Med tanke på att jag inte är nån morgonmänniska     så har jag varit enormt duktig idag.  Hundarna är rastade och utfodrade, sängarna bäddade och frukosten är uppäten och i köket är det undanplockat. Och så har jag varit till bilen i garaget och hämtat två hundfällar som jag (eller tvättmaskinen rättare sagt) tvättat, och så har jag (tvättmaskinen) tvättat en matta som hänger i torkskåpet nu och en annan skvimpar runt i tvättmaskinen för fullt, den ska hängas på tork om en halvtimma.  Och så sitter jag här och författar dessutom…..   vad månde bliva av denna dag???     

Antagligen inget alls…  energin tar väl tvärslut om några timmar kan jag tro.  Fast idag måste jag till bibblan,   och så ska jag handla lite igen. Glömde massor när jag var i affären senast, bland annat tvättmedel, så jag hade tur att det jag hade räckte till mattorna och hundfällarna.

Och igår tränade vi, och idag ska vi träna igen… jisses….    Tänkte babbla lite om gårdagens träning och lite funderingar runt det, men jag hinner inte det nu.

Men så energisk som jag är idag så blir det väl ett inlägg till sen då, kan jag tro….    

Ha det gott....  i regnet…!    

Solen sken lite i morse, och trots att väderrapporten sa regn hela dan så såg det ut som att dom skulle ha fel åt "rätt håll" idag, men där fick jag tji.  Nu lär det regna resten av dagen… kul… not…..    

Har en fulltecknad eftermiddag och kväll framför mig, så just nu känns det som att jag bara vill slappa och samla krafter och energi för att bli lite motiverad och energisk och entusiastisk…  hur nu det ska gå till.    

Fick ett PM till en tävling idag… tre startande i eliten.  Som vanligt många i klass 1 och 2, ett fåtal i klass 3 och så fjuttiga tre i eliten då.    

Jag undrar hur länge det dröjer innan lydnadsproven har dött ut? Jag tror att dom kommer att göra det så småningom.  Eller också blir det så att reglerna mjukas upp och det blir lättare att nå ett 1:a pris i de olika klasserna, vilket i och för sig är fel väg att gå om ni frågar mig.

Det kommer ju alltid att finnas ett gäng glada entusiaster som gillar att peta i detaljer och finslipa på småsaker, men jag tror inte att dom blir tillräckligt många för att det ska räcka till för att hålla lydnadsproven levande.  Jodå, de kommer att finnas kvar länge än, men jag tror att de på sikt kommer att ersättas av bl.a rallylydnaden och andra mindre "exakta" former av prov och tävlingar.

Den som lever får se, fast jag tvivlar väl på att det sker under min livstid kanske….    

Bruksproven finns ju kvar efter alla de herrans år som SBK har funnits, men det är ju liksom grunden i hela SBK det.  Dom lär inte försvinna även om antalet tävlande minskar även där, men dom kanske förändras… bl.a IPO har väl tagit en del tävlanden från bruksproven kan jag tro. Eller också är det så att IPO inte tagit några tävlande någonstans ifrån utan istället tillfört nya tävlande som tidigare inte funnit "sin" gren inom SBK…. inte vet jag. Men nu är det ju dessutom ofta problemen med både funktionärer och marktillgång som ger inskränkningar i verksamheten, och det är ju inte så lättlösta problem direkt.

Ja, jag vet inte jag… jag tycker i alla fall att det är tråkigt att så få bemödar sig om att tävla i klass 3 och elitklass i lydnaden.  Det är som sagt oftast många tävlande i klass 1 och 2, men sen försvinner dom spårlöst.. tråkigt.  Undrar varför dom inte fortsätter..?    

Lydnadsproven kräver ju inga stora arrangemang  och inte så många funktionärer heller… och lätt att träna är det (förutom alla grejor man ska släpa på i eliten), även om man tränar ensam.  Ja, jag gillar lydnaden, men det visste ni antagligen redan…     

Och med nästa hund, DÅ ska jag minsann inte göra såna klantiga misstag som jag gjort med Salza… då ska jag minsann göra allting rätt… ….  Ja, det där känner vi väl igen antar jag…    

Fast det blev ju inte så himlans tokigt med Salza ändå… rasens första lydnadschampion på… ja, hur många år var det…? 10-12 år eller nåt sånt, tror jag, och bara 3 år gammal dessutom.... hon är duktig hon Salza   

Och jag minns fortfarande väldigt klart husses förskräckta: "Men för helvete, skaffa inte en SÅN!!!" när jag sa att jag bestämt mig för att köpa en springer.  Och det grundade han enbart på sina erfarenheter av de springrar han mött i sitt liv. Vilket i och för sig inte var så många, men de var desto vildare…..   

Och kanske är det förklaringen till att det är så få som tävlar lydnad med sin springer… de kanske har låtit dom förbli i "det vilda stadiet" lite för länge…. det är inte så himla bra när det gäller lydnadsprov.  

Fart o fläkt ska det naturligtvis vara, men under kontrollerade former… fast det är så klart ännu roligare när det är helt okontrollerat. Jag gillar lite vilda hundar…  man kan ju lika gärna köpa ett mjukisdjur om man bara vill ha en hund som ligger stilla jämt och ständigt.  Det är nästan en form av djurplågeri det också… att inte låta hundar rasa av sig och få utlopp för sin energi.

Nej, nu ska jag gå och göra i ordning dagens träningsgodis. Idag blir det kycklinghjärta för hela slanten…. måste ersätta bollen med något, och då måste det vara smaskigt gott, och för Salza är det kycklinghjärtan som gäller då.

Fast just nu snarkar hon högt och ljudligt under skrivbordet  … verkar inte så träningssugen direkt, hoppas det ändrar sig.  

Har man en Salza i huset så får man inte klanta sig alltför mycket, inte när man tränar lydnad i alla fall. Hon lär sig blixtsnabbt hur det ska vara… eller rättare sagt… hur hon tror att det ska vara.   
   
Ett exempel på klantiga matte var ju rutan en gång i tiden. Där sprang hon till den vänstra främre konen och stannade där. Och klantiga matte gav ett nytt kommando och Salza sprang in i rutan och fick tjo och tjim- beröm för att hon var så duktig.    

Jaha, sa Salza.. först ska man springa till konen, sedan säger matte nåt igen och så ska man springa in i rutan och där får man massor av beröm och godis och en snörboll… bra!!! nu vet jag hur det här ska gå till. Det tog en stund att ändra på det där ….     
     
Och nu har klantiga matte satt sin prägel på vittringsapporterna också. Och det värsta är att jag nu… i ett sällsynt ögonblick av klarhet… vet att jag gjort samma misstag med just det momentet en gång tidigare.    
     

Salza sitter snällt och väntar medan pinnarna läggs ut. Sedan springer hon fram till pinnarna, nosar runt tills hon hittar den rätta, tar den och vänder upp mot matte igen och tar några galoppsprång…. och då agerar Klantiga Matte.
    
Då slänger Klantiga Matte bollen bakom sig samtidigt som hon berömmer ljudligt… och allt detta med tanken att Salza ska skynda sig i galopp in till matte med pinnen.
   
Yess! säger Salza… så var det ja…  jag springer ut och letar reda på rätt pinne, sedan vänder jag mig mot matte med pinnen i munnen, och om hon då jublar och tjoar och slänger iväg bollen... då är det rätt pinne.  Säger hon inget alls... då är det nog fel, och då blir jag osäker och står kvar och väntar på att hon ska tala om vad jag ska göra härnäst.   
   
   

Så jäkla trött jag blir på mig själv ibland….    det går ju inte att göra så med Salza, det VET jag ju. Det är först när hon sitter vid min sida som jag kan berömma och jubla… inte när hon precis tagit pinnen och ska påbörja ingången.
    
Jag undrar vad folk skulle säga om jag tjoar och hojtar när hon tagit rätt pinne på tävling… det vore inte så bra. Och gör jag inte det, då blir hon osäker och stannar för att ev. invänta nytt kommando.  Och allt detta bara för att jag nu högst sex-sju gånger har gjort så….. i Salzas huvud är det redan befäst efter så få gånger.
    
Det är skitkul med en hund som är alert och lär sig fort och lätt… men då får man inte vara så gaggig och senil som jag är… då blir det väldigt lätt fel.  Och nu måste jag klura ut hur jag enklast ska ”lära om” henne…  det är ju aldrig lika lätt att ”lära bort” nåt som har blivit fel, som vad det är att lära in det första gången.    
    
Men bättre sent än aldrig… tur att jag kom på det och inte bara fortsatte. Jag får väl försöka uträtta underverk inför nästa tävling, inte så många dagar kvar.
     

Dagens promenad lyckades vi pricka in exakt under en regnskur.     Det började regna när vi gick ut, och det regnade hela tiden… ända tills vi kom hem, då slutade det. Det var väl skickligt gjort av mig???

Usch vad jag avskyr det här gråa och regniga…..    

Nu håller det på att bli en sån där höst som jag inte vill ha… bara grått och grått och grått och regn så fort man tittar ut genom fönstret. De där soliga dagarna med hög, kylig, klar höstluft, de lyser minsann med sin frånvaro de.        

Om en vecka är det ett år sedan vi flyttade hit, men det känns som evigheter sedan. Fast jag har fortfarande i väldigt klart minne hur jäkla jobbigt det var med all packning och all upp-packning… jisses så slut jag var.   

Men att det känns som att vi bott här jättelänge kan nog delvis bero på att lägenheten är precis likadan som den jag lämnade i Alingsås. Det var liksom inte nytt att flytta hit, det var mer som att gå bakåt i tiden…  jaja, skit samma, inget som går att påverka nu…  fast det hade nog varit bättre med en helt annan typ av lägenhet tror jag.    

Jag har precis kommit på att vi ska tävla till helgen. Och att vi nog borde träna lite inför det, men det blir besvärligt eftersom jag aldrig tränar i regn.   

Och så har jag ett litet spöke att jobba med där….. Den klubb där vi ska tävla har varit en "turklubb" för oss tidigare. Vi har ofta vunnit där och vi har tagit ett antal 1:a pris i olika klasser där….  men….. 

Förra gången vi skulle tävla där, tidigt i våras… efter vårt låååånga tävlingsuppehåll, då ville inte Salza. Hon tog sig knappt fram i gå-takt ens….. och jag bröt snabbt, redan under fria följet.

Och det där spöket förföljer mig… i och med att jag inte alls förstår varför hon gjorde så, så inbillar jag mig att det kan hända precis när som helst igen. Och sannolikheten är förstås stor för att det, om det händer, ska hända på samma plats igen….      

Hade hon gått hyfsat bra då så hade vi säkert fortsatt att tävla hela året, men mitt självförtroende klarade inte av det där.  Jag har aldrig varit med om att nån av mina hundar har gjort så förr, och i och med att jag inte förstår varför så blir jag ju osäker.    

Och är man osäker så blir hunden osäker, det tror jag stenhårt på. Salza är superkänslig för min sinnesstämning, och är jag det minsta lilla osäker så blir Salza det också och då går det åt skogen. 

Det är det där med huvudet och tävlingar, ni vet. Man måste tro på det man gör, och lita på sin hund….  gör man inte det så blir det aldrig bra.

Utstrålar man självförtroende så smittar det över på hunden, och i bästa fall påverkar det även omgivningen till det bättre…  i vilket fall så kan det aldrig vara negativt, inte i tävlingssammanhang i alla fall.    

Så…. på något sätt måste jag träna vittringsapporteringen idag i alla fall. Den har ju strulat rejält på det sista…. trots att Salza mycket väl vet vad hon ska göra så knorvar det till sig ändå.   

Och att det knorvar till sig för Salza tyder ju på att hon blivit osäker på något vis. Hundar kan inte medvetet slarva… slarvar dom så finns det en anledning till det. Det gäller bara för oss människor att komma på den anledningen…. vilket inte alltid är så lätt. 

Nej… jag ska först och främst åka och handla, både åt oss och åt en bekant som inte tar sig till affären just nu. Det lär ta några timmar, och sen när jag kommer hem så har säkert träningslusten försvunnit….  fast….   jag skulle ju kunna ta påsen med vittringspinnar och be husse om hjälp här hemma på gården förstås.  Det är barn här ute och leker nu hör jag, det kan ju vara en bra störning kanske.  Hmmm.. kanske ingen dum idé….    

Ni har väl kanske också läst en massa romantiska berättelser där man beskriver ljuva dofter av lavendel i olika sammanhang.  Jag har nog aldrig haft helt klart för mig hur lavendel doftar tror jag… men nu vet jag.    

I somras köpte jag en lavendel att plantera i en kruka utomhus. Den såg ganska så rolig ut, och så tänkte jag att det kan ju vara trevligt med en blomma som doftar gott också.  Och den har blommat fint hela sommaren, men inte sjuttan doftar den gott inte.

Nu har jag slängt alla sommarblommor, men just den krukan där lavendeln… tillsammans med några isbegonior… finns, den blommar fortfarande jättefint. Den står på den sidan där det inte varit gassande sol, och där trivs den tydligen.

Men… som sagt… doftar gör lavendeln, men inte speciellt gott.

Idag har det varit fullt upp hela dan… visa dar blir såna vilket man vill eller inte. Hundarna har i alla fall varit ganska så nöjda för jag har bland annat bakat Rudi-kex, och såna gillar dom. Dom fick smaka lite på degen, och sen fick som provsmaka när kexen kvar färdiga, och som sagt… dom gillar såna kex.   

Promenader blev det istället lite dåligt med idag, men husse bjöd på en cykeltur även mitt på dan idag så det går nog ingen direkt nöd på doggsen.  Men imorgon måste jag träna lite…… med Salza alltså. Det känns som att jag på något vis måste få lite ordning på den där vittringsapporteringen.    

Men i morgon är en annan dag… resten av den här dagen ska jag göra ingenting… vilket innebär att jag ska läsa ut min bok.  Och det i sin tur innebär att jag snart måste till bibblan igen….  inte så kul. Jag vill gärna läsa, men jag vill inte behöva leta efter böcker som är bra. Förra omgången böcker var bara sisådär…. det är svårt att hitta nåt som är bra tycker jag.   

Absolut ingen alls om ni frågar mig, förutom att det är fem bokstäver i namnet. Det är verkligen två helt skilda typer av samhällen…  men jag har stora problem att säga Timrå när jag ska säga Timrå, nästan alltid kallar jag Timrå för Lerum…..     

Lerum är alltså ett samhälle som ligger längs E20 mitt emellan Alingsås och Göteborg., mina gamla hemtrakter alltså.  Jag har aldrig bott där, men jag har ofta varit där i mitt arbete… fast det förklarar inte problemet ändå tycker jag.

Området Sidsjön, där vi var igår, det namnet kommer jag heller aldrig ihåg på första försöket. Det kallar jag istället för Delsjön… vilket är ett liknande område som ligger i Göteborg… och också med lika många bokstäver i namnet.  Fast… mig veterligt har jag bara varit i det området en enda gång, och då för mängder av år sedan.     

Det finns ett bostadsområdet här i Sundsvall som heter Bosvedjan, ett stort bostadsområde med både flerfamiljshus och villor/radhus. Det namnet kommer jag heller aldrig ihåg på varken första, andra eller tredje försöket. Det enda som dyker upp i min skalle när jag ska ha fram det namnet, det är Brogården… som är ett bostadsområde i Alingsås.     

Sidsjön och Delsjön kan jag kanske förstå att jag blandar ihop, de namnen är ju egentligen snarlika, men de två andra vete sjutton.  Enda likheten är ju antalet bokstäver, och när det gäller bostadsområdena så börjar de på samma bokstav. Men inte vet jag vad det beror på….  våldsamt irriterande är det i alla fall, och inte verkar det bli bättre ju längre jag bor här heller.   

Så hör ni mig svamla om nåt som heter Lerum så menar jag Timrå… bara så ni vet…..      

Idag tror jag att det blir operation "klippning av en Salza". Hon är inte så våldsamt vildvuxen men det finns en hel del att få bort i alla fall tror jag. I all synnerhet på tassarna.…  där växer pälsen med raketfart, men det beror väl på all skit hon trampar i förstås.     

Och så är hennes svans som en riktigt strutsplym snart… jag måste klippa pälsen där, men jag tycker det är fint med en pälsklädd, glatt viftande svans.  Spaniels är väl en av de få raser som jag tycker blev ännu finare med okuperad svans.

Ibsen behöver också klippas….  men jag får se om mina händer orkar med båda, tvivlar på det.  Fast egentligen har jag inte mest ont i händerna idag, det är axlarna som är jobbigast just nu.  Och att klippa Ibsen innebär att stå med högt lyfta armar hela tiden nästan, och det är jobbigt.  Ja, vi får se…..

Vi behöver träna på vittringsapporteringen också…. måste ju få bort den där tveksamheten som har dykt upp igen. Fast… ibland är hon ju sån där, ser tveksam ut och verkar inte riktigt våga jobba självständigt….. och nästa gång vi gör momentet så fixar hon det i full fart utan nån tvekan alls.  Hon är lika knepig som sin  matte, hon Salza.     

I alla fall ska jag käka frukost först, sedan ska jag plocka fram saxar och klippmaskin och kammar. Än så länge kan jag stå på uteplatsen och klippa dom utan att frysa fingrarna av mig, det underlättar en hel del det.     

Hoppas att ni har en fin söndag framför er…..    

Idag tog jag mig i kragen rejält och åkte till ett område här i stan som heter Sidsjön. Ett sånt där rekreationsområde, ni vet…. motionsspår runt sjön, bryggor och fikabord och kanotuthyrning och änder och svanar och gubbar och gummor och barn och… hundar i massor.     

Hundarna fick för omväxlings skulle gå kopplade hela tiden, och bara det var väl jobbigt antar jag.  Den där slingan runt sjön är drygt 3 km, och jag vet inte hur många hundar vi mötte. Men jag överdriver inte ett dugg om jag säger att det var minst 30 hundar som vi antingen mötte, eller passerade, eller som passerade oss.

Och ingen av dom bar sig illa åt på något vis… den enda som stretade lite i kopplet när vi möttes var en svartvit springer som blev väldigt intresserad när han såg pangbruden Salza… annars uppförde sig alla hundar exemplariskt.   

Det är kul med lite andra vyer än dom gamla vanliga ibland….. och när vi kom hem så slängde sig båda hundarna på golvet och slocknade ganska så omgående. Dom är ju skoghundar, våra hundar… inte stadshundar…   

Gjorde ett snabb-besök på brukshundklubben innan vi drog iväg till Sidsjön också. Det var lydnadstävling där idag.  Vi stannade inte så länge, och jag kikade mest på ekipage som jag inte sett så mycket av förr…. och då var det en sak som slog mig.

Ingen nyhet direkt, men jag har inte tänkt så mycket på det förut. Eller… det har jag nog gjort egentligen, men idag såg jag några ekipage där det var så himla påtagligt. 

Tänk så olika intryck de skilda ekipagen gör, beroende på hur föraren agerar på planen. Man kan faktiskt se om föraren tror på sin egen hund eller ej, bara genom att kika på vad föraren gör, eller inte gör, på planen. 

Vissa förare utstrålar osäkerhet, ser ut som om dom knappt vågar andas, och när man ser det så förväntar man sig ju både det ena och det andra av den hunden. Andra utstrålar i stället lugn och trygghet, och då förstår man (eller man påverkas att tro det) att den där hunden, den fixar det här.    

Det kanske inte stämmer med verkligheten, men det är i alla fall det intrycket man får. Och den som kan förmå sig att se proffsigt lugn och samlad ut på planen, den förmedlar faktiskt intrycket av att hunden kan det den ska göra. .. och vem vet… det i sin tur kanske omedvetet påverkar domaren de gånger han/hon tvekar mellan två betyg.    

För att inte tala om hur man påverkar sin egen hund genom sitt kroppsspråk och sitt agerande på planen, men allt det där vet ni ju redan.

I alla fall så är det intressant att titta på de tävlande och deras agerande, det ger ju dessutom en liten tankeställare så att man kan gå tillrätta med sig själv kanske.    

Men…. jag såg som sagt inte så många ekipage, men eftersom jag mest bara tittade på vad förarna, och inte hundarna,  gjorde idag, så såg jag bara hos de få förare jag tittade på ett par regelvidrigheter.  Men troligen så har domarna oftast blicken fäst på hunden och inte på föraren… och då kan man ju ta chansen.  Går det så går det….     

Igår när vi kom hem efter att ha varit borta en stund så var både Internet och ip-telefonin utslagna… igen. Inte förrän idag mitt på dan var det igång igen.  Men nu har jag bytt ut vårt modem mot ett nytt som vi fått, och så ska vi testa om den där tidsgränsen för våra samtal finns kvar med det nya modemet.

Vi kan ju inte prata längre än 30 minuter utan att samtalet bryts… nedrans förargligt ibland. Till att börja med köpte jag ju en ny telefon, men det hjälpte inte alls. Nu har vi både en ny telefon och ett nytt modem så nu får vi se om det hjälper, annars får dom nåt att fundera över på Bredbandsbolaget.

Jag har pratat med felanmälan två ggr om det här felet och båda gångerna har dom sagt att dom aaaalllldrig har hört talas om nåt liknande. Det är kul med såna fel….  sannolikheten för att man ska hitta anledningen och kunna rätta till det är väldigt liten.   

Jaja… hoppas i alla fall att det gick bra för alla bekantingar som tävlade idag… både här och på andra ställen…. och att ni har en fortsatt trevlig helg framför er!!   

… dyker alltid upp när man tränar hund.  Igår var det ju träningstävling på klubben, och jag valde att köra fritt följ, dumrutan, vittringsapporterna och fjärren.

Jag tycker ju att hon är ojämn i fria följet. Hon sågar lite och hon är lite luftig… så häromdagen satte jag på henne ett kort koppel och korrigerade när jag tyckte hon slarvade.

Det jag retat mig mest på är att hon ligger för långt fram på sakta marsch, så det korrigerade jag ordentligt då. Igår tyckte jag att hon höll positionen hyfsat bra under sakta marsch, men jag kände att hon velade lite under vanlig marsch.

Och omdömet från domaren var att hon tappade fokus på långa raksträckor, och det är ju precis det jag själv känt.  Så nu får jag lägga lite kraft på just den biten tror jag. Hon är bra på svängar och helomvändningar så det är ju synd att vi inte får till det lika bra för övrigt.  Fast…. hon går hyfsat bra, inte för en 10:a, men jag är inte sååå jäkla missnöjd med det hon gör trots allt.  

Dumrutan gjorde hon kanonbra igår,   trots en lite ovanlig störning.  Den där störningen fanns under fria följet också, och jag såg att hon var ganska så fascinerad …

Det var en kille som stod vid sidan av planen, lite i skymundan från de andra. Han hade en mycket "utåtagerande" hund och stod och klickade hela tiden. Inte vet jag hur han tänkte, men han klickade alltså i stort sett oavbrutet…. och det tyckte Salza var fascinerande.    

Just på dumrutan så gick vi på en av sträckorna rakt emot honom och hans klickande, och jag trodde att Salza skulle tappa fokus där, men det gjorde hon inte och det var ju bra.  

Vittringsapporten strulade… som vanligt… kan jag nästan säga nu tror jag.   Häromdagen fick jag ju säga åt henne då hon ägnade sig åt att undersöka en massa andra dofter istället för att leta efter rätt pinne. Igår sprang hon ut till pinnarna, tog en kort sniff, och stannade och tittade på mig.  Det blev ju förstås ett dubbelkommando där, men sedan tog hon rätt pinne och kom. 

Satte sig lite på sniskan halvt bakom mig, och slarvade i största allmänhet.…  trist det där. Men jag vet sedan tidigare att om jag korrigerar henne i det där momentet så blir hon osäker sedan… men jag måste ju göra det när hon slarvar och ägnar sig åt annat.   

Fjärren var jag ju lite spänd på, vi gjorde den på exakt samma plats som på tävlingen i lördags. Men igår kunde Salza STÅ utan problem….. 

Hon gjorde alla ställningsförändringarna utan problem, lite långsamt, det har hon börjat med på det sista, men det kan jag leva med tror jag…. hon är ju trots allt ingen border collie.    Men så kom den sista ställningen då…  Ligg från Stå… och där flyttar hon sig lite.  Misstänker att jag får lära mig leva med det, men det känns inget kul….   

Och innan vi började med lydnaden så var det platsliggning med skott och där slank vi med. Salza gillar inte när man skjuter när hon ligger plats.  Hon springer budföring utan problem när det är skott iblandat, och hon är inte alls påverkad om det gäller sökarbete eller apporteringsarbete ihop med skott…. Men att ligga stilla på en lydnadsplan när det smäller, det gillar hon inte.    

Men igår låg hon utan problem, trots att hon såg djupt olycklig ut, och trots att hon nästan hoppar till i liggande ställning varje gång skotten går.  Och jag måste erkänna att jag hade oerhört dåligt samvete där jag stod och såg hur obehagligt hon tyckte att det var.  Men…. hon låg, och hon käkade godis efteråt när jag kom tillbaka till henne, och när andra sedan sprang budföring med skott så verkade hon inte alls bry sig om skotten.    

Det är knepigt det där. Olusten är så totalt sammanknippat med just platsliggandet (vilket egentligen inte är så ovanligt och inte heller så konstigt), och det är allra svårast just i Timrå.  På andra klubbar ser hon inte heller överlycklig ut när det smäller, men hon är inte alls lika illa berörd då. Nåt har tydligen hänt just i Timrå eftersom hon reagerar mer där, men jag har ingen aning om vad.   

Och det spelar inte så stor roll heller. Hon får lära sig att ligga på ren lydnad helt enkelt, och hon är inte så himla påverkad eftersom hon utan vidare både käkar godis och leker med bollen direkt efteråt.    

Ja, det var gårdagens träning det…  domaren gav oss muntlig kritik när vi var klara, och det är ju alltid mer intressant än att bara få några siffror på ett papper.   

Nu måste jag bara se till att få lite hyfs på de där vittringspinnarna igen….  Och så ska jag nog använda det där kort-kopplet som jag gjorde tror jag. Hon behöver fräschas upp i fria följet, vi har inte direkt tränat det så mycket sedan det väl var inlärt. Så det kan ju vara dags nu då….