Nej, vi klarade oss från både total-strejk och kissandet igår.    Fast den här gången tangerade vi nästan vårt sämsta resultat i eliten, med liten Salza är livet aldrig tråkigt.

En sammanfattning för den som är intresserad, andra rekommenderas att klicka vidare till nåt intressantare....      

Gruppmomenten: 10 på båda

Fria följet: 8,5 släpper position

Dumrutan: 7 (ingen kommentar på protokollet, men hon lade sig inte)

Inkallande: 7 (ingen kommentar på protokollet, men hon la sig inte utan ett rejält dk)

Rutan: 10

Apportering med dirigering: 0  (ingen kommentar på protokollet)

Hopp – apport: 8, tempo

Vittringspinnarna: 8 (ingen kommentar på protokollet)

Fjärrdirigering: 0 (ingen kommentar på protokollet)

Totalt 212,5 p, ett 3:e pris och plac 3 /4….  som sagt, vi tangerade vårt sämsta resultat i eliten.

Kommentarerna är knapphändiga som ni ser, men jag kan komplettera lite för den som är nyfiken…. och några såna finns det ju, det vet jag.    

Fria följet var jobbigt, långt och dessutom hade vi strålande sommarvärme igen. Hon hängde med hyfsat bra, men jag kände att jag tappade henne lite då och då. Hon hade dessutom några lite tröga sättanden… men 8,5 är helt OK för min del.

Dumrutan var förvånande. Hon gick bra ända fram till läggandet. Hon började lägga sig, men ångrade sig av någon okänd anledning innan hon var nere.

Inkallningen var till att börja med en typisk Salza-inkallning. Lite tripp vid ställandet, en anings dåligt tempo men ingen katastrof direkt….. men så la hon sig ju inte.… jag fick ta till både röst och handtecken för att få ner henne.

Rutan kräver ingen kommentar egentligen, förutom att den var kanonbra… som vanligt…

Dirigeringsapporteringen gick för första gången någonsin helt åt skogen. Vi fick höger apport, jag skickar Salza till konen utan problem, visar höger och säger apport!. Hon springer mot vänster apport. Stanna! säger jag, och visar återigen på höger. Hon springer till mittapporten och tänker ta den så jag ropar Stanna! en gång till och visar sedan åt höger och säger Apport! Yeesss, säger Salza och rusar och hämtar vänster apport. Förutom att hon brukar ha lite dåligt tempo in, så är ju det momentet nästan en paradgren... knepigt.    

Hopp-apport var som vanligt…  lite sakta in….

Vittringspinnarna var hyfsade… men….  hon nosade på nåt annat i närheten av pinnarna några sekunder (igen!!   ), sedan letade hon snyggt upp rätt pinne, tvekade ett ögonblick och kom sedan med den till mig.

Fjärren då… totalt kaos….  Hon ställde sig som första position, satte sig sedan inte, och jag missade då ställningen Ligg…. så alltihop blev sedan kaos och pannkaka….

Och sen var det färdigt… och jag såg för allra första gången nåt jag aldrig sett hos Salza förr. Jag har sett det hos massor av hundar, och jag tycker inte om det…. Hon blev hopp- och skuttig och hade kul   …. när vi gick av planen.

Jag har aldrig gillat det   , det ska inte vara kul att gå av planen, det ska vara kul att vara på planen och jobba…

Det fanns vissa omständigheter som kan ha påverkat Salza i går, men jag vet inte …. 

Att hon nollar dirigeringsapporteringen var lite av en chock, likaså att hon inte lägger sig när jag säger Ligg.    

Ni vet… hundar kan inte välja att vara olydiga, alltså finns det en förklaring till att hon gjorde som hon gjorde.  Jag önskar bara att jag visste den där förklaringen….    

Jag har ett par teorier som jag ska testa på en god vän som känner både Salza och mig, men  jag ska inte plåga er med alla dom funderingarna här.

Det var en sak som inte var så bra igår, och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera… det var att vi fick vänta i nästan 3 timmar från det vi kom till platsen fram tills vi skulle ut på planen.    

Jag kan inte riktigt hantera det, när det blir så lång väntan. Vet inte hur jag ska göra så att Salza inte är utled och trött i lilla skallen när det är vår tur.  Det är ingen bortförklaring, utan bara en del av en tänkbar förklaring till att hon inte riktigt orkade göra det hon skulle.    

Inte hela förklaringen förstås, det vore att göra det lite för enkelt för sig… men jag vet ju hur totalt avslagen och omotiverad jag kände mig när det äntligen var vår tur, och antagligen var väl Salza lite påverkad av det också.

Ja, jag vet inte….  bortförklaringar gillar jag inte som ni vet. Däremot så vill jag gärna VETA varför hon gjorde som hon gjorde, men eftersom hon (trots allt hon kan) inte kan prata så lär jag få fortsätta gissa.  Men jag ska som sagt konferera lite med en god vän så får vi se om det klarnar lite…    

Gjort är gjort och kan inte göras om, men jag lider av en obotlig lust att VETA varför saker och ting händer, så jag kommer nog att klura en stund till på gårdagen tror jag.

Jag har som sagt vissa teorier, men vi får se vad mitt bollplank säger. Det är ju för Salza enkla grejor som hon missar… både läggandet och apporteringen är sånt hon har kunnat sedan valpstadiet nästan, så det finns naturligtvis en anledning till att det blev som det blev.  

Fick höra en kommentar igår: Är det nån idé att träna och träna och åka lång väg för att tävla, när det ändå går åt skogen?

Och det är klart att det gick åt skogen, mätt med Salzamått alltså.  Betänker man däremot hur många det är som aldrig ens kommer i närheten av ett 3:e pris i eliten, då var det inte lika dåligt.

Även om jag förväntar mig att Salza ska göra bra resultat så tar jag inte det för självklart. Man får inte glömma att eliten är svår på många sätt…  många kommandon att hålla reda på, hyfsat strikt bedömning, mycket jobbande på avstånd från föraren och inte minst så tar det hela lång tid, tid då hunden skall klara av att hålla fokus och lyssna.

Nej, ingen bortförklaring nu heller… bara en liten påminnelse om att man inte får glömma att det är djur vi jobbar med, och att eliten är svår.

Salza har skämt bort både mig och omgivningen med att alltid lyckas, nu tycker jag att hon har rätt att bli lite "mänsklig" och vara som de flesta andra hundar ett tag.    

Vi hade i alla fall tur med vädret…   strålande sol och gassande sommarvärme helt plötsligt igen.   Inte så bra på hundtävling kanske, men skönt när man ska vänta så länge… man såg hela tiden folk som skalade av lager efter lager med kläder.

Men i morse klockan sex var det nollgradigt här, så det är stor skillnad mellan temperaturen på dagen och natten.

Idag vet jag inte riktigt vad det blir. Inte så mycket tror jag…..  men det tror jag nästan varje dag, och det brukar spricka….

Men jag har vidrigt ont i ett ben.    I går på tävlingen så såg jag nog ut som en skadskjuten elefant under språng marsch på fria följet. Det gjorde så jäkla ont i mitt ben, och det kändes som att det inte bar när jag la tyngden på just det benet, så jag funderade nån sekund på om jag skulle avbryta och gå av planen, men det gjorde jag inte som väl är.

Jag har ju inbillat mig att det är nån muskelinflammation som spökar, men jag kan ha fel där… också.  Det kan vara min gamla eländiga ischias som blommat upp igen, det där med att benet liksom inte bär verkar bekant tycker jag…

Jag hade preparerat mig och stoppat i mig piller och smörjt med salva och allt möjligt inför tävlingen igår, men med den långa väntan som blev så hann ju effekten av alla medikamenterna försvinna.  Och inte trodde jag att det skulle dra ut så på tiden, så jag hade inga piller med mig och kunde inte fylla på.   

Nu när jag sovit så är det en aning bättre, men det brukar det vara tidigt på morgonen. Vi får väl se hur det utvecklas under dagen….    

Hoppas i alla fall att ni har en fin söndag framför er…. här ser det ut som att det blir en solig dag igen.