Varför är det så att det där med "attityd" har blivit så himla viktigt när det gäller hundar och hundträning/tävling? 

Jag kan förstå att alla vill ha en hund som genomför det den ska på ett frimodigt och glatt sätt, men börjar inte saker och ting att gå till överdrift när det gäller den biten?

Måste man ha en hund som viftar på svansen så att den nästan ramlar omkull? Och måste man ha en hund som är så "på" att den inte kan gå normalt vid förarens sida utan istället nästan hoppar jämfota? Och måste man ha en hund som går som en ostkrok vid förarens sida, allt för att kunna se upp i förarens ansikte? Att hålla kontakt är väl inte alltid detsamma som att hela tiden stint stirra in i förarens ögon, eller?  

Och den här texten finns fortfarande som anvisning beträffande hur momentet Fritt följ ska utföras  ".....och skall villigt och rakt följa föraren, gående invid dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä."

Hur många hundar ser man inte där betyget för Fritt följ blir högt, trots att det snarare är så att hundens höft är i höjd med förarens knä? Alltmedan hundens "framkropp" utför sitt "ostkrokstrick" och böjer sig in framför förarens ben.....  

Ja, jag vet... jag är sur och grinig. Men det beror på att jag tycker att regler och anvisningar är till för att följas. Gör man inte det ska det kosta poäng... ovsett hur glad hund man har.

Jag vill förstås också ha en glad hund som glatt och villigt gör det jag ber den om. Men det ska se snyggt och samlat och prydligt ut, inte hafsigt och slarvigt, vilket det oftast gör när hunden är alltför mycket "på".  Och den som har en hund som gör det den ska enligt regler och anvisningar ska ha mer betalt för det än vad den får som har en hund som också gör det den ska, men som slarvar och hafsar sig genom programmet.

Men det där är ju domarnas sak att hantera. Så länge det lönar sig att ha en hund med "attityd" som slarvar sig genom programmet så lär det väl vara så att det är just det de flesta strävar efter i sin träning.... en uppskruvad och nästintill stressig hund, på bekostnad av exakthet och precision. 

Jag är ju naiv nog att tro att de flesta som verkligen vill, kan få en glad och pigg hund att utföra det den ska på ett snyggt och samlat sätt samtidigt som den utstrålar både energi och arbetsglädje. Men som sagt... så länge domarna premierar slarv och hafs, varför ska man då lägga ner det extra jobb som det trots allt medför?

Ja det var dagens klagovisa det....  men jag satt igår och kikade runt på en massa filmsnuttar om hundträning (istället för att träna mina egna hundar    ) och måste ju återigen göra den här reflektionen. 

Jag tänkte att jag skulle få lite inspiration och lite nya infallsvinklar till träningen, men jag blev mest bara besviken på det mesta som jag såg.  Nu vet förstås vi alla att det naturligtvis finns många ekipage som är just precis så där duktiga och härliga att se på som jag önskar mig, men av nån anledning så är det inte deras filmer man hittar på nätet.   

Ja, det är inte lätt det där med hundträning heller. Det handlar väl en del om tycke och smak också förstås, men det får ju aldrig ta överhanden över regler och anvisningar.  Så länge det handlar om en tävling så är det ju väldigt viktigt att domarna verkligen håller sig till de regler som finns, hur ska det annars kunna bli något som ens liknar rättvist?