Skönt med lite solsken efter allt regnande, och det har varit varmt ute också, en riktigt skön höst- eller sensommardag även om solen bara tittade fram lite då och då.   

Vi drog iväg i förmiddags, doggsen och jag. Styrde kosan mot Timrå för att träna lite ihop med träningskompisen. Vi byggde en rallybana med tusen koner och en massa slalom och spiraler, den var inte speciellt rolig, men annorlunda. Det skadar ju inte att ibland träna på sånt som ligger långt ifrån det man själv skulle kunna hitta på.

Jag hade båda hundarna med mig idag och då är det fullt upp. Det är faktiskt riktigt, riktigt bekvämt med bara en hund, men det tänker man inte alltid på så där till vardags. Fast jag är ju van att alltid ha flera hundar, så mitt upp i alltihop så känns det ändå gammalt och vant att dela sig mellan två hundar när det gäller träning.

Vi kunde i alla fall konstatera att hösten börjar komma på allvar nu.

Björken i bakgrunden börjar få gula löv….   

Men för att återgå till dagens träning… Salza är en alldeles egen sort för sig, hon.   

Vi hade en 8:ans frestelse med i banan vi tränade på idag. För er som inte vet, så består 8:ans frestelse av två koner och två burkar med godis, och så går man runt dom där grejorna i form av en 8:a...

Och Salza skulle aldrig drömma om att försöka sno åt sig en godis ur dom där burkarna. Sånt har vi tränat massor på redan när hon var valp, och det funkar klockrent.  Ända tills vi tränat färdigt och jag ska gå och sätta in Ibsen i bilen… då tar hon chansen, den lilla mattjuven.   

Salza gick omkring lös… och jag tänkte inte ett ögonblick på godisburkarna… inte förrän träningskompisen hojtade till. Då stod Salza med nosen nere i den ena burken och smaskade godis för glatta livet.    

Och jag dit i racerfart… (hmmm….) högg henne i nackskinnet och lyfte henne därifrån samtidigt som jag skällde på henne. Sen när jag släppte henne och försökte locka henne att ta godis igen så vände hon bort huvudet och ville inte ens se godisburken… och med det nöjde jag mig. 

 HA… jag borde väl känna min Salza…

Efter ytterligare en stund skulle vi plocka ihop banan och hundarna var med och sprang lösa hit och dit. Fast Salza sprang inte hit och dit… hon sprang målmedvetet fram till godisburkarna….   

Nedrans hund… hon glömmer ALDRIG vart det har funnits något ätbart. Och man lär bli tvungen att slå ihjäl henne innan hon ger upp försöken att komma åt sånt som går att äta. Hon är alldeles totalt manisk när det gäller att leta mat…..

På hemvägen sedan så stannade jag för att köpa ett regntäcke till henne. Dom hade inte det täcket jag hade tänkt mig, inte i hennes storlek i alla fall, så jag fick hämta in henne från bilen och prova ett annat täcke på henne.

Och att ta in henne i en affär där det finns hundleksaker (läs: mjukisdjur) i lagom noshöjd, det är ett vådligt äventyr.  

Hon uppför sig som om hon aldrig någonsin i livet hört ordet NEJ, eller aldrig någonsin hört ordet SITT. Hon är totalt blockerad och ska bara ha mjukisdjur…. Min lilla väluppfostrade, lydiga Salza förvandlas till ett ouppfostrat monster som ser ut att ha alla bokstavskombinationer en hund kan ha….   

Inte förrän jag blir förbannad och skärper till rösten rejält samtidigt som jag tar i henne, så lyssnar hon… i tre sekunder… sen flippar hon ur igen. Jisses… jag var helt genomsvettig när jag väl fått betala och kunde fly ut ur butiken...    

Det är väldigt trevligt och roligt och positivt på alla de sätt att ha en hund som över 6 år gammal och ändå är som min Salza  … pigg och nyfiken och envis och på G i alla lägen… men det tar på krafterna för en gammal människa.   

Men vi tränade lite elitlydnad när vi ändå var på klubben också. Det var tävling där igår, och alla markeringar fanns kvar på planen, och då blir jag alltid så frestad att prova på.

Och Salza tycker att det är skitkul.  Även om hon är en liten slarvmaja så känns det i alla fall bra att jag har lyckats få henne att tycka att ett tråkigt elitlydnadsprogram är skitkul.   

Synd att eliten är sån som den är… ibland blir jag frestad att tävla igen, ändå tills jag tänker på vad bedömningsanvisningarna säger, då tappar jag snabbt sugen igen.   

Men… så klart att man kan tävla bara för att det är kul. Bara för att hunden tycker att det är kul, och bara för att jag tycker att det är så kul när jag ser att hunden har kul   men det är ju inte lika kul när jag sedan tänker på att det står en domare där och studerar allt vi gör, och som tycker precis tvärtom….  

Fast det är klart… om det alltid stod nån där som tyckte tvärtom, då hade vi ju inte haft vår lydnadschampionat förstås…  

Ja men, säger nån klok människa då… du behöver väl inte tävla, du kan väl träna då… då är det ju ingen som står och tittar på. Men det är liksom inte lika kul det… det är nog trots allt spänningsmomentet jag saknar… det där att se hur det går idag då, på en plan som nån annan gjort i ordning. Tränar man "bara" så tänker man ju aldrig så….

Äh, skit samma…. Salza älskar i alla fall att träna lydnad, och det är det ju inte alla som kan påstå om sin hund, så jag får väl nöja mig med det. Jag är i alla fall jäkligt frestad att ta upp lydnaden igen, ibland i alla fall, men jag känner ju mig själv (tror jag) så det lär väl aldrig hända…. eller… kanske… eller…. kanske inte….

Nu ska jag i alla fall avsluta dagen framför TV:n. Fast det finns väl inget att se förstås… jag har sett alla gamla serier som går i repris och det är inget kul att se sånt som man nästan kan utantill.  Ibland är det ju nån bra film, men det är minsann inte ofta….

Hoppas ni har haft en trevlig helg….