... när jag var ute och gick med hundarna i en och en halv timma och hela tiden kunde undvika gångvägar och alla andra promenerande hundar.

Jag lyckades faktiskt hålla mig på gärden och i skogsdungar hela tiden, Och hundarna hade hur mycket spännande dofter som helst att nosa på.

För det var ju inte så att det var obanad mark pecis. Det var väl upptrampade stigar där det antagligen ofta går andra hundar. Men vi hade lite tur och fick vara ensamma hela tiden.

Och stundtals såg jag inte ens några hus, trots att detta är ett område där det finns hus var man än vänder sig.

Fast för det mesta ser man hela tiden några hus på avstånd.... 

Men när vi plötsligt stötte på ett vindkydd ute i en av skogsdungarna, då insåg jag att vi var väldigt "mitt i området", trots vårt traskande... Vindskydd brukar inte vara så väldekorerade när dom finns ute i "riktiga" skogen      

Strunt samma, nu har jag hittat ett par favoritrundor som tar ungefär en timma att gå, och det kan ju vara lagom för den "vanliga" promenaden.  Jag får väl fortsätta utforskningen och se om jag kanske hittar fler bra rundor...

Fast häromdagen chockade jag Kurt lite i alla fall    Då knatade vi på bra när vi var ute, hundarna och jag. Och rätt som det var så upptäckte jag att jag faktiskt var i närheten av en bekants hus, och det var många kilometer hemifrån, till och med "nere i stan".

Men jag ringde henne och så våldgästade vi henne, jag och hundarna. Och medan jag satt där och drack kaffe så ringde Kurt och undrade om jag gått vilse....

Hihi... ni skulle hört honom hojta när jag talade om vart jag var....   men det slutade med att han hämtade oss med bilen. Det är som sagt alltid uppåt på något konstigt vis när jag ska hem.    

Ibsen som är en hanhund har högtidsstunder när vi är ute och går. Han har tusentals doftfläckar att nosa på, och han undersöker allihop mycket grundligt. Han tror nog att han kommit till paradiset, han...      

Salza är mindre intresserad av doftfläckar, men desto mer för att leta igenom alla buskar och snår. Har hon tur så finns det antingen fåglar eller en katt där.....  och då blir det lite jakt... och det gillar hon skarpt.     

Ja, vi anpassar oss så sakteliga till vårt nya boende.....  både vi och hundarna. Och nu börjar det bli "färdigt" med allt annat också. Alla tavlor och hyllor och sånt är på plats... stundtals med mycket möda eftersom en del väggar är av stenhård betong    ....  men det börjar som sagt arta sig nu.

Nu gäller det bara att helt ut vänja sig vid att det är långt till garaget och bilen, långt till soprummet, och att det är precis fullpackat i alla tänkbara förvaringsutrymmen....  och att hundarna inte har nån trädgård för kvälls- och morgonkissen....  men det kommer nog det också.

 Hoppas ni får en bra dag... här skiner solen lite i dag också.