Jag vet att jag är tjatig, men jag kan inte låta bli att imponeras av alla väluppfostrade hundar här i området.

Det kryllar ju av hundar här. Varje gång man går ut på promenad så möter man hundar, och i stort sett alla uppför sig väluppfostrat och snyggt. Och är det nån som INTE gör det, så kan man trots det se att husse eller matte agerar precis som dom ska.    

Idag var jag ute och cyklade och hade Salza med mig som sprang lös bredvid cykeln. Vi mötte flera hundar, bl.a en dam med tre hundar. Två av dom lösa, den tredje i koppel.  Och inte ens jag, som är så kritisk, kunde hitta nåt fel på hur hon hanterade situationen när Salza och jag kom svischande förbi.

Kul att se sånt…..     

Idag har jag varit till bibblan och kopierat alla handlingar som ska in till ARN, och postat brevet, det blev tjockt. Sen blir det att vänta i ca 6 månader innan jag får veta vad dom tycker.  Och tycker dom inte som jag så blir jag sur…. då  måste jag ut med en hög tusenlappar till i så fall.  Men det problemet får jag ta när den dagen kommer….    

Och jag har beställt tid hos Bilprovningen också. Lika bra att passa på innan nåt mer går sönder, fast det var ganska så lång väntetid.  Men jag har inte fått nån sån där påminnelse om att det är dags att besiktiga bilen. Får inte alla en sån???

Men vet ni… jag har tappat lite av förtroendet för min Fabian. Han svek mig ju så skändligt när han bara dog där utanför bilverkstan. Nu vågar jag knappt ge mig iväg med honom, tänk om han gör likadant igen??    

Han har tickat och gått som en klocka ända sedan den dan jag köpte honom och han var sprillans ny, och så blir det en sån våldsam krasch helt utan förvarning.

Eller också kanske man ska se det som att nu tickar och går han lika länge igen innan nåt nytt händer. Inte vet jag….  jag känner mig i alla fall lite osäker på om han verkligen är att lita på numera.    

Ungefär som den där lydnadstävlingen vi försökte oss på i våras. Då Salza helt oväntat och plötsligt inte ville…  chocken var ungefär lika stor vid dom där två tillfällena, fast Salzas överraskning innebar inte en ekonomisk katastrof förstås.    

Förresten…. Kurt håller på och slipar vårt köksbord. Ett stort furubord som inköptes i mitt förrförra liv. Det inhandlades på IKEA nån gång för ca 40 år sedan, och det är lika suveränt bra nu som då.  Ett stort rejält bord med en klaff som går att fälla upp på varje sida.

Det har upplevt mycket under sitt långa liv, men det har bara behövt slipas och lackas två ggr, andra gången är nu då.  Men det var supertungt att släpa ut det på verandan där det ska slipas…  men det är förstås för att det är så tungt och massivt som det har hållit alla dessa år.

Undrar hur många middagstallrikar det bordet har sett…?    

Näe, nu är det dags för en lite provtur med Fabian i alla fall. Ska uträtta ett ärende innan jag promenerar hundarna. Hoppas att han fraktar hem mig igen nu då.