… doggsen och jag. Det ska ju bli dåligt väder i helgen och idag är det strålande solsken och inte så jättevarmt… precis som gjort för en långis i skogen.

Men det blir ingen gå-så-fort-som-möjligt-promenad. Jag gillar att gå och njuta när jag är ute i naturen. Kika lite här och lite där, och undersöka nån stig som jag inte vet riktigt vart den går… och då kan man ju ibland få vända och gå tillbaka igen. Men stressa kan man göra i andra sammanhang, skogspromenader ska vara mumma för själen.    

Jag håller ju på att bygga upp ett lager av promenader i min Runkeeper. Kul att se exakt hur långa dom är, och ännu roligare att sitta och kika på kartan sen och kunna konstatera att… jaha, vi var nästan där…. eller där….   det måste vi kolla nästa gång vi tar den där rundan.

Men GPS:en tar svårt på mobilbatteriet. Fast de timmar jag är ute räcker det ju gott och väl till för, jag får nog gå bra mycket längre om det ska ladda ur helt. Men det är tur att den laddar fullt så snabbt igen sedan. 

Enda nackdelen med att kliva ut i skogen här hemifrån är att allting går uppför då. Vart jag än ska gå så måste jag gå uppför ganska så länge, och det är jobbigt i början av promenaden.  Det är lättare att gå uppför när man gått upp sig lite och fått upp ångan ordentligt, men bor man i en grop så gör man….  

Och så måste jag släpa med mig en liten flaska vatten också. Dels för min skull, men också för Salzas skull. Ibsen dricker vilket skitvatten som helst han, om man inte hindrar honom, men Salza är.. som väl är… sparsmakad när det gäller sånt. Hon dricker bara om vattnet är rent och fint, så jag får ta med lite åt henne för säkerhets skull.   

Ha en fin fredag… och en ännu bättre helg!!    

Jag vet att jag är tjatig, men jag kan inte låta bli att imponeras av alla väluppfostrade hundar här i området.

Det kryllar ju av hundar här. Varje gång man går ut på promenad så möter man hundar, och i stort sett alla uppför sig väluppfostrat och snyggt. Och är det nån som INTE gör det, så kan man trots det se att husse eller matte agerar precis som dom ska.    

Idag var jag ute och cyklade och hade Salza med mig som sprang lös bredvid cykeln. Vi mötte flera hundar, bl.a en dam med tre hundar. Två av dom lösa, den tredje i koppel.  Och inte ens jag, som är så kritisk, kunde hitta nåt fel på hur hon hanterade situationen när Salza och jag kom svischande förbi.

Kul att se sånt…..     

Idag har jag varit till bibblan och kopierat alla handlingar som ska in till ARN, och postat brevet, det blev tjockt. Sen blir det att vänta i ca 6 månader innan jag får veta vad dom tycker.  Och tycker dom inte som jag så blir jag sur…. då  måste jag ut med en hög tusenlappar till i så fall.  Men det problemet får jag ta när den dagen kommer….    

Och jag har beställt tid hos Bilprovningen också. Lika bra att passa på innan nåt mer går sönder, fast det var ganska så lång väntetid.  Men jag har inte fått nån sån där påminnelse om att det är dags att besiktiga bilen. Får inte alla en sån???

Men vet ni… jag har tappat lite av förtroendet för min Fabian. Han svek mig ju så skändligt när han bara dog där utanför bilverkstan. Nu vågar jag knappt ge mig iväg med honom, tänk om han gör likadant igen??    

Han har tickat och gått som en klocka ända sedan den dan jag köpte honom och han var sprillans ny, och så blir det en sån våldsam krasch helt utan förvarning.

Eller också kanske man ska se det som att nu tickar och går han lika länge igen innan nåt nytt händer. Inte vet jag….  jag känner mig i alla fall lite osäker på om han verkligen är att lita på numera.    

Ungefär som den där lydnadstävlingen vi försökte oss på i våras. Då Salza helt oväntat och plötsligt inte ville…  chocken var ungefär lika stor vid dom där två tillfällena, fast Salzas överraskning innebar inte en ekonomisk katastrof förstås.    

Förresten…. Kurt håller på och slipar vårt köksbord. Ett stort furubord som inköptes i mitt förrförra liv. Det inhandlades på IKEA nån gång för ca 40 år sedan, och det är lika suveränt bra nu som då.  Ett stort rejält bord med en klaff som går att fälla upp på varje sida.

Det har upplevt mycket under sitt långa liv, men det har bara behövt slipas och lackas två ggr, andra gången är nu då.  Men det var supertungt att släpa ut det på verandan där det ska slipas…  men det är förstås för att det är så tungt och massivt som det har hållit alla dessa år.

Undrar hur många middagstallrikar det bordet har sett…?    

Näe, nu är det dags för en lite provtur med Fabian i alla fall. Ska uträtta ett ärende innan jag promenerar hundarna. Hoppas att han fraktar hem mig igen nu då.    

… det har jag alltid trott på.  Fast… det kanske inte alltid stämmer. Vissa människor verkar segla genom livet på ett bananskal, men de är förhoppningsvis undantag.

Det är ju på nåt vis bara rättvist att man nån gång får sota för misstag eller elakheter som man gjort, fast just nu känns det som att nån där uppe, eller där nere, har överskattat mina synder.  

Min Fabian står kvar på verkstan, trots att han var klar i måndags. Det visade sig nämligen att verkstan lagt på 60% på det pris dom gav mig när bilen lämnades in.  

Och 60% på ett redan femsiffrigt belopp, det är mycket pengar det, som jag vägrar betala.  

Efter eländiga diskussioner med verkstan så har vi kommit fram till en tillfällig kompromiss i väntan på att ARN ska behandla den anmälan jag tänker lämna in.  Men det är svårt när ord står mot ord och inget skrivet finns. Men inte är det vanligt att man får en skriven offert på bilverkstan inte, där är det muntliga avtal som gäller, dumt nog. 

Ja men, jag menade si eller så….!  Jodå, den förklaringen funkar ju om den han pratar med är tankeläsare, vilket jag inte är.

Jaja… livet är kul….   

Igår kändes det i alla fall som att hösten var på väg. Men även om jag gillar hösten så är det väl lite tidigt att den kommer i början av augusti, eller??

Fast OK då… blir det en lång fin höst så är i alla fall jag nöjd, risken är väl att det blir en tidig vinter om det blir en tidig höst.

Men idag ska alltså Fabian hämtas, vilket jag inte ser fram emot. Jo, det ska bli skönt att få tillbaka bilen, men det är jobbigt när man har en diskussion om pengar på gång med folk. Och veckans goda gärning ska klaras av, och sen hade jag lite lösa planer på att städa Fabian.  Det var ett tag sedan, och det kan vara skönt att göra det innan han är helt igengrodd med sand och grus och löv och kvistar.  Hundarna har ju dragit in en hel del när vi varit ute på våra promenader, och det finns ju en uppsjö av träningsgrejor både högt och lågt….  ja, ni vet ju alla hur det brukar se ut i en hundbil.

Fast igår såg jag faktiskt nåt som var roligt…. två små igelkottsungar.  Men dom stackarna bor tydligen i häcken som går runt parkeringen, och där lever dom ju farligt.

Vi passerade där några gånger igår, hundarna och jag, och båda hundarna var väldigt intresserade av den där häcken. Jag trodde att det satt nån katt där inne, för det brukar det göra, men sista gången vi gick förbi så tassade det fram två små igelkottsungar.

Dom var förstås väldigt orädda, och hundarna var minst sagt taggade. Jag tänkte försöka ta nåt kort på dom, men det ar lite struligt att närma sig utan att hundarna skrämde iväg dom.

Vi stod visserligen bara nån meter ifrån dom, men dom var så små så man behövde komma nära för att få med dom på ett kort. 

Ett halvt misslyckat försök gjorde jag i alla fall…..

Och den där kotten som fanns vid vår uteplats för ett tag sedan, den var väl mamma eller pappa till de här småttisarna kan jag tro.

Hoppas dom klarar sig utan att bli påkärda, och hoppas att områdets ungar inte hittar dom.    

Ska kika lite extra efter dom när vi går till bilen sedan....    

Antagligen är jag väl en av de få gamla tanter som gillar teknikgrejor… eller också inte… inte vet jag. Men jag tycker i alla fall att det är kul…    

Och med min nya telefon kan man göra en hel del roligheter. Det finns ju massor av grejsemojsar man kan ladda ner till telefonen, och en som jag har varit lite nyfiken på är Runkeeper.

En gratisapplikation där man använder sig av GPS för att markera var man gå, hur långt man går på hur lång tid, och så får man tiden på varje kilometer och man får höjdskillnaden på den terräng man gått i.

Ganska så kul…  eftersom jag förutom mitt knäppa teknikintresse också gillar kartor skarpt.  Jag kan sitta och klura över en karta ganska så länge… och med den här applikationen får jag ju både karta, avstånd och tid… skitkul.

Igår var det premiärtur, och det funkade kanonbra. Förutom att det finns en pausfunktion i det där programmet, och där kan jag ju lyckas klanta till det förstås. När vi tog lite plaska-i-bäcken-rast så tryckte jag på Paus… och sen glömde jag nästan att sätta igång den igen.    

Och när vi kom till affären och skulle köpa med oss kvällstidningen hem, då gjorde jag likadant. Men jag kom som väl är på det sen, innan jag kommit alldeles för långt.

Tänkte använda det här på mina olika rundor, och sen kan jag sitta framför datorn och kolla och jämföra… så lättroad är jag.    

Rundan igår är lite jobbig, mycket uppför och nerför. Enligt Runkeeper var den på 6,5 km och det var en höjdskillnaden på 119 m, och det tror jag säkert. Genomsnittshastigheten var  4,25 km och genomsnittstiden per km var  14,08 min.

Inga supersiffror alltså, men jag är ju ute för att njuta av promenaden också, strosa lite ibland, och låta hundarna stanna och undersöka sånt dom tycker är intressant.  Och då och då möter man ju nån som stannar och vill byta några ord, det tar lite tid det också. Men det är ju så det ska vara, i alla fall på mina promenader.

Igår var det mycket folk och hundar ute och gick, och vi drabbades också av ett gäng mopedister som dundrade fram i skogen så vi fick hålla oss åt sidan och vänta.  Men så där är det ju här när det är helg…    

Jag har sett på FB att det är många som använder just det här programmet, det var där jag fick nys om det. Och man kan enkelt lägga ut rundorna där till allmänt beskådande.    

Men….  när man loggar in i det här programmet på datorn, då kan man faktiskt välja att editera de där siffrorna som man fått.    

Och jag kan inte för mitt liv komma på varför man skulle göra det???  Varför vill nån ändra tiden och avståndet på sträckan man gått???

Ja.. för att imponera på andra då kanske, men gör man inte sånt här mest för sin egen skull??  Märkligt…. Men man ska kanske ta de där uppgifterna med en nypa salt när man läser om andras promenader.   

Vi klarade oss i alla fall från regn igår när vi var ute. Det regnade nästan hela förmiddan, men sen höll det upp några timmar.  Fast det var bastufuktigt ute…. men så har det ju varit nästan hela sommaren.

Och så över till nåt helt annat.....

Det börjar faktiskt suga lite i tävlingstarmen här igen nu. Men jag blir ju totalt bankrutt när jag ska lösa ut bilen från verkstan, så jag vet inte hur det ska bli.

Men att bara gå här hemma varenda dag hela året runt, det blir jobbigt det också. Man behöver lite stumulans från omvärlden också, annars blir man lätt både insnöad och deprimerad.    

Men efter oktober månad är det nästan ingen idé att tro att man kan tävla här uppe, så det är inte så lång tid kvar i så fall. Kommer vi inte ut nu snart, så har ännu ett år gått utan att vi gjort nåt av det där som jag egentligen tycker är så kul.

Och varken Salza eller jag blir ju yngre heller. Än så länge är ju hon i sin bästa ålder… vilket man definitivt inte kan säga om mig... men det är nu hon borde vara på topp.  Nästa år är hon sex år, och då är det fortfarande OK hoppas jag. Sen blir hon sju och då är det också OK, i alla fall om hon håller sig frisk. Men sen börjar det gå utför, hundarna bli gamla fort, och det brukar märkas på tävlingsplanen. I alla fall om man vill tävla lydnad….

Inte så att dom inte gör det dom ska, utan mer på tempo och engagemang…  men det finns ju naturligtvis undantag där också förstås.

Jaja…. jag är ju lite sugen på brukset, men det har inte blivit nån sökträning alls för oss i år, och det lär inte bli nån heller skulle jag tro.  Vi var ju ett litet gäng och det har kommit annat emellan, så det ser nog mörkt ut tror jag.

Men efter Salzas spår häromdagen så kan jag ju kanske fundera på spår istället, men det är lite sent för detta året.  Spårtävlingarna här uppe är redan på G, så det är väl nästa år som gäller för oss då i så fall.

Ja, inte vet jag… jag är jäkligt bra på att planera, mindre bra på att verkställa. Men i ärlighetens namn så har det just nu främst ekonomiska orsaker, varken anmälningsavgifter eller resor är ju gratis.   

Nu ska jag i alla fall gå och käka frukost. Jag vill aldrig äta direkt när jag går upp. Gör gärna lite nyttigheter först, och då blir det frukostdags vid den här tiden istället… det passar mig bäst.    

Hoppas ni alla får en fin söndag….   

… så hördes åskan mullra, igår alltså. Så promenaden fick vänta lite, men när mullret började försvinna så gjorde vi oss i ordning. Och precis när vi gick utanför dörren så började det regna, men vi gick ändå. Och precis när vi kom hem en timma senare, då slutade det regna…

Jaja, lite regn har ingen dött av…  

Idag har jag städat lite i min dator, men jag börjar bli lite ostrukturerad där också tror jag. Förr hade jag en himla bra ordning där, men det har slappat till sig lite.

Fast det beror nog på att det inte finns några viktigheter där längre. Då kvittar det om det är lite rörigt bland dokumenten.

Men ibland är jag glad att jag sparat så mycket som jag gjort. Det kan dyka upp saker som gör att man vill "kika tillbaka" lite och då är det bra att "papiren" finns där.  Fast det är enklare att leta i datorn än att leta i gamla pärmar, så det är ju bra att det inte är riktiga "papir" i datorn.   

Idag har jag även roat mig med att läsa en massa gamla bloggar som jag egentligen slutat läsa, men som jag kände för att återuppliva. Och jag blir ibland så konfunderad av vad jag läser… ja, det är förstås hundbloggar jag pratar om nu, men det förstod ni väl antar jag.   

En gång i tiden, i tidernas begynnelse, då fanns det inga valpkurser på brukshundklubbarna. När jag började min bana där, då skulle hundarna vara runt året gamla innan dem fick gå kurs.  Sedan började man lite försiktigt med valpkurser, men det enda som man då egentligen "tränade" var inkallning. Det var mest lekstuga för hela slanten.

Nu har ju det där vänt, som väl är.  Skulle väl tro att det är så att det är valpkurserna som är allra mest efterfrågade, och det är ju bra.  Ju tidigare man börjar desto lättare är det… för både hund och förare.

Och jag har länge trott att de som redan från början vet med sig att de ska tävla med sin hund,  de börjar den grundläggande träningen väldigt, väldigt tidigt.

Men jag börjar tro att jag har fel där….    

När jag kikar runt och läser både här och där på nätet så verkar det finnas en trend numera där man ska vänta… vänta på att hunden ska mogna, vänta på att hunden ska "växa ifrån" diverse idéer, vänta på att diverse skumma "perioder" ska avverkas, vänta på att könsmognaden ska vara över…ja, över huvudtaget så verkar det finnas en massa mer eller mindre konstruerade skäl till att man ska vänta med det mesta.

Och jag förstår ingenting av det.  Varför ska man invagga hunden i tron att så här är det, och det här gäller, för att sedan… vid en viss period i hundens liv…  plötsligt ställa allt på huvudet och kräva att hunden ska lära sig att nu är det helt andra förutsättningar som gäller?

Märk väl att jag inte alls menar att man ska tävlingsträna en liten valp.  Och jag menar inte heller att man ska ställa en massa höga krav på valpen/unghunden. Men jag menar att väldigt många saker kan man redan från början "göra rätt", så att det sedan är en bra grund att stå på när man vill träna lite mer på "allvar".

Men det verkar som att det är lite velour-tänkande på väg in i hunderiet igen. Och det kan aldrig vara bra.  Det var inte bra när det gällde barnuppfostran heller, och det är definitivt inte bra när det gäller hundar.    

Och nu är det säkert vissa av er som missförstår mig, men ni som känner mig vet att jag absolut inte förordar några hårda tag, det är mig helt främmande, både hund och förare ska ha kul när de tränar.

Men mycket av det jag läst idag, och som jag skriver om här, det gillar jag inte. Och det gäller naturligtvis först och främst det där med vardagslydnaden (den är ju alltid viktigast), tävlingslydnaden kommer i andra hand., men det är ju ändå så att de där båda hänger ihop. 

Man kan se folk som har en nästan obefintlig vardagslydnad på sin hund, men där hunden ändå går hyfsat bra på tävlingar.  Men…  de som har en kanonbra vardagslydnad på sin hund, de har ett stort försprång när det gäller framgångarna på tävlingsplanen också.     

Och det har väl antagligen med kontakt och samarbetsvilja och allt sånt att göra…. är hunden van att lyssna på sin förare i alla lägen (och inte bara på tävlingsplanen), då ökar ju chanserna för att fint resultat på tävlingen, oavsett störningar och yttre omständigheter. 

Men tyvärr så hör man ofta:

Jamen, h*n är ju så ung ännu, det blir nog bättre när h*n blir vuxen….

… eller…..

Äh, bry dig inte, h*n är så ung ännu…. det rättar till sig sen….

Visst… så kan det bli, med vissa saker, och framför allt om man har en hund som blir gammal fort, men då kan man väl kanske lika gärna skaffa ett mjukisdjur??

Ja, det var mina funderingar det, antagligen vinner de inte gehör hos alla, men så är det ju. Alla kan inte tycka lika, och tur är väl det. 

Nu ska jag försöka klura ut hur Runkeeper funkar i min mobil, skulle vara lite kul att kunna använda det.  Men eftersom allting jäklas med mig just nu så får jag väl inte det heller att funka kan jag tro… men jag ska försöka i alla fall.

Ha en bra fredag allihop…! Här regnar det till och från idag, ganska skönt faktiskt….    

Harlan Coben, Danielle Steel, Lars Kepler, James Patterson, Joseph Finder, Charles Frazier, Peter Abrahams, Cody Mcfadyen, Jeffrey Archer, Don Winslow.. och en del av dom är dubblerade.

Ja, dagens låneböcker alltså…  Fast när jag ser det uppradat så här, så inser jag att kompotten inte är så himla blandad. Idag var det tydligen en rysardag…

Men jag är så himla ostrukturerad när jag ska låna böcker. Slänger ett getöga här och ett getöga där och hoppas att blicken ska falla på nåt som jag gillar.. och oftast så lyckas det faktiskt hyfsat bra.

Fast idag blev det enbart gamla kändisar ser jag….    

Men jag har en favoritförfattare inom deckarförfattarna. Lee Child som har skrivit böckerna om Jack Reacher… dom böckerna gillar jag, dom är bra!  Men jag har läst allihop (och läste dem i "rätt ordning" också, och det var smart), och blev så glad när jag sedan hittade den senast utkomna.   

Äntligen, en ny bok om Reacher…!    och så var den bara såååå dålig. I alla fall jämfört med de tidigare.  Men så blir det kanske… inspirationen kan väl inte räcka till hur många böcker som helst om samma gubbe kanske.

Idag har jag i alla fall klarat upp det där strulet med bekantingens hemsida. Eller… halvvägs i alla fall. H*n ska ha ett nytt domän namn också, men det är beställt nu. Hoppas dom fixar till det där snabbt så jag blir av med eländet.

Fast så ska jag egentligen inte säga. Jag får sida upp och sida ner med handskrivna uppdateringar från personen i fråga, och det funkar kanonbra. Mycket exakt och utförligt skrivet och så massor av bilder som ska scannas in.

Ibland önskar jag att jag också hade nån som jag bara kunde sätta i arbete på det där viset. Enbart stå för tänkandet själv och så gör nån annan själva jobbet…    

Men jag får nog ett litet problem tror jag.  Personen i fråga vill också ha utskrifter av alla bilder som läggs ut på hemsidan, och min skrivare är inte längre vad den en gång var.   

Den är gammal nu, och den har jobbat mycket under åren som har gått… den har all rätt i världen att vara sliten. Men nya skrivare är ju inte precis gratis.. fast å andra sidan så är ju färgpatronerna så dyra att det nästan lönar sig att köpa en ny skrivare när dom tar slut.  

Men min skrivare är lite bra där också… den skriver ut fina bilder trots att den inte är nån fotoskrivare, och färgpatronerna räcker länge. Men skrivaren var dyr en gång i tiden också…. nästa måste bli betydligt billigare.

Jaja, den dagen den sorgen, just nu har jag fullt tillräckligt med dagens bekymmer. Det gäller att med allra största försiktighet ta en sak i taget om jag inte ska bli ett snyftande kolli som spärras in på nån anstalt där dom sedan slänger bort nycklarna.    

Idag verkar det i alla fall inte bli nån åska här, så idag vågar vi oss nog iväg på en normal promenad, doggsen och jag.  Hoppas jag i alla fall….

Känner egentligen för en skogspromenad, men det blir det nog trots allt inte. .. inte idag.  Idag kör vi på de där tråkiga gångvägarna…

Salza får nog lite motion trots det , för hon gör ideligen ordentliga avstickare in i buskagen och får springa ikapp oss sedan. Ibsen däremot, han travar bara gångvägen framåt han… han går inte mycket längre än vad jag gör när vi går på gångvägarna.

Hoppas ni har det bra....och att ni har en bra bok att läsa!  

Det var längesedan jag sysslade med andras hemsidor nu, men idag var det dags igen. En nygammal sida som skulle fått liv igen… men med nytt konto och nya inloggningsuppgifter… som inte funkar.

Nedrans så trött jag blir på sånt…    

Det är ju inga problem att lägga upp en ny hemsida… egentligen… men om inloggningsuppgifterna inte funkar, då blir det svårt.  Och det besvärligaste är egentligen att ägaren till hemsidan är helt ovetande om allt som har med datorer och hemsidor att göra, vederbörande har inte ens en dator själv.

Jag måste nog be att jag själv får kontakta webbhotellet….  isch… jag är trött på datorer och allt som hör ihop med dom.

Jag är trött på min blogg också, jag tror förresten inte att det finns så många som läser bloggar längre.    

Fast min blogg är ju lite av en dagbok nu för tiden, och såna ska ju inte vara offentliga egentligen. Eller ska och ska… brukar inte vara….  kanske jag ska säga.

Men jag skriver ju mest bara för att det är lite avkoppling att sitta här och knattra. Men om jag knattrar för mig själv, i en privat dagbok, då blir det ju lika mycket avkoppling det.    

Och då kan jag skriva precis vad jag vill utan att behöva tänka på att folk läser och tolkar saker och ting på fel sätt, och så kan jag skriva om all skit som ideligen händer också,  och behöver inte tänka på att inte lämna ut alltför privata saker.

Tål att tänka på…..    

Men först och främst måste jag få upp den där hemsidan. Men det ska jag ta tag i imorgon, idag har jag ingen lust att strula mer med det.

Vi fick faktiskt en regnskur här förut, och ett hyfsat rejält åskväder. Den här gången drog jag ur modemet….  Men åskvädret kom förstås precis när jag hade kommit igång med den där hemsidan… lite typiskt.

Doggsen är lite avslagna idag. Dom har nog lite sviter efter gårdagen tror jag… i alla fall Ibsen… han har varit ovanligt stillsam.  Och det är bra det… jag har varit flitig hela dan idag, så promenaden idag var inte planerad att bli så lång.  Och när vi hunnit en liten bit av den tänkta sträckan så började det mullra, så vi vände hemåt igen och hann precis innan regnet kom.    

Men dessförinnan hade jag invigt den nya klippmaskinen…. på Ibsen.  Så nu är han nyklippt, hela han den här gången.  Och så har jag kammat Salza ordentligt, hon hade massor av frögrejs som gömde sig i pälsen, det blev väl så igår när hon gick spåret kan jag tro.

Men nu ska jag göra inget alls resten av dagen. Min axlar gillar inte att klippa Ibsen, så dom värker rejält nu, blir bra att göra inget då. Och jag kan inte ens anstränga dom med att hålla en bok för jag har inget att läsa. Skulle varit till bibblan idag, men jag hade inte tillgång till nån bil, så då blev det inte av.   

Men det finns säkert massor av bra TV-program att kika på... eller vad tror ni???  

… skulle man kunna kalla den här dagen.  Strax före klockan 10 i förmiddags drog vi iväg till ett av våra badställen, utrustade med smaskiga smörgåsar till  lunch och nybakade muffins till fikat…. och så lite godis och ett var sitt grisöra till doggsen förstås.   

Och så här brådis hade hundarna när dom såg vart vi var på väg....

Salza kunde inte förstå att jag inte kom fram lika fort som hon... hon väntade ivrigt...

Och medan Kurt var iväg och hämtade en bekant som skulle tillbringa dagen med oss, så badade hundarna… och simmade och simmade och simmade. Och när husse kom tillbaka så gick jag ut ett spår åt hundarna.

Det var inte jättelångt, knappt en kilometer, men det gick på ett fält där det ofta går vilt, och det blåste ganska så bra... så jag tänkte att det nog skulle räcka som hjärngympa åt hundarna, det är jättelänge sedan de gick ett spår. 

Och medan spåret låg till sig så fikade vi, och sedan fick hundarna bada och simma en ganska så lång stund igen….    

Sen var det dags för spåret. Ibsen fick gå först, om han gick i spårkärnan (som han brukar) så skulle Salza sedan få gå samma spår, tänkte jag.

Och Ibsen gjorde som han brukar… spårade noggrant i själva spårkärnan, lite för fort egentligen, men håller man igen ordentligt i linan så går det bra. Och han tog inte upp pinnarna jag lagt ut, men han stannade och markerade dom i alla fall.    

När jag sedan belönat pinn-markeringen med korv, så släppte jag tillbaka pinnarna i spåret igen… dom skulle ju Salza markera sedan, hoppades jag.

Och till slutet kom vi förstås, där låg det en boll och väntade på Ibsen och då var hans lycka gjord….   

Sedan fick både han och jag vila och sola lite, och så käkade vi lunchmackorna, och sen var det Salzas tur att gå spåret.

Och liten Salza gick också i spårkärnan, lugnt och sansat.  Med Ibsen får man hålla igen rejält om man inte vill springa i spåret… och det vill man ju inte… med Salza kan man gå och hålla lite löst i linan och hon tassar på i precis lagom tempo.    

Salza apporterade spårpinnarna, och fick en korvbit i utbyte förstås… och även hon kom till slut fram till bollen som låg vid spårslutet. 

Det kan kanske vara så att vi borde ta upp spårarbetet igen. Så exakt som hon spårade idag har hon sällan gjort. Hon brukar slå lite i spåret, men hon brukar sällan missa några pinnar trots det… men hon kan vara lite yvig. Men idag gick hon som klockan. Och det trots att det var ett "begagnat" spår hon fick gå, och trots att det var på ett öppet fält där det vindade ganska så mycket.

Och sen när Salza och jag gått spåret, då var det baddags för doggsen igen.  De simmar ganska så många meter när de badar,  vi (de) håller till på djupt vatten, och vi (de) gör ganska så rejäla pass varje gång.    

Sen slocknade doggsen… till och med stressmaskinen Ibsen var nöjd och kopplade av, och det händer inte ofta när vi är ute nånstans.

Så småningom var det ju dags att åka hemåt igen, och medan Kurt skjutsade hem bekantingen så tog jag och hundarna en promenad.  

Gissa om hundarna sov gott när vi kommit hem och dom fått sin mat…

Det hade i och för sig jag också kunnat göra, en hel dag ute i sol och blåst med en massa travande hit och dit, det känns, men jag har ju ingen matte som fixar käk och plockar upp packningen när vi kommer hem, så det blev ingen vila för mig…. förrän nu….    

Nu är det ju kväll, och inget mer ska göras…. skönt. Det blir väl en stunds slötittande på TV kan jag tro..... men nåt att skratta åt lär det inte finnas på den där dumburken...