Idag har vi ju tävlat igen, sista gången för i år tyvärr, men  det finns inga fler tävlingar på rimligt avstånd här uppe.  Men strunt samma, motivationen är inte på topp så det är kanske bara bra att det dröjer ett tag till nästa gång. Fast.... ett tag… vi snackar minst ett halvår nu, i och för sig lite väl länge kanske.   

Men åter till dagens äventyr….

Ibsen skulle ju göra sin tredje tävling i nybörjarklass, och efter den första vurpan på 71 p så har han ju ett finfint resultat på 96 p i kappsäcken.  

Och jag är inte speciellt bekymrad för hans del när vi ska tävla. Hans enda ”problem” är att han är lättstörd, tappar lätt fokus, men för övrigt så gör han det man säger, varken mer eller mindre, och det får man ju vara nöjd med.

Och han skötte sig finfint, trots att husse dök upp på tävlingsplatsen bara en kvart innan vi skulle ut på banan. Han tappade bara 5 p idag, och då stod jag för 4 av dom poängen.   1 poängs avdrag för sträckt koppel… det är jäkligt svårt att vänja sig vid en stor, långbent hund som har stor svängradie, när man är van vid en liten Salza.

Och så fick jag 3 p avdrag för att jag slarvade med långsamt tempo mellan två skyltar. Jag tyckte jag gick sakta, i alla fall saktare än tidigare… men det tyckte inte domaren och det är ju han som bestämmer.

Ibsens enda ”egna” minuspoäng fick han för att han flyttade lite på tassarna när det var sitt, sitt kvar medan matte gick runt honom. Han vill gärna vrida på sig lite där….

Men 95 p och en 7:e placering av 28 startande är inte så illa, vi har ju inte direkt tränat ihjäl oss innan….. Så nu får han lägga titeln RLD N till namn… om husse vill.  

Sedan var det en hel del väntan innan det var Salzas tur i fortsättningsklassen. Låt mig på en gång få säga att dagens insats inte var nån katastrof av något slag, det kan kanske låta så. Vi åstadkom 86 p, och allt över 70 p är ju helt OK enligt mitt sätt att se det hela.   

Vi kom på en 13:e plats av 19 startande, men idag var det faktiskt så att ALLA startande i fortsättningsklassen uppnådde kvalificeringspoäng, och många på kanonfina poäng. Men Salza har nu tagit RLD F också då, och även denna gången (samma som för RLD N alltså) på bara 3 tävlingar.   

Att jag låter lite missnöjd beror ju på att jag vet att hon kan så mycket bättre, om hon bara inte gick upp i varv så som hon gör.

Och nu kommer vi då till den intressanta frågan VARFÖR hon går upp i varv så som hon gör????   

Jag har ju trott att jag har tränat fel, belönat för mycket och gjort det alldeles för roligt (jodå, saker och ting kan bli för roliga när det gäller hundträning) . För mycket lek och tjo och tjim….. och noll krav.

Fast jag har i ärlighetens namn inte funderat så mycket på det där. Bara konstaterat att hon är en liten slarva när det gäller rallylydnad, och varit nöjd med att poängen har räckt till i alla fall.   

Men jag kan nog tycka att det bara blir värre och värre, och då är det nog dags att börja fundera lite.  

Idag var det någon som sa sig ha samma ”problem” med sin hund, även det en rutinerad lydnadshund. Men hon uppfattade det som att hennes hund tyckte att det var lite jobbigt, och lite frustrerande, och därför flippade ur lite då och då.

Och den tanken kanske inte är helt fel för Salzas del heller…

Även om ett elitlydnadsprogram är krävande på sitt sätt, så är det helt annorlunda. Där gör man en sak i taget, kopplar av lite mellan momenten, får lite beröm och gör sig redo för nästa moment. Och där har jag aldrig upplevt att Salza ”flippat ur” på något sätt, eller stressat upp sig eller ägnat sig åt något som inte hör hemma på en lydnadsplan.

I rallylydnaden gör man massor av olika saker tätt inpå varandra, utan att få koppla av en enda gång. Och kanske tycker liten Flygmyra att det är jobbigt….  

I elitlydnaden känner ju hundarna igen de olika momenten. De vet exakt vad som väntar, känner igen tävlingsledarens förberedelser och kommandon… och kanske ger även föraren olika signaler inför varje moment.

I rallylydnaden är det ingen som säger något, allt som händer sker oväntat och ingen ger någon fingervisning i förväg om vad som ska hända vid nästa skylt. 

Ja, det tål att klura på lite det där…. det kan mycket väl ligga något i det. Om jag tänker på hur Salza beter sig, och jämför med hur hon beter sig i vissa andra situationer, så kan det mycket väl vara rätt teori.

Och OM det nu är det…. hur ska jag göra för att åtgärda det då???? Kanske tur att det är över ett halvår till nästa tävling….    

Men visst har hon väl en imponerande rad med titlar nu, lilla Salza……

SE VCh LP1 LP2 LP3 LPElit SE LCh RLD N  RLD F……. tillsammans med hennes namn blir det en lååååång rad:

SE VCh LP1 LP2 LP3 LPElit SE LCh  RLD N  RLD F Kvistagrans Really Hot Salza.

Fast titlar i sig är ju egentligen helt oviktiga, och de som har utställningshundar får ju lätt ännu längre rader med titlar, men jag tycker nog att det allra roligaste med Salzas alla titlar, det är att det är rena arbetsmeriter...…allihopa.  

Men nu är orken slut för min del för idag. Sex timmar på brukshundklubben i omväxlande regn och blåst och strålande solsken, sedan middag här hemma och så lite datajobb ovanpå det    Nu tänker jag göra ingenting en stund... precis som de allra flesta andra kvällar alltså….     

Det blåser friskt i dag också, men solen skiner och då ska man inte klaga. Fast jag gillar när det blåser, påverkas ungefär som hundarna då… blir lite upplivad och piggelin när jag är ute i blåsten.   

Fast idag blev det en cykeltur istället för en promenad. Men det är märkligt att det alltid blåser motvind i uppförbackarna, där skulle det behöva blåsa medvind tycker jag.   

Fast jag har gått långa bitar också, hundarna hinner ju inte nosa och snusa efter kanterna när vi cyklar, så vi har cyklat ibland och gått ibland. Sen att det märkligt nog blev så att vi råkade gå just där det var uppförsbackar, det var ju bara en lustig slump….   

Men jag har jobbat med Salzas "fobi" eller vad man ska kalla det. Hon har ju sedan ganska så lång tid tillbaka inte tyckt om att springa vid cykeln. Nåt har hänt, men jag vet inte vad…  hon håller sig helst långt bakom och ser ut som att domedagen väntar runt nästa hörn.   

Men idag fick jag henne att springa framför cykeln i alla fall (ja, lös alltså, i koppel håller hon sig ju vid sidan) fast hon såg inte ut att ha jättekul, men hon sprang där i alla fall.

Och jag fick henne till och med att vifta lite på svansen medan hon sprang lös…. och sen… när vi var nästan hemma… kom jag på grejen.   

Jag hade kopplat lös henne, men hade fortfarande Ibsen i koppel då jag såg några barn längre fram. Så jag struntade i att koppla lös Ibsen…. en stor svart hund som kommer i full fart utan koppel kan skrämma ihjäl det modigaste barn…. men jag lät Salza springa som hon ville ( en liten spaniel skrämmer sällan nån) och så drog vi iväg.

När vi passerat barnen så sa jag till Salza "nu kommer jag och tar dig!" och så trampade jag på… och nedrans vilken fart hon fick och så kul hon hade… hon for som ett jehu framför oss, svansen i vädret och öronen flaxade och hon sprang som en galning.

Med jämna mellanrum kikade hon bakåt på oss som kom farande i full fart efter, och så ökade hon tempot lite till…. jag fick trampa på rejält för att hinna med henne.

Vad folk som såg oss tyckte och trodde vill jag helst inte tänka på, men kul hade liten Salza i alla fall, och det var ju huvudsaken. Jag vill väldigt gärna få henne att komma över det-där-vad-det-nu-är som hänt i samband med cykeln.

Men jag har varit lite flitig för övrigt också idag. Har höststädat i vår lilla rabatt, och även på verandan. En full rågad skottkärra med skräp blev det trots att det är en hel del kvar som fortfarande blommar i rabatten. Jag har ställt undan det stora trädgårdsbordet och parasollen, slängt en del av blommorna och flyttat dit det mindre bordet som får vara vinterbord.

Nu är det en hel del blommor i krukor som fortfarande blommar fint, men dom vissnar väl efterhand nu.

Det är nästan frost på nätterna, och när det regnar så går det illa åt blommorna, men så är det ju när det blir höst.

Jag tog in den sista rabarbern och ska göra en paj sedan, och jag tog hand om alla gröna tomater och har provat på att sylta dom. Det har jag aldrig gjort förr så det ska bli spännande satt se hur det gick, dom är inte avsmakade ännu. Antar att dom blir godare om dom får ligga till sig ett tag…

Det där med syltade tomater är ett barndomsminne, sånt hade vi alltid när jag var barn. Det finns ju att köpa nu också, men det blir aldrig av att jag gör. Och det finns ju inte i alla affärer heller….

Nu ska jag så småningom laga middag, och göra rabarberpajen, sedan är det färdigt med nyttigheter här för idag.  Vi ska ju iväg och tävla imorgon, doggsen och jag, och då blir det inte så mycket nyttigt gjort här hemma, skönt att ha röjt av den del idag då. Det tar ju i stort sett hela dan när man ska tävla rallylydnad, i alla fall om man ska tävla i två klasser.  Fast nu är det på klubben här i stan och dit har vi 10-15 minuters väg så jag ska inte klaga….  

Det är årets sista chans för Ibsen att ta titeln RLD N och för Salza att ta titeln RLD F så jag hoppas att vi inte gör bort oss totalt.  Finns väl ingen anledning att tro det i och för sig, dom har ju skött sig snyggt hittills, men man vet aldrig.

Dessutom finns det ju en stor risk för att deras matte klantar sig, det är inte alls svårt att göra det när det gäller rallylydnad. Men det vore skönt att ha det där avklarat så att vi kan satsa framåt mot avancerad klass när våren kommer… för jag hoppas det blir en ny vår så småningom.  Fast då måste vi förstås överleva en vinter till också… usch….

Hoppas ni har en fin helg framför er…   

Det är ju så att ju mindre man använder hjärnan desto svårare är det att få igång den. Det borde vara tvärtom… när hjärnan får vila så borde den vara utvilad och pigg på att få jobba igen, men så är det inte… tro mig.  

Precis som med hundar… ju mer man aktiverar sin hund, desto piggare och mer lättlärd blir den…. 

Jag har fått ett TJOCKT brev med posten, en uppdatering av en hemsida som jag brukar fixa. Problemet är bara att jag inte har uppdaterat den där hemsidan sedan oktober förra året, och hjärnan har överlag gått ner på halvfart när det gäller hemsidor, och i all synnerhet när det gäller denna hemsidan som är så oerhört detaljerad med foton och stamtavlor och  släktled långt tillbaka till Hedenhös nånstans.

Och nu måste jag få igång hjärnan igen, och det är minsann inte det lättaste.  Och så måste jag koncentrera mig och få till en helhetsbild av upplägget på den där sidan också, även om jag gjort den själv en gång i tiden så hinner man glömma sånt om det går nästan ett år mellan uppdateringarna.   

Och nu har det plötsligt gått några timmar sedan jag skrev ovanstående.... jag följde med Kurt till byggvaruhuset istället, så nu har större delen av dan gått utan att jag gjort nåt åt den där hemsidan. Nu kan jag skjuta på det till imorgon istället… eller till nån annan dag….    

Jag blev avsläppt några kilometer hemifrån och tog en promenad hem med doggsen. Men solen gassar ute och vi gick på trottoarer längs med trafikerade vägar en lång bit, det är inte superkul direkt.  Såna här höstdagar ska man vara ute i naturen….

Men Salzan är verkligen en liten stjärna, hon.  Och det var väl en överraskning, det har ni väl aldrig hört förr…?

Men hon går lös på trottoaren, några meter framför mig, på den sidan som är längst bort från trafiken, och så snart hon visar tecken på att dra sig mot "fel" sida så säger jag bara "nej" och visar med handen åt det hållet där hon ska vara, och hon viker av tillbaka till "rätt" sida och tassar lugnt vidare.   

Jag är inte ett dugg bekymrad för att hon ska ge sig ut i trafiken, hon lyder direkt när jag säger något till henne. Däremot så är ju scenariot med en katt som dyker upp helt oväntat inte lika trevligt… men om det brukar gå katter där så är dom ihjälkörda för länge sedan, så det lär inte vara nån risk att det dyker upp nån sån heller.

Ibsen får tyvärr gå kopplad på såna ställen, han är visserligen väldigt lydig han också, men inte lika lättstyrd som Salza i såna lägen.  Och så har han ju så jäkla långa ben, han hinner så långt på bara några kliv….   

Men vet ni… jag hoppas verkligen att jag "hinner med" en hund till i mitt liv innan jag blir för gammal och orkeslös. Jag är så himla nyfiken på om Salza är unik, eller om jag kan lyckas få till det lika bra med en annan hund.  Det går inte en enda dag utan att jag imponeras av hur lyhörd och förig hon är, och hur skickligt hon läser både mig och Kurt.   

Sen måste jag väl ändå erkänna att det finns några saker som jag inte har lyckats så bra med förstås  men det vore ju kul att se om jag kan undvika dom misstagen med en annan hund. Fast det är ju oftast så att man minsann inte gör om samma misstag med en ny hund, man gör nya misstag istället.

Och nu vill jag vill gärna återknyta lite till gårdagens inlägg här i bloggen. Jag har fått en del "privata" kommentarer via mail (alla vill ju inte/vågar inte skylta med sina åsikter "offentligt"), och det gemensamma för dom kommentarerna är att man klagar över att man har gått dyra kurser utan att få den hjälp man behöver.  

Och det verkar nästan som att de flesta som är missnöjda med sina kurser har hamnat i nåt gäng där den sociala samvaron verkar viktigare än att träna hund. 

Eller också har de hamnat hos en instruktör som ägnar tiden åt att tala om hur duktiga de är och hur bra det går, en instruktör som blundar för alla frågeställningar och inte en enda gång tar tag i de ev. problem som finns.

Visst är det kul med beröm och bekräftelse, men inte vet jag om man det är det huvudsakliga syftet med hundkurser.   

Och visst är den sociala samvaron en viktigt del av "hunderiet", men betalar man dyra pengar för en kurs så är det väl inte just det som är viktigaste.  Det viktigaste är väl att man får så många råd och tips som möjligt om hur man ska fostra sin hund till just en sådan hund som man vill ha.

Men det blir kanske gärna så… brister kunskapen och förmågan hos instruktören, då är det lätt att ägna mer tid åt social samvaro än åt hundträning. 

Sen finns det förstås människor som går kurser enbart för just den sociala samvaron, och det är väl helt OK… kanske….

Fast jag vill helst inte ha dom på mina kurser, jag vill jobba med hundarna…. och vill att kursdeltagarna är angelägna om att lära sig nåt.… inte bara prata skit och fika.  Fast det är klart, prata hund måste man ju, och fika måste man ju också… men inte hela tiden.   

Jaja… kursutbudet är enormt nu för tiden, och jag har sagt det förr…. hur sjuttan ska folk veta vart dom ska vända sig? Det måste vara jättesvårt att veta var man får mest valuta för sina pengar.   

Nu ska jag i alla fall fortsätta att blunda för den där stora högen med uppdateringar till den där hemsidan… det får bli morgondagens bekymmer tror jag….  eller också tar jag det i övermorgon… eller nån annan dag.

Jag jobbar ju bäst under press, så om jag väntar några dagar så får jag dåligt samvete för att jag inte gjort det klart, och då blir det gjort i en jäkla fart sedan.   

Livet är ganska kul när man är så dum i huvudet att man kan manipulera sig själv…..    

Har ni läst SBK:s dressypolicy?   Det har jag gjort nu… noggrant…. och jag kan mycket väl förstå att den tolkas på väldigt många olika sätt.

Jag pratade med en "gammal" hundmänniska häromdagen, och vi var inne på just det här… vad får man och vad får man inte, göra mot sin hund när den ägnar sig åt någonting som enligt oss förare/ägare inte är godkänt?

Sunt förnuft och god kännedom om den egna hunden borde vara tillräckligt i det läget, men alla har kanske inte sunt förnuft, och alla har definitivt inte kännedom om hur den egna hunden är beskaffad… så den tanken håller ju inte då.

Men när jag läser dokumentet så slås i alla fall jag av att man där inte skiljer på uppfostran och inlärning. Inte tillräckligt tydligt i alla fall….  

Om vi nu förutsätter att den som läser det här dokumentet (fast… hur många känner till att det ens finns…???) är ny som hundägare och har noll erfarenhet av både uppfostran och inlärning av hundar, då måste det vara mycket förvirrande.

Här har jag gjort ett utdrag från förordet i dokumentet:

Policyn förespråkar att hunds beteende ska påverkas genom positiva metoder där man arbetar

med hunden. Det kan ske genom att hundägaren avleder hunden och därmed "får den på andra

tankar". Tillvänjning är en annan form av träning som bygger på att hunden och föraren

successivt närmar sig det som utlöser beteendet och belönar önskat beteende. En förutsättning

är dock att relationen mellan hund och förare bygger på förtroende och tillit där hunden

underordnar sig förarens vilja.

Oönskade beteenden uppstår ofta utifrån att hunden tar alltför många initiativ och helt enkelt

inte låter sig påverkas av sin förare. Hunden måste "väckas/påverkas" för att kommunikation

skall uppstå. Det kan innebära att hundägaren till exempel handgripligen tar tag i hunden eller

ger den ett koppelryck. Avsikten är då att hunden ska "vakna upp" och låta sig påverkas.

Så snart som hunden upphört med det oönskade beteendet ska också hundägaren upphöra med

åtgärden mot hunden och invänta önskat beteende och belöna. Tillfogas hunden någon

ytterligare korrigering är det att betrakta som straff/våld.

Det är ju inget att protestera mot kan man tycka, men för den som har noll erfarenhet så måste det vara oerhört förvirrande.  Får man eller får man inte "ta tag i sin hund" när man vill påverka den??

För när man sedan kommer till det stycket som är själva grejen, alltså rubriken

Policy för dressyr och hundhållning

Då står det så här ett par stycken ner:

Träning

Träningen med hunden ska bygga på att utnyttja dess naturliga förutsättningar för inlärning.

Brukshundklubben förordar att detta sker genom att belöna önskade beteenden. Användandet av obehag kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd.

Förvillande är väl bara förnamnet tycker jag…..

Jag kan förstå att den som inte har nån speciell erfarenhet av hundhållning tolkar det hela som att man alltid måste använda sig av metoden att enbart belöna önskade beteende och nonchalera oönskade… trots det som står i förordet.

Grejen är som sagt, tycker jag i alla fall, att man inte tydligt skiljer på uppfostran och inlärning i det här dokumentet.

Dom säger ju faktiskt att när det gäller uppfostran så är det tillåtet att, om så krävs, ta tag i hunden eller ge ett ryck i kopplet. Det finns mängders mängder av hundfolk som tydligen inte alls läst det stycket, utan i stället har snöat in på det andra stycket där det står att man enbart ska använda sig av s.k.  positiva metoder.

Fast där är ju faktiskt rubriken "Träning"…. så där finns ju en viss särskiljning av uppfostran och inlärning, men den är enligt mig inte tydlig nog.

Dokumentet heter ju "Dressyrpolicy" och inte "Uppfostringspolicy" så där är det ju tydligt nog vad som avses, men sedan, inne i dokumentet så rör man ihop det tycker jag.

Kanske skulle det finnas ett dokument som hette "Hundhållningspolicy" istället…. ?

Ja, jag vet inte… men jag vet i alla fall att det är alldeles på tok för många hundägare som tillämpar sk "positiva" metoder i sin uppfostran, utan att någon enda gång uppnå det dom önskar.

Tydlighet är ju A och O när det gäller hundhållning, både i uppfostran och i inlärning,  och just tydlighet är väl något som man sällan kan överdriva eller göra fel med.  Men att enbart nonchalera felaktiga beteenden , det är inte det minsta tydligt för hunden.

Att matte/husse inte reagerar alls, vilka signaler ger det? Att dom inte bryr sig utan överlåter till hunden att agera på egen hand efter eget tycke och smak, så klart.

Nu kommer jag in på det där med uppfostran igen och det var egentligen inte meningen.  

Efter den där diskussionen häromdagen så kände jag i alla fall att jag skulle läsa den där dressyrpolicyn ordentligt, och nu har jag gjort det… och den är, som sagt, inte bra.   

Tanken är bra, och andemeningen bakom det hela är säkert helt OK… men den kan lätt misstolkas, och det är inte bra. Såna dokument ska vara tydliga, med så liten möjlighet till feltolkning som möjligt, men den här är luddig och som gjord för olika tolkningar.

Det här lilla stycket är väl i alla fall ett av de vettigare, och det borde inte kunna misstolkas tycker jag:

Gruppen talade mycket om vikten av att hunden uppfostras och anpassas till vårt samhälle.

Hunden måste läras av med oönskade beteenden. När en hund startar upp ett oönskat beteende

måste det brytas omedelbart. Metoden att bryta beteendet anpassas till vilken typ av hund det handlar om och vilken förare som arbetar med hunden. Gruppen återkom ofta till att människor har olika förmåga att hantera olika metoder.

De flesta metoder kan om de brukas på ett felaktigt sätt betraktas som våld. Det är därför av största vikt att i utbildningssammanhang kunna avläsa både hundens och hundägarens beteende och utifrån detta få kunskap om rätt metod för varje enskild person och hund. Påpekas bör att i nödsituation – till exempel om hund

är på väg att angripa människa, hund eller annat djur – är man som hundägare skyldig att agera

så att angreppet snarast upphör. Detta med den kraft som krävs för att handlingen ska avbrytas.

Rödmarkeringen har jag gjort, för just det tycker jag är jätteviktigt. Alla hundar är olika som individer, och det gäller också oss människor. 

Det som känns naturligt och spontant för mig när jag jobbar med min hund, kan kännas väldigt fel för någon annan…. och då är det i så fall helt fel metod.

Ja jisses… det här kan jag babbla om i evigheter, men det ska jag inte göra.  Det känns i alla fall bra att ha läst dokumentet, då vet jag hur det är formulerat när/om det kommer upp till diskussion i något sammanhang.

Fast jag tycker ju inte att det är ett bra dokument…. men det spelar ju ingen roll, är man medlem i SBK så är man, då har man ju i och med det godtagit deras normer och regler. 

Och det är väl också något att tänka på kanske… det är SBK:s dressyrpolicy, för SBK:s medlemmar och SBK:s verksamhet…. det är ingen lagtext.

Ja, det var det om det….. 

Idag händer nada här…. grått och regnigt har det blivit efter en solig morgon, och det känns lite avslaget idag på något vis.  Jag ska i alla fall ut på en prommis med doggsen snart, men idag känner jag inte för nån långkörare så det blir väl till affären för att köpa Kurts tidning och sedan hem igen kan jag tro. 

Om inte det där okända som hänt med Salza och cykeln hade hänt, så skulle jag ta en cykeltur, men det är inget kul när hon inte tycker att det är roligt.   Men det är bra cykelväder idag…..

Ja, det kan man verkligen fråga sig, ingen check-point så långt ögat nådde där inte.   Jag är verkligen hopplöst dum när det gäller att hitta dom där markeringarna. Står det trädet eller stenen eller höjden eller nåt sånt som ledtråd, så får jag leta i evigheter innan jag hittar rätt....

Men idag tog vi i alla fall de där markeringarna som vi inte hann senast vi var ute på jakt, så nu slipper jag reta mig på det i alla fall.   

Men det var stora svarta moln på gång när vi gick ut, fast skit samma tänkte jag... vi får väl bli blöta då. Men vi klarade oss.... lite stänk kom det, men inget ordentligt regn i alla fall. Och det är väl det där regntäcket som jag köpte till Salza igår som gör nytta, även om det ligger i garderoben, förstår jag....   

Det var härligt höstväder ute idag, solsken... när de svarta molnen försvunnit... lite blåst och alldeles lagom varmt för att gå i en t-shirt. Lika bra att ta vara på de fina dagar som finns, man vet aldrig när solen försvinner och regnet (eller... ve och fasa... snön) vräker ner igen.  Och det blev en mil idag också, fast det var en massa virrande vid en av de där markeringarna förstås...   

Men det fanns en markering här också...... vid ett skjul som står bakom huset....

... och den kunde inte ens jag undgå att hitta fort och lätt. Tur att det finns några såna här och där också 

Det känns faktiskt ganska så bra när man vet med sig att hundarna fått en ordentlig promenad. Massor av spännande dofter och nya marker där de inte är vana att promenera. Men när vi sedan vänder hemåt så ser man direkt på Ibsen att han vet det.... även om vi är långt hemifrån så blir hans steg väldigt målmedvetna och jag får med jämna mellanrum be honom sakta farten för då går det undan för honom.

Men det är härligt att hundarna kan gå lösa nästan överallt, jag lider med alla hundar som jag ser slita och dra i ett koppel. Jag kan ju bara hoppas att dom i alla fall får härja fritt nån gång per dag....  men tyvärr finns det nog många hundar som inte ens får det.   

Nu har i alla fall alla här i huset fått middag, och doggsen ligger utsträckta på golvet och sover....  ser faktiskt skönt ut.   

Skönt med lite solsken efter allt regnande, och det har varit varmt ute också, en riktigt skön höst- eller sensommardag även om solen bara tittade fram lite då och då.   

Vi drog iväg i förmiddags, doggsen och jag. Styrde kosan mot Timrå för att träna lite ihop med träningskompisen. Vi byggde en rallybana med tusen koner och en massa slalom och spiraler, den var inte speciellt rolig, men annorlunda. Det skadar ju inte att ibland träna på sånt som ligger långt ifrån det man själv skulle kunna hitta på.

Jag hade båda hundarna med mig idag och då är det fullt upp. Det är faktiskt riktigt, riktigt bekvämt med bara en hund, men det tänker man inte alltid på så där till vardags. Fast jag är ju van att alltid ha flera hundar, så mitt upp i alltihop så känns det ändå gammalt och vant att dela sig mellan två hundar när det gäller träning.

Vi kunde i alla fall konstatera att hösten börjar komma på allvar nu.

Björken i bakgrunden börjar få gula löv….   

Men för att återgå till dagens träning… Salza är en alldeles egen sort för sig, hon.   

Vi hade en 8:ans frestelse med i banan vi tränade på idag. För er som inte vet, så består 8:ans frestelse av två koner och två burkar med godis, och så går man runt dom där grejorna i form av en 8:a...

Och Salza skulle aldrig drömma om att försöka sno åt sig en godis ur dom där burkarna. Sånt har vi tränat massor på redan när hon var valp, och det funkar klockrent.  Ända tills vi tränat färdigt och jag ska gå och sätta in Ibsen i bilen… då tar hon chansen, den lilla mattjuven.   

Salza gick omkring lös… och jag tänkte inte ett ögonblick på godisburkarna… inte förrän träningskompisen hojtade till. Då stod Salza med nosen nere i den ena burken och smaskade godis för glatta livet.    

Och jag dit i racerfart… (hmmm….) högg henne i nackskinnet och lyfte henne därifrån samtidigt som jag skällde på henne. Sen när jag släppte henne och försökte locka henne att ta godis igen så vände hon bort huvudet och ville inte ens se godisburken… och med det nöjde jag mig. 

 HA… jag borde väl känna min Salza…

Efter ytterligare en stund skulle vi plocka ihop banan och hundarna var med och sprang lösa hit och dit. Fast Salza sprang inte hit och dit… hon sprang målmedvetet fram till godisburkarna….   

Nedrans hund… hon glömmer ALDRIG vart det har funnits något ätbart. Och man lär bli tvungen att slå ihjäl henne innan hon ger upp försöken att komma åt sånt som går att äta. Hon är alldeles totalt manisk när det gäller att leta mat…..

På hemvägen sedan så stannade jag för att köpa ett regntäcke till henne. Dom hade inte det täcket jag hade tänkt mig, inte i hennes storlek i alla fall, så jag fick hämta in henne från bilen och prova ett annat täcke på henne.

Och att ta in henne i en affär där det finns hundleksaker (läs: mjukisdjur) i lagom noshöjd, det är ett vådligt äventyr.  

Hon uppför sig som om hon aldrig någonsin i livet hört ordet NEJ, eller aldrig någonsin hört ordet SITT. Hon är totalt blockerad och ska bara ha mjukisdjur…. Min lilla väluppfostrade, lydiga Salza förvandlas till ett ouppfostrat monster som ser ut att ha alla bokstavskombinationer en hund kan ha….   

Inte förrän jag blir förbannad och skärper till rösten rejält samtidigt som jag tar i henne, så lyssnar hon… i tre sekunder… sen flippar hon ur igen. Jisses… jag var helt genomsvettig när jag väl fått betala och kunde fly ut ur butiken...    

Det är väldigt trevligt och roligt och positivt på alla de sätt att ha en hund som över 6 år gammal och ändå är som min Salza  … pigg och nyfiken och envis och på G i alla lägen… men det tar på krafterna för en gammal människa.   

Men vi tränade lite elitlydnad när vi ändå var på klubben också. Det var tävling där igår, och alla markeringar fanns kvar på planen, och då blir jag alltid så frestad att prova på.

Och Salza tycker att det är skitkul.  Även om hon är en liten slarvmaja så känns det i alla fall bra att jag har lyckats få henne att tycka att ett tråkigt elitlydnadsprogram är skitkul.   

Synd att eliten är sån som den är… ibland blir jag frestad att tävla igen, ändå tills jag tänker på vad bedömningsanvisningarna säger, då tappar jag snabbt sugen igen.   

Men… så klart att man kan tävla bara för att det är kul. Bara för att hunden tycker att det är kul, och bara för att jag tycker att det är så kul när jag ser att hunden har kul   men det är ju inte lika kul när jag sedan tänker på att det står en domare där och studerar allt vi gör, och som tycker precis tvärtom….  

Fast det är klart… om det alltid stod nån där som tyckte tvärtom, då hade vi ju inte haft vår lydnadschampionat förstås…  

Ja men, säger nån klok människa då… du behöver väl inte tävla, du kan väl träna då… då är det ju ingen som står och tittar på. Men det är liksom inte lika kul det… det är nog trots allt spänningsmomentet jag saknar… det där att se hur det går idag då, på en plan som nån annan gjort i ordning. Tränar man "bara" så tänker man ju aldrig så….

Äh, skit samma…. Salza älskar i alla fall att träna lydnad, och det är det ju inte alla som kan påstå om sin hund, så jag får väl nöja mig med det. Jag är i alla fall jäkligt frestad att ta upp lydnaden igen, ibland i alla fall, men jag känner ju mig själv (tror jag) så det lär väl aldrig hända…. eller… kanske… eller…. kanske inte….

Nu ska jag i alla fall avsluta dagen framför TV:n. Fast det finns väl inget att se förstås… jag har sett alla gamla serier som går i repris och det är inget kul att se sånt som man nästan kan utantill.  Ibland är det ju nån bra film, men det är minsann inte ofta….

Hoppas ni har haft en trevlig helg….   

Vi har överlevt tapetseringen, och utan skilsmässa också tror jag.  Men det är inte kul att tapetsera kök… mängder av vinklar och vrår och småbitar överallt, klurigt när man valt en tapet som ska mönsterpassas.   

Fast egentligen är det kul att tapetsera, det blir ett så påtagligt resultat. Det är det där jäkla förarbetet med att riva ner gamla tapeter och slipa och sånt som är så tidsödande och dödstråkigt. Men jag har ju tagit emot kursanmälningar denna veckan också och suttit i telefonen i flera timmar varje dag. Och så ska hundarna rastas och middag lagas och det ena med det andra göras, det blir inga heldagar med tapetsering direkt.  Och lika bra är väl det, varken min eller Kurts rygg fixar det.       

Men nu är det klart, nu väntar vi bara på att snickaren ska få tid att komma och byta golvet i köket och hallen och sätta upp ny väggpanel i hallen…. och fixa till nya innerdörrar med karmar och foder och sånt.  

Det blir nog bra när det blir färdigt… ska i alla fall bli himla skönt när det är avklarat. Vi har sån tur att vi har hittat en snickare som är kanonbra. Jobbar och sliter som en galning…. och gör kanonfina jobb… och bara han får tid att börja här,  så kommer han att fixa det där på nolltid.   

Hunderiet har gått i stå den här veckan. Noll aktivitet förutom ett par promenader varje dag. Salza tittar lite konstigt på mig ibland, men hon har ju som väl är förmåga att koppla av när inget händer. Hon lägger sig och sover, så risken är väl att hon snart är helt totalt förslöad.   

Fast innan vi började tapetsera så började vi träna en ny grej. Hon är ju kanonduktig på att hämta namngivna saker, det har jag ju skrutit om här tidigare. Hon har många mjukisdjur som hon kan namnet på och där hon hämtar rätt sak när jag ber henne om det.   

Nu kom jag på att jag skulle lära henne skillnaden mellan ett par blåa och ett par blommiga foppatofflor.

Och vet ni att den där Salzan hon är så jäkla lättlärd så jag har aldrig sett maken.  Jag

är ju bortskämd med mina cockrar, dom var också enormt lättlärda, men Salza slår dom med minst ett par hästlängder.   

Redan andra gången vi gjorde den där övningen så kunde man tro att hon gjort det här massor av gånger.  Nu har vi haft ett uppehåll på några dagar när jag inte hunnit/haft lust att träna, men idag ska vi på´t igen….. ska bli kul att se vad hon kommer ihåg från förra gången.

Men hon har minne som en häst också…  jaja, jag vet….   men hon är ju världens åttonde underverk, lilla Salza.

Igår när vi var ute på promenad så knöt jag ihop hennes koppel till en boll och så släppte jag det på stigen bakom mig när vi gick genom skogen, utan att hon såg det.

När vi gått ett par hundra meter så stannade jag, vände mig åt det hållet vi kommit ifrån och pekade bortåt. Salza kikade på mig, och på stigen vi kommit, men jag såg ingen liten 10-öring som ramlade ner hos henne.  

"Kommer du inte ihåg", sa jag… "du ska HÄMTA något där borta"  och så satte jag mig på huk hos henne och fortsatte att peka åt det hållet vi kommit ifrån.

"Jaaaaa"… sa Salza plötsligt, "nu kommer jag ihåg…." och det syntes på hela henne att hon nu verkligen  mindes vad jag menade.  

Så jag sa HÄMTA en gång till och hon drog iväg bortåt, hon försvann i buskagen och var borta en stund, sedan såg jag henne komma igen….. i full galopp… med kopplet i munnen.

Den där övningen har vi inte gjort på många månader, men hon behövde inte påminnas speciellt mycket innan hon mindes. Och när jag såg henne dra iväg i full fart så ångrade jag att jag lagt kopplet så långt bort, jag var tveksam till att hon verkligen skulle springa så långt tillbaka när det var första gången på länge… men Salza förnekar sig ju aldrig.  

Och hon gillar verkligen den övningen, hon får springa i full fart, och hon får hämta något och lämna det till matte…. två saker som nog är det allra bästa hon vet.

Men idag regnar det… igen….    Tror inte att det blir så himla mycket promenerat idag, det blir nog mesta bara en rastningsrunda tror jag. Men jag ska i alla fall sysselsätta Salza lite inomhus, jag har alltid dåligt samvete när hundarna får ligga passiva hela dagarna, promenader oräknade då förstås.  Lite hjärngympa kan man ju kosta på sig, det kräver varken mycket tid eller mycket ork.

Hoppas ni alla har en trevlig… o-regnig… helg framför er!