… men om jag inte tar helt fel så lyckades Salza igår göra fler fel på träning än vad hon gjort på mycket länge.   

Men det är nåt skumt med den där planen där vi var igår. Vi har tävlat där en enda gång, och då fick Salza bl.a nerdrag för att hon nosade på planen. Och igår när hon skulle vittringsapportera så nog undersökte hon vittringar alltid, men inte så som hon skulle. Hon undersökte ett stort område runt pinnarna, men pinnarna struntade hon i, eller också tog hon fel pinne.

Knepigt det där… hon brukar vara bombsäker på att ta rätt pinne. Avdragen får vi för vad hon sysslar med på tillbakavägen och vid avlämningen, men som sagt… igår nosade hon frenetiskt efter nåt annat.    

Tur att jag inte anmält till tävlingen som går där till helgen. Efter den tävlingen där det gick så dåligt (vår sämsta någonsin), där hon bl.a nosade som en galning på planen, så lovade jag mig själv att aldrig mer tävla där… och det ska jag nog hålla fast vid tror jag.

I går kväll var det ju träningstävling i lydnadsgruppen, men då kunde inte vi vara med. Idag är det träningstävling i Timrå, där tänkte jag haka på i alla fall.  Kan ju vara kul att se om hon gör om bravaden med fjärren när det är på samma plats och under liknande förhållanden.    

Häromdagen stannade jag till vid ett motionsspår för att rasta hundarna i skogen vid spåret.  Vi går där då och då, och ibland möter vi nån med hund, men det är inte så ofta… konstigt nog.

Nu sprang Ibsen som vanligt en liten bit före, sedan kom Salza och så sist jag. Och precis där vägen kröker ganska  så skarpt såg jag att Ibsen stannade och kikade på nåt som kom runt "hörnet".    

"Hundar, kom HIT!" ropade jag… och Ibsen är ju en lydig hund som genast tog till stora galoppsprånget och kom till mig.   

Salza, som stundtals är en mindre lydig hund ,  stod kvar och kollade vad det var som skulle hända där vid "hörnet" men det hände inget, så hon kom tassande till mig hon också. Jag kopplade båda hundarna och vi fortsatte…..

Runt "hörnet" stod en människa med en stor blandrashund av nån sort.  En rejält stor hund som slet och drog i kopplet allt vad han orkade, och matte var på vippen att ramla omkull varje gång hunden gjorde ett ryck.

Jag hade som sagt mina hundar kopplade, och de gick snyggt och prydligt på min vänstra sida…. Och eftersom det såg lite lurigt ut med den där hunden och hans kraftlösa matte, så svängde jag åt andra hållet, inte åt det hållet där hunden stod.

Då hör jag hur hon ropar hon efter mig: "Man får inte ha lösa hundar, man måste ha ordning på sina hundar!!"

Jisses…. jag har tusen gånger bättre "ordning" på mina hundar när dom är lösa, än vad hon har på sin kopplade hund.  Men jag har slutat svara på sånt där, det är meningslöst….     

Men det var ju enbart med tanke på henne och hennes illa uppfostrade hund som jag inte gick förbi där dom stod.  Hon hade blivit omkulldragen i ett nafs om vi kommit i närheten…. men det ville hon nog inte förstå.

Men det är lustigt det där…  vilken märklig uppfattning folk har om att man inte får ha hundar lösa.  Jag vet att jag har skrivit om det förr, men det tål att upprepas.

Man får visst ha hundar lösa om man har dom under kontroll och alltid kan kalla in dom. Och det anser jag att jag har/kan med våra hundar.  Dessutom är jag så hänsynsfull att jag nästan alltid kopplar dom när vi möter nån, och då enbart med tanke på att den vi möter kanske inte tycker om hundar.

Ibland kan man se på kroppsspråket på dem man möter att de inte bryr sig om hundarna, och då brukar jag nöja mig med att stanna, sätta hundarna vid sidan, och så får de sitta där medan de vi möter passerar.  Jag inbillar mig att det känns trevligare för de mötande, om hundarna inte valsar omkring på gångvägen lite överallt, det är ju trots allt främmande hundar för de mötande.

Och ofta får jag då något berömmande ord när dom passerar… vilka lydiga hundar du har! eller… så duktiga dom är! eller…. så trevligt det där ser ut då!  Och det är ju kul när nån ibland kostar på sig lite beröm, sånt är jag inte så himla bortskämd med.    

Men nu påstår Ibsen att det är dags för vår promenad. Han är lite hopplös med det där tjatandet….   jag gillar inte när det är hundarna som bestämmer vad jag ska göra, och när jag ska göra det.    

Men ska jag slippa stressa alltför mycket med middag och sånt sedan så är det väl lika bra att gå förstår jag….  Konstigt att det tar emot så vissa dagar..   

Regnet strilar ner utanför fönstret, det är grått och mulet och ett riktigt sjusovarväder…    

Fast vi har nog haft tur med vädret här ändå tror jag. Många regnväder har dragit sig in över land, och här ute vid kusten har vi klarat oss från eländet.

Men just idag är det lite olämpligt med regnväder, igår hade det passat mycket bättre men då slutade det regna ganska så tidigt på dan.  Jaja… vädret kan man inte påverka så varför bry sig…?   

Nu är i alla fall kursanmälningsmottagningsjobbet (vilket kul ord!) slut. Många samtal har det blivit, och inte så våldsamt många har varit otrevliga…    Äh, skojar lite, men det har varit ett par samtal som har varit lite så där att jag fått ta fram min goda uppfostran för att inte vara otrevlig tillbaka. 

Undrar om folk verkligen tror att det ger dom en plats på en kurs, som redan är fullbokad, om dom är tillräckligt spydiga och otrevliga.  Knäppskallar….    

Ikväll är det träningstävling i det där lydnadsgänget där jag får vara med och träna. Men ikväll är jag förstås upptagen av nåt som jag inte kan ändra på…. typiskt.    Vi skulle verkligen  behövt prova det där med fjärren och tävlingsledare och rätta avståndet och hela konkarongen.

Fast det kanske helt enkelt är så att Salza helt och hållet glömt bort kommandot STÅ, vem vet…  Hon kanske börjar bli lika glömsk som sin matte, där försvinner saker och ting också spårlöst ur minnet ibland.   

Idag tror jag i alla fall att jag ska försöka göra något som jag tänkt på i flera dar nu. Men varje gång jag tänkt på det så har jag varit utomhus, eller hållit på med något annat, och sen har jag glömt bort det.

Men idag ska det ske… hoppas jag…. så snart jag babblat färdigt här. Jag ska göra ett kortkort koppel till Salza, och så ska jag se om jag kan få lite mer hyfs på hennes fria följ.

Hon är flamsig där… växlar position lite för mycket, är lite luftig då och då, och ligger längre fram i sakta marsch än i övriga gångarter. Inte vet jag om jag kan få ordning på det där, men just nu känns det som det enklaste av våra "problem", så då börjar vi där.     

Ibland är hon ruskigt lättkorrigerad, lilla Salza.  Jag hade ju lite problem med att hon "bytte skinka" på platsliggningen. Det var när hon såg mig komma fram från gömslet och gå tillbaka till henne som hon välte över på andra skinkan.  Väldigt onödigt tyckte jag, men gjorde inget åt det… förutom att beklaga mig.

Men så en gång fick jag för mig att jag skulle korrigera henne. Tog tag i henne och "välte tillbaka" henne på den sidan hon legat under hela platsen, och påminde henne om Stanna!. Och sedan dess har jag inte sett att hon gjort den där "skinkvändningen"….

Fast hon kanske gör den tidigare nu, medan jag står gömd…  men så vitt jag kan minnas så ligger hon i alla fall på samma skinka när jag lämnar henne som när jag kommer tillbaka.

Och är det nån som är domare som läser det här så ska ni nu omedelbart glömma bort vad ni läst.... det enda ni ska  komma ihåg är att Salza ligger som fastvuxen på plastsliggningen.       

Jaja… hon ska inte ligga på nån skinka alls, jag vet. Hon ska ligga rakt ner, på sina fyra ben, och helst med nosen i marken… men jag skiter i det. Hon ligger inte stilla då, hon välter över på ena sidan efter nån minut, och det är ju inte så bra det heller.

Och det där med nosen i backen har vi övergett. Jag började ju träna in det, men mitt tålamod räckte inte till, och lika bra är det.  Inte för att Salza är speciellt nosig av sig, men att trycka ner nosen i backen där kanske andra hundar legat före henne, det inbjuder ju till att snusa runt i dofterna i gräset. Fast det är ju en inlärningsgrej det också… att låta bli att nosa alltså.

Alltihop är väl bara en ursäkt för att jag är för lat att lära in det förstås….       

Och så borde vi göra några fler snör-bollar nu också. Ibsen har fått använda dom jag har och han krossar ju allt han får tag i.  Dom är allihop söndertuggade, och inte kan vi träna utan snörbollar inte….   

Det går sisådär bra med andra saker som belöning också, men snörbollen är oslagbar, så såna måste vi har. Men då måste jag komma ihåg att köpa tennisbollar också… och det där med att komma ihåg… det är svårt det.

Men nu ska jag i alla fall göra ett kort-koppel medan jag fortfarande kommer ihåg det. Tror att jag har grejor till det i nån påse nånstans… om dom inte försvann i flytten vill säga. Vissa saker gjorde det… spårlöst dessutom.   

Ha det gott, trots regnet. Håll tummarna för att det slutar snart….   

Ja, jag beskylls ofta för det, och det stämmer nog. Jag har sedan ungdomen ett STORT intresse, och det är hundar och hundträning. Jag har andra intressen också, jag läser mycket, jag tittar på TV, jag njuter av att vandra omkring ute i naturen, under ganska så många år av mitt liv satt jag ofta vid min vävstol, jag har varit/är engagerad i styrelser av olika slag, jag handarbetar periodvis, jag löser korsord,jag konstruerar korsord, jag gör hemsidor….. ja, det finns ett antal intressen, men inget av dom slår hundintresset. Det har högsta prioritet….

Och därför tänker jag ofta på hundträning, funderar på olika problem och olika lösningar. Klurar på alla dessa olika metoder man läser om, läser en hel del hundböcker och diverse bloggar där man skriver om hundar och hundträning, och diskuterar ditten och datten med hundvänner runt om i landet.

Så tro för all del inte att det alltid är den närmsta omgivningen som ligger till grund för det jag skriver i bloggen. Det är lätt hänt att någon missuppfattar saker och ting och känner sig utpekad av det jag skriver, men jag kan försäkra er alla om att ingen behöver känna det så. 

I mitt enkelspåriga huvud ligger tankar och funderingar och skvalpar omkring både länge och väl, och så rätt som det är så har jag sorterat mina tankar och idéer, och då händer det att jag sätter det på pränt.  Så enkelt är det….    

Igår när jag var ute med hundarna skulle jag lite snabbt testa en fjärr med Salza tänkte jag.  Och gissa……??

Hon kunde inte STÅ igår heller….!!   Undrar vad som har hänt… ??     

Jag har visserligen tragglat stå-ligg lite då och då, för det är vid den ställningsförändringen hon flyttar sig, men inte har jag då sett några tendenser till att hon inte skulle ställa sig då inte.  Klurigt sånt där….    

Idag har det i alla fall fått bli lite motion på löpbandet för hundarna. Det spöregnade i morse så det blev ingen cykeltur, och nu får vi snart besök, så det blir svårt med nån längre promenad idag. 

Men det är ju med tanke på såna här dagar som löpbandet finns…..  det blir bara rastningspromenader idag. 

Jag har alltid lite dåligt samvete då, när det blir såna dagar, men jag inser ju att våra hundar är lite bortskämda med rejäla promenader varje dag.  Det finns nog många hundar som aldrig får mer än rastningspromenader, och det går tydligen bra det också.   

Nyss hörde jag någon här ute på gården som röt: Natalie!!!!! med väldigt arg stämma.  Jösses… stackars barn, tänkte jag. Undrar vad hon har gjort när pappa är så arg..?  Strax efter hörde jag en försagd kvinnoröst som ropade detsamma… Nataliiiiee…!  Och sedan röt den arga pappan igen… flera gånger hördes hans stämma ryta på det stackars barnet.    

Och jag satt här och funderade på om det var modigt eller dumdristigt av det där barnet att strunta i sin rytande pappa… hmm…?    

Precis då reste sig Ibsen och gick ut på vår uteplats samtidigt som han morrade lite… så jag gick efter för att se vad han morrade på. Och gissa…???     

Där stod Natalie… en liten blandrashund som glatt viftade på svansen där hon stod utan koppel utanför vår uteplats.  Och precis då kom husse ångande i full fart, med kopplet i handen, och svepte med sig hunden utan att ens titta på oss…. han var nog lite arg tror jag.     

Det är lurigt med människonamn på hundar....    

…. för lite tyckande.  Jag har ju varit åskådare på några tävlingar ganska så nyligen, och så har jag skrivit på en tävling, och så har jag tävlat själv en gång… och oavsett vad man gör en tävlingsdag på klubben, så träffar man i alla fall en massa hundmänniskor som tycker och tänker om olika saker som gäller inlärning och tävling.

Och nåt som aldrig förändras (inte sedan stenåldern) är alla dessa bortförklaringar som finns för att det eller det momentet inte funkade som det skulle.    

OBS att jag nu skriver bortförklaringar, inte förklaringar.  Ibland kan det ju finnas en rimlig förklaring till varför hunden inte gjorde det den skulle, men oftast är det ju mest ett mysterium varför nåt, som brukar fungera, plötsligt inte funkar.    

Men på något vis så känns det som att många tävlande till varje pris måste bortförklara det där "misslyckandet", men våra hundar är inga robotar. 

Vet ni att jag tycker att det där är himla enkelt…. antingen har inte hunden lärt sig momentet tillräckligt bra, eller också är hunden olydig och gör inte som jag säger.    

Egentligen kan jag inte se nån annan förklaring till att hunden misslyckas med vissa moment.

Sen kan man ju fråga sig VARFÖR hunden är olydig förstås… VARFÖR ställde inte Salza sig upp på tävlingen i söndags när jag sa STÅ! och visade handtecknet???  

Inte vet jag… men inte beror det på att hon inte vet vad jag menar, alltså var hon helt enkelt olydig. Men VARFÖR hon var olydig, det vet jag inte…. 

Det finns förstås en förklaring, men det är ju bara hon som vet den. Jag själv kan kanske tro att hon var trött i huvudet helt enkelt, hon har inte genomfört ett helt elitlydnadsprogram på två år… och så var hon ganska så rejält störd av tävlingsledaren. Inte för att tävlingsledaren gjorde nåt fel på nåt vis, utan för att vi nästan aldrig tränar med nån som står och visar en skylt i det där sammanhanget, och det är förstås mitt fel.

Men det kvittar… säger matte STÅ så ska hon ställa sig, oavsett allt annat. Alltså kan jag inte se nåt annat än att hon helt enkelt var olydig.    

Ett annat moment i eliten som ibland är ett exempel på olydiga hundar är dirigeringsapporteringen.  Eller rättare sagt…. när dirigeringsapporteringen misslyckas.

Har jag en hund som kan apportera, och som vet mina tecken/kommandon för höger och vänster, då är hunden helt enkelt olydig om han/hon tar fel apport i det momentet.   

Om det inte är olydnad så har inte hunden lärt sig höger och vänster tillräckligt bra, och då är det helt och hållet mitt fel.

Fast… det är ju mitt fel om hunden är olydig också, men inte riktigt på samma sätt.     

Och den hund som försöker lösa "problemet" när den inte hittar apporten, med att istället göra nåt helt annat, den är ju helt klart olydig, även om den försöker lösa uppgiften på sitt eget lilla vis.

På tävlingen i lördags låg vänsterapporten ganska så nära kanten på planen, där publiken och deras hundar satt.  Och när jag såg det kom jag på mig själv att för en kort sekund tänka….  "sjuttan så lätt att bli distraherad av publiken där"… innan jag snabbt slog bort det och påminde mig om att Salza faktiskt kan det där momentet.    

Och visst lottade vi den vänstra apporten, så är det ju alltid….  Men Salza fixade det där galant. Hon fick ju inte full pott på momentet, men det berodde på tempot, inte på nåt velande om vilken apport hon skulle ta. Och inte heller märktes det på henne att det satt folk och hundar bara några meter bortanför apporten. 

Men vi har en gång i tiden tragglat det där momentet till förbannelse, och det betalar sig.  Jag har provocerat henne med kastade bollar och med godis och med uppställda koner och alla möjliga saker som kan fresta henne att göra fel, vilket gör mig trygg i förvissning om att hon fixar det där oavsett eventuella störningar.

Apport betyder "hämta apporten"! och mitt handtecken visar åt vilket håll apporten ligger…  gör då hunden nåt annat, då är den olydig.    

Jag tycker det är tråkigt när jag ser att folk "tränar" genom att gång på gång göra ett moment och då lägga upp det så att de till varje pris undviker alla störningar och allt som kan distrahera hunden.

Det är väl ingen träning?????

På träning ska man försöka efterlikna alla de situationer som kan uppstå och som kan störa hunden.  Man ska använda fantasin och verkligen överträna alla moment, och med överträna menar jag då att man ska lära hunden att klara momenten trots massor av störningar.             

Då behöver man inte få magknip när man kommer till en tävling och ser att upplägget är lite klurigt, utan då kan man gotta sig åt att man vet att man har en hund som fixar det där.    

Ja… nu pratar jag förstås inte om inlärning, utan om den träning som tar vid när hunden lärt sig momentet och kommandot.

Detsamma gäller hundar som blir oroliga och störda av att det finns andra hundar runt omkring.  Lär in grunderna i ensamhet, och utsätt sedan hunden för alla dessa andra hundar som den blir störd av.

Lite i taget, men sedan mer och mer.  Varför ska t.ex alla andra hundar sitta i bilen medan en hund tränar?    

Det är ju träning för alla om de får ligga vid sidan av och titta på… den som tränar får störningen av andra hundar, och de andra hundarna får träna passivitet medan en hund jobbar och får roliga belöningar. 

Men på nåt vis så är det som att många är rädda för att träningen inte ska gå som på räls, och det är ju så fel. Det är på träning det ska gå åt skogen så att man får chansen att visa hur man vill ha det. Och det är på träningen, och inte på tävling, man ska upptäcka vad som stör hunden.

Och det är ju naturligtvis så att det hunden inte kan/klarar på träning, det kan den inte heller när det är tävling. Men det tror jag många glömmer bort… eller förtränger.

Ja… det är lätt att ha en massa åsikter och tyckanden när det gäller hundträning. Och alla har vi våra egna käpphästar och vår egna metoder, och alla tror vi att just vi tänker rätt.  Och det är väl bra att alla tror på det dom gör…. Må var och en bli salig på sin egen tro.    

Fast det var en sak till som jag måste babbla om….    

Hundtränare…  ja, ni vet, det vimlar av dom numera, och alla är såååå himla bra, om man får tro dom som varit där och tränat.

Och det är ju också bra, att folk är nöjda alltså…. för det kostar ju en del pengar det där.

Men jag pratade med en bekant häromdagen som påpekade att "hennes" tränare oftast var väldigt positiv och uppmuntrande, och att det var trevligt och motiverande på alla sätt. MEN… hon (min bekanting) hade också gjort den reflektionen att den där tränaren ofta lät bli att kritisera vissa saker, trots att hon förmodligen var väl medveten om att hon egentligen borde göra det.

Och att hon avstår från negativ kritik beror nog antagligen på rädslan för att mista sin kundkrets.

Visst åker man väl hellre till en tränare som har samma tänk som man själv har, och som håller med om mina egna idéer och uppslag, och som blundar lite med ögat för att inte se mindre bra saker. Inte är man intresserad av nån som oftast säger att "nej, det där tror inte jag på, gör så här istället" eller "nej, nu gör du fel".

Mycket roligare med nån som berömmer och är positiv och påtalar vad duktig man är.     

Fast…. varför lägger man pengar på en egen tränare? För att det är trevligt och kul att åka dit och träna, eller för att nå resultat?

Både-ock, säger väl nån nu förstås, och det vore ju idealet förstås… men när man kikar runt i olika hundbloggar så slås i alla fall jag av att det läggs en massa tid och pengar på att åka runt till olika tränare, men det blir väldigt få bra resultat av det i resultatlistorna sedan.     

OK då… det är upp till var och en vad man vill lägga pengar och tid på….jag är väl mest bara avundsjuk för att jag aldrig har råd med sånt kanske…     men är det enbart för umgängets skull, så ska man väl kanske inte bli besviken över uteblivna framgångar sen heller.

Näe, nu ska jag sluta babbla om allt sånt där… må var och en bli lycklig på sin egen fason.     

Igår kväll hade vi i alla fall besök av en igelkottsunge här. Hundarna såg den först och dök på den med dunder och brak, men den verkade oskadd när de drog sig tillbaka, den var nog lite för taggig för dom.

När jag sedan tassade ut för att ge den lite kvällsgodis så morrade den åt mig….   men söt var den. Synd att det var kolsvart ute så att det inte blev nåt kort….    

Hoppas att ni alla har en fin vecka framför er...!     

... att den som är medlem, men inte tävlar för den aktuella klubben, ska få vara med och tövla om titeln Klubbmästare.   

Eller...  knivigt det där..... ALLA klubbmedlemmar bör ju förstås få vara med i ett KM... hmmm... .   

Fast det kan ju bli lite konstigt det där. Nån kan ju bli Klubbmästare i två-tre-fyra olika klubbar samtidigt, bara för att vederbörande har betalat in medlemsavgiften i samtliga de klubbarna.

Man kan ju betala in medlemsavgiften i alla möjliga klubbar runt om i Sverige då, och så åka dit när det är KM och skaffa sig en titel, och sen aldrig mer visa sig på den klubben.   

Nej, jag vet... det är väl förhoppningsvis ingen som är så knäpp så dom gör så, men det är principen som sådan jag babblar om nu.

Finns det fler klubbar som ligger nära varandra så kan det ju lätt bli så att man är medlem i flera klubbar. Själv är jag medlem i tre brukshundklubbar, men tävlar naturligtvis bara för en av dom. Och den klubben betraktar jag som min hemmaklubb, och om jag skulle vara med på något KM så skulle det vara där.

Men jag vet ju också att det finns folk i trakten som tävlat och blivit klubbmästare i klubbar där dom visserligen varit medlemmar, men alltid tävlat för en helt annan klubb. Det där känns inte helt rätt.....   

De klubbar som har sitt KM i samband med en officiell tävling gör säkert så att de som kan tävla om titeln är de som tävlar för hemmaklubben.. eller kanske inte. Inte vet jag....   

Det var bara nåt som slog mig när jag satt och kikade runt på lite olika hundklubbssidor....  det blir lite märkligt om Kalle Karlsson som officiellt tävlar för Hundstadens BK kan stoltsera med titeln Klubbmästare i Doggywills BK.

Eller också är det bara jag som krånglar till det.... som vanligt.   

En vanlig dag när jag babblar om totalt ointressanta saker så har min blogg runt 20 besökare/dag. Antalet sjönk drastiskt när jag slutade ha synpunkter på ditten och datten…  min vardag är ju inte speciellt upphetsande att läsa om.

Men åter till det märkliga….

Så fort jag skriver om nåt utöver min vanliga vardag, då smäller det till med besökare. Och hur vet folk att det står nåt annorlunda där, just den dagen, för en gångs skull???  Antalet besökare räknas ju så fort man klickar upp sidan, oavsett om man läser vad som står där eller ej….  märkligt.   

Sedan igår har bloggen haft nästan fyrdubbelt så många besökare som vanligt… mucho märkligt som sagt.  Men det är förstås trevligt också…. jag skryter ju gärna med min Salza som ni väl vet vid det här laget.

Och TACK för era Grattis.... dom är uppskattade!    

Jaja, idag lär det bli samma bladder som vanligt, och samma antal besökare som vanligt…  fast jag klurar på det där fenomenet i alla fall, jag.   

Ni som känner mig vet ju att jag aldrig någonsin kommenterar de domare jag ser döma på tävlingar. Ibland kan man kanske vilja det, men eftersom jag lever efter principen att det är domaren som dömer, så har jag sällan några synpunkter vad han/hon gör eller inte gör.  Och eftersom jag inte strävar upp  mot ett speciellt mål så är jag inte så himla fixerad vid slutpoängen heller.

Det viktigaste för mig är hur det känns på planen när vi tävlar. Är hon med mig, lilla Salzan, eller kör hon sitt egna race? Är hon piggelin eller lite loj? Verkar hon ha lite kul, eller är det mer "härtill nödd och tvungen"? Det är sånt som avgör om jag är nöjd med tävlingen eller ej. Om hon missar ett moment är det ingen katastrof,, sånt händer alla då och då, det är känslan som avgör om det är en bra tävling eller ej, och igår var jag sisådär nöjd.    

Under veckan som kommer missar vi tyvärr två roligheter.    Först KM i Lydnad i Timrå, den kvällen är vi inte lediga, och sedan kvällen därpå är det träningstävling i Lydnadsgänget och då är vi inte heller lediga. Väldigt synd för vi skulle behöva det, Salza och jag. Hon är väldigt fascinerad av tävlingsledaren när vi tävlar.   

Det är sällan vi är uppbokade på kvällstid, och när vi nu för en gångs skull är det, då är det andra roligheter på gång samtidigt…. typiskt.    

Idag vet jag inte riktigt vad det blir för vår del. Jag ska nog käka frukost så småningom, och så borde jag ju träna förstås. Salzan behöver komma in i den där trallen med att jobba länge och ha kul samtidigt, hon är som sagt lite ringrostig när det gäller den biten.

Men lat som jag är, så skulle jag behöva en dubbel uppsättning träningsgrejor, en i bilen och en här hemma.

Ska jag träna här i området så måste jag ta cykeln, köra bort till garaget och där lasta på de träningsgrejor jag behöver. Sedan åker vi bort till stället där vi ska träna och tränar en stund. Sedan tillbaka hem igen… antingen till garaget för att lämpa av grejorna i bilen igen, eller också direkt hem för att ställa grejorna på uteplatsen.

Och ställer jag dom på uteplatsen så kan man ge sig sjutton på att jag glömmer att släpa med dom när jag ska ta bilen och åka och träna nästa gång.   

Åker jag till garaget och lägger in dom i bilen igen, så ska jag med all säkerhet träna här i området nästa gång också, och då måste jag göra om hela proceduren med att hämta grejorna i garaget innan vi kan träna.

Och man bär inte dom där grejorna hur enkelt som helst heller. Det är stora kassar med prylar….

Minst 6 koner + fyra andra markeringar till dumrutan, tre stora träapporter och både den lilla och den stora metallapporten. Vittringspinnar, vattenskål och en varsin vattenflaska till mig och Salza.  Ett par bollar och så en påse godis… och så nycklar till både bilen och garaget, om jag nu ska in där.  Och så kanske en extra tröja eller jacka… och så plånboken med körkortet om vi ska åka bil…. och mobilen.  

Ibland, förr i tiden, hade jag stegräknaren på mig när vi tränade och det var många, många steg jag hann gå under ett träningspass.  Det vore skönt att slippa krångla med att samla ihop grejorna från olika ställen innan också…. men såna där träningsgrejor, dom är dyra dom. Jag tänker på det ibland när jag ser alla grejor som ligger i bilen, det ligger många, många hundralappar där.

Men det vore himla behändigt med två uppsättningar av allt…..   

Nej, nu ska jag nog käka frukost tror jag. Hur det blir med resten av dagen får vi se sedan, det brukar alltid dyka upp nåt som ska göras.

Hoppas ni har en fin söndag framför er…..    

Ja, vi gjorde comeback på tävlingsplanen idag….   så när som på 1 månad, så är det två år sedan sist.  Och vi tävlade på hemmaplan dessutom, där är det nästan 4½ år sedan vi tävlade senast….

Jisses så vi tagit oss i kragen….   

Och liten Salza gjorde som hon brukar…. hon gjorde som matte sa (nästan hela tiden) och då går det hyfsat bra. Jag är lite besviken på hennes tempo, hon drog ner rejält på tempot i vissa moment,    men det kan väl skyllas på (om man nu ska hitta nåt att skylla på) att vi faktiskt inte tränat speciellt regelbundet, och att det var ganska så varmt i solgasset.

Ni vet… jag predikar ju jämt att man måste överträna för att få allt att funka när det verkligen behövs. Och övertränad kan man inte påstå att Salza är just nu. Hon är numera inte van att jobba nån längre stund, och absolut inte i värme. Hennes matte tränar ju varken i regn eller solgass… inte numera i alla fall.  

Förr… när vi var på hugget… då tränade vi mycket när det var varmt, och då var Salza ganska så opåverkad av värmen. Men idag hade hon det lite jobbigt tror jag. Eller också var det bristande entusiasm helt enkelt… inte vet jag.   

Jag är i alla fall hyfsat nöjd… förutom med tempot sam sagt. Och förutom med fjärren… men den återkommer jag till.

Gruppmomenten gick bra, full pott på bägge.

Fritt följ…. redan där kände jag att hon inte var riktigt på G, men vi fick betyg 9 och då är jag himla nöjd.

Dumrutan.. stå, sitt o ligg under marsch…. där satte hon sig inte, lilla skrället. Hmmm…  betyg 7.

Inkallande med stå och ligg….  tja… trippade lite… betyg 9. Och betyg 9 klagar då inte jag på, även om jag vet att hon kan stanna lite bättre.

Rutan.. sändande med läggande och inkallning… tja… Salzas paradmoment ända sedan klass 2… betyg 10.

Apportering med dirigering… hyfsad galopp ut, hyfsat greppande, hyfsad fart in… i några meter… sedan drog hon tyvärr ner på tempot…. betyg 9

Apportering metall o hopp över hinder…..  funderade en stund innan hon greppade apporten, och lite taskigt tempo in, betyg 8,5

Vittringsprov o apport…. tja, vad säger man… ett typiskt Salza-utförande… lite dåligt tempo in, lite tugg, betyg 8,5

Fjärrdirigering…. där satte stora hjärnsläppet in hos Salza….   Stå hade Salza aldrig förr hört talas om, och sitt kunde hon plötsligt inte heller utan dubbelkommando….  ja, över huvudtaget så blev det lite kaos där, men det hon gjorde räckte till betyg 5 i alla fall.

Det där med fjärren är ett mysterium. Hon har ALDRIG nån enda gång låtit bli att göra den ställning jag bett henne om. Hon kan slarva och flytta sig, men hon gör ställningsförändringarna. Idag var det inte så…. tja, dom är ju inga robotar, dom små liven.   

Men som ni väl förstår så var jag lite besviken på hennes tempo, men hon är ju minst sagt ringrostig när det gäller att tävla så jag ska väl vara nöjd ändå.

Vi har ju inga pang-resultat att falla tillbaka på, så idag tangerade hon nästan (skiljer 0,5p) sitt bästa elitresultat och med tanke på hur lite vi tränat nu, jämfört med tidigare när vi tävlade mer intensivt, så klagar jag verkligen inte.

Vi fick ihop 272p och vann klassen med 5 tävlande, det var väl en hyfsad comeback?? Hon är faktiskt ganska så duktig min lilla Flygmyra….    

Och det var kul att tävla.   Jag var faktiskt lite taggad när vi åkte dit….  Och eftersom jag inte har några högt ställda mål som vi absolut måste nå upp till, så kanske vi rent av skulle kunna ta oss ut nån mer gång, bara för att det är lite kul. 

Fast snart är ju säsongen över här uppe….  anmälningstiden har redan gått ut till de flesta kvarvarande tävlingar… lite synd nu när vi äntligen kommit igång igen.

Jaja, vi får se. Nu har i alla fall Ibsen legat här bredvid mig och i en halvtimma beklagat sig över att vi inte har gått ut vid den tid vi brukar, så nu är det bäst att jag gör som han säger. 

Sen är det middagsdags, och sen ska vi inte göra nåt mer nyttigt idag tror jag. Det känns som att vi har rätt att fira att vi är tillbaka på banan igen tycker jag...    

"Jag vill bara tala om att om du hittar nåt fel på den, så lägger jag mig ner här och dör!" sa jag när jag lämnade över bilen till killen på bilprovningen i morse. Han tittade lite konstigt på mig får jag väl erkänna….      

Men efter att ha lagt ner en förmögenhet på min Fabian, så ville jag verkligen inte att det skulle hittas några fler fel på den stackars bilen. Och inte vet jag om det var mitt hot om att han skulle få en död gammal kärring att ta vara på, eller om bilen verkligen var felfri… han släppte i alla fall igenom Fabian utan nån anmärkning. … så himla skönt.   

Salza var med som sällskapshund, och vi var alldeles ensamma i den där stora hallen… ingen mer bil än vår där.

Salza brukar få följa med som stöd när det är dags för besiktning, och hon brukar aldrig bry sig om allt det där som rör sig och som låter där inne i den där hallen.

Men idag var vi som sagt ensamma där, och då fick hon syn på de där stora speglarna som finns på portarna.  Först ställde hon sig och viftande inbjudande på svansen, sen blev hon lite osäker och började morra… och när vi gick fram mot spegeln så växlade hon mellan förväntansfullt viftande svans, och osäkra morrningar. När vi sen kom fram till spegeln så hoppade hon upp mot den med vilt viftande svans och bar sig åt som att hon verkligen träffade en kär gammal kompis…. hon är knäpp ibland, den där Salza.    

Idag har jag varit i kontakt med Bredbandsbolaget om vår ip-telefoni. Nån på det där företaget tycker nog att vi pratar för länge i telefonen här i huset, för dom har lagt in en spärr av nåt slag. Pratar vi längre än en halvtimme så dör telefonen…. och sen förblir den stendöd ett bra tag.    

Tids-censur… det hör man inte talas om så ofta….     

Skämt åsido… han på kundtjänst trodde nog som jag… det är vår telefon som är knäpp.  Eller också inte….  man kan ju bara veta det genom att byta telefon, och det finns förstås massor av folk som har en telefon att låna ut. En hyfsat ny som fixar ip-telefoni… 

Nej… så är det ju förstås inte. Blir till att köpa en ny.. och prova… och funkar det inte då heller så har vi två telefoner som slutar fungera om vi pratar längre än 30 minuter… kul, kul.    

Det är ju lite pinsamt om man pratar med nån som tror att man slänger på luren i örat på dom helt plötsligt. Och eftersom telefonen inte funkar sedan på en lång stund så får man ringa upp på mobilen och förklara.. krångligt och mega-irriterande.    

Så nu ska jag åka till stora köpcentrat när det blir dags för hundprommisen. Vi handlar först och tar promenaden sedan. Solen skiner och det är rejält varmt i solen. Men i skuggan är det höst och kyligt…. vilket jag ju egentligen tycker om.  Det är bara lite svårt med kläder när det skiljer så mycket i temperatur mellan sol och skugga.

Och så fann jag nåt att klaga på i dag också…. vilken tur.    

Hoppas att ni alla har en trevlig, rolig och skön helg framför er….