Så hade jag gärna sagt till en tant som vi mötte när vi var ute igår, hundarna och jag.

Det var bara en snabbrastningsrunda efter maten igår, och hundarna gick lösa på gångvägen här utanför.

Vid en korsning såg jag att det kom någon med två hundar, så jag kallade in mina hundar till sidan. Men jag kopplade dom inte, dom vi mötte var ju en bra bit bort fortfarande.

Tanten såg oss, eller stirrade på oss rättare sagt. Hon saktade farten och stod plötsligt helt stilla...  precis där våra vägar strax skulle korsas. Hennes hundar stod däremot inte stilla, dom for som hoppetossor i sina flexikoppel... en hitåt och en ditåt i en salig röra.   

Hela tantens kroppsspråk skrek till oss: "Koppla dina hundar!" men högt sa hon inget, stirrade bara stint på oss där vi kom gående. Hon förväntade sig säkert att nån av hundarna, eller båda två, skulle rusa fram til hennes hundar.

Och om ni bara visste så gärna jag hade låtit bli att koppla mina hundar.... men jag vågade inte. Just för att hennes hundar for kors och tvärs över gångvägen så vågade jag inte chansa, utan jag kopplade Salza o Ibsen och sa Fot! till dom.

Och så gick vi förbi hennes fortfarande vilt skuttande hundar, och när jag kommit precis utom räckhåll för hennes flexikoppel så släppte jag hundarna igen. Och dom tassade snällt med mig utan att slänga en enda blick bakåt på de andra hundarna.    

Det är lustigt det där...  det är dom som har minst ordning på sina egna hundar som verkar mest bekymrade över att vi har våra hundar lösa.  Fast det var dumt tänkt... naturligtvis är det så, de tror väl att alla andra också har noll koll.

Men det är tur att Salza har kommit ifrån den där idén med att hon ska jaga andra hundar. Hon fick ju för sig det ett tag... men det verkar ha försvunnit helt nu.

Kanske det där utbrottet jag fick vid ett tillfälle gjorde susen....     

Nu när vi möter, eller ser, andra hundar så nonchalerar hon dom helt och hållet. Hon uppför sig som att dom är osynliga helt enkelt...     skönt!

Ja, det var dagens lilla skryt-utbrott det...  för antagligen är det väl någon som lär uppfatta det så    

Fast jag kan ju trösta dom som tar illa vid sig, med att med katter är det något annorlunda....    

Vi tränade ju lite lydnad igår, Salza och jag.  Ja, jag tränade Ibsen också, men eftersom han inte är min hund så ska ni slippa läsa den redogörelsen här.    

Salza kan sina elitmoment. Hon är naturligtvis lite slarvig, och det är ju helt och hållet mitt fel som inte tränar henne regelbundet, men momenten sitter i hennes lilla huvud.

Och hon tycker att det är så himla kul....  att träna med henne är världens bästa uppåt-tjack... det går inte att undvika att bli på gott humör när man ser henne rusa omkring på planen.   

Men faktum är att ett par av momenten har blivit bättre sedan vi tävlade. Bara av sig självt så där.... kanske är det helt enkelt så att det går att vila sig i form???   

Men ett par moment behöver fortfarande hyfsas till. Eller... allt behöver väl hyfsas till... så länge betygen inte består av 10:or så behöver momenten hyfsas till...  men jag är faktiskt nöjd med 8:or och 9:or i eliten.

Fjärren är jag däremot inte nöjd med... från ställande till läggande händer det att hon lägger sig framåt och det är ju inte så bra. För övrigt så "brukar" det mesta funka i det momentet.

Och sen har vi problemet med vittringspinnarna.... Det ser himla fräckt ut när hon jonglerar med pinnen i munnen när hon tagit rätt pinne och är på inväg med den... men det kostar poäng.

Hon har ju till och med vid ett tillfälle kastat upp pinnen och sedan fångat den i luften... det såg som sagt superfräckt ut, men det gav inte direkt några extrapoäng.    

Men till våren ska vi tävla igen! Jag har inte tävlat henne sedan hon kastrerades förra hösten heller, ska bli kul att se om jag märker nån skillnad.

Salza är ju en duktig hund... hon har varit gravt skendräktig på alla sina tävlingar nästan....  och ändå gjort de resultaten hon har. Det är bra gjort tycker jag, som vet hur låg och deppig hon blev när hon var skendräktig.   

Nu har jag ett annat problem som jag ska brottas med också... vi hade ju lite strul med vår bredbandsuppkoppling här, så jag gjorde en felanmälan. 

Och den åtgärdades som den skulle... antagligen... för nu funkar allt som det ska.

Fast det gör det egentligen inte... en osmart datatekniker gjorde mig uppmärksam på att vi har alldeles för låg hastighet på vår uppkoppling. Med andra ord... vi får inte vad vi betalar för....    

Fast jag kan inte direkt påstå att jag märker något av det när jag bara surfar omkring, som jag ju oftast gör. Men det har ju inte riktigt med saken att göra...

Betalar man för en viss sak så är det ju det man ska ha också... inte nåt annat som inte är lika bra.... själva principen, ni vet...    

Fast jag tvivlar väl på att jag kan åstadkomma nån förändring där... det finns så himla mycket att skylla på i datavärlden.

Men det är himla kul när dom där teknikerna upptäcker att jag förstår vad dom pratar om... och till och med vågar ifrågasätta det dom säger.... det väntar dom sig inte av en gammal tant     

Nu ska jag i alla fall sluta babbla....  men som avslutning ska ni få del av lite värdelöst vetande:

Saltar man inte i havregrynsgröten innan man ställer in den i micron, så kokar den över!