Väldigt längesedan vi körde med lite kaffe-sök, men jag behövde bara ta fram grejorna så visste Salza precis vad som väntade.  Och gissa om hon tycker att det är roligt...     

Hon fick göra ett par sök inomhus först, då gömde jag bomulls-paden högt upp och det fixade hon galant. 

Sen gick vi ut för jag tänkte filma henne när hon sökte. Klantiga jag klantade till det första gången, jag hade glömt att radera en massa bilder så minneskortet blev fullt. Då hade jag gömt paden under en liten bit gräsmatta som jag grävde upp och det var inga problem för Salza.  

Andra gången grävde jag en liten grop i gruset och gömde den där, och det fixade hon också.... men när jag skulle kika på filmen i kameran så lyckades jag radera den....    

Tredje försöket blev hyfsat, så här får ni ta del av det då. Men jag ser nu att jag nog gömt den där paden i marknivå allt för mycket när vi har varit utomhus. Hon snirklar runt där den finns, men hon letar bara i marknivå och den ligger högt upp så hon missar den.... ändå tills vinden ger henne lite hjälp. 

Men nästa gång ska jag lyckas filma på första försöket, och så ska jag gömma paden högt.... 

Men hon blir trött i lilla huvudet av sånt här.... fast tillsammans med inomhussöken gjorde hon fem långa sök, det kan väl göra slut på orken för vem som helst antar jag.   

Har ni träffat alla era vänner på Facebook… i verkliga livet alltså? Svårt för er som har många hundra vänner kan jag tro…..   

Men det är ett märkligt fenomen det där med ”vänner” på FB. De flesta av mina vänner är hundfolk som mest skriver om sina hundar och om alla fina resultat deras gemensamma aktiviteter lett till, och nästan alla har jag träffat nån gång IRL, men inte riktigt alla.

Och egentligen kan jag väl känna det som att FB väl egentligen är till för att man ska kunna hålla kontakt med sina avlägsna vänner, såna som man inte träffar titt som tätt, och såna som man har svårt att hålla kontakt med IRL. Men det är min känsla det, andra känner säkert annorlunda.

Undrar om FB bidrar till att folk pratar mera sällan direkt med varandra? Kanske skriver man lite på FB istället för att ringa… eller nåt sånt? 

Eller kanske att den förändringen kom redan i samband med att fler och fler började använda mail? Ja, inte vet jag…. några små funderingar bara…. Jag tycker att mail är kanonbra, man skriver när man har tid och den som får mailet läser, och svarar förhoppningsvis, när dom har tid. Men jag är fortfarande en aaaaning skeptisk till FB och andra sociala medier, vill man så kan man via dom vägarna få reda på väldigt mycket om vissa människor.

Jaja… att jag tycker så kan ju bero på att jag är från en helt annan tidsålder.

Men nu tänkte jag babbla om mitt favoritämne en stund… hundträning alltså.

Har klurat lite på det där som någon sa till mig på den senaste tävlingen. Att hennes rutinerade lydnadshund också ”flippade ur” lite när det gällde rallylydnaden. Och att hon trodde att det berodde på att hunden tyckte det var lite jobbigt….   

Jag gick ju en bana med Salza i samband med rallykursen häromdagen, och trots att det var enkla saker som hon mycket väl kan, så såg man det där beteendet då också. Och visst kan man nog tolka det hon gör som lite fjäskbeteende. Om det sedan beror på att hon känner sig lite pressad och lite osäker, eller om hon helt enkelt tycker att jag är för snål med godiset/belöningen, det vet jag ju inte….   

Det kan helt enkelt vara så att hon inte tar det hela riktigt ”på allvar” eftersom jag kanske inte heller har gjort det. Eller också har jag inte varit tydlig nog med hur jag vill att hon ska uppföra sig.

Är jag tydlig och visar ordentlig hur jag vill ha det så bör ju hon bli säkrare på det hon gör också…. eller? Blir hon säkrare på vad jag förväntar mig, och hur hon ska göra för att ”göra mig nöjd”, så kanske hon varvar ner lite….?

Jag får nog testa det tror jag. Men det är så tydligt att det är just ihop med en rallylydnadsbana som det här händer… situationsbundet alltså. Så då måste jag kånka med mig skyltar och hållare och bygga banor varje gång vi ska träna för att få bort det där beteendet…. jobbigt att kånka på sånt där. En trädgård hade varit bra i det här läget….

Men jag undrar om jag inte så småningom ska göra allvar av den där dra-maten i alla fall… Finns ju billiga såna som mycket väl duger till att dra omkring med här i området, då slipper jag bära och kånka. Det finns ju lämpliga ställen att träna på en bit hemifrån, men om man ska bära tunga grejor så känns även korta bitar långa…. och mina onda axlar skulle säkert tacka mig om dom slipper bära.  

Men först måste jag införskaffa skylthållare, såna har jag inte, och dom är tyvärr inte billiga så det får väl bli ett projekt nån gång i framtiden förstår jag. Det finns tyvärr annat som är viktigare som måste gå före….

Idag är det i alla fall en härlig höstdag igen, solen skiner och det känns som att idag måste vi ut och utnyttja det vackra vädret. Fast min kropp håller inte med om det just idag, fast med lite möda brukar den gå att övertala.  

Hoppas solen skiner på er också…..  

Måndag morgon och regnet har precis börjat strila ner. Grått och mulet och antagligen blir det så hela långa dan….

En dag som gjord för lite funderingar då….   

SM i rallylydnad gick ju av stapeln i helgen, och resultaten kan man se på SBK Tävling. Och den allra första reflektionen när jag läser resultatlistan är…. SUUUCK!!!!! Och ni som känner mig förstår varför, mer ska jag inte orda om just det.   

Det jag däremot ska orda om, fundera lite kring, är själva sporten som sådan.

Jag önskar att jag kunde se 5-10 år framåt i tiden… när det gäller rallylydnad alltså. Det vore kul att se om den utvecklas så som det är tänkt från början, eller om det kommer att bli en ”prestigegren” precis som alla andra grenar.

Eftersom jag härstammar från stenåldern så var jag med både när lydnadsproven kom, och när agilityn dök upp…. och när man ser på deras utveckling så kan man ju slita sitt hår i förtvivlan.   

Jag befarar att det blir detsamma med rallyn….

Igår vann årets SM-segrare på 200 p. Det är två domare på SM därav den höga poängsumman. Men vinnaren hade alltså full pott från båda domarna, tvåan hade 198 p och trean hade 197 p, sedan var det ett litet hopp till 187p för fyran..

Men det var alltså tre värdiga vinnare i topp…. och bättre än full pott kan det ju inte bli. Det man då kan fundera över är att det faktiskt går att uppnå full pott från två olika domare i ett mästerskap.   

Jag orkar inte göra nån efterforskning beträffande det nu, men visst måste det vara mycket ovanligt att en SM-vinnare i nån annan gren inom hundsporten har noll avdrag.

Fast medan jag skriver det här nu då så kommer jag på att det förstås förekommer inom agilityn också… noll fel av vinnande ekipage.

Så då kanske hela mitt resonemang faller…. Rallyn och agilityn kanske intar en särställning inom hunderiet, de kanske inte kan jämföras med övriga grenar.   

För visst är både lydnaden och brukset grenar där det är mer öppet för domarens egen uppfattning om vad som ska ge avdrag, lite mer luddiga bedömningsanvisningar. Men å andra sidan är ju rallylydnadsdomare också människor, och naturligtvis… vilket dom vill eller ej… så påverkas dom förstås av sympatier och antipatier när dom dömer. Så länge det är människor som står för bedömningen så är det ofrånkomligt att man påverkas av olika faktorer och gör sin bedömning därefter. Orättvist men sant….

Men för att återgå till det jag började babbla om… på nåt vis känns det för mig lite otillfredsställande att man kan uppnå maxpoäng på ett mästerskap.

Maxpoäng är alltså lika med ett perfekt utförande varenda liten sekund man är på banan. Och tydligen finns det ekipage som förmår prestera det även på ett SM.

Det är ju inte alls ovanligt på ”vanliga” rallytävlingar, att någon eller rent av några, uppnår maxpoäng. Men det är lite det jag menar… på ett mästerskap ska det vara rejält mycket högre svårighetsgrad än på en ”vanlig” tävling. I alla fall i min lilla värld…..   

Nästa år kommer vi att ha flera segrare på full pott i rallylydnads-SM… sanna mina ord. Och då har tyvärr mästerskapet förlorat sin status tycker jag….

Jaja, nog om detta nu då….

I går började ju vår rallylydnadskurs på klubben. Nybörjare på rallylydnad var dom allihop, men duktiga för övrigt, så det blir förhoppningsvis en bra och trevlig kurs.   

Och jag måste ge en eloge till klubben som satsar helhjärtat på att få igång rallyn som en gren inom sitt verksamhetsområde. Vi har utan knussel fått den utrustning vi ansett oss behöva, och kursdeltagarna får en kanonbra bok som kursbok…. mer än så kan man inte begära.  

    
Och nu övergår jag till lite Salza-skryt…. det var ett tag sedan nu.   

Nu när vi inte tävlar nåt direkt längre (ni ser, jag räknar liksom inte rallyn riktigt) så finns det ju inte så mycket sånt att skryta med… men egentligen så tycker jag nog att en god vardagslydnad är mycket mer värd att skryta över än ett bra tävlingsresultat… eller en titel av något slag.

Det finns massor av framgångsrika tävlingsekipage där vardagslydnaden är urusel…. men strunt samma… åter till underverket Salza.  

Häromdagen då vi var i våra gamla hemtrakter och letade checkpoints hade jag förstås hundarna lösa i skogen. Man får ha det, även den här tiden, under förutsättning att man har dom under kontroll. Och det fick jag återigen bevis på att jag har…..

Jag såg på liten Salza att det fanns vilt i närheten, hon for som en tätting mellan träd och buskar och jag fick gång på gång hejda henne från att dra iväg i efter det där som hon hade vittring av.

Ibsen har ju noll viltintresse så honom behöver man inte hålla koll på på samma vis. Han springer om Salza springer, och ser han t.ex en katt som springer så drar han efter, men det beror nog mest på att Salza lärt honom att det är kul. I skogen bryr han sig inte speciellt mycket om viltvittring, vilket jag är tacksam för.

Åter till Salza…. hon for som sagt omkring där, med nosen i backen medan jag trasslade mig fram med kartan i handen och försökte hitta den där checkpointen, samtidigt som jag höll ett öga på vilda Salza.

Och i ett obevakat ögonblick där snåren stod tätt drog Salza. Jag såg henne inte dra iväg, men jag hörde henne när hon drev vilt… med skall. Viltet (antar att det var ett rådjur) måste stått och tryckt i det där buskaget och Salza sprang nog direkt på det, för från det att hon försvann utom synhåll och tills jag hörde det första skallet var det inte många sekunder.

Och hon hann inte med många skall förrän jag vrålade ”SALZA HIT!!!” ….. och tro det eller ej, några sekunder senare kommer hon dundrande i full fart genom buskarna tillbaka till mig.   Då var hon uppskruvad till max, hela hon bara bubblade över av vad-det-nu-var, men hon kom….. och hon stannade hos mig sedan.

Jag kopplade henne inte, utan sa till henne att stanna hos mig… och det gjorde hon sedan när vi letade oss vidare genom skogen. Hon hade det där viltet i näsan länge, det syntes på henne…. och hon var en aning vidlyftig i sina vändor…. men hon försvann aldrig utom synhåll och hon kom så fort jag sa åt henne.

Med tanke på att liten Salza har stor jaktlust och stort viltintresse så tycker jag ju förstås att jag har rätt att skryta när sånt här händer. Misstänker att det inte är så många som gör om samma sak…?

Däremot måste jag erkänna att liten Salza inte alls skötte sig som hon borde på kursen igår…. delvis i alla fall.

Om jag har henne med när jag har kurs så får hon ligga vid sidan och titta på. Ibland använder jag henne för att visa något, men större delen av tiden får hon ligga stilla. Och det brukar hon fixa. Hon har imponerat på många kursdeltagare genom årens lopp när hon ligger lugnt och stilla utan koppel alldeles vid sidan av där vi håller vår kurs.   

Men igår fick jag säga till henne två ggr… hon reste sig och ville vara med när vi höll på och tränade de andra hundarna. Då reser hon sig sakta, sakta… och så smyger hon sig fram. Och när hon ser att jag upptäckt henne så tvärstannar hon, och om hon kunde så skulle hon dessutom vissla lite oskyldigt och låtsas som att hon inte fanns. Lydnad är verkligen en färskvara….  men nästa gång... då ni... då ligger hon stilla... I promise     

Däremot så överraskade hon mig positivt när en av kursdeltagarna kom med sin tik. Den främmande tiken gick i långt löst koppel, och Salza satt vid min sida när tiken gick fram till henne.

Ajajaj… tänkte jag… nu smäller det. Salza har ju en benägenhet att först tufsa till alla hundar som kommer för nära henne, sedan kan hon kolla läget, efter det att hon tufsat till dom.

Men hon satt lugnt kvar, så jag släppte kopplet och tog ett steg bakåt… ibland har jag en känsla av att hon vaktar mig lite i just såna lägen. Den främmande tiken var framme hos henne och Salza reste sig och nosade lite nyfiket på den andra tiken. Där stod dom, lugnt och stilla och undersökte varandra… och min grinkärring Salza uppförde sig hur fint som helst.   

Och det där har jag sett många gånger… är den främmande, mötande hunden det minsta lilla uppskruvad eller upphetsad, då ska den tuktas och tryckas till. Men det här var en lugn, stabil tik, och då gick det kanonbra. Skönt att se sånt där när hundarna funkar som dom ska och läser av varandra på rätt sätt.

NU ska jag sluta babbla…..

Ha en bra måndag allihop!!!!    

…. utom korven för den har två… så heter det väl om jag inte minns fel.   Och det är väl tur att man kan tänka på det ibland när saker och ting verkar ändlösa och tråkiga/jobbiga.

Men i går gjorde jag i alla fall klart den där hemsidan som jag skulle uppdatera. Det tog ett antal timmar, många bilder och många stamtavlor och mycket text… och så länkar åt alla håll och kanter.  

Det är ju liksom det där med alla länkar som är lite jobbigt för min gamla dimmiga hjärna. Att hålla reda på hur man har det…. och få till allting rätt. Men nu är det som sagt gjort…. hip hip hurra för mig!!!! Hoppas att det tas väl emot i andra änden också…  

Igår blev det ingen långprommis… men i förrgår var vi däremot ute i flera timmar och traskade runt och letade checkpoints…. i Timrå. Jag saknar ofta våra gamla trakter, det är trevliga omgivningar för hundpromenader, och nära till Indalsälven för mig som gillar att vara nära vatten när jag är ute och går.

Men, som jag sagt tidigare, jag är nog värdelös på att lokalisera de där pinnarna. Jag hade Runkeeper på medan jag gick, och det är ju lite kul att efteråt kunna se hur länge jag har irrat omkring på ett par ställen innan jag hittade markeringen.   Man tycker inte att det ska vara så svårt, men på vissa ställen är det det i alla fall….. men 35 minuters irrande på ett litet, mycket begränsat område, är nog mitt personliga rekord tror jag. 

Jag tog ett par av de svåraste (svarta) markeringarna utan några större problem, men snöade in totalt på ett par röda, som ska vara snäppet lättare att hitta. Men skam den som ger sig….

Idag är det DM i rallylydnad här i distriktet…. och vi kan inte vara med.   Dagen är inbokad för annat och det är ju lite synd. Men det är hyfsat många anmälda, och det är ju kul. Fast det finns ju vissa klubbar som inte är med alls förstås... trots att det finns en hel del tävlande där. 

Jaja, jag kan ju inte klaga på att andra inte ställer upp när jag inte själv deltar….

Hoppas det går bra för dem som är med i alla fall…. ska bli kul att se vem som blir distriktets allra första Distriktsmästare i rallylydnad. Jag har min aningar, men dom tänker jag inte avslöja….   

Och så går SBK:s första officiella Rally-SM av stapeln den här helgen också…. i mina gamla hemtrakter. Tånga Hed i Vårgårda, nån mil utanför Alingsås, är en kanonfin anläggning för hundaktiviteter. En gammal militärförläggning där man nu har konferensutrymmen och vandrarhem och stora fina gräsytor blandat med lite annan natur.

På den tiden jag jakttränade Samson   var vi ofta där och tränade… fina fält och många täta buskage som var ypperliga för sån träning.   

Och när jag ändå är inne på hunderiet….

Tänk så många olika grupper för hundfolk det finns på FB. Jag är medlem i några av dom, fast jag läser mest bara inläggen, är inte speciellt aktiv själv. 

Men man får en hel del att fundera på när man läser olika kommentarer. Och som vanligt så blir jag förundrad över att så många som har hundar, och som verkar så aktiva, är så okunniga om hur en hund fungerar.

En undran som osökt infinner sig är vad sjuttan dom lär sig på alla dessa kurser som dom ständigt deltar i…?

Men dom skriver om sina ”problem” och dom har frågor och funderingar… som är så elementära att man tror att alla som har en hund känner till svaret på de där funderingarna. Men det är väl bara i den bästa av världar det är så förstås….   

Kanske är det rent av så att dom upprepar sina frågor och funderingar gång på gång i väntan på det där undergörande ”knepet” som så många tror finns.

Jag fick en fråga från en hundägande granne för en tid sedan… ”har du något knep för att lösa det och det problemet?” löd frågan.

”Nej” sa jag… ”det finns liksom inga ”knep”, det är bara träning och träning som gäller.”

Vilket inte var det svar vederbörande ville ha.  

Nästa gång vi möttes så fick jag höra att ”det där som du inte kunde nåt knep för, det har jag fått råd om nu”.

”Jaha… så bra”… tyckte jag…. ”funkar det då?” Vilket jag redan, så snart vi möttes, hade konstaterat att det inte gjorde….

”Nej, det funkar inte så bra, men det var ett bra knep i alla fall….”

Ja, vad säger man….??? 

Kanske man ska säga att det är väl bra att inte alla är så jäkla resultatinriktade som vissa av oss är…. fast å andra sidan så gäller det för det mesta rena vardagsproblem och då vore det kanske bra om alla verkligen var ute efter att få ett så bra resultat som möjligt.

Skit samma…. inte mina problem. 

I morgon är det i alla fall kursstart för vår rallylydnadskurs. Tyvärr inte så många deltagare som vi hade önskat, men det är tuff konkurrens här. Lite synd att någon tydligen ser det som konkurrerande verksamhet, och agerar därefter. Vi borde kanske istället samarbeta för att sprida sporten ytterligare, men så funkar det tydligen inte.

Jaja… vi hundmänniskor är lite konstiga av oss….   

   
Och så ett jättehopp i tankarna...  till nåt helt annat….

Jag har alltid använt Internet Explorer som webbläsare, av gammal vana och slentrian mest. Och jag svär ofta över min trådlösa uppkoppling som ideligen krånglar…..   

Häromdagen ville Internet Explorer inte alls vara med… ”sidan svarar inte” var det svar jag fick stup i kvarten, så jag klickade in mig på Google Chrome istället.

Och jisses vilken skillnad…. till det bättre.   Där svarar minsann alla sidor, och det mycket snabbare än i Explorer dessutom. Det gäller bara att tänka om lite, men nån jättestor skillnad ur användarsynpunkt är det ju inte.   

Undrar vilken webbläsare ni använder???

Hoppas ni har en trevlig helg framför er…..    

Men det är nog det enda som inte gör ont idag tror jag.   Nej… jag har ju inte ont i huvudet heller…. vilken lyx…. och inte har jag tandvärk heller…. jisses jag är ju ganska så pigg och alert när jag tänker efter.   

Att axlarna och nacken värker så jag knappt kan lyfta armarna, och att händerna värker så att jag knappt kan använda dom, och att knät som jag slog i igår gör nedrans ont idag, och att ryggen på vanligt vis känns som att den är av, och att högerfoten med sin jäkla knöl gör ont efter gårdagens stenpromenad… det kan jag ju bortse från då kanske.   

Äh, skit samma… det är en ganska så vanlig dag på smärtfronten. Men det är jäkligt tröttsamt att vakna varenda morgon och ha ont både här och där…. fast det är ju i och för sig ännu jobbigare när jag vaknar på natten av att mina onda axlar tycker att jag ligger i fel ställning. En hel natts ostörd sömn kan jag bara drömma om numera  

Och nu har jag klagat färdigt för idag tror jag… i alla fall på mina krämpor.   

Solen skiner här idag igen, och än så länge ser det ut att bli en fin dag.   Och vi har haft fint i flera dagar nu, men trots solen så kommer det rätt som det är en regnskur i alla fall. Men det gör ju inget så länge det bara är en skur.

Doggsen knaprade på varsitt märgben igår, så klockan var bara 5 i morse när Ibsen väckte mig och behövde ut. Han åt upp hela sitt ben han… det blev inte en enda flisa kvar, och då är det klart att det blir lite uppror i magen när allt det ska smältas.   

Men det är kul att se dom när dom får varsitt ben. Ibsen snappar åt sig sitt snabbt och så kryper han undan nånstans och knaprar. Där ligger han sedan länge och tuggar och gnager, men rätt som det är så är det färdiggnagt (igår var första gången han åt upp hela benet) och då tittar han inte ens åt benet sedan.

Fröken Salza beter sig lite annorlunda. Hon är tveksam till att ta benet när hon får det. Nosar på det lite och ser ut som att ”vad ska man göra med det här då?”, men när hon efter en stund bestämt sig för att hon nog ändå ska gnaga lite på det där äcklet, så gnager hon ihärdigt och länge.

Och när hon sedan tycker att hon gnagt färdigt för tillfället så lämnar hon det utan problem, men sedan återvänder hon till det där benet flera gånger under dagens lopp och gnager intensivt en stund. I går kväll när jag satt och såg på TV så gnagde hon så intensivt på det där redan väl avgnagda benet att hon överröstade ljudet på TV:n….

Idag känns det som om det vore läge för en härlig skogspromenad igen. Jag gillar hösten med sin klara höga luft, och idag verkar det bli en sån dag. Men, men… vet inte om mitt knä samtycker. Fast det mjukar nog upp sig när jag börjar röra ordentligt på mig hoppas jag…. man ska passa på och utnyttja såna här dagar, ingen vet hur många fina dagar det blir innan vinterhelvetet kommer.

I går kväll var jag på ett möte, och där var det nån som påminde om att det kan börja snöa redan i början av oktober. Såna fula saker borde man inte få säga högt tycker jag.  

Hoppas solen skiner på er också idag…. och att ni har en fin dag framför er!!

Det skulle man kunna säga om dagens promenad, om man gillar att snubbla omkring på våta, och mosshalkiga stenar vill säga.

Det där skogsområdet är kanonfint, men superjobbigt att gå i, eftersom varenda stig består av stenar i olika storlekar. Det går inte att ta ett ordentligt steg en enda gång, man måste hela tiden anpassa stegen så att man kliver rätt.

Och när man halkar och ramlar, för det gör man ju förstås   då finns det nån jäkla idiot som har bestämt att man måste slå knät i en sten istället för i marken mellan två stenar.   

Lite bergsbestigning blev det också, checkpointjakt innebär ALLTID lite bergsklättring har jag lärt mig nu. Men det är ju frivilligt så varför klaga…?

Och varmt och gott blev det, hundarna hittade som väl är en bäck där dom kunde släcka törsten och svalka av tassarna lite, men jag avstod och fick stå ut med törsten tills vi kom hem.   

Nu ligger hundarna utslagna på golvet, jag är nyduschad och ska snart laga middag, och det känns ganska så bra när jag vet att hundarna har fått ännu en spännande långpromenad i skogen.   

Vad är det som gör att bloggen vissa dagar har många fler besökare än andra dagar?   Jag misstänker att ni som läser min blogg hyfsat regelbundet (tack för det    kul att ni kikar in!) klickar in här då och då, hyfsat regelbundet. Tittar man på besökstatistiken så ser det i alla fall så ut…

Men ändå… vissa inlägg har så många fler läsare än andra inlägg. Och eftersom statistiken räknar alla som klickar fram sidan, så måste det ju vara rubriken som gör skillnaden i antalet besökare. Men rubriken säger ju inte så mycket… jag bladdrar ju om allt möjligt strunt, trots rubriken.  

Ja, det där har förvånat mig i flera år…. och jag lär väl inte hitta nåt bra svar på det nu heller. Men det är märkligt att i de inlägg där jag tycker nåt speciellt om nånting, där ser jag direkt en ökning av antalet besökare….

Jaja, ni är välkomna allihop, även ni som letar nåt att beklaga er över. Hoppas ni hittar nåt att reta er på nu då…. om nu det gör dagen bättre...   

Idag tänkte jag börja med att fundera lite över SBK Tävling.

Ett kanonbra framsteg tycker jag. Enkelt och överskådligt och smidigt på alla de vis. Men…. och det finns ju alltid ett MEN….

Det är nog lite dåligt med utbildningen i att använda programmet tror jag, på funktionärsnivå alltså. Inte överallt, men här och där ser man att det saknas en hel del kunskap.

Anmälningstiden för alla tävlingar är 3 veckor, sedan bestämmer arrangören själv om man ska ta emot efteranmälningar. Och det är ju bra att man kan göra som man vill där. Men då får man inte glömma att det enbart är de som anmält sig i tid som ska tas med om man t.ex lottar vilka som ska få en plats och få delta i tävlingen.

Och man får inte glömma att återbud ska lämnas två veckor före tävling, och att PM också ska finnas tillgängligt 14 dagar före tävlingen.

Anmälningsavgifter ska återbetalas inom 14 dagar, om giltigt intyg uppvisats.

Ja, så är jag lärd, och så står det i regelboken…. för bruksprov.

Läser man övriga regelböcker så är texten inte lika tydlig, där finns utrymme för egna tolkningar. Och det kanske är det som är boven i dramat, att allmänna bestämmelser inte är identiskt formulerade för de olika grenarna, vilket man väl får anta att dom ska vara i och med att det är samma huvudman för alltihop.   

Men om man lägger ut ett PM på SBK Tävling utan att t.ex ha kollat att alla anmälda har betalt, då hälsar man ju ändå alla välkomna till tävlingen. Man kan göra det lätt för sig och be de tävlande ta med bevis på inbetalningen, men i de fall där jag tävlat och det stått så på PM:et har ingen kollat några inbetalningar på tävlingsdagen.

Vilket innebär att jag, som fortfarande betalar via giro, skulle kunna tävla utan att ha betalat…. har jag i så fall rätt att tillgodoräkna mig det resultatet? Och vad händer när man i efterhand i så fall upptäcker att någon inte betalat? Fast det upptäcker man väl aldrig om man inte kollar förstås…   

Jag vet inte om det är okunskap eller lathet som gör att man som arrangör inte kollar sånt innan man lägger ut ett Välkommen-PM. Jag har klarat av årets sista tävling nu, men på mitt konto i SBK Tävling har jag fortfarande tävlingar som står som obetalda eftersom arrangören inte kollat och markerat att jag betalat. För jag har faktiskt betalat….    

Jo, jag vet…. jag är alldeles för noga med regler och bestämmelser. Men jag gillar att man följer de bestämmelser som finns, livet blir så mycket enklare och rättvisare då.

Och när jag ändå är inne på sånt som jag tycker funkar lite dåligt, så funderar jag på varför det tar så himla lång tid innan resultaten från rallylydnadstävlingar syns på Hunddata?   

Ta Timrås tävling som exempel, den 11 augusti var det, och jag redovisade allting klart innan jag lämnade klubben den dagen. Men resultaten finns ännu inte på Hunddata… tävlingen i Nordmaling i maj fanns inte på Hunddata förrän nyligen, trots att även den var slutredovisad samma dag som tävlingen gick.

Och min ansökan om RLD N som jag skickade in i slutet av maj har jag ännu inte fått svar på. Jag har ju under åren skickat in ansökan om ett antal titlar av olika slag och det har aldrig krånglat på något vis, ett par tre veckor, sedan har det varit klart. 

Var fallerar det, tro? Eftersom det ska räcka med redovisningen via SBK Tävling så kan ju inte SBK/SKK skylla på papper som inte kommer dit dom ska heller.

Nu ska jag ju skicka in en ny ansökan, både för Ibsen och Salza, så nu ska jag ta ett snack med höga vederbörande via telefon idag. Mail har dom ju varken hyfs eller förstånd att besvara, så den vägen kan man inte gå, det får bli telefon. Frågan är om jag ska börja med SBK eller SKK? Dom lär hänvisa till varandra….

*****************************

Nu har jag suttit i telefon läääänge. Pratat med både SKK och SBK, och min gissning är nog att ”proppen” finns på båda ställena.

Timrås tävling ”borde vara redovisad till SKK och Hunddata” enl. SBK, men av någon okänd anledning är den inte det. Och på SKK visste dom noll om Hunddata, i alla fall på reg. avd. Men ”hon som har hand om’et” hade semester, och då pratar vi om den som har hand om rallylydnadsresultat.

Enda förklaringen jag fick var att dom har så mycket att göra. Men det märkliga är ju att t.ex ett LP inte alls tar lika lång tid att få bekräftat som vad ett RLD tar.   

Kanske hon som jobbar med rallylydnadsresultaten inte är lika effektiv som kollegorna..? För dom använder SBK Tävling för att kolla meriterna, så det har inte att göra med Hunddata på något vis.

Men tydligen ska överföringen av resultat från SBK Tävling till SKK hanteras manuellt också. Någon ska skicka en fil med resultaten från SBK till SKK… som sedan uppdaterar Hunddata… och då är det klart att det finns utrymme för misstag, och att det kan ta tid.

Frågan är väl bara varför man inte gör en elektronisk överföring från SBK Tävling till Hunddata…?

Jaja, inte mina problem, men alltid trevligt att hitta nåt att reta sig på… eller…?   

Idag är det måndag igen, en gråmulen måndag dessutom. Förutom morgonpysslet här hemma har jag bara hunnit sitta i telefon en bra stund nu då… men jag tror inte att det blir så himla effektivt här idag.

Men jag ska nog ta en tur till skogs med doggsen sedan tror jag. Igår stod det bilar parkerade på alla små skogsvägar och alla små parkeringsfickor överallt, det drällde väl av folk i buskarna då kan jag tro... söndag, svampsäsong och fint väder bäddar för det.

Idag lär det inte bli så många ute i buskarna, så då passar vi på tror jag…. om det inte börjar regna förstås.

Önskar i alla fall er alla en bra vecka….   

Med tanke på gårdagens blogginlägg, och till alla er som gillar utställning.....

Nej, det är inte speciellt lätt att få titlar inom utställningsvärlden. Men får man några fina titlar där, så blir det lätt en lååång rad.... så menade jag i förra blogginlägget. 

Ha en fin söndag......!