Ja skrytet då alltså... skrytet om lilla Jippie som oftast får heta Jippan har jag märkt. Teddy hette Teddan och Salza heter ofta Salzan, och nu kommer jag gång på gång på mig själv med att säga Jippan när jag vill Jippie något. Och det går väl bra det med... kärt barn har många namn.   

I går var vi i alla fall ute en vända igen, ute i buskagen och vid vattnet den här gången. Och Jippie har ju aldrig sett vatten i såna sammanhang förut, så när Salza klev i så kom han farande efter. Full fart ut i vattnet där det förstås blev tvärstopp, han slog en framlängesvolt ner i vattnet, hamnade under vattnet och kom frustande upp igen och såg mäkta förvånad ut. Men en stund senare klev han i vattnet och ut till Salza i alla fall... bra gjort med tanke på att det är älvvatten som är svinkallt.   

Men det var ju inte det jag skulle skryta med      utan jag måste återigen få berätta hur duktig han är med att bära och hämta och lämna saker. 

Vi hade med oss en massa roliga leksaker som vi lekte med, och om jag kastar iväg en leksak några meter bort så skuttar han iväg och hämtar den och kommer tillbaka till mig med den, och 9 ggr av 10 så lämnar han av den i handen på mig.   

Har han fått riktigt gott godis som belöning några gånger så är risken stor att han slöpper grejen när han kommer fram till mig, men eftersom han är så duktig med det här så får han ingen godis då, utan då gör vi om och gör rätt, istället. 

Och han kommer med sina leksaker till mig och vill kampa med dom, kanonbra. Han är inte ens 12 veckor gammal men han har redan lärt sig att det gäller att gå till matte om nåt kul ska hända... förhoppningsvis ser han mig som en resurs som tillhandahåller roligheter.... och det är jag i så fall himla tacksam för. 

Det som är allra mest imponerande är att han gör allt det här medan de andra hundarna rusar runt och härjar med sina bollar och sina pinnar och allt vad det nu är för nåt. Han fixar att hålla fokus på mig och det vi gör... suveränt. 

Jaja... jag vet... jag har redan hunnit skriva om det här flera gånger, men det ÄR imponerande. Och ni vet ju... jag är inte så lätt att imponera på...   

Annars... när han inte visar framfötterna som apportör   ...  så är han fortfarande bara en liten plutt. Fortfarande söt som socker förstås, men han har vuxit en hel del och vuxit en hel del mentalt också förstås, det kan man se på hur han uppför sig i vardagen.

Man kan nästan se från dag till dag hur han utvecklas och skaffar sig erfarenheter och lärdomar. Vi har ju t.ex en "gågata" utanför vår uteplats där grannar kommer och går och där cyklar och mopeder svischar förbi och inemellanåt även bilar . Barn leker där, sparkar boll och åker sparkcykel och såna roligheter...  och i början var ju Jippie väldigt konfunderad över det där. Han sprang ofta uppför trappan till verandan och satte sig där när nåt verkade främmande och lite farligt. Nu springer han istället fram till grinden så fort det händer nåt utanför.   

Och jag tillbringar många, många stunder ute för att försöka få honom att kissa ute istället för inne. Men nu håller han sig mycket längre stunder så nu är det svårt att veta när han behöver kissa. Enda gången som är säker "kisstund" är väl tidig morgon efter nattsömnen, men sedan stämmer inte det där med att han ska kissa efter mat och lek längre. Det är ju i och för sig bra att han håller sig längre och längre, men samtidigt är det svårt att veta när man ska rusa ut med honom. 

Och dom där små ligg-övningarna som vi gjorde förut, och som funkade ibland och ibland inte, dom funkar till 100% nu.  Han lägger sig varje gång nu, det blir inte perfekt alla gånger, men inte ens jag begär det av honom heller    Men ge oss några veckor till så sitter det nog där, nästintill perfekt ska ni se    

Nu har han i alla fall sovit i ett par timmar efter att ha röjt järnet här på morgonen. Han har lärt sig att man kan springa runt, runt, runt här i lägenheten och det gör han... i full fart... varvat med en och annan rusch ut på uteplatsen...  och så sedan in igen i full fart.   

Ja, han är en behändig liten kille, den där Jippie.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...