Funderade för några dagar sedan på det där med att vissa människor inte verkar ha nån kommunikation alls med sina hundar. Det kan ju vara så att dom inte förmår det, oavsett vilken hund dom har. Det är säkert inte alla människor förunnat att ha den förmågan.

Men det kan ju också vara så att dom helt enkelt inte passar ihop med sin hund. Det där med personkemi ni vet… fast nu i förhållande till en hund då.

En enda gång i mitt liv har uppfödaren fått välja hund åt mig, och den enda gången är den enda gång jag fått en hund som inte helt passar mig. Inget ont sagt om hunden, han var lika mysig och gosig som de andra hundarna, kanske till och med lite mer än dom andra, och det kan vara det som var ”felet”. Jag gillar självständiga (liiiite självständiga) hundar med lite ego…. Han var en härlig hund, inget fel alls på honom, han var en bra hund på alla de vis, men det sa inte ”klick” på samma sätt som med de andra.

Häromdagen funderade jag lite över underbarnet Salza, och över hennes och min relation som är så nära idealisk som man kan komma, enligt mina önskemål alltså. Och då kom jag att tänka på hennes MH. Där fanns inget som överraskade mig, det beskriver Salza bra tycker jag…   

Men som ni kan se så finns där en differens till rasens medelvärde när det gäller alla egenskaper, och det passar mig alldeles perfekt det. Om det nu är så att de individer som beskrivits är rastypiska, det vet man ju inte.

Beskrivning                       Resultat           Medel           Avvikelse
Nyfikenhet/Orädsla                4,0                3,3                   0,7
Aggressivitet                           2,7                2,0                   0,7
Socialitet                                3,3                3,5                  -0,2
Jaktintresse                            3,8                2,2                    1,6
Lekfullhet                               3,8                 2,9                   0,9

Det som är anmärkningsvärt tycker jag är Jaktintresset. Det har en avvikelse på +1,6 jämfört med övriga beskrivna hundar. och då ska ni ändå veta att Salza har en kanonbra stadga, hade redan vid det här tillfället, och hon var tveksam till om hon verkligen fick dra iväg och jaga det där bytet utan min tillåtelse. Helt ofostrad hade hon gått i taket direkt när de gällde den där haren…….     

Men det är bra det… stort jaktintresse gillar jag skarpt. Det kan användas till så mycket mer än bara jakt….   

Lite mer aggressivitet än medelvärdet är inte heller fel i min värld. Salza är på inget vis en aggressiv hund, men hon har lite skärpa och det tycker jag är bra.   

Och nåt annat som jag också gillar är det enda minusvärdet som finns i jämförelsen med övriga individer, det som gäller socialitet. Jag vill inte ha en hund som älskar alla främmande människor. Jag vill ha en hund som tolererar andra människor, som godtar att främmande människor finns det överallt, men som inte kastar sig över alla för att betyga dem sin villkorslösa kärlek.   

Sådan herre sådan hund heter det väl tror jag….    

Skämt åsido…. Jag har naturligtvis präglat Salza till viss del, men det är ju ofrånkomligt, och i mitt tycke har det ju bara gjort att vi passar ännu bättre ihop.

Och vad vill jag med det här gamla MH-diagrammet då???   

Det vet jag faktiskt inte… men jag vill i alla fall att min nästa hund ska ha ett precis likadant MH-diagram.  

     
I går när jag var till affären för att inhandla husses obligatoriska tidning så satt ju hundarna bundna utanför affären som vanligt. Inga problem med det… men när vi sedan rundade hörnet på huset för att gå hemåt igen, så satt där en annan hund bunden vid en lyktstolpe.

Jag tog ut svängen rejält för att inte provocera den hunden när vi passerade förbi, och han stod tyst och stilla och tittade på oss. Salza slängde en hastig blick och struntade sedan i honom. Jag såg att Ibsen sträckte lite på sig, och kanske att han räckte ut tungan också utan att jag uppmärksammade det, för plötsligt vrålade den bundna hunden till och gjorde ett utfall åt vårt håll….. varvid kopplet som han var bunden med gick av.   

Alltihop gick ju väldigt fort, men jag fann mig och tog ett steg framåt samtidigt som jag hojtade ett kraftigt NEJ… GÅ HÄRIFRÅN… varvid hunden stannade till och såg ut som att han undrade vad han gjorde där.    Salza, som stelnat till lite, slappnade direkt av och den enda som fortfarande var lite stel i kroppen, och fick en tillsägelse av mig, var Ibsen. Men det släppte direkt när vi sedan i full ordning gick därifrån.

Men man får sig en liten tankeställare när sånt här händer. Tre hundar, varav två kopplade… vilket maffigt slagsmål det kunde blivit. Och så himla maktlös man är om nåt sånt händer och man inte har kontroll/lydnad på sina egna hundar. 

Nu var inte den andra hunden speciellt aggressiv heller, men OM han varit det så hade med all säkerhet varken Salza eller Ibsen vikit ner sig…. om dom fått chansen att ta för sig. Och om man i såna lägen inte kan säga NEJ till sina egna hundar, och dom lyssnar, då kan man vara verkligt illa ute.   

I såna lägen är det säkert väldigt behändigt att ha en liten hund som man kan ta under armen och gå därifrån med….   

Nej, nu ska jag plocka fram strykjärn och strykbräda och roa mig en stund. Stryka skjortor är väl ett nöje som är svårslaget, eller…?

Hoppas ni har en trevlig fredag framför er…    eller så här kanske     eller så här