I går förmiddag hade vi avslutning på rallylydnadskursen, i fint väder förstås. Eller… fint och fint… ingen nederbörd i alla fall. Härligt det där med att vi sluppit regn vid kurstillfällena, trots en blaskig höst.

Tyvärr så var det någon som var bortrest och inte kunde delta igår, men dom är duktiga, kursdeltagarna. Dom hade som avslutning önskat sig en tävling, med bedömning, och det fick dom.

Vi gjorde i ordning en ”riktig” tävlingsbana, och försökte med gemensamma krafter ge en hyfsat ”riktig” bedömning också. Och alla lyckades få poäng över kvalificeringsgränsen, över 70p alltså. Kul tycker jag, och ännu roligare är det att några av dom är helt inriktade på att tävla. Fast det blir ju tyvärr inte förrän till våren, om dom nu inte vill åka många, många mil och det tror jag inte att dom vill.

Om man tittar på ansökta tävlingar för nästa år så är det inte så kul på rallyfronten här uppe. I bästa fall tre tävlingar (varav en egen) på ett avstånd av högst 20 mil enkel väg när det gäller avancerad klass… på hela året!!…. det är inte mycket det.   

När det gäller nybörjarklass och fortsättningsklass så hoppas jag innerligt att fler klubbar har tänkt ansöka, för där är det lika illa.

Fast… man kan ju tycka att de som hade tävlingar i de lägre klasserna förra året, och dessutom en massa kurser och träningsgrupper som håller på, de borde väl ansöka om nån tävling i de högre klasserna nu också. Men nu är det snart för sent att göra det… hoppas dom vaknar till och känner sitt ansvar.

För det är lite så jag känner det… att vi har ett ansvar nu när vi har börjat med det här. Det ska väl ändå inte enbart vara en social aktivitet med fika och en massa babbel? Vi ska väl även här försöka få fram lite duktiga tävlingsekipage som kan inspirera andra att börja träna… eller???

Men jag kanske har fel där… det kanske enbart ska vara en social aktivitet? Folk som inte har några ambitioner till något annat än att träffas och träna lite hund då och då. Missförstå mig inte nu…. inget fel i det…. men för oss andra borde det finnas möjlighet att göra det vi tycker är kul också... tävla alltså.

Klubbarna har ett ansvar där tycker jag…. att arrangera tävlingar alltså…. men jag kanske tycker fel där. Jag gör nog ofta det tror jag…. tycker fel…. i alla fall när det gäller brukshundsklubbars ansvar.  

Jag har… som vanligt när jag känner mig lat och onyttig… roat mig med att kika på lite lydnadsresultat från olika tävlingar. Och det är intressant att kunna se betygen för varje hund och varje moment. Och det som slår mig…återigen… är att så många har problem med momentet rutan i klass 3 och elit.   

Och jag förstår varför. I mina ögon tränar många alldeles fel när det gäller det momentet. Och jag kan inte ha helt fel eftersom det är så många som antingen har betyg 0 eller kanske betyg 5 eller 6 just där.

Jag har hört massor av folk som lite nonchalant säger nåt i stil med …” jamen det är ju bara att lära hunden att springa rakt fram… och sedan lägga sig” jojo… så kan man i sin enfald tycka. Det funkar ett par gånger, på rena turen… sen kommer problemen.   

Fast egentligen är det ju så det är … hunden ska bara springa rakt fram och sedan lägga sig på mitt kommando. Lätt som en plätt..? Nej, uppenbarligen inte eftersom så många har problem där. Och som sagt… när jag hör hur dom tränar så förstår jag att dom har problem… men det är en annan historia det.

Likadant är det med momentet ställande under gång. Många som misslyckas där… eller också misslyckas dom med momentet läggande under gång.

På nåt vis är det som att båda dom momenten sällan funkar på samma tävling för många ekipage, funkar läggandet så funkar inte ställandet och vice versa. Och det är naturligtvis ”felträning” det också….   

Allt som inte funkar beror ju i och för sig på att vi tränat fel… eller för lite…. men just de här två (tre) sakerna är så påtagliga, och har så varit i alla år som jag kan minnas.

Jag minns när jag tränade läggande och ställande under gång med Salza, inför vår debut i klass 1. Någon, mig närstående, skällde på mig för att jag var för ihärdig, och gjorde hunden förvirrad. Men… Salza hade skitkul och gjorde som vanligt vad som helst för sin snörboll… och lärde sig precis det jag ville, för inte sjuttan missade hon några ställande eller läggande sedan när vi tävlade inte.   

Två moment som verkligen ”gått framåt” när man kikar på tävlingsresultat är ju linförighet och fritt följ. Där ser man massor av finfina ekipage numera. Förr var det vanligast med mindre bra prestationer där, men nu för tiden blir man nästan förvånad om det är nån som går under betyg 8 på dom momenten. Och det är ju kul… bra kontakt är ju en del av knepet för bra betyg, och att så många har det är trevligt tycker jag.   

Att jag sedan inte tycker att det är snyggt när hundarna går med en onaturligt böjd nacke/hals och stint tittar upp på sin förare hela tiden, det är ju en annan sak. Det är så domarna vill ha det, och det är det som betalar sig… så jag förstår att folk tränar så. Men snyggt är det inte… god kontakt och följsamhet kan man ha ändå… 

Får jag nån mer hund som ska lydnadstränas så lär väl jag göra likadant antar jag… även om jag inte gillar det så är det ju tvunget om man vill nå höga poäng.... men det var inte det jag skulle babbla om nu.

Jaha ja, säger ni nu, suckar och skakar lite trött på huvudet.   Nu är hon igång igen….. Besserwisser-Barbro som alltid kan och vet bäst.

Nejdå… jag tror inte att jag kan och vet bäst. Det finns massor av människor som kan och vet bättre än jag… men det finns också massor av människor som kan och vet mindre än jag…. och att tycka till är ju förhoppningsvis tillåtet.   

Det är det som är lite kul med hunderiet tycker jag…. det går liksom inte att luras. De egna resultaten och den egna hunden avslöjar snabbt om man är en bluff eller ej….

Idag har vi frost och kallt här. Skönt att slippa leriga hundar ett tag… och skönt att slasket hann regna bort, det är inte kul när slaskiga fotsteg fryser och gör det nästintill omöjligt att gå utan att halka omkull och slå ihjäl sig.

Hoppas ni har en fin vecka framför er. Här är det en vecka där det är alldeles tomt i kalendern… bara vanliga hushållsgöromål som pockar på uppmärksamhet verkar det som. Känns på ett sätt skönt, på ett annat lite tråkigt…. jag är inget bra föredöme för hur en pysslig hemmafru ska vara.