Det har varit en fantastisk höst i år... bara några enstaka dagar med regn och rusk. för övrigt så skiner solen nästan varenda dag, och även om det var nästintill storm igår så var det solsken och fint i alla fall.   

Fast igår blev det inte av att vi utnyttjade det fina vädret, annat än att se på genom fönstret. Salza gjorde sig illa i ena tassen på morgonen, så hon fick hålla sig i stillhet resten av dagen.

Det var ett litet, ganska så "fint" skärskår, men det blödde och för att det skulle få läka ihop sig ordentligt så fort som möjligt så fick hon hålla sig i stillhet igår.   

Och idag har såret mycket riktigt dragit ihop sig riktigt fint, så en liten försiktig promenad är nog OK idag.    

Men vi missade ett pass lydnadsträning igår förstås... med vad annat kan man vänta sig? Hela det här året är ett förspillt år....   men det är väl mitt eget fel förstås.

Flytten kan man väl säga "förstörde" slutet av sommaren och början av hösten, men resten av året kan jag inte skylla på något alls. Enbart på latmasken....    

Men nästa år... då ni... då ska vi minsann visa framfötterna igen    

För övrigt så är jag väl lite knäpp som börjar blogga igen, nu när alla andra lägger ner sina bloggar. Eller lägger ner och lägger ner... dom slutar i alla fall att skriva i dom. Tråkigt tycker jag....    

Men det finns fortfarande några som kämpar och håller igång sina bloggar, det är kul tycker jag... och jag är en trogen läsare av dom.     Sluta inte skriva är ni snälla...!

Även om jag inte tävlat själv i år så har jag bevistat några tävlingar som publik. Och det är ju alltid lärorikt....    

Att träna hund är ju att alltid fundera på nya vinklingar och nya sätt att nå dit man vill... och när man ser andra jobba med sina hundar så föder det många funderingar.

Jag har en alldeles egen privat teori om det där med tävlingsträning, och som jag alltid tillämpat på mina hundar. Och jag kan inte se annat än att det funkar....

Fast den är inte så egen egentligen. Man kan läsa samma teori i vissa hundböcker, men jag känner det ändå som att det är min egen eftersom jag tillämpade den långt innan dessa hundböcker kom ut i tryck.

Men en stor del av problemet med tävlingslydnad är ju att få hunden att "hålla ihop" hela programmet igenom.  Och där tror jag att förarna många gånger ställer för lite krav på sina hundar.

Fast det tror jag i många sammanhang... jag tror att vi är alldeles för "släpphänta" i många situationer, hundarna "tål" mycket mer än vad vi tror när det gäller sånt.

Men det är ju under förutsättning att vi gör det värt besväret förstås. Hundar gör bara sånt som lönar sig, minns ni väl? I alla fall om man vill ha en hund som jobbar med fart och glädje.... och det vill vi ju alla ha.

En hund som glatt jobbar... länge... och med precision. Det är väl målet för de flesta av oss tror jag...  rätta mig gärna om jag har fel där.   

Nej, nu ska jag gå och käka frukost tror jag.... en annan gång ska jag fundera lite över det där med att det alltid går så bra på träning, men mindre bra på tävling.

Ha en fin dag i solskenet!!