Ja, lilla Salzan blev överlycklig när vi åkte till klubben för att träna igår kväll. Hon struntade helt i kompisen, som också var där, och struntade i alla andra människor och hundar, hon har i såna sammanhang ögon enbart för sin matte och det är ju enormt smickrande.   

Vi hade första omgången fri träning för rallylydnadsfolket i klubben igår, men det var dålig uppslutning. Det är en hel del jobb med att fixa till en bana med skyltar och alla tillbehör och det vore ju roligt om folk kom och tränade då man gjort sig besväret, men så var det inte.   

Men med så dålig uppslutning så innebär det väl kanske att vi efter några gånger lägger ner den verksamheten, vill inte folk träna under såna former så vill dom inte, det är ju upp till dom det.   

Vi själva behöver ingen bana för att träna. Vi håller på och tragglar med högerhandlingen, Salza och jag, och igår gick det faktiskt hyfsat bra. Nu kan hon i alla fall gå på min högra sida utan att hela tiden försöka slinka över på ”rätt” sida.   

Men nu måste vi ju också lära henne att utföra alla skyltar med utgångsläge från höger sida…. inte helt lätt. Men vi har ju inte kommit igång i år med tävlandet så nu känns det som att vi har hela långa vintern på oss…. och vem vet… till våren kanske vi har fixat de här ”problemen”.   

Jippie då… ja han var förstås också med. Och jo då…. han kanske, men bara kanske… noterade att han hade en gammal tjock tant hängande i snöret bakom sig. 

Han är en utmaning den killen…. Han är oerhört lättlärd och han är ju hur energisk och alert som helst, men svårigheten lär väl ligga i att matte måste komma på hur hon ska kunna vara roligare och intressantare än allt annat som finns runt omkring.   

Igår fick han träna lite kontakt och lite sitt kvar och så körde vi lite lägganden och sånt där jox, sedan fick han sitta bunden vid sidan av när Salza och jag tränade. Och jo då, på det stora hela så uppförde han sig hyfsat med tanke på att det var första gången han satt bunden, och med tanke på att han såg Salza matas med godis bara nån meter ifrån honom utan att han också fick något.

Och han var så uppskruvad att han inte ens noterade att dom hade skotträning alldeles intill där vi var, och det var väl bara bra kanske.   

När han skruvade upp sig som värst så räckte det trots allt med att jag lugnt sa åt honom att han skulle lugna ner sig och satte upp ett varnande pekfinger åt honom, då gick han direkt ner i varv och satte sig på sin lilla rumpa. Och så sa hans ögon… ”men matte, jag vill också vara med, jag vill inte sitta alls fast här”.  

Men sånt är ju livet när man inte är ensamhund…..

Det där varnande pekfingret, det är en kul grej det. Jag vet att jag alltid har gjort så med mina hundar när dom gjort nåt som dom inte får..… höjt pekfingret och sagt något till dom. Och det där har alla hundar lärt sig…. liksom Jippie också snabbt gjorde.  

Och nu räcker det oftast med att jag bara sätter upp pekfingret så avbryter han sig, jag behöver oftast inte ens säga något. Men…. när han är på det där humöret ni vet… då slänger han sig upp på mig och biter i det där attans pekfingret istället… han är kul den där killen.    

Idag har jag avverkat tvättstugan nu på morgonen, och snart ska vi dra iväg till travbanan, Jippie och jag. Jag vet inte om det så att säga ”behövs”, men varför inte? Vi bor i närheten och det är alltid kul att se fina hästar springa… och så får Jippie se hästar på nära håll och höra högtalarröster och sånt där också.  

Jag minns när jag var där med Salza, då var hon visserligen ett par månader yngre än vad Jippie är nu, men då skällde hon ut den första hästen hon såg och sen var det inte mer med det. Misstänker väl att Jippie gör ungefär likadant....   

I förrgår var jag ju iväg och kollade in ett tänkbart ställe för nästa års Rallylydnads SM, och det var ett kanonfint ställe. Så jättelämpligt på alla de sätt, både för tävlande och allt annat som hänger ihop med ett SM....  och inte minst när det gällde möjligheterna att rasta/motionera hundar. 

En pilgrimsled som heter St. Olavsleden passerar området så man kan, om man vill, haka på den och vandra iväg ända till Trondheim. Fast det kan ju vara liiite långt om man vill hinna tillbaka till nästa dag kanske.   

I alla fall så gick vi några kilometer på den där leden  igår, hundarna och jag. Och dom gottade sig på alla möjliga sätt.... 

Det fanns mycket spännande där, skogen runt omkring var orörd sedan många många år och det fanns massor att undersöka. 

Men det är inte långt från trafik och bebyggelse så även här såg man spår efter klåfingriga ungdomar   

Men det är inte Salza som vält anslagstavlan även om det ser så ut.....     

Mycket vatten i det där området..... till stor lycka för vissa blötdjur. 

Fast den här gången lyssnade en viss ung herre på mitt NEJ när vi såg några såna här i en liten bäck   

Vi stod på en liten bro och tittade ner på dom och han var rejält sugen, men han avstod... duktig kille.   

Vi ska nog ta oss till den där leden fler gånger tror jag. Vi kanske inte går ända till Trondheim förstås men vi ska nog utforska en annan del av den en annan dag. 

Efter att ha bäddat och gjort i ordning hundarnas mat, och dessutom laddat ugnen med det vi ska ha till middag lite senare idag, så gick även jag och Jippie ut i morse. Han får inte följa med de andra ut  på morgonen, inte ofta i alla fall. Det är  lite rörigt med 3 hundar och det är mycket folk ute och går på den där rundan som husse går varje morgon. Men idag var planen att möta husse och de andra hundarna nånstans ute, och det gjorde vi. 

Det blev lite spring mellan husse och matte när vi möttes, springa är bland det roligaste som i alla fall Jippie och Ibsen vet. Salza kan nog tänka sig annat som är roligare förstås, men hon gillar ändå att springa så hon låg i som en rem hon också... 

Och sedan vände vi hemåt allihop. På vägen passerar vi några stooora diken som just nu är fyllda med lervatten eftersom man håller på och gör iordning både gångvägen och omgivningarna. Man gräver på vissa ställen och fyller upp på andra ställen, och allt det där gör ju att en massa lervatten rinner i dikena....

Och naturligtvis så var Ibsen och Jippie ner i det djupaste av dom allihop... Ibsen med sina långa ben klarade sig från att blir våt ända upp på ryggen, men lilla Jippie hade bara huvudet över ytan... hur kul som helst... det tyckte i alla fall han där han plaskade omkring så leran stänkte lång väg. 

Skit... muttrade Jippies matte, när Jippie genomvåt hoppade upp ur diket och drog iväg efter Ibsen som var på vääg i vild galopp efter husse som fortsatt och var en bit framför oss. 

Jippie KOM!  ropade jag för jag såg att det kom en människa gående en bit bort och jag ville förhindra att Jippie kom i närheten av nån, med tanke på all lera och skit som han hade på sig. 

Och lilla lydiga Jippie tvärvände och kom... trodde jag....  han tvärvände och han kom, men han försvann lika snabbt. Han drog iväg mot det där lerdiket igen, och jag ropade NEJ!!!!!! KOM HIT!!!!  med all min kraft....  men det enda som hände var att jag hörde ett kraftigt PLASK när han handlöst slängde sig ner i skiten igen.

Jag gick dit och sa återigen till honom att komma... och han plaskade lyckligt vidare i skiten. Till slut kom han i alla fall upp, vilket han sedan säkert ganska så omgående önskade att hon inte gjort  (näe, jag slår inte mina hundar, men jag skäller på dom med väldigt arg röst när dom hamnat i onåd ) .  

Så arg har han aldrig sett och hört sin matte förr..... men för ett ögonblick så trodde jag faktiskt att han skulle ruska av sig obehaget och skita i att jag var så arg, men som tur är så sansade han sig och insåg att han gjort bort sig.   

Kopplet åkte på och vi travade iväg till husse och de andra hundarna som väntade en bit bort. Och gissa vem som gick som ett litet ljus i kopplet? Och gissa vem som satt som ett annat lite ljus vid min sida när jag stannade? Och gissa vem som inte slöppte matte med blicken där han satt vid sidan och uppmärksamt väntade på vad som skulle hända härnäst? 

Jo jag vet... han är bara knappt 7 månader, men det är ju nu han ska lära sig att man måste lyda det som matte säger. Han hade skött sig så himla bra en stund tidigare då vi stötte på två hundar i skogen. Det var innan vi mötte husse och de andra doggsen och Jippie var lös när han upptäckte två hundar inne i skogen. Han sprang 10 m åt deras håll, men stannade när jag sa till och han kom tillbaka till mig när jag lockade på honom. Och sedan följde han utan vidare med mig när jag gick åt ett annat håll...   

Han har ju skämt bort mig med att sånt där funkar så bra, så jag har väl förmodligen alltför höga krav på hans lydnad i andra sammanhang också, men, men....   Hittills har alla mina hundar alltid klarat av att leva upp till mina krav och det finns ingen anledning att tro att inte Jippie gör detsamma. Han är en smart kille så han kommer säkert att upptäcka att det mest lönsamma är att låta matte bestämma....     

Och det är det här med hur man skriver datum. När man ser ett datum som ser ut så här t.ex 130910, så måste man ju egentligen veta om det är en aktuell grej… 10 september 2013… man läser om, eller om det hände den 13 september 2010.

Det är så himla fel att skriva datum på det här sättet, eftervärlden kommer att vara lika tveksamma som jag till vilket datum det gäller.   

Så här ser de ”regler” ut som säger hur datum ska anges i löpande text:

Enligt den internationella standarden ISO 8601 skrivs datum som år-månad-dag med årtalet i fyra siffror (exempelvis 2010-12-03). Den formen används sedan 1970-talet i bland annat Sverige.

Språkrådet rekommenderar att man i löpande text skriver (den) 3 december 2010 eller 3/12 2010 om man bara vill använda siffror. Skrivsättet 2010-12-03 anses olämpligt i löpande text men kan användas vid datering av dokument, i brevhuvud etc.

Synd att folk har så bråttom när de skriver att de inte orkar skriva 2013 istället för bara 13.   

Och tänk så bra jag måste ha det, som inte har nåt annat att klaga på….   

Idag har jag några ärenden att uträtta, men först väntar jag på att försäkringsbolaget ska ringa. Hundarnas försäkringsbolag alltså…. jag har begärt ersättning för mediciner med ca 1.600:- och fick en utbetalning på 299:- för ett tag sedan.   

I går när jag ringde kunde människan på kundtjänst inte se mitt ärende, hon låste sin dator påstod hon och kunde sedan inte komma åt mina uppgifter, så hon skulle ringa mig idag. Ska bli intressant att höra hennes förklaring till de där 299 kronorna….  Men försäkringsbolag är ju som dom är så jag antar att det inte kommer att gå smärtfritt att få ut dom där pengarna.

Haha… precis nu ringde försäkringsbolaget och ersättningen är på gång, kommer väl nästa vecka då kanske. Så himla skönt att slippa bråka om det då…. fast de där 299 kronorna hade hon ingen förklaring till, men strunt samma.    

Hundträning nu då…. vi tränar lite bakdelskontroll, Jippie och jag. Ja, hans bakdelskontroll då förstås, och det där med att stå på pallen med framtassarna och röra sig runt med baktassarna det kan han utan problem. Nu gäller det bara för mig att veta hur jag ska göra så att han inte hela tiden söker kontakt framifrån… jag vill ju ha in honom till vänstersidan också. 

Jag har aldrig tränat sånt förut så jag är inte så bra på det här. Jo jag har tränat Salza på det också, men först på senare år, och då hade hon ju redan det där med vänstersidan inprogrammerat i lilla skallen så där fanns inte det ”problemet”.

Jaja, det löser sig väl det också….

För övrigt så tränar vi på läggandet, både från sittande och från stående. Jag vill att han har två olika rörelser för det och än så länge, när jag sitter bredvid/framför honom när vi tränar, så funkar det. Men han blir lite väl fixerad vid godiset tycker jag, jag tror inte att han alltid är helt medveten om vad han gör….    

Och så tränar vi på stadgan. Mest på att sitta kvar tills han får lov att springa iväg, och det funkar bra. När jag kopplar loss honom när vi är ute så får han aldrig springa iväg förrän han tar ögonkontakt och det vet han. Men ibland så står vi där ganska så länge, han och jag… då är han så fascinerad av vad de andra två doggsen gör så då glömmer han att han ska ta kontakt med mig. Men han springer inte iväg, han sitter där han ska och är helt uppslukad av vad de andra gör, men så plötsligt ser man att 10-öringen ramlar ner och han vänder upp huvudet och tittar smäktande på sin matte och då får han förstås skutta iväg.  

Senast när vi badade så tyckte jag att det var dags att prova det där med stadgan vid dummykast också, men det var svårare det. I och för sig så är det ingen panik med just det, men nån gång måste man ju börja. Fast han har ju redan fått en hel del fula ovanor i det sammanhanget förstås.   

Att bada ihop med galne Ibsen och badtokiga Salza ger inte de bästa förutsättningarna för lugn och stadga precis, men som sagt…. ingen brådska med det direkt. Det finns annat som är angelägnare…. och när stadgan så småningom sitter där ovillkorligt, då sitter den i alla situationer… förhoppningsvis.

Inkallning sysslar vi också med förstås, men, men….. Han har blivit lite nonchalant på det sista. Håller han på med något så kommer han när han är klar, men det hör väl åldern till antar jag. Lite vuxnare, lite närmare könsmognaden och lite självständigare…..

Fast det är ju då man ska befästa den där ovillkorliga inkallningen förstås….

Det blev mycket ”ovillkorligt” ser jag… men just stadga och inkallning är ju tvunget att vara ovillkorliga, annars funkar det ju bara när inget roligare lockar. Och så finns det en sak till som måste vara ovillkorlig och det är att reagera på rätt sätt vid mitt NEJ!

Och där är vi en bra bit på väg. Nu går det att få honom att avstå från att bada i alla lerdiken vi passerar, men då får jag vara på alerten och säga till redan när tanken dyker upp i hans huvud., men då funkar det.

Och igår passerade en annan hund på bara 20 meters avstånd och jag kallade för en gångs skull inte in mina doggs och satte dom vid sidan som jag brukar, utan jag ville se vad Jippie gjorde.

Salza bryr sig ju inte, Ibsen stannade till och tittade lite intresserat men fortsatte när jag sa till honom att gå vidare, och lilla Jippie stannade också, stirrade helt fascinerad på den främmande hunden och såg ut som att han kanske skulle kunna tänka sig att springa dit, men vände upp och följde med mig när jag sa ”NEJ, här går vi!”

Kanonbra tycker jag…    

Men det där med att lära hunden att gå lös trots störningar runt omkring, det måste man göra tidigt. Det finns en annan hundägare här i området som är helt fascinerad av att jag vågar ha Jippie lös. Ja hon uttrycker sig så… vågar.

Men vågar man inte det med en valp, då kan man ju aldrig ha hunden lös sedan. Hur ska man då kunna lära den hur den ska uppföra sig i olika situationer? Fast man får ju inte direkt gå och halvsova på promenaderna, det gäller att vara på alerten och ha lite fantasi så att man ser eventuella frestelser innan hunden gör det.

Förresten…. ikväll ska jag sedan åka iväg och kika på ett område som eventuellt är aktuellt för det SM som vi ska ha här i Sundsvall nästa år… Räddnings- och Rallydnads SM. Det lär väl bli en massa jobb med det förstås, men det är ju jättekul…    

Och så går dessutom Lydnads- och Agility SM i Sollefteå nästa år också, kul att kunna få se de allra bästa ekipagen i verkligheten. Jag har ju ”bara” 12 mil till Sollefteå…    

Näe, nu ska jag dra iväg och uträtta mina ärenden, skönt att få det gjort tidigt på dan.

.... att se så fort hundar lär sig saker och ting. När vi är ute och badar, hundarna och jag... eller rättare sagt, när hundarna badar....  så sker saker och ting i en viss ordning. 

Dom vill gärna hämta saker i vattnet när dom ska bada så jag brukar kasta en pinne (modell mindre stock) åt Ibsen, en dummy åt Salza och en dummy åt Jippie.

Ibsen vet att han inte får hämta när det är en dummy som kastas (han biter nämligen sönder dom) men för att göra det lite enklare för honom så kastar jag i hans pinne först, och den bryr sig inte Salza alls om, hon väntar på sin dummy.

Den kastar jag sedan, och då avvaktar Jippie för han vet att den första dummyn är Salzas, När jag sedan kastar den andra dummyn då är det fritt fram för honom och då slänger han sig i för att hämta den, och Salza i sin tur gör aldrig nån ansats att hämta just den.

Det är kul att se sånt där, sånt som funkar så kanonbra utan nån större arbetsinsats av oss människor.   

I går var vi och kikade på agilitytävlingar igen, den här gången officiella tävlingar. Och det var ju trevligt att se och höra att tonfallet på förarna nu var helt annorlunda än närjag kikade på den där träningstävlingen. Kanske anledningar var just att det var officiellt, inte vet jag.... man får ju inte uppföra sig hur som helst i såna sammanhang. Fast det får man ju inte när man tränar heller förstås...   

Idag anordnar Springerklubben en Cup här i närheten. Många deltagare... jättekul verkar det vara.... man tävlar i tre olika delar, utställning, fält och vatten och samlar poäng som sedan läggs ihop så att man på slutet kan kora en segrare. 

Såna där tillställningr har jag aldrig sett eller varit med på, jag har ju gått en hel del jaktprov och vattenprov med mina cockrar, men jag har alrig varit med på nåt annat i jaktsammanhang så det hade varit kul att få vara med och kika. Kanske att Jippie skulle kunna vara med nästa år, om det nu blir nån Cup nästa år igen, i år var han för ung.

Men enbart som åskådare fick man inte vara med...  synd det, nu vet jag fortfarande inte riktigt vad och hur jag ska träna för att kunna vara med en annan gång. Fast på nåt vis så misstänker jag att det finns massor av åskådare med där idag ändå.... jaja, sånt är livet här hos oss. 

Jag får väl försöka hitta nåt annat att roa mig med... kan tänkas att det blir en klippning av Salza istället då. Inte tillnärmelsevis lika kul, men skönt att ha det gjort innan hon blir alltför vildvuxen. 

Senare idag tror jag att jag ska åka och bada med hundarna. Salza o Jippie fick sig ett snabbad igår, men idag kan Ibsen få följa med också. Det är nog inte så många dagar till som det är så här varmt och soligt så det gäller kanske att passa på. 

Jag skulle till Kramfors och tävla med min hund, och eftersom det var tomt i kassan så beslöt jag mig för att gå dit istället för att slösa bort en massa bensin. 

Så jag knatade iväg i god tid, men det var jobbigare än vad jag trott för det var en massa vägbyggen som blockerade vägen där jag tänkt gå. Jag fick gå en massa kringelikrokar och allting tog längre tid än planerat....

Och när jag gått ett par mil så kom jag på att jag glömt vaccinationsintyget hemma. Blev lite osäker om jag skulle vända och hämta det, men så kom jag på att jag ju känner lite folk i den klubben och litade då på att dom skulle tro mig på mitt ord, så jag fortsatte min vandring.

Jag gick och gick och gick, och insåg till slut att jag skulle komma försent. Då försökte jag få lift med nån av de bilar som då och då, med lååånga mellanrum, körde förbi mig, men det gick dåligt. Till slut lyckades jag i alla fall få lift med en traktor som i sakta mak forslade mig ända fram till klubben där tävlingen skulle vara. 

Jag hoppade snabbt ner från traktorn och rusade in i klubbstugan för att anmäla oss.... och upptäckte då att jag även glömt hunden hemma......    

Och där tog drömmen slut..... 

Vågar inte ens tänka på vad den drömmen försöker säga mig....  men jag skulle tro att en psykdoktor skulle ha mycket att gotta sig åt om han fick rota i det där.....     

Ja, dagen efter får man oftast sota för sina synder och så känns det lite idag. Gårdagens ofrivilliga 3-timmarspromenad off-road i ojämn och stenig och backig terräng var inte kanonbra för mitt knä.    Knät har faktiskt varit hyfsat bra länge nu, men nu har vi tagit ett jättesteg bakåt igen. Hoppas att det återgår till det där "bara-lite-ont-stadiet" om ett par dar igen. Mitt ryggonda däremot mådde bra av alla gymnastiska övningar där ute i skogen, ryggen känns mycket bättre idag. Skönt att man kan byta ett ont mot ett annat, då får man lite omväxling i eländet i alla fall.   

Nån som inte hade ont varken här eller där igår var Jippie. Jisses vad den killen orkar och vill....    Hur långt han sprang under våra 3 timmar ute i skogen vill jag inte ens tänka på, han är trots allt bara 6 månader gammal. Men jag såg honom inte trava eller skritta en enda gång på hela tiden.... full galopp var det som gällde, oavsett stenig och besvärlig terräng. 

Ibsen springer ju också mycket hit och dit, men han galopperar i början sedan går han ner till trav, och Jippie hänger på... i galopp. Salza travar nästan alltid, om hon själv får välja gångart, men hon har ett mycket vägvinnande trav och rör sig snabbt i terrängen, så när Jippie följer med henne så galopperar han också. 

Och när både Salza och Ibsen så småningom gick ner i skritt då galopperade Jippie fortfarande.... som sagt, han galopperade oavbrutet i 3 timmar.... jisses. Ja, då och då fick hundarna vänta på mig förstås och då stod han väl i stort sett stilla några sekunder, men när vi sedan gick igen... då var det full galopp. Den motorn går inte av för hackor den... hoppas bara att hans halta och lytta matte kan kanalisera det där till något bra.    Men det är tur att han inte ska bli nån utställningshund, i den ringen uppskattar man inte galopp direkt.     

Det är höst i skogen nu...  och som vanligt finns det mycket att klänga och klättra på, hundarna gillar sånt. I alla fall Salza och Jippie, Ibsen har inte riktigt anammat det där. Men han kanske är lite för stor och tung för att tycka att det är kul.... 

På vissa ställen önskade jag att jag varit en springerspaniel också, lätt som en plätt tog dom sig upp både här och där, värre var det för mig.... men med lite möda så gick det också.   

Ett staket stötte vi på mitt ute i skogen...  fick bli en stor omväg då...    

Men Jippie rådde faktiskt inte på alla stenar som han ville klänga upp på. Här fick han se sig besegrad och Salza står som vanligt som herre på täppan.   

Ja, det var en härlig promenad trots att den blev längre än planerat, men det är längesedan jag vågade mig ut i skogen på nån längre tur, just på grund av mitt onda knä, så det var skönt trots att jag får betala priset idag.  

Japp, jag har hittat ett nytt oslagbart sätt att roa mig. Lite märkligt kanske, men vaddå??? Jag är ju ändå lite knäpp så varför inte…?    

Jag ska strax avslöja vad det är… men jag börjar från början. I går var Jippie och jag iväg och tittade på lydnadstävlingar. Vi satt länge vid elitringen så att han skulle få klart för sig hur man gör de momenten, sedan flyttade vi oss till klass 1, men kan man elitmomenten så kan man ju klass 1-momenten också, så vi stannade inte där så länge.   

Fast… jag måste ju säga att Jippie var liiite nonchalant vid elitringen. Han borde nog ha kikat lite mer uppmärksamt på vad dom gjorde, han la lite för mycket tid på att kika på passerande hundar och att gräva i gruset och tugga på pinnar och sånt. Men han är ju lättlärd så han kanske tyckte att det räckte med att slänga ett öga då och då.   

I alla fall så spenderade vi nästan ett par timmar på klubben, sedan åkte vi till stora köpcentrat. Där satt han kvar i bilen medan jag gick ett ärende, sedan gick vi båda två in i zoo-affären och kikade oss omkring lite. Det fanns mycket spännande där tyckte Jippie… och så passade jag på att väga honom där också, 22, 6 kilo väger han nu, min lilla elefant.    Inte undra på att Salza jämrar sig och tappar andan när han slänger sig med full kraft på henne…    

Men sen… när vi gjort allt det där… då började det roliga. Jag parkerade bilen på stora parkeringsplatsen och så tog vi en promenad utanför alla affärerna bland människor och hundar och barnvagnar och ungar och kundvagnar och bilar och allt annat som rör sig på ett sånt ställe.   

Och jag kunde konstatera att det inte alls är meningen att någon ska kunna sitta utanför någon butik, för det fanns inga bänkar att sitta på nånstans. Och det är klart, alla vill ha in folk i butikerna, inte ha dom sittande utanför.  

Men mitt emellan in- och utgången till IKEA, där fanns det en enda bänk, och där satte vi oss, Jippie och jag. Och det var där den stora lördagsunderhållningen gick av stapeln….

Först ägnade jag mig att bara titta på folk som passerade, det i sig var tillräckligt fascinerande. Tänk så mycket olika människor det finns, och tänk så olika dom ser ut, inte minst när det gäller klädsel. Underhållning på hög nivå, det där….    

Men det skulle bli ännu bättre…. folk som gick in på IKEA såg glada och förväntansfulla ut, pratade och skrattade med varandra, och barnen följde glatt skuttande med sina föräldrar in genom dörrarna. Det var vad jag såg om jag tittade åt höger…

Tittade jag till vänster så såg jag utgången… och där såg det lite annorlunda ut. Mycket få av dem som kom ut genom dörrarna pratade och skrattade, och inga glatt skuttande barn syntes vid dom dörrarna inte.   

Irriterade röster hördes från föräldrar överlastade med kassar och kartonger, och gnälliga, griniga, trötta barn klängde så gott dom kunde på sina föräldrar, och det kämpades med fullastade vagnar som ville dra iväg åt sitt eget håll, och grejor ramlade av och ungarnas mjukglass rann… och ja… nu kan väl tänka er hur det lät och såg ut.

Och sen kommer det allra roligaste…. Var ställde vi bilen???    

Orden uttalades med panik i rösten och hela familjen ställde sig och tittade förvirrat ut över den stora fullpackade parkeringen.  

Den står där borta! sa nån och pekade…. Nej, det gör den inte alls, den står åt det hållet, sa nån annan…. och så vidtog en högljudd diskussion.

Mycket underhållande….  

De som var lite smarta lämnade familjen och alla grejorna och gick ensamma och letade reda på bilen, sedan ringde dom till den kvarlämnade familjen som då tågade iväg i den riktning dom fått via telefon… hurra för tekniken.  

Andra var inte lika smarta… far i huset bestämde, trots hustruns protester, att bilen står ”där borta” och så drog hela familjen iväg med två fullastade egensinniga vagnar och två gnälliga, trötta barn. Efter ungefär 10 minuter kom dom tillbaka, far i huset var då högröd i ansiktet och såg mycket sammanbiten ut medan mor i huset triumferande hördes säga ” jag sa ju att den står åt andra hållet”…

Som sagt… underhållning på hög nivå, och dessutom gratis… nästa lördag ska jag ta med en bekväm campingstol, en filt åt Jippie och matsäck åt oss båda två, och så kan vi tillbringa lördagen där och låta oss underhållas.  

Jippie var lika fascinerad som jag. Men inte så mycket av vad som sas kanske, mer av alla dofter och alla skramlande vagnar och alla barn som smaskade glass och alla utspottade tuggummin som gick att gnaga loss från marken och alla cigarettfimpar och alla godispapper och… ja, ni vet….

När vi kom hem hälsade Jippie lite snabbt på de andra doggsen, sedan slängde han sig på golvet och somnade som en stock…..