När jag åkte till sjukgymnasten idag på morgonen så hörde jag att trafikradion varnade för en älg som kommit på fel sida av viltstängslet längs E4:an. Och mycket riktigt… när jag passerade den där platsen så stod det en stor ståtlig älg på fel sida stängslet och stirrade trånande in mot skogen på andra sidan. 

Stackarn….    

Jag vill visserligen inte få nån älg på motorhuven när jag är ute och åker bil, men jag tycker ändå synd om dom.  Man ser ofta älgar och älgkalvar som hamnat på fel sida stängslet, och jag kan mycket väl föreställa mig den panik dom känner med all trafik som susar förbi i full fart på så nära håll.   

Som väl är så slapp jag se den här älgen ligga död vid vägkanten när jag åkte hemåt sedan, förhoppningsvis hade den väl hittat nån öppning i stängslet kanske. Men på nåt vis känns det som att vi människor är väldigt egoistiska i vårt agerande gentemot djuren.    

Men jag har alltså varit till sjukgymnasten idag och han böjde och vred och vände på mitt stackars ben så det nästan lossnade, satans ont gjorde det i alla fall. Och han kom fram till att det nog kanske, eventuellt, möjligtvis, är en inflammerad slemsäck i höften som gör att jag har så ont.

Men jag har ju också en massa konstigheter i ryggen också, och när han tittat på de gamla röntgenplåtarna så trodde han att det kanske, eventuellt, möjligtvis, även var en påverkan från ryggen på ischiasnerven…

Så han tog fram stora laserpistolen och bestrålade mig…. ja, så stor var den kanske inte, den där manicken, men laser var det. Och han var inte säker på att det skulle hjälpa, men det var det han i första hand ville prova påstod han.   

En gång till, på måndag, ska han försöka stråla bort det onda… sedan blir det antagligen en kortisonspruta.  

Och det slutar väl med en spruta kan jag tro för inte känns det nån skillnad av den där första strålningen inte… men det kanske det inte ska göra heller… inte vet jag. Han var väldigt vag på den punkten… sjukgymnasten.

Tävlingen i helgen är i alla fall förlorad. Jag orkar inte gå ett helt fritt följ med vanlig marsch och språng marsch och sakta marsch…   synd….    

Men nu har jag inhandlat ett par nya mjukisdjur till Salza i alla fall. Vi ska utöka antalet leksaker som hon kan  namnet på, man måste ju roa sig med nåt.  Hon fick en räv för ett tag sedan, den lärde hon sig namnet på snabbt… men den har tyvärr avlidit i en av de dragkamper som Salza och Ibsen har ibland. Men nu har vi en fisk och en kanin som hon ska lära sig…. och en snodd…

Så när vi har gjort det, då kan hon vovven, mattes sko, zzzebran, foten, ormen och så handduken (som hänger i köket) och så kaninen och fisken och snodden… och så räven (fast den är bara trasor numera).    

Det är kul att se hur väl det där sitter. Det är längesedan vi tränade sånt (jag är lite periodare när det gäller sånt… också) men häromdagen låg alla leksakerna i en hög på golvet, tillsammans med några som hon inte kan namnet på, och då passade jag på.

Salza, får jag vovven! sa jag, och Salza hejdade sig, kikade sig lite frågande omkring… och så såg man hur tio-öringen ramlade ner och hon sprang fram till högen med leksaker, letade upp vovven och kom med den.  Jag är faktiskt lite impad av det där….    

Nej, nu ska jag slänga mig på rygg på sängen en stund innan jag går ut med doggsen. Jag hr preparerat mig med diverse medikamenter nu, så jag ska orka gå en promenad, men dom där pillren behöver väl en stund på sig innan dom verkar antar jag.    

Hoppas ni får en fin avslutning på veckan….  och en solig, rolig helg!  

Jag drog ett djupt andetag och öppnade kuvertet....   15 tättskrivna A4-ark + 2 tyska stamtavlor och ett antal foton som ska scannas in.... dagen är räddad!!!!  

Det är väl ett ordspråk som ofta stämmer bra.. Titta er omkring så får ni se…

Och det kan ju förstås bero på flera saker. Man köper kanske en ras man så att säga "passar ihop med", och det innebär med största sannolikhet att de rastypiska dragen för den rasen stämmer med de framträdande dragen hos ägaren.

Eller man köper en ras som är lätt att påverka och prägla, då får man också en hund som är som sin förare.

En människa som undviker andra människor, som aldrig stannar och pratar med mötande, som har lite umgänge… den får med största säkerhet en hund som är lite reserverad och avståndstagande till andra människor.

Den som lätt blir stressad och otålig får en hund som tyvärr är likadan.

Och den som gärna slappar och helst bara går runt kvarteret får också en hund som helst ligger i soffan och slappar.    

Medan den som är aktiv och flänger runt på alla möjliga aktiviteter får en (över- ?) aktiv hund.

Ja, så där kan man hålla på och gissa länge. Man ska inte generalisera sägs det, men visst är det väldigt ofta så att ordspråket stämmer… "Sådan herre sådan hund".    

Om jag tänker på Salza och mig då….  envis… kan själv…. ruskar av sig obehag utan kvarstående rädslor…. inte speciellt lättskrämd…. ganska ointresserad av främmande människor…. gillar att vara ute i skog och mark… kan koppla av när inget händer…  nyfiken…    Jomenvisst… sådan matte sådan hund….    

Ja det är tidningen Hundsport som spökar igen… där finns en artiklar av både AH och Mickie Gustafsson som behandlar det ämnet.  Lite kul att klura på sånt där tycker jag…    

Och i den tidningen står det också om de nya reglerna för viltspårproven. Och ÄNTLIGEN säger jag om det….  de nya reglerna alltså.    

När reglerna ändrades förra gången  så trodde man inte sina ögon, det blev ju så enkelt att i stort sett varenda något så när normal hund fixar ett 1:a pris i öppen klass, och så ska det väl ändå inte vara.  Tre 1:a pris så är hunden sedan viltspårchampion… och det fullkomligt kryllar av viltspårchampions i hundvärlden.      

92% av alla starter i öppen klass resulterar i ett 1:a pris, och det är ju helt horribelt.  En championtitel ska väl vara mer värd än så…???

Om man betänker att ett viltspår består av ett personspår, bloddroppar och en viltdel som dras på marken, så är det ju rena autostradan för en hund.  Det finns ingen hund som inte kan följa det spåret om bara viljan finns….

Dessutom så är det ju så att spåren ofta läggs i hyfsat lätt terräng, och om man då tänker på vad viltspåren egentligen är till för, så blir det alldeles fel.

Viltspåren är till för att utbilda eftersökshundar…. och ett skadskjutet vilt tar inte enklaste promenadvägen genom skogen när det försöker komma undan och söker skydd.

Jag minns ett spår som jag gick med Samson för många år sedan… en liten cocker alltså. Där trängde vi bitvis fram genom så täta buskage att det var som att slå sig fram i djungeln. Och det var så blött och sankt att stövlarna knappt räckte till. Vid ett tillfälle var det så pass djupt vatten att Samson fick ta några simtag för att inte komma under vattenytan…    

Och skadskjutna djur gömmer sig gärna i täta snår och buskage, och de söker sig till våta marker och vattendrag för att kyla ner sig eftersom de blir varma av skadan…  Och man måste ha en hund som jobbar tyst och försiktigt i skogen så att det skadade djuret inte blir hetsat och skrämt och drar iväg ännu längre bort.

Allt det är på något vis bortglömt i många av dagens spår… där gå man lätt i gympadojor utan att ens bli svettig och syftet med provet har glömts bort.  Och blir man mot all förmodan svettig så beror det på att man har en hund som rusar fram genom skogen   , vilket en eftersökshund inte ska göra.

Och nej… det är inte så på alla spår, men det är tyvärr så på många spår.  Man behöver bara tänka på att 92% av alla startande tar ett 1:a pris så förstår man det….

Ett viltspårchampionat är idag oerhört lätt att erövra, och som sagt… en titel tappar ju sitt värde om i stort sett alla kan nå dit.   

Så i alla fall jag välkomnar en regelrevidering när det gäller viltspåren.   

Det är lite skillnad när reglerna revideras för att det ska bli så bra och verklighetstroget som möjligt, istället för när det ska bli så krångligt som möjligt. 

Eller… krångligt och krångligt… men nu tänker jag på lydnadsprovsreglerna. Vid varje revidering där så blir det ju sämre och sämre istället för bättre och bättre…. i alla fall om man tänker på hur hundarna kommer att uppleva träning och tävling. Och tävlandet är väl inte bara till för oss människor, det ska väl också tillföra något positivt i  hundens liv kan man tycka.

Jag får erkänna att jag inte har lusläst de nya reglerna, men jag kan aldrig tänka mig att det ändrats något när det gäller det där med glada hundar och uppmuntran på planen.  Och det är naturligtvis så att det enbart gynnar den typ av hundar som ser det som en ren belöning att få fortsätta att arbeta, oavsett uppmuntran/belöning eller ej.

Det finns ju många sådana, men det är ju lite synd att de hundar vars förare får jobba och slita för att få hunden att prestera bra trots att motivationen inte är medfödd, aldrig kan göra sig gällande i toppen.    

Jaja…  det är mycket man kan fundera på en sån här grå och disig onsdag….

Man kan ju också fundera på vart alla fina höstdagar har tagit vägen?  September ska ju vara den där höstmånaden då både solen och höstfärgerna sprakar för fullt, och det har vi inte sett mycket av.   

Men nu ska jag i alla fall snart ta mod till mig och öppna ett brev jag har fått.  Det innehåller material till en uppdatering av en hemsida… och det är jättelänge sedan de uppdaterade sidan så det finns hur mycket jobb som helst i det där kuvertet… och jag vill egentligen inte ta tag i det där.    

I och med att det är så längesedan jag jobbade med den sidan så har jag inte "greppet" om den riktigt. Jag har glömt hur jag tänkte när jag la upp den helt enkelt. Och det här är en aktiv uppfödare (förutom den perioden nu när hon varit sjuk då förstås) med massor av avelsplaner på hundar med många krångliga titlar och namn och meriter…..  och stamtavlor med förkortningar och titlar som är totalt obegripliga för mig…. och dessutom nästan alltid på tyska.    

När den där sidan så småningom är uppdaterad så kommer det att kännas skönt, det kan jag lova.     

Så stod det i tidningen idag… och jag älskar knepiga rubriker. En fullsatt publik…  jag, och säkert alla andra också, förstår ju vad som avses, men det är knepig svenska.  Och när man skriver professionellt för andra, då ska det vara korrekt svenska tycker jag.      

Sen så tycker jag lite annat också, så här på måndag förmiddag.   

Jag tycker att alla klubbar skulle köpa in de där konerna med vidhängande band som nu finns. De kan ju användas till rutan i alla tre klasserna så 325:- är en billig investering.

Då blir alla rutor lika stora utan problem, och det blir lätt som en plätt för den som ska göra i ordning tävlingsplanen.    Dessutom blir det en markering som föraren kan se när han/hon står på startpunkten. Sågspånsmarkering i halvhögt gräs är INTE lätt att se….

Och sen så tycker jag att det är kul med klubbar som har KM i samband med en officiell tävling. Men det finns det ju många åsikter om, det vet jag ju.  Just KM är svårt att få till så att alla blir nöjda.

Min käpphäst i alla år har alltid varit att man ska uppmuntra tävlande i de högre klasserna. Försöka motivera folk att klättra upp i klasserna och inte stanna på lägre nivå.

En gång på stenåldern satt jag och nån mer och gnuggade våra geniknölar för att få till en rättvis beräkning när det gällde Årets Cocker. Då var vi ense om att det ska löna sig att tävla i de högre klasserna, och om jag inte misstar mig helt så har den klubben fortfarande kvar de poängberäkningsreglerna. Det ska alltid finnas en morot som lockar folk att anstränga sig lite extra…  det ska inte "löna sig" att stampa omkring på samma ställe i evigheter.   

Och som nästa tyckande så tycker jag att det är lite bra att det numera finns folk som "vågar" sätta sig emot Anders Hallgren. I senaste numret av Hundsport så får han lite mothugg, och det är bra. Det har alltför länge varit så att ingen vågar ta en diskussion med AH.   

Och jag tror inte heller att alla de hundar som uppvisar "problembeteenden" är sjuka. Jag tror att de allra flesta bara är ouppfostrade och inte har fått den styrning och den fostran som just de kräver.  Alla hundar är ju olika och kräver olika mycket av olika saker.  Det är inte alla hundägare som förstår det, eller som förmår hantera såna hundar…. och då är det kanske frestande att anamma den som förklarar det hela  med att hunden är sjuk  på ena eller andra sättet.

Och jag blir glad    när jag i samma tidning läser om Eva Bodfäldt som vill att vi leker mer med våra hundar, och att det är viktigt att vi gör oss intressanta för våra hundar.

Framför allt det sista förordar jag ofta. Hundar är egoister och gör det som dom har nytta/glädje av, alltså måste vi få hunden att inse att vi är intressanta och "nyttiga" att hålla kontakt med.

Jag log för mig själv igår när jag var ute här i området och såg en av mina kursdeltagare ute med sin hund.  Matte med ryggsäcken på ryggen och hunden i löst hängande koppel vid sidan, och så var dom på väg mot skogen. Och dom kommunicerade med varandra hela tiden….   både med ögonkontakt och verbalt. Jag hörde inte vad matte sa, men jag såg att hon pratade med hunden, och jag såg på den viftande svansen och hans upplyftade huvud att han svarade henne… härligt...    

Vet ni att jag njuter när jag ser sånt… till skillnad från de där ekipagen där husse/matte bara hänger efter i snöret och hunden går sin egen väg i sin egen lilla värld.    

Och jag kan inte upphöra att förvånas över att folk tror att de kan tävla, och uppnå bra poäng, med en hund som de har noll kontakt med.  De kan knappt hantera hunden när de rör sig bland de övriga på tävlingsplatsen, hunden drar och sliter åt sitt håll och matte/husse åt sitt…  och sen så tror de att de ska kunna samarbeta och göra nåt bra i samband med ett lydnadsprogram. 

Ujujuj…..  så fel dom har då....     

Jag brukar rekommendera folk att "tänka bort" kopplet när de tränar och uppfostrar sin hund. Att använda alla andra resurser de har, och bara se kopplet som den allra sista nödåtgärden. Då slipper man vänja både sig själv och hunden vid att det hela tiden finns ett koppel som man ska slita och dra i.

Men det är mina idéer det… må var och en bliva salig på sin egen tro.   

Synd i alla fall att så många anmälda uteblev från lördagens tävling, men det är väl så det kommer att bli mer och mer tror jag, att antalet tävlande i lydnad minskar…. synd.    

Har klurat lite på framtiden och nutiden och så… när det gäller hundträning och tävling alltså. Vet ni att jag känner det som att jag hade ett vinnande koncept på G när Salza och jag höll på och tävlade "förra omgången", då innan championatet och innan min motivation försvann. Och jag tror kanske att vi ska återgå till det konceptet…. Det kan vara så att det passar mig bäst, och då passar det antagligen Salza bäst också… sådan herre sådan hund, ni vet.    

Ska klura lite till på det, och dessutom är det ju snart vinter här och då har jag mååååånga månader på mig att klura.

Idag regnar det i alla fall här, en regnig måndag… isch.  Det är uppstart på en kurs ikväll, på Timrå BK, men denna första gången har vi inga hundar med så vi ska vara inne hela tiden och det passar ju bra då. Men med en kurs på 10 ggr under hösten så lär vi inte slippa regn speciellt ofta….    

Önskar er i alla fall en trevlig vecka, med eller utan regn….    

Nej, vi klarade oss från både total-strejk och kissandet igår.    Fast den här gången tangerade vi nästan vårt sämsta resultat i eliten, med liten Salza är livet aldrig tråkigt.

En sammanfattning för den som är intresserad, andra rekommenderas att klicka vidare till nåt intressantare....      

Gruppmomenten: 10 på båda

Fria följet: 8,5 släpper position

Dumrutan: 7 (ingen kommentar på protokollet, men hon lade sig inte)

Inkallande: 7 (ingen kommentar på protokollet, men hon la sig inte utan ett rejält dk)

Rutan: 10

Apportering med dirigering: 0  (ingen kommentar på protokollet)

Hopp – apport: 8, tempo

Vittringspinnarna: 8 (ingen kommentar på protokollet)

Fjärrdirigering: 0 (ingen kommentar på protokollet)

Totalt 212,5 p, ett 3:e pris och plac 3 /4….  som sagt, vi tangerade vårt sämsta resultat i eliten.

Kommentarerna är knapphändiga som ni ser, men jag kan komplettera lite för den som är nyfiken…. och några såna finns det ju, det vet jag.    

Fria följet var jobbigt, långt och dessutom hade vi strålande sommarvärme igen. Hon hängde med hyfsat bra, men jag kände att jag tappade henne lite då och då. Hon hade dessutom några lite tröga sättanden… men 8,5 är helt OK för min del.

Dumrutan var förvånande. Hon gick bra ända fram till läggandet. Hon började lägga sig, men ångrade sig av någon okänd anledning innan hon var nere.

Inkallningen var till att börja med en typisk Salza-inkallning. Lite tripp vid ställandet, en anings dåligt tempo men ingen katastrof direkt….. men så la hon sig ju inte.… jag fick ta till både röst och handtecken för att få ner henne.

Rutan kräver ingen kommentar egentligen, förutom att den var kanonbra… som vanligt…

Dirigeringsapporteringen gick för första gången någonsin helt åt skogen. Vi fick höger apport, jag skickar Salza till konen utan problem, visar höger och säger apport!. Hon springer mot vänster apport. Stanna! säger jag, och visar återigen på höger. Hon springer till mittapporten och tänker ta den så jag ropar Stanna! en gång till och visar sedan åt höger och säger Apport! Yeesss, säger Salza och rusar och hämtar vänster apport. Förutom att hon brukar ha lite dåligt tempo in, så är ju det momentet nästan en paradgren... knepigt.    

Hopp-apport var som vanligt…  lite sakta in….

Vittringspinnarna var hyfsade… men….  hon nosade på nåt annat i närheten av pinnarna några sekunder (igen!!   ), sedan letade hon snyggt upp rätt pinne, tvekade ett ögonblick och kom sedan med den till mig.

Fjärren då… totalt kaos….  Hon ställde sig som första position, satte sig sedan inte, och jag missade då ställningen Ligg…. så alltihop blev sedan kaos och pannkaka….

Och sen var det färdigt… och jag såg för allra första gången nåt jag aldrig sett hos Salza förr. Jag har sett det hos massor av hundar, och jag tycker inte om det…. Hon blev hopp- och skuttig och hade kul   …. när vi gick av planen.

Jag har aldrig gillat det   , det ska inte vara kul att gå av planen, det ska vara kul att vara på planen och jobba…

Det fanns vissa omständigheter som kan ha påverkat Salza i går, men jag vet inte …. 

Att hon nollar dirigeringsapporteringen var lite av en chock, likaså att hon inte lägger sig när jag säger Ligg.    

Ni vet… hundar kan inte välja att vara olydiga, alltså finns det en förklaring till att hon gjorde som hon gjorde.  Jag önskar bara att jag visste den där förklaringen….    

Jag har ett par teorier som jag ska testa på en god vän som känner både Salza och mig, men  jag ska inte plåga er med alla dom funderingarna här.

Det var en sak som inte var så bra igår, och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera… det var att vi fick vänta i nästan 3 timmar från det vi kom till platsen fram tills vi skulle ut på planen.    

Jag kan inte riktigt hantera det, när det blir så lång väntan. Vet inte hur jag ska göra så att Salza inte är utled och trött i lilla skallen när det är vår tur.  Det är ingen bortförklaring, utan bara en del av en tänkbar förklaring till att hon inte riktigt orkade göra det hon skulle.    

Inte hela förklaringen förstås, det vore att göra det lite för enkelt för sig… men jag vet ju hur totalt avslagen och omotiverad jag kände mig när det äntligen var vår tur, och antagligen var väl Salza lite påverkad av det också.

Ja, jag vet inte….  bortförklaringar gillar jag inte som ni vet. Däremot så vill jag gärna VETA varför hon gjorde som hon gjorde, men eftersom hon (trots allt hon kan) inte kan prata så lär jag få fortsätta gissa.  Men jag ska som sagt konferera lite med en god vän så får vi se om det klarnar lite…    

Gjort är gjort och kan inte göras om, men jag lider av en obotlig lust att VETA varför saker och ting händer, så jag kommer nog att klura en stund till på gårdagen tror jag.

Jag har som sagt vissa teorier, men vi får se vad mitt bollplank säger. Det är ju för Salza enkla grejor som hon missar… både läggandet och apporteringen är sånt hon har kunnat sedan valpstadiet nästan, så det finns naturligtvis en anledning till att det blev som det blev.  

Fick höra en kommentar igår: Är det nån idé att träna och träna och åka lång väg för att tävla, när det ändå går åt skogen?

Och det är klart att det gick åt skogen, mätt med Salzamått alltså.  Betänker man däremot hur många det är som aldrig ens kommer i närheten av ett 3:e pris i eliten, då var det inte lika dåligt.

Även om jag förväntar mig att Salza ska göra bra resultat så tar jag inte det för självklart. Man får inte glömma att eliten är svår på många sätt…  många kommandon att hålla reda på, hyfsat strikt bedömning, mycket jobbande på avstånd från föraren och inte minst så tar det hela lång tid, tid då hunden skall klara av att hålla fokus och lyssna.

Nej, ingen bortförklaring nu heller… bara en liten påminnelse om att man inte får glömma att det är djur vi jobbar med, och att eliten är svår.

Salza har skämt bort både mig och omgivningen med att alltid lyckas, nu tycker jag att hon har rätt att bli lite "mänsklig" och vara som de flesta andra hundar ett tag.    

Vi hade i alla fall tur med vädret…   strålande sol och gassande sommarvärme helt plötsligt igen.   Inte så bra på hundtävling kanske, men skönt när man ska vänta så länge… man såg hela tiden folk som skalade av lager efter lager med kläder.

Men i morse klockan sex var det nollgradigt här, så det är stor skillnad mellan temperaturen på dagen och natten.

Idag vet jag inte riktigt vad det blir. Inte så mycket tror jag…..  men det tror jag nästan varje dag, och det brukar spricka….

Men jag har vidrigt ont i ett ben.    I går på tävlingen så såg jag nog ut som en skadskjuten elefant under språng marsch på fria följet. Det gjorde så jäkla ont i mitt ben, och det kändes som att det inte bar när jag la tyngden på just det benet, så jag funderade nån sekund på om jag skulle avbryta och gå av planen, men det gjorde jag inte som väl är.

Jag har ju inbillat mig att det är nån muskelinflammation som spökar, men jag kan ha fel där… också.  Det kan vara min gamla eländiga ischias som blommat upp igen, det där med att benet liksom inte bär verkar bekant tycker jag…

Jag hade preparerat mig och stoppat i mig piller och smörjt med salva och allt möjligt inför tävlingen igår, men med den långa väntan som blev så hann ju effekten av alla medikamenterna försvinna.  Och inte trodde jag att det skulle dra ut så på tiden, så jag hade inga piller med mig och kunde inte fylla på.   

Nu när jag sovit så är det en aning bättre, men det brukar det vara tidigt på morgonen. Vi får väl se hur det utvecklas under dagen….    

Hoppas i alla fall att ni har en fin söndag framför er…. här ser det ut som att det blir en solig dag igen.   

Mardröm nr 1: Att Salza beter sig som sist vi var på samma klubb för att tävla, d.v.s går i total-strejk.    

Mardröm nr 2: Den värsta…. den där som alltid förföljer mig, och som är det enda som jag egentligen är nervös för när vi ska tävla. Att lilla Salza väljer att kissa på planen.    

Hon kan nämligen göra det… hon är sån där att hon bara böjer på benen och kissar, oavsett vart  hon är… om det tränger på.  Hon kan mycket väl göra det under fritt följ… eller i rasande fart på väg till rutan… eller med en apport i munnen…. nåt annat sånt idiotiskt.  Hon tvärnitar, kissar, och fortsätter sedan med det hon höll på med.    

När det tränger på, och det gör det ofta för Salza, så kissar man… oavsett vad man gör eller vart man är… det är Salzas lilla devis det.  Och det gör hennes matte nedrans nervös….     

Visserligen händer det väl inget värre än att vi blir diskade förstås, men det är ändå retligt. I all synnerhet om andra hundar sedan blir störda av henne kissfläck.

Hon kissar ofta, Salza…. har alltid gjort det. Och jag tror att hon faktiskt är kissnödig när hon gör det. Det verkar inte vara nån markeringsgrej….   

Nu vet jag ju ganska så bra när hon behöver kissa, men det hjälper inte alltid. Efter gruppmomenten t.ex då måste hon kissa. Och har vi då startnummer 1 så blir det bråttom med kisseriet…. 

Men det hela är väl mest en mental grej för min del förstås. Jag har fått hennes kissande på hjärnan….  i alla fall när vi ska tävla.

Men gissa om jag håller henne strikt vid sidan mellan momenten… här är det kommandot Fot som gäller ovillkorligt från det vi går in på planen tills vi är utanför igen.

Fast blir hon kissnödig så hjälper inte det, då kissar hon ju ändå….    

Ja, nu har jag avslöjat min värsta mara i tävlingssammanhang för er... nu får ni avslöja era också... om ni nu har några     Fast det har ni nog, det tror jag alla har....  nån liten mara finns det nog hos alla...   

Och det tycker jag är roligt. Jag gillar att gå i skogen, och att hitta massor med fina kantareller gör det hela ännu trevligare.    

Mindre kul är det att behöva ta hand om svampen när man kommer hem sedan. Rensa, och så göra något med den så att den finns kvar att njut av när vintern kommer.  Inte alls lika kul som att plocka den…..    

Men idag fick grannen de allra största och finaste svamparna, och dom var verkligen stora och fina. Dom hade säkert stått och växt till sig ganska så länge…  men det blev över till oss också. Vi äter inte sååå himla mycket svamp så nu räcker det med svamp för vår del.

Fast det blir nog kanske en svampsmörgås till kvällsmat idag, det är ganska så gott…    

Men jag hittade några konstiga svampar ute i skogen…..

Det här tror jag är en blå flasksvamp, det måste väl vara rätt???

Och det här helt klart en batterisvamp    

Däremot är jag lite osäker på vad de här jättesvamparna heter, nån som vet???

Det här är nog en röd plåtsvamp… eller också är det en röd giftig bensinsvamp…

jag är osäker där.    

Visst är det väl märkligt att folk gör sig besvär att släpa ut en massa skit långt ut i skogen?? Det finns väl närmare ställen att slänga sånt…? 

Nu blev i alla fall den där lata dagen ganska så aktiv, så NU ska jag slöa resten av dan i alla fall. Jag var ju till bibblan igår, så nu har jag lite spännande lektyr att roa mig med.    Jag hoppas i alla fall att jag fick med nåt som är bra….

Lycka till i helgen, alla ni som ska ut och tävla!!!   

Häromdagen skrev jag lite obetänksamt att man visst får ha hundar lösa, bara man har garanterat bra ordning på dom och kan kalla in dom i alla lägen. En god vän påpekade att det inte stämmer, och så är det ju förstås….     

Jag tänkte mest skog och natur och sånt, inte direkt stadsmiljö, när jag skrev det där. För mig är det lite främmande att gå med en lös hund i stadsmiljö, ser ingen direkt anledning till det eftersom den då hela tiden ändå måste hålla sig vid min sida. Då kan dom lika väl gå kopplade tycker jag… 

Men det finns ju lokala ordningsföreskrifter i varje kommun där man förtydligar vad som gäller i just den kommunen. Nu har jag kikat på vad som finns här i Sundsvalls kommun, och här finns det vissa tätbebyggda områden där det råder koppeltvång.  Inga stora områden, men ändock…

Och det är såna ställen där jag inte tror att nån släpper sin hund lös i alla fall, trafik överallt och oftast många människor. Men för den som vill se de exakta gränserna för dessa områden, så finns det kartor på  kommunens hemsida.

Förr stod det nästan i alla lokala ordningsföreskrifter att hund inte fick vistas på platser där torghandel pågår, nåt sånt hittade jag inte nu. Och inte heller fanns det förbud mot hundar på begravningsplatser, vilket det ofta gjorde förr. Här i Sundsvall står det bara att man inte får ha lösa hundar på såna ställen.

Över huvudtaget så kan man se att föreskrifterna mjukats upp betydligt på senare år, och det är kanske bra…?  

Var iväg och tränade en stund igår igen… och vi har ett tydligt problem, Salza och jag… med vittringspinnarna. Hon är bombsäker på vilken pinne hon ska ta, men sedan stannar hon och väntar på bekräftelse av mig. Och kommer inte den… då tror hon att hon tagit fel pinne, släpper den (rätta) som hon tagit, och tar en annan.    

Och vet ni…? Igår kom jag på att jag gjorde precis samma misstag nån gång i klass 3 också… försökte få upp tempot på ingången genom att kasta bollen åt henne direkt när hon tagit rätt pinne… och fick precis samma reaktion.   

Det är ju så man försöker få upp tempot på ingångarna när det gäller bl.a vanlig apportering, men där är det ju ingen valsituation inblandad…..

Men hur jäkla klantig matte får man egentligen vara???     Jaja… allting går ju att rätta till, synd bara att vi har tävling så nära inpå.

I förrgår och igår var i alla fall Salza totalt galen…. flög lågt och bar sig i största allmänhet åt som om hon vore 4-5 månader gammal. 

Igår när vi tränade så sa jag att vi skulle passa på och göra en inkallning när hon var så där galen. Jag såg ju framför mig hur hon rusade iväg, istället för den samlade galopp hon brukar ha på just det momentet. Och ju högre fart, desto bättre och snabbare ställande…..    

Så jag tänkte prova, och såg framför mig ett kanonställande från full fart…..

Tja…..  full fart var det verkligen, hon flög fram, lilla Salza… och kommandot STÅ hörde hon nog aldrig tror jag, i vilket fall så stannade hon inte alls… så var det med det.    

Det är nämligen så att Salza har ett kanonställande…. i alla andra lägen än i samband med inkallningen… där trippar hon lite.     

När hon går vid sidan tvärstannar hon, när vi leker och jag kallar in henne mot mig så tvärstannar hon, när hon har varit ute på upptäcktsfärd i buskagen och jag ropar in henne, då tvärstannar hon på kommandot STÅ… men vid tävlings-inkallningen trippar hon lite.     

Och det är klart att alltihop är mitt fel, jag har tränat fel förstås…. men det gör det ju inte roligare att veta det.     

Och så har jag upptäckt att om jag tränar hela momentet, faktiskt om jag tränar bara första delen av momentet också,  så drar hon redan på andra försöket ner på tempot rejält.  Alltså tränar jag stå i andra sammanhang, men där funkar det ju redan perfekt. 

Nu har jag kommit dithän att jag inte tränar inkallningen alls. Hon gör det allra bäst första gången man gör momentet, och då låter jag första gången bli på tävling.  Fast nu har jag ju i minnet hur hon flög fram utan att stanna alls igår förstås….     

Men på nåt vis borde jag ju åtgärda det där. Hon kan ju tvärstanna med båda tassarna i marken samtidigt, hon gör det i andra sammanhang.  Men då måste jag tänka till och komma på hur vi ska träna för att få till 10:an på tävling, och det är ju jobbigt.    

Inte konstigt att Salza går på 7-8-9 i betyg på tävlingarna när hon har en sån lat och bekväm matte.     

Idag skiner i alla fall solen här..... och jag ska inte göra ett skapandes dugg tror jag. Ska bara samla krafter till dagens promenad....    

Och så är det ju helg nu igen.... hoppas ni får en härlig helg i höstsolen!!