Jag vet inte om det är bloggen eller min dator som jäklas med mig. Ungefär vartannat inlägg försvinner...      I och för sig spelar det inte så stor roll eftersom det bara är en massa meningslöst bladder, men det är irriterande i alla fall.  

Igår tänkte jag berätta att vi var norröver för att "uträtta ett ärende" eller hur man ska säga, och det bara ösregnade precis hela tiden....

Vi valde gårdagen för att det skulle klarna upp då, och eftersom vi for uppöver Höga Kusten så är det trevligt om det är fint väder. Det är vackert däruppe....  många härliga vyer att njuta av.

Men det regnade som sagt... hela tiden... växelvis vanligt regn eller skyfall... kul, kul. 

Jag hade tagit med kameran för att få ta lite fina midsommarbilder med vacker natur och fina blommor... tji fick jag.

Vi rastade hundarna vid Skuleberget i alla fall... i regn. Ett par kort tog jag trots regnet, men det var också de enda.

Skuleberget ligger i ett område vid Höga Kusten som ingår i Världsarvet, och det finns mycket intressant att läsa om dess historia. Googla på Skuleberget så får ni se... 

I alla fall så hade säkert hundarna det ännu tråkigare än vi, så idag får jag väl försöka kompensera det på nåt vis. Det ser visserligen ut att dra ihop sig till regn idag också, men man dör inte av lite väta. Möjligtvis så kan mitt halsonda bli värre... men skit samma då.    

Fast först ska jag iväg och handla... usch.... det finns väl inget tråkigare än att handla mat.    

Ja, inte den där glamorösa sorten där trådsmala modeller vinglar fram på megahöga klackar inte.. utan en Cat-walk av Granloholms-modell.

Idag på promenaden kryllade det av katter överallt. När vi redan efter bara några minuter mött flera stycken katter så började jag räkna dem. 

Och jag kom till 18 stycken... på en timmas promenad. Och då hade vi ändå gått i utkanten av området, där det inte är speciellt mycket hus utan mer bara lite skog och ängar. Fast det är väl dit katterna dras förstås... för att fånga sork.

Att påstå att Salza gick hela promenaden på klospetsarna är inte alls att överdriva... och hon var säkert nöjd med dagens promenad eftersom hon lyckades jaga upp ett antal av dom i diverse olika träd. 

Och det blev hon ju inte direkt mindre taggad av....    

Men när vi kom tillbaka till "vår" gård så passerade vi en liten söt svartvit katt som satt i gräset bara en meter ifrån oss... men just där blåste det ganska så kraftigt, och det blåste åt "rätt" håll från kattens sida sett, ingen vittring nådde någon hundnos..

Och ingen av hundarna reagerade, det var bara jag som observerade katten.  Och lika bra var ju det, men hundarna gick kopplade så det hade inte hänt nåt i alla fall.

Idag har jag i alla fall friserat Salza, och det tar sin lilla tid. Och det som tar längst tid är tassarna. Ett jäkla pilljobb att få bort så mycket som möjligt och ändå få alla fyra tassarna att se bra ut. Fast dom är nog kanske inte så fina, tassarna.... för den som kan sånt där.... jag är inte så bra på just det. 

Det är lite som den där rocken som bidde ingenting till slut, ni vet.... jag klipper och klipper och klipper....  och kammar och kammar och kammar...

Fast på det stora hela så blev hon fin...    ännu finare än vanligt alltså   

Och när jag skulle fixa till svansen så fick jag superb hjälp. Just då var det en av gårdens katter som bestämde sig för att sakta, sakta promenera förbi där vi stod....  kanonbra... Salza stod som en staty med en stel, styv svans som jag kunde både klippa och kamma utan att hon ens märkte det tror jag.   

Ja, det var dagens stora händelse det... Salzas frisering. Vilka enormt händelserika och spännande dagar vi har...     

Jag kikade förstås också på SM-sidan idag medan finalen pågick, och där hittade jag bilder från gårdagen. Bilder på det ekipage som vann årets SM. Och bland annat så fanns där en bild på dem när de utförde stegförflyttningar till vänster.

Jisses... jag kan inte ens hålla reda på mina egna fötter när jag gör de där stegförflyttningarna, och jag är väldigt tacksam om jag kan undvika att snubbla över Salza    Och så ser man hur det kan se ut... när man har lärt in det riktigt... såååå imponerande.    

Tänk så många detaljer man skulle kunna jobba med, om man vore lite mer äregirig, eller vad man ska kalla det.  Målmedveten snarare kanske... eller nåt annat...  inte vet jag.

Problemet är nog lite att jag tycker att Salza är så duktig som hon är... jag som alltid annars är superkritisk till det mesta, jag ser nästan inga fel hos den ofelbara Salza.      Och det kanske inte är nåt stort fel att vara sån heller... inte vet jag. Det vore helt klart värre om det vore tvärtom....

Eller snarare kanske lite halvdålig med noll energi. Det enda ( förutom hundprommisen och andra tvingande saker) som jag orkar idag, är att sitta vid datorn och klicka runt... när jag inte ligger på sängen och halvsover.   

Och jag blir så glad när jag kikar på SM-resultaten... fast det är ju bara kvalresultat än så länge förstås... men i alla fall.  Ni vet, jag gillar ju det där med statistik...

Och tittar man på dagens resultat så ser man att man alltså kan ha en nolla i protokollet och ändå hamna på 30:e plats i kvalet.  30:e bästa lydnadshund i Sverige alltså.... om vi nu tror att alla duktiga lydnadshundar anmäler och deltar, vilket dom förstås inte gör.... men det är ju en annan sak det.

Jag blir så glad just för att det stärker min förvissning om att det är bättre att ha en hund som är antingen eller... antingen allt eller inget. Betygen 5-6-7... dom gillar jag inte. Jag är tveksam till 8:or också, men dom får duga... i nödfall   

Och med det menar jag inte alls att Salza alltid får 8:or eller bättre... Jag menar bara att jag personligen hellre tar en nolla då och då, och har hyfsat bra betyg på resten, än att vi gör ganska så slätstrukna betyg rakt över och slipper nollor. 

Sen gäller det förstås att nolla "rätt" moment också... inte det med högst koefficient kanske.    

Fast de som ligger i topp håller väl inte med förstås. De hade inte legat där med en nolla i bagaget inte....  men eftersom jag inte har den ambitionen, eller kunskapen eller vad man ska säga.... så utgårjag från mig själv nu då.

Men jag gillar inte slätstrukna hundar i nåt sammanhang. Hellre en sjujäklig sak som busar och lever rullan nästan jämt, än en hund som bara lunkar omkring utan ett enda vansinnesanfall.     

Ju galnare desto bättre.... så länge dom för övrigt är helt normala...     

Men åter till SM-kvalet.....

Bland de 15 bästa (som går till final imorgon) så finns det två stycken som "bara" har 7 i betyg på fria följet.  I och för sig så kan jag tänka mig att en 7:a där idag motsvarar minst en 9:a i andra sammanhang, men det säger också att man inte behöver förtvivla om man har svårt att få till just fria följet perfekt.

Vittringsapporterna verkar ha varit en stötesten för många. Även bland de femton bästa finns det många som har dåliga betyg på det momentet.  Men det är klart, det finns mycket att dra på där.  Många moment inom momentet så att säga....

Och inte så lätt för domarna kanske... en av de tävlande har 6 av ena domaren och 9 av den andra i det momentet. Och man kan se på många tävlande att just det momentet har bedömts väldigt olika av de två domarna...

Men det kanske är bra då att man har två domare... medel är det rätta betyget då kanske.

Ja, jisses... man kan sitta länge och kika på dom där resultaten... och gissa sig fram. Vore kul att ha sett allt i verkligheten, men även om man är där kan man ju inte se allt i alla fall. Dom kör ju i tre ringar under kvalet...

Vet ni att nu börjar min dator bete sig märkligt igen.... bäst att spara allt bladder jag skrivit nu då, innan alltihop försvinner igen.

Och då tänker jag närmast på det där med Lydnads-SM... fast det finns ju mycket annat också som inte är så lätt... men det tar vi sedan.

Har kikat lite på SM-sidan på nätet, och dom är jäkligt sena med att uppdatera med resultat, fast å andra sidan så är det ju ingen panik heller. Resultaten är ju som dom är, oavsett när dom publiceras...

Och redan före lunch hade deras tidsschema tydligen spruckit med en timma... ajajaj...   men å andra sidan behöver jag ju inte bry mig.   

Har en bekant på plats som hörde av sig via SMS, och bl.a kommenterade att bedömningen var så väldigt mycket hårdare där idag, än vad den vanligtvis är.

Och det är säkert sant, så brukar det ju vara. Och man kan fråga sig varför??

Gäller inte de ordinarie bedömningsanvisningarna på SM?? Eller är det helt enkelt ett sätt att slippa få 15 st vinnare på samma poäng kanske??

Många är ju så himla duktiga så det kanske är svårt att skilja dom åt om man inte redan från början tajtar till bedömningen.... ja, inte vet jag.

Fast med flera domare på varje ekipage så borde ju inte risken för exakt samma poäng vara så stor...  ja, inte vet jag.

Däremot så vet jag att Aldurs program som man använder för att räkna ut och redovisa resultaten är suveränt bra.

Det är ganska så lyxigt att sitta här, 50 mil från tävlingsplatsen, och ändå kunna se exakt vilka betyg varje enskild domare ger på varje moment för varje hund. Synd bara att man inte får tillgång till kommentarerna också... men det är ganska så suveränt som det är ändå.    

Hoppas det går bra för alla som det ska gå bra för... och att alla blir nöjda med sin insats i alla fall. Det är ju trots allt bara en som kan vinna.... men man kan ju nå sina egna mål kanske, och det är ju inte det sämsta det heller.

Men, som jag skrev igår (eller när det nu var)... många är ju nöjda bara med att få vara med på SM, och dom har ju redan vunnit sin seger dom.   

Här regnar det idag och det är inget kul alls.  Jag känner mig febrig fortfarande och har lite ont i halsen igen...   Fast det är väl dumt att klaga, det är längesedan jag var sjuk eller förkyld. Fast den där promenaden som vi ska ta snart, hundarna och jag... den lockar ju inte så våldsamt mycket får jag väl erkänna.   

Hoppas solen skiner på er!!!    

Han, min dator alltså. Han fick ett återfall idag igen, men lite konstgjord andning hjälpte denna gången också....  hoppas han rullar på ett tag till innan han dör på allvar.   

Jag har också fått ett litet återfall. Har fått ont i halsen igen, nu på andra sidan av halsen, och den där febriga känslan har inte helt gått över, hoppas att febern inte blossar upp för fullt igen. Får jag feber så får jag alltid hög feber, och då blir jag totalt utslagen... inte kul alls.

Men när jag var ute på promenaden idag så mötte vi en hund som gjorde ett utfall mot oss. Och jag funderar på vad som hänt med våra hundar eftersom man förr i tiden nästan aldrig såg sånt.

Jo, det är klart det fanns såna hundar då också, men kanske man då höll dom hemma, eller också var dom så strängt hållna att man inte märkte dom så mycket,

Inte vet jag.... men det jag minns mest från min barndom är hundar som sprang lösa lite som dom ville (trots att vi bodde i stadsmiljö), och där såg man inte heller nåt gruffande.

Men det är ju naturligtvis så att om vi också släppte kopplet till våra hundar och lät dom skutta iväg ut själva, då skulle det inte heller bli några kontroverser hundarna emellan.

Det är väl när vi håller i snöret som det blir jobbigt för dom antar jag.

Och så kanske den här trenden att hundarna oftare och oftare behandlas som små människor är en bidragande orsak till att dom beter sig lite jobbigt ibland. Jag har nog en känsla av att hundar var hundar på ett annat sätt för ett antal år sedan.

Numera är det alltför många som har alltför lätt att behandla sina hundar som små barn... och dä är det kanske inte så konstigt att dom beter sig märkligt.

I alla fall så hittade Salza en öppnad burk hundmat i ett dike idag när vi var ute. Vem sjuttan slänger en halvfull hundmatsburk i ett dike längs en gångväg mitt inne i ett stort bostadsområde????

Är det nån som haft matsäck med till sin hund när dom varit på promenad???

Varje gång jag kommer på Salza med att smaska i sig nåt (och det är inte helt ovanligt) så tänker jag lite halvt panikslagen: Tänk om nån lagt gift i det där??

Sånt händer ju... och det kan ju vara ett obetänksamt pojkstreck (eller vad man ska kalla det).... eller nån som tröttnat på alla katter och hundar här i området.

Hon är enorm på att hitta ätbara saker ute. Ibsen passerade den där hundmatsburken före Salza. Han reagerade inte alls... men hon slank ner i diket direkt.

Och jag trodde ju att det bara var en intressant doft....  När jag sansade mig och kollade så hade hon hela nosen inne i burken,  och att hon klarade sig från att skära sönder sig på locket och kanten, det var ju bara en himla tur.

Jag hoppas att febern håller sig borta ett tag för jag skulle behöva klippa Salza. Jag kammar och klipper henne, vet inte om det kan kallas för att trimma henne.... det kan det väl knappast antar jag.

Men det börjar bli dags nu... det är snart 9 veckor sedan. Ja, hon är inte våldsamt vildvuxen inte, men eftersom jag vill att hon ska se snygg och prydlig ut så är det dags nu snart igen.

Och Ibsens husse påstår att det är dags att klippa Ibsen igen också... fast för hans del är det bara 4 veckor sedan.

Det kan man inte tro... att det är mer jobb med en riesenpäls än med en springerpäls...

Men det är ingen snäll sysselsättning för armar och axlar, så jag drar mig alltid för det där... men ju oftare jag tar det, desto enklare är det ju. Fast ska jag ta båda på samma dag så har jag att göra några timmar.....  jaja, vi får väl se hur helgen utvecklar sig.

Hoppas att ni alla har en fin helg framför er!

SM i Lydnad alltså... inte för att jag är speciellt inblandad i det, men det är ändå kul när det är mästerskap. Och det är många i omgivningen ( i alla fall i cyber-omgivningen ) som är desto mer engagerade. Ska bli kul att se vem som står som vinnare på söndag....

Det är ju inte så speciellt djärvt att påstå att det blir en BC med förare, men man vet aldrig. Det finns ju trots allt ett antal andra hundar som gjort finfina poäng.... och på sätt och vis är väl alla som kämpat för att komma till SM en vinnare bara i och med att dom har kommit med. 

Jaja, hoppas att det går bra för alla och att alla blir nöjda med sin insats. 

Har för övrigt funderat en del på det där med personkemi och de strömningar som finns i olika sammansättningar/grupper av folk.

Som ny i en sammanslutning av något slag känner man direkt av det där. Det märks direkt vem som så att säga styr upp det hela, och vem (eller vilka) som är gruppens "svarta får".

Fast det kanske bara är jag som är sån att jag tänker på såna saker. Jag tycker det är intressant med människor, och då inte minst hur människor förhåller sig till varandra.

Vore jag ung på nytt så skulle jag säkert satsa på ett yrke där jag fick utlopp för den där nyfikenheten på människor  eller vad man ska kalla det... det är nästan lika intressant som det där med hundar och deras uppträdande och beteende    

Å andra sidan så finns det ju många exempel på äldre människor som läser in olika kurser och utbildningar på gamla dar... det kanske vore nåt att tänka på  .  

Idag har jag försökt intala mig att jag är frisk igen, men jag har upptäckt att jag inte är så lättlurad.  Jag har uträttat en del ärenden, och släpat hem lite mat igen.... och sen hade jag inte så mycket krafter kvar upptäckte jag.

Fast nu ligger hundarna redo och kikar på mig under halvsänkta ögonlock.. vid minsta lilla tecken på att jag tänker gå ut nu så kommer dom att gå i taket direkt.

Dom är minst sagt understimulerade, och mitt dåliga samvete gör sig verkligen påmint. Men är man sjuk så är man... det är inte så mycket att göra åt. Fast jag förstår att det inte är så kul att vara hund och bara ligga och slöa hela dagen lång heller...    

Jag orkar nog inte gå så långt i den här värmen idag heller... men jag tror vi ska gå ut i skogen här intill och så kanske dom kan få göra några uppletande eller så. Det brukar ta lite på energin när dom får använda nosen.

Häromdagen när dom var rastlösa som sjuttan så började jag träna dom med båda två liggande mitt emot varandra och med en godis på varje framtass. Dom fick i tur och ordning ta en godis från den ena egna tassen, men bara den jag sa... höger eller vänster. Och sen fick dom vänta medan den andra tog sin ena godis....  och så turades dom om.

Det behövdes inte så lång stund av sån träning innan jag såg att det blev lite snömos i hjärnan på dom.... och då kunde vi med gott samvete ta paus en stund.

Kul att se hur olika dom hanterar sånt där. Ibsen han fixerar godiset utan att blinka, hur länge som helst. Salza väljer att vända bort huvudet så att hon inte  ser varken godiset eller Ibsen.

Men nu är det lika bra att gå ut en stund... det blir inte lättare om jag väntar precis. När vi sen är tillbaka hemma igen, och middagen är fixad, då kan jag i alla fall se fram emot att tillbringa resten av dagen i sängen... det är inte helt fel när man inte mår bra.    

Ja, jag mår fortfarande inte så bra, ingen ork att göra nåt alls, men inte tillräckligt dåligt för att inta sängläge hela dan... så vad ska jag då roa mig med?

Jo, jag kan ju alltid reta upp nån genom att tycka till här i bloggen då kanske..  

I gårdagens blogg så undrade jag varför man har jaktprov, och för vem man har dom. En dum fråga tycker säkert i alla fall nån av dom som ev. orka läsa mina utläggningar. Men att fundera är ju alltid tillåtet.... hoppas jag.

När man kikar på jaktprovsstatistiken så kan man se att det nästan alltid är jaktvarianter som gått till pris på proven.  Och det är inte så konstigt, dom är ju framavlade för den sortens jobb.

Det märkliga är väl i så fall mer varför inte alla går till pris? I alla fall i nkl där man inte är beroende av att vilt fälls.

Det finns ju en och annan hund av DP-typ om också gått till pris, men dom är få. Och i de fallen ser man också att det oftast är "gamla rävar" som är förare... om nu det spelar nån roll.. men det gör det förstås. 

Det finns ju många krafter som påstår att DP-hundar inte har på dagens prov att göra, dom är chanslösa.... men i så fall så vederläggs ju det av att det finns några som faktiskt gått till pris.

Men dom kanske inte gör det av egen kraft så att säga. Det kanske är föraren som är såpass duktig och erfaren att hunden hjälps fram till ett pris. Med en mer oerfaren och oprövad förare kanske det inte blivit något pris... ?

Det är ju de facto så att en klantig förare kan förstöra mycket för hunden, men å andra sidan så kan en duktig hund, trots en klantig förare, göra ett kanonjobb och gå till pris ändå.

Men jag undrar....  om det nu är så att dagens jaktprov enbart är till för jaktvarianten av spaniels, varför skrev man inte de nya reglerna så då?

Eftersom det är en väl utbredd åsikt bland jaktprovsfolket så kan man väl lika gärna ta bladet från munnen och stå för sina åsikter, eller??

Det är ofrånkomligt att domaren inte blir påverkad när han/hon ser en hund av DP-typ föras fram för att jobba på ett jaktprov.

Lika ofrånkomligt som att en lydnadsprovsdomare påverkas när dom ser att nästa tävlande är en BC, då förväntar dom sig.... omedvetet kanske, men ändå.... snabbhet, fart och fläkt och precision.

Antar att en jaktprovsdomare som ser en DP-hund som nästa provhund (omedvetet?) förväntar sig dåligt tempo, dålig jaktlust och bristande lydnad.

Eller varför skulle det annars vara en utbredd "sanning" att DP-hundar inte platsar på jaktproven idag?

Och VARFÖR platsar dom inte på proven??? Jo, för att bedömingen har skärpts så att en DP-hund har svårt att finna domarens gillande. Några nya bedömningsanvisningar har ännu inte trätt i kraft....  alltså är det vedertagen praxis som styr.

Och då kan jag tycka att då kan man skippa jaktprov för spaniels, då kan man istället inför jaktprov som är öppna enbart för spaniels av jakttyp.

Man anammar mer och mer den engelska typen av prov och bedömningar, och det må väl vara hänt. Men då kan man lika gärna ta steget fullt ut och begrönsa proven till hundar av jakttyp. Det är ju i princip redan så i praktiken, men sätt det gärna på pränt också...

Fast... varför ska man bli så engelsk i allt som har med jaktproven att göra?  Är det inte viktigare att man får möjighet att fortsätta med att testa alla typer av hundar i "riktiga" jaktsituationer? För att kunna bedöma deras jaktliga egenskaper....

Jomenvisst.... Grundprovet finns ju numera.... för dom som vill fortsätta leka jakt med sin DP-hundar.  Det höll jag ju på att glömma... det "konstgjora" jaktprovet....

Jaja, vad jag tycker om det vet redan vissa av er, och ni som inte vet det vill säkert inte heller veta.

Och för att förebygga en del kommentarer nu då.... jodå, jag har rätt att tycka vad jag tycker även om jag inte startat någon hund på varken jaktprov eller grundprov på senare år. Att jag inte gjort det betyder inte att jag är dum i huvudet och inget kan och vet... och det betyder definitivt inte att jag inte har rätt att ha åsikter. 

Jag vet att många, många DP-ägare tycker att jag har fel här. Men jag tycker att om man har en hund med jaktlust, och dessutom möjlighet att träna sin hund inför ett jaktprov, då är ett grundprov lite blaha...

Det är att undervärdera hunden, den ska få visa framfötterna på ett "riktigt" jaktprov, och då utan att den i förväg ska bli betraktad som mindre duktig enbart pga sitt utseende.

Men... det är ändå nåt märkligt med dagens prov.... och nu måste jag erkänna att jag inte varit och titta på några jaktprov under det gångna året... jag har enbart läst statistiken, och den kan ju ljuga förstås. Men när man tittar på statistiken så ser man gamla erfarna hundägare som varit med i många, många år, som varit framgångsrika förr, och som har hundar av "den rätta typen", men som ändå inte gått till pris trots ett flertal prov. Sånt tycvker jag är märkligt....

På nåt vi så inbillar jag mig att det då har blivit svårare att få en hund till pris... och i så fall så har ju bedömningen förändrats.... vilket kan tyckas märkligt.

Det är väl bedömningsanvisningarna som ska styra prissättningen, inte de deltagande hundarnas standard? Duktiga hundar verkar trissa upp kraven för att en hund ska kunna gå tillpris, och det kan inte vara riktigt. 

Många duktiga hundar ger i så fall många 1:a och kanske HP, men inte ska kraven ökas för de övriga deltagande hundarna för det inte. De bedömningsanvisningar som finns, de finns, oavsett vilka hundar som deltar.

Och därmed kommerjag osökt in på liknande tankar inom lydnadsproven....

Där är det också risk för att de duktigate deltagande hundarna på en tävling på nåt vis sätter mallen för hur bedömningen ska ske när det gäller övriga hundar.

Eller tvärt om... en mindre duktig hund i början av tävlingen, höjer automatiskt betygen för de efterkommande, under förutsättning att de är hyfsat duktiga.

Jisses.... nu får jag både jaktfolket och lydnadsfolket efter mig...   men när det gäller jaktfolket tror jag att det är så illa att en praxis har tagit över, istället för de anvisningar som finns.

På lydnadsproven är det nog helt enkelt så att domarna också är vanliga människor. Det är oundvikligt att man påverkas av det man ser, åt båda hållen, och sedan finns det där i det undermedvetna vilket man vill eller ej.

Men även om antagligen finns domare som läser regelboken dåligt så är det i alla fall glädjande att det även i de nya reglerna för elitklass skrivs så här:

"In judging speed, the breed should be taken into consideration. The ideal for all breeds is not the same. When a dog reacts on the commands instantly and willingly, moves typically to his breed, keeps his pace and shows an interest in what he is doing, he should be awarded with full points if there are no lowering mistakes."

Står väl antagligen i dagens regler också, men det är något som verkligen tål att upprepas...

Om nu någon till äventyrs orkat läsa mitt babbel ända hit så kan jag glädja er med att nu är det slut.

Inte ens jag orkar babbla mer om det här nu....  men jag fick i alla fall en stund av en lång tråkig dag att gå.

Hoppas ni har en bra dag framför er... och att solen skiner på er. Här regnar det...  

Ja, helt återställd är han inte, min dator, men han har fått lite konstgjord andning och stapplar på så gott han kan. Vi får väl se om jag hittar lösningen för att fixa till honom helt, eller om han hinner före och får ett nytt anfall av (sken-)död   

Jag har också varit, om inte död, så i alla fall sjuk. Vidrigt ont i halsen och rejält med feber...   Idag är första dan jag orkat utanför dörren sedan i lördags, och inte fanns det många krafter att ta av inte.  Hundpromenaden idag blev  av det kortare slaget....    men det var skönt att komma ut i alla fall.

Det har ju kommit några hundtidningar i brevlådan de senaste veckorna, och det blir ju alltid en del funderande när man läser dom. Eller...  när jag läser dom ska jag väl säga. Jag vet ju inte om alla är lika knäppa som jag och får en massa tankar i huvudet när dom läser tidningarna.

Först... måste jag säga att det var skönt att läsa Barbro Börjessons inlägg i HS. Att hon har klarat av att vara tyst så länge beundrar jag henne för. Nu brast det tydligen för henne till slut, och det är inte alls förvånande. Bra rutet, tycker jag!!  

Idag damp Apportören ner i brevlådan också. Inte så mycket att läsa i den om man inte ägnar sig åt jakt och jaktträning tycker jag, men eftersom jag tycker att jaktträning är kul så läser jag lite här och där i alla fall.

En av de verksamhetsansvariga tyckte i sin spalt att det var märkligt att så få spanielmänniskor engagerar sig i verksamheten ute i avdelningarna.  

Efter att gång på gång under årens lopp ha fått en smäll på käften för att jag vågat framföra mina egna åsikter om saker och ting, och dessutom ganska så nyligen (skriftligt dessutom!) fått veta att jag inte är välkommen i områdets spanielverksamhet, så förstår jag precis varför det finns folk som avstår från att engagera sig.    

Och tänk... jag tror inte att jag är ensam om den erfarenheten. Fast det är väl kanske bara jag som är så jäkla blåst att jag gång på gång envisas med att köra huvudet i väggen och hävda rätten till mina egna åsikter...    

Jaja... hundvärlden är verkligen en värld för sig....  oavsett vilken gren av den som man väljer att engagera sig i.Tur att jag varit med så länge att jag hunnit bli hyfsat hårdhudad...

Det fanns en hel del statistik i Apportören också. Och statistik är intressant.  I all synnerhet om man har följt den ett antal år som jag gjort....

Men jag ska inte komma med nån långtgående analys om det inte. Statistik kan man tolka på många sätt, och jag antar att mitt sätt att tolka den inte passar så många...

Vi kan väl bara säga som så att spanielrasernas uppdelning i jaktvariant och DP-variant inte på något vis gynnar rasen som helhet.

Och vi kan ju fråga oss varför det finns jaktprov numera??? Till vilken nytta då?? Och för vem????

Äsch... jag skulle ju inte gå in på den där jäkla statistiken... men läs själva och begrunda...   

Det blir mycket tid att klura på både det ena och det andra när man är dålig och inte orkar aktivera sig med så mycket annat.  Och det är ju inte så bra... så fort man tänker nåt och dessutom sätter det på pränt så retar det ju nån. Men å andra sidan så kan ju inte alla älska alla heller.....

Jag är förtfarande lite besviken att de där två tävlingarna frös inne för vår del. Jag som inte brukar se bakåt har trots allt svårt att släppa det där.... jag tyckte vi var på G där, och jag inbillar mig fortfarande att det skulle gått bra för oss.

Men det kan jag ju inbilla mig i lugn och ro.... ingen kan säga emot mig där eftersom vi inte startade    

Salzan är i alla fall piggelin, till ingen nytta eftersom ingen orkar aktivera henne.  Jag hoppas att hon inte hamnar i en sån där svacka igen nu när inget händer. Förutom ett par kortkorta promenader om dagen, och lite enkla hjärn-aktiveringsövningar här hemma, så händer ju inget alls i hennes värld just nu.

Skittråkigt har vi....    

Men förhoppningsvis så blir jag väl bättre så småningom, och DÅ... då ska vi minsann....