrog förstås sin snörboll.....

Och matte satt på en stubbe och njöt av våren....

Men jag är lite sur på mig själv.... jag lyckades radera en filmsnutt där Salza faktiskt tillåter Jippie att dra i andra änden av snöret till snörbollen. Hon höll i själva bollen och Jippie högg tag i snöränden, och fick faktiskt kampa med Salza några sekunder innan hon slet till sig bollen och drog sig utom räckhåll.     

Jag väntar ivrigt på att hon ska tillåta sig att kampa med Jippie lite mer. Båda två älskar att kampa och dra i saker och ting... men där kommer Salzas vaktande in i bilden....  men det släpper nog det också så småningom.    

Man tycker kanske inte att en liten valp kan göra så stor skillnad, men tiden bara rusar iväg utan att man riktigt hinner det man tänkt sig. 

Fast det beror förstås delvis på att jag försöker passa Jippie så att han slipper kissa inne... vill gärna att han blir rumsren så fort som möjligt och då måste man vara på hugget och hänga med i svängarna.   

Men han är duktig där... igår låg han och sov i Ibsens bädd, vaknade och tassade målmedvetet till dörren, och när han blev utsläppt så kissade han, gick sedan direkt in igen och la sig och somnade om. Och flera gånger när vi suttit och tittat på TV så har han avbrutit sitt lekande och gått till dörren för att bli utsläppt... och där har han kissat.   

Men man får inte ägna sig åt nåt annat just precis i den sekunden då han går till dörren för då kissar han förstås inne... därav svårigheten att få saker och ting ur händerna.... har man hela tiden ett öga på Jippie så tar allting väldigt mycket längre tid än vanligt. 

Grannarna påstår att han växer med rekordfart, men det ser vi inte själva förstås. Men granskar jag honom lite så kan jag nog se att i alla fall benen har blivit betydlgit längre..   Han känns nog lite tyngre när man lyfter upp honom också... och det är ju bra. Husse tycker att han ska stanna i den storleken han är nu, men där håller jag inte riktigt med.  Han är visserligen söt som socker, det lilla pyret, men lite större vill jag nog att han ska bli.

Vi var ute och åkte bil häromdagen igen, men han gillar inte att sitta där bak i bilen tillsammans med Salza. Och Salza gillar definitivt inte att han sitter där och väsnas, kunde hon hålla för öronen så skulle hon göra det. Men han vänjer sig väl så småningom, hoppas både jag och Salza.   

Jag håller fortfarande på och försöker lära känna min nya hund, och det är inte alltid helt lätt. Han utvecklas ju hela tiden dessutom, man ser till och med skillnad i vissa saker från dag till dag nu när han är så liten, så det är inte helt lätt att få en bild av vad som finns bakom pannbenet på lilla Jippie. 

Och man ska väl inte heller vara så säker när dom är så här små. Risken är ju då att man bildar sig en uppfattning, hanterar valpen utifrån det, och sedan visar det sig att det där var helt fel.   

Det är nog smartare att ligga lite lågt och låta valpen visa upp sig i den takt den utvecklas, utan att lägga alltför mycket vikt vid vad som händer och sker.  

Däremot så är det där med vardagsuppfostran viktigt, det kan... eller ska...  man ju inte vänta med. Jippie är, liksom alla valpar, väldigt lyhörd och lättlärd. Och det ska man ju utnyttja till att "lära in" vissa saker som man tycker är viktiga. Veckorna 8-12 ska man utnyttja så mycket man kan... dom är viktiga. 

Fast jag har varit lite slö hittills.... får skärpa till mig lite där tror jag. Till helgen blir han 10 v, tiden går som sagt fort.  

Men äter man mycket mar så växer man fort... eller också blir man bara tjock och fet...   

Så sa en granne om Jippie förut. Hon såg honom för en vecka sedan och tyckte idag att han växt "jättemycket".  Vi tycker ju inte det förstås, han är en pytteplutt fortfarande, men för en stund sedan upptäckte jag att han nådde upp och drack vatten ur de stora hundarnas skål som står i en ställning i köket. Så han har nog vuxit...   

Nån som i mina ögon har vuxit ytterligare är Salza. Förutom lovorden i bloggen häromdagen så måste jag säga att jag är imponerad av henne. Idag la hon sig på Jippies lilla bädd i köket, och han tassade dit och ville också ligga där hos henne. Jag hade inte alls blivit förvånad om Salza hade flyttat på sig när han la sig vid hennes sida, men hon sov vidare utan att ens öppna ögonen. 

Och en stund senare  drog hon igång Jippie i en lekstund. Det var hon som tog initiativet, och man ser så tydligt att hon har full kontroll över lilla Jippie. En enda blick i rätt ögonblick räcker, då förstår han direkt vad hon menar. 

Hon är duktigare på det där än vad jag hade förväntat mig, och det hjälper säkert också till att Jippie är så lyhörd och direkt svarar upp på rätt sätt på det hon "säger".   

Men hon kan ju passa på och njuta av leken nu när hon fortfarande har full kontroll, om några månader går det säkert vildare till.   

De lekte en lång stund, och när Salza till slut tröttnade och la sig ner för att vila, då insåg inte lilla Jippie att det var slut, utan kom farande och tänkte fortsätta leken. Salza höjde huvudet och gav honom en enda blick, vilket direkt fick honom att hejda sig...    

Så fascinerande att se ett sånt samspel, och så himla kul att dom redan kan ha roligt ihop.  

För övrigt så var det en tidig morgon här idag. Jag hade avslutning på en kurs igår kväll och var lite uppe i varv när jag kom hem så jag låg och läste ganska så länge. Sedan vaknade jag efter ca 1 imma av att en liten Jippie ville komma upp i min säng och sova där. Och efter ytterligare nån timma så vaknde jag av en liten Jippie som behövde ut, då var kl 3.

Sedan gick husets herre upp vid halv 5, och det registrerde förstås både Salza och Jippie, så då var det bara att tassa upp och släppa ut Jippie igen. Och sen var det kört.....  noll sömn efter det, Jippie var hur piggelin som helst och hade inte en tanke på att somna om igen. Det blev inte många timmars sömn i natt inte...   

Jippie är i alla fall tveklöst en typisk springer, han är oerhört vaken för ljud som indikerar att det är nåt ätbart på gång.    Han låg i sin bädd bredvid mitt skrivbord och sov igår, och Kurt gav de andra hundarna nån liten smakbit ute i köket.... och Jippe bara spratt upp och tassade så fort han kunde ut i köket för att få sin andel. 

Vid ett annat tillfälle låg han också och sov när Kurt öppnade luckan till diskmaskinen... vips stod Jippie där och skulle fördiska ihop med Salza. 

Och det är väl bra att han lär sig saker fort, hoppas det gäller även annat, och inte bara sånt som är förknippat med mat.    

Vi var ute i en liten skogsdunge idag, hundarna och jag. Gick inte alls nåt långt eller så, men Jippie som försökte hänga med de stora hundarna, jobbade hårt. 

Men han är för närvarande den enda i den här familjen som gillar snö i alla fall. Han fick ett litet anfall när vi hittade en liten snöfläck i skogen... 

Han kikade tillsammans med Ibsen på en fårflock också. Det var spännande tyckte han....    Salza har av någon underlig anledning svårt för får och getter. Hon stod också där, men kikade hela tiden åt ett annat håll och låtsades som att fåren inte fanns. Hon gör alltid så när det gäller får och getter, skönt att Ibsen gillar dom så att han kunde visa Jippie att dom var spännande.   

Och så fick Jippie åka bak i bilen tillsammans med Salza för första gången också. Nja... sa han om det, han var inte helt förtjust när vi åkte dit. På hemvägen gnölade han också lite, men var så trött att han strax somnade. 

Salza i sin tur försökte krypa längst in i ena hörnet av utrymmet när hon hörde hur han lät. Hon vände ryggen åt honom och körde in huvudet längst in i en liten vrå där bak i bilen..... hon tycket nog att han var oerhört jobbig just då.    Men på hemvägen låg dom bredvid varandra och sov sött....   

I kväll har vi avslutning på fortsättningskursen, så nu hoppas jag att lilla Jippie sover sött hela långa kvällen så att husse slipper en aktiv Jipppie.... kanske får jag sota för det i natt, men det må vara hänt.   

.... om det är så att ni tänker skaffa en valp. Det blir en väldig fart och fläkt på lilla Jippie så fort matte slår sig ner framför TV:n. Och i och för sig är det ju bra, för härjar man ett par timmar på kvällen så sover man på natten sedan.    

Men jag har två serier jag följer, och det är totalt kört att få nåt sammanhang i dom numera. Men så är det ju som sagt att ha en valp i huset. Och allting tar också väldigt mycket längre tid än vanligt eftersom man mitt uppe i allting ska släppa ut en kissnödig valp, eller rädda en sladd från att bli genombiten, eller plocka ut nåt märkligt.. oftast nåt "farligt"... ur munnen på valpen, eller också måste jag torka upp kisspölen som blev därför att jag missade när han behövde ut, och det är inte så kul när ytterligare 8 tassar kliver i den där pölen. 

Nej, jag klagar egentligen inte. Han är bedårande söt och rolig och duktig, lilla Jippie... och jag är så tacksam att jag har honom.... men jag tycker som sagt att det är ännu roligare när dom hunnit växa på sig lite mer.   

Men han är oerhört behändig... jag hittar inget bättre ord. Han är pigg och glad och busig, han är söt som socker och han är oerhört lättlärd... vilket ju alla valpar är, men han är nog liiite extra lättlärd tror jag.   

Han är förstås inte rumsren än på länge, men har man ögonen med sig så kan man se att han går mot dörren när han behöver kissa. Rusar man då dit och öppnar så springer han ut, kissar, och så snabbt in igen. Men råkar man göra nåt annat just då och inte ser, då kissar han förstås inne. Men jag försöker passa honom så gott jag kan, och det är inte ofta det blir nån pöl inomhus inte. 

Salza och han har ju en tydlig kommunikation dem emellan. Jag tror nog att Jippie vet var han har Salza nu, förutom att den där vaktinstinkten som hon har, nog överraskar honom ibland. 

Men idag såg jag hur han vid ett tillfälle slängde sig på henne och försökte bita henne i nacken när hon gick förbi, och hon brydde sig inte. Skönt tycker jag.... hon lär få sätta honom på plats många gånger innan han är fullvuxen, men nu vet jag att hon fixar det och att dom förstår varandra. 

När jag började skriva det här så låg Jippie i min säng, bakom ryggen på mig, och sov.  Husse skramlade med mat i köket och de andra två hundarna var förstås där, men Jippie sov vidare.

Rätt som det är så hör jag hur Jippie rasar ner från sängen och på snabba små tassar rusar ut i köket... och gissa? Där har husse käkat färdigt och öppnat diskmaskinen för att ställa in disken. Det hörde Jippie... och rusar dit för att tillsammans med Salza sköta fördisken. När det är gjort återvände han till mig och sovrummet och kurade ihop sig i sin bädd och somnar om. 

Jag gillar förstås inte att han tar sig ner från sängen själv, och jag gillar egentligen inte den där fördisken heller, men jag kan inte låta bli att tycka att det är fascinerande hur fort en valp lär sig olika saker, på både gott och ont. 

Och det är så himla gulligt att se Salza och Jippie när dom trängs vid diskmaskinen och hjälps åt att fördiska. Dom "diskar" glatt samma tallrik tillsammans, inga som helst problem med att Salza vaktar då inte.

Idag ska vi åka med när husse ska till sjukgymnasten. Då ska Jippie få premiäråka bak i bilen med Salza, Ibsen får en egen "kuppe" i baksätet han. Och medan husse laserstrålas hos sjukgymnasten så går vi andra ut i ett litet grönområde som finns där i närheten.  Det blir nyttigt för Ibsen att vara med också, han har fortfarande inte riktigt bestämt sig för vad Jippie är för en liten filur. 

Jag var beredd på en svartsjuk, vaktig Salza när Jippie flyttade hit. Inte så att hon skulle vara elak mot honom, utan bara att hon skulle vara grinig och vaktig och att han, om hon fick bestämma, nästan inte skulle få röra sig inomhus. 

I kväll är det 1 vecka sedan vi hämtade Jippie, och jag måste erkänna att jag (återigen    )  är imponerad av min Salza.    

I förrgår var dom ju ute och lekte tillsammans i en sandgrop, och det löste upp knuten hos Salza. Från början gillade hon inte att han kom för nära, han fick inte ligga hos henne och när han var busig så blev hon sur och om tillfälle då gavs så passade hon på att tukta honom lite. 

I går gjorde hon flera mycket tydliga lekinviter till honom inomhus, och hade han varit lite äldre så hade dom dragit järnet här hemma. Nu blev Jippie lite tveksam och var inte helt säker på vad vilda tant Salza menade... men han hakade på så gott han hade förstånd till.  

Hon bryr sig inte nu när Jipppie lägger sig tätt, tätt intill... hon ser inte ut som att hon längtar efter det direkt, men hon tillåter det.   

Dom dricker utan problem samtidigt ur vattenskålen, dom letar godis tillsammans, dom äter samtidigt och i natt har dom båda två sovit i min säng, och tidigt i morse när jag vaknade låg dom tätt tillsammans... visserligen rygg mot rygg... men ändå.       

När dom vaknade undersökte Jippe Salzas öron och slickade lite här och där, utan att hon brydde sig...  och det är så jäkla skönt att hon inte tar avstånd och går sin väg i såna lägen. 

Efter de stora hundarnas promenad och frukost, kurade Salza ihop sig på sin vanliga plats under köksbordet, och lilla Jippie kurade ihop sig hos henne och somnade med huvudet på hennes bakben. Så skönt att se...    

MEN.... för det ska väl alltid finnas ett men, eller?  

Salza vaktar sina leksaker.... inte så att Jippie inte får använda dom, det får han. Det ligger leksaker lite överallt utan att det är något problem, men om Salza har en leksak hos sig, då jäklar i min lilla låda, då ska Jippie hålla sig borta. 

I går kväll busade Kurt med Jippie, och både Salza o Ibsen blev ju lite uppjagade när dom såg hur uppspelt Jippe var. Salza tog en leksak och härjade med den för sig själv, och lilla uppjagade Jippie blev intresserad... 

Vi kan väl säga som så att han antagligen inte gör om det på ganska så lång tid....  eller också gör han det, det får framtiden utvisa.   Men jag tvivlar på att han ens tänker tanken, Salza sa ifrån med eftertryck, och Jippie förstod allvaret och drog. 

Men deras kommunikation är tydligen rak och tydlig för han blir inte rädd för henne, bara respektfylld. En liten stund senare låg dom båda två och sov vid mina fötter när jag tittade på TV. 

Idag är det strålande solsken här, hoppas det håller i sig. I så fall tror jag vi ska göra nån form av utflykt idag igen... kanske bara till den där "sandgropen", eller kanske ta bilen ut i skogen... vi får se. 

Nu närjag vet att Salza tolererar att Jippie finns nära inpå henne så kan det ju vara intressant att ta en liten provtur med  Jippie bak i bilen, tillsammans med Salza. Men vi får se vad dagen bjuder på...      

När jag gick ut med doggsen idag (Jippie var förstås inte med) så passerade vi en fotbollsplan strax utanför området där vi bor. Där var det ett stort antal föräldrar med barn som höll på och roade sig på allehanda vis. 

Jag gick ju på gångvägen en bit ovanför fotbollsplanen och släppte hundarna lösa eftersom det inte fanns nån annan som gick där.  Mellan gångvägen och fotbollsplanen finns ett litet buskage... och där brukar det alltid finnas spännande dofter så Salza drog ju iväg dit för att kolla läget. 

Och vi kan väl enklast säga så här... Salza in i buskaget i full fart från ena hållet och på andra hållet kom det en katt i full fart ut ur buskaget. Katten drog ner mot fotbollsplanen... och Salza dök ju snabbt fram ur buskarna  och tänkte ta upp jakten. 

Mycket pinsamt.... så jag hojtade NEJ Salza, stanna! med all min kraft. Alla ute på fotbollsplanen stannar upp och tittar på oss, och dom ser katten rusa fram över gräset som en kanonkula, och därefter ser dom min Salza....  som tvärnitar och bli stående och bara tittar efter den springande katten.   

Puuuhhh... tänkte jag och kallade in henne. Och hon fick förstås en stor godis när hon glatt kom skuttande   

Det där var rena lyckträffen.... har hon väl fått upp farten när hon jagar en katt då brukar det vara kört. Och jag brukar inte ens försöka kalla in henne...     På gården där det vimlar av katter går hon alltid kopplad, men katter som rör sig ute i buskagen och skogsområdena utanför gården, dom bryr jag mig egentligen inte om att hon jagar. Hon vill ju bara jaga dom... stannar dom så tappar hon omgående intresset.... och katterna är väl själva ute på jakt så det jämnar väl ut sig kanske.    

Men det kändes skönt att det funkade så perfekt idag. Folk gillar ju tyvärr ofta att klaga på allt och alla, inte minst på oss hundägare, nu lär dom i alla fall inte kunna klaga på att min hund jagar katter