Det kan det väl kallas när jag först kastar en snörboll så långt jag kan så att Ibsen ska få springa och leta reda på den i buskagen. Precis när jag slängt iväg den bollen så slänger jag en annan boll åt Salza, åt andra hållet, annars tar Ibsen den också. Och det är brådis att få iväg bollen, annars kommer han med sina långa ben och mejar ner Salza om hon inte hinner först med att hitta sin boll.  

Och dom hittar sina bollar snabbt, och kommer i full galopp tillbaka till mig så att jag ska kasta iväg bollarna igen... men....  under de sekunder det tar för dom att hitta bollarna och komma tillbaka med dom till mig så har jag kastat/rullat iväg en boll åt Jippie också. En tennisboll utan snöre, och bara några meter bort... och han rusar efter den, tar den i munnen och kommer tillbaka till mig med den, och där får han en godis som belöning.   

Och det fantastiska är att detta gör lilla Jipppie trots att de stora hundarna då är tillbaka hos oss och springer kors och tvärs med sina bollar i munnen, Ibsen dessutom ofta skällande, i ivrig väntan på att jag ska kasta iväg bollarna igen. Snacka om störning.... 

Men det är så det får bli... Jippie kommer att få lära sig det han ska kunna med de störningar som de övriga hundarna och deras aktiviteter innebär, och det kan jag inte se något som helst negativt med. Han är ju van att dom finns runt omkring honom här hemma, då bör det ju vara självklart att dom finns runt omkring honom när vi gör andra saker på andra platser också. 

De där problemen med att hundar är störda av andra hundar som finns i närheten har jag aldrig haft med mina hundar. Det kan ju bero på att dom är vana vid att det ska vara så...  

Eventuellt kan det bli ett "problem" om jag inte ser till att göra saker och ting utan de andra hundarna också... då kan det ju bli så att de måste finnas där för att det ska funka, och så vill jag ju inte ha det.  Men än så länge är det inget jag behöver tänka på...  det blir en senare fråga det. 

Men jag är så himla glad för att han kommer med sina saker till mig... inte alltid, men 95 gånger av 100 och det är ju kanonbra. Och när han vill ha en lekkompis och leka med en leksak, eller ha dragkamp med något, då kommer han till mig med grejen, och det tycker jag är superduperpositivt.   

Jag har ju på ett vis lite tur där, att ingen av de andra hundarna vill leka med honom och leksakerna... då är jag enda alternativet och det tackar jag ju för.   

Vi var i skogen idag  och överraskades av ett störtregn när vi hade en bra bit tillbaka till bilen. Nedrans så blöta vi blev... och nedrans så lilla Jippie frös när vi kom hem. Ute i regnet brydde han sig inte, skuttade glatt omkring precis som vanligt, men när vi kom hem var han en ynklig liten bebis som fick torkas och viras in en filt för att bli varm igen.   

Jag har ju skrivit tidigare om hur lätt han påverkas av de andra hundarnas sinnessstämning och det syns i olika situationer varje dag, och det är inte på något vis positivt men tyvärr svårt att undvika. 

När det är mat på gång så är ju förväntningarna på topp förstås. Salza är ju altid superhungrig, menhon sitter tyst och stilla och väntar på att hon ska få sin skål, menhela hon andas ju förväntan förstås. 

Ibsen han låter förstås, det gör han alltid när han har förväntan på något, och han har svårt att vara stilla, trampar runt, runt, runt om man inte säger till honom på skarpen att sitta stilla. 

Och när Ibsen stressar och trampar runt, då stressar också Jippie upp sig... och springer runt, runt.  Då säger jag Jippies namn, och när vi får ögonkontakt så höjer jag handen mot honom och säger "sitt och vänta " och den lille plutten sätter sig ner och sitter lugnt och stilla trots Ibsens stressande alldeles intill.   

Hoppas det håller i sig för det finns väl få saker som så lätt påverkar andra hundar som upphetsning och stress. 

Nu är det i alla fall kvällen igen, och eftersom vi tyvärr startade dagen kl 5 så är det väl dags att sova kanske. Hockey på TV så där finns inget att hämta idag... lika bra att sova så stör vi ju ingen den stunden i alla fall.   

Jag har lagt band på mig länge nu, men nu är det ju verkligen hög tid för ett skryt-pass. Och den här gången är det inte underverket Salza som är huvudperson, även om hon också har skött sig kanonfint de senaste vekcorna, utan det gäller förstås den lilla stjärngossen Jippie.    

Enkelt uttryckt så kan man säga att han är en myckt behändig hund. Behändig är ett bra ord tycker jag, och det beskriver honom bra. Det är ett gammalmodigt ord som jag förälskat mig i...  för er som inte är så bekant med detta gammelmodiga ord så är "lätthanterlig, hanterlig, smidig, sinnrik, kvick, vig, flink, näpen, nätt"  några synonymer.

Och det är han... lätthanterlig, näpen, kvick... och en massa annat också förstås.   Han är oerhört lättlärd, och det utnyttjar jag förstås. Han har nog kanske ganska så höga krav på sig redan nu, det blir ju gärna så när man är duktig    , men han lever lätt upp till dom.

Ett exempel....

Husse ger alla hundarna en slurk filmjölk när han tittat färdigt på TV på kvällarna. Då ska hundarna sitta/ligga i vardagsrummet, vid dörröppningen ut till köket, medan husse gör i ordning skålarna med fil i köket. 

Salza är ju en stjärna på det där... hon flyttar sig aldrig. Inte ens när husse varit så taskig att han sagt till henne att ligga o vänta nånstans där hon inte ser ut i köket. Hon ligger snällt där i alla fall. Ibsen är lätt i rumpan och har svårt för att vara stilla, och lille jIppie... han förvånar verkligen. 

Han sitter snällt vid dörröppningen och väntar tills skålarna sätts ner på golvet. I går var husse extra tankspridd för han sa sa till Salza att lägga sig o vänta där hon inte kunde se vad han gjorde, och så sa han sedan till Jippie att vänta på samma ställe. Ibsen är ju som sagt lätt i rumpan så han tassade direkt fram till dörröppningen och satte sig.

Lilla Jippie satt kvar hos Salza några sekunder, sedan tassade han ivrigt fram till dörröppningen, tog klivet över tröskeln och husse vänder sig om, tittar på Jippie och pekar ut mot vardagsrummet. Jippie vänder direkt, tassar över tröskeln och sätter sig på sin lilla rumpa bredvid den store Ibsen, och sitter där tills det är serverat.   

Det är så jäkla bra gjort så det är nästan inte sant. Och det är minsann ingen tryckt hund som med svansen mellan benen tassar iväg, nej då... svansen viftar förväntansfullt och han tycker uppenbarligen att det är helt naturligt att han ska sitta där och vänta på sin tur. 

Salzas prestation ska vi ju egentligen inte ens tala om. Den stackarn är ju konstant vrålhungrig och hon börjar vänta på sin filmjälk redan vid 8-tiden på kvällen... men hon ligger stadigt och väntar. Men hennes stadga har jag ju skrutit med många gånger förr...   

På morgonen när husse går ut med de stora hundarna, då sitter Jippie hos mig en bit in i hallen och tittar på. Han vill sååååå gärna följa med, men han sitter där vid mina fötter, och inte ens när husse tar fram de roliga kopplen (roliga att dra i tycker Jippie) så tassar han dit. När husse öppnar dörren, då kommer det ett litet gnäll från Jippie, men han sitter stilla..... och när dörren sedan stängs så tittar han på mig och då går vi in i sovrummet och tar ett par små godisar från godisskålen som står där.  

Tänk er...  han är bara 11 veckor gammal, det där lilla knytet, och han fixar att sitta där utan att springa iväg trots att han känner och ser och hör upphetsningen hos de två hundarna som ska få gå ut. Jag är så jäkla imponerad av det där...   

Det märks ju annars väldigt tydligt hur han påverkas av de andra hundarnas upphetsning i olika situationer. Salza blir ju upphetsad på ett sansat sätt, hon gnäller aldrig eller låter på något annat sätt när hon blir ivrig och fylls av förväntan på något kul. Ibsen däremot, han är en mycket ljudlig hund. Så fort han blir det minsta upphetsad, och det blir han lätt, så låter det om honom och han kan inte vara stilla. 

Det där vill jag ju förstås inte att Jippie ska ta efter, så jag försöker väl mota Olle i grind där, så att säga. Och Jippie har, tack och lov, en tydlig avstängningsknapp. Jag håller ju på att lära mig hitta den i en massa olika lägen nu då, och hittills har det funkat bra. 

På Salza har det ju alltid varit "lägg dig och vänta" när hon ska lägga sig och koppla av. Då har hennes avstängningsknapp trätt i funktion och hon har stängt av och lagt sig till ro. Hos Jippie så tror jag att det är "lägg dig och vila" i såna där lägen då jag vet att han är trött, men ändå inte av egen kraft kan komma till ro. Man kan ju inte begära att en livlig pytte-valp som är mitt uppe i en lek av något slag ska kunna stänga av, så som en vuxen hund ska kunna. Men i andra, mer aktiva lägen där jag vill lugna ner honom, säger jag "sätt dig här och vänta" och då sätter han sig vid mina fötter och sitter stilla  där. 

Och han är som sagt bara 11 veckor gammal.... jag försöker påminna mig själv om det varje dag så att han verkligen ska få vara den vilda valp han är också. Risken finns ju annars att det blir en negativ verkan i och med att han är så himla lättlärd och lättförd....  jag vill ju ha det där vilda, ohämmad kvar även när han blir äldre. 

Men han är en temperamentsfull liten herrre, den där Jippie också. Han har ett jäkla humör, vi har sett det i ett par situationer där han antingen gjort sig illa eller varit väldigt trött. Och det är bara bra det... att han har humör alltså... det kan man ha stor nytta av när det gäller att få honom att tagga till sig lite. För såna situationer kommer det förstås framöver... situationer när han behöver lite jäklar anamma...  så det är ju skönt att veta att det finns där. 

Ja, det var dagens skryt-inlägg det... det är bara att buga djupt och tacka uppfödare Kvistagrans-Kerstin som återigen har gett mig en hund som verkar vara en fullträff på alla möjliga sätt och vis.   

Det är nog som maken sa för några dagar sedan... "ja, med den där hunden kan du inte skylla på nåt annat än dig själv om det inte blir bra"...    

Idag drog vi till skogs igen, och det för att träffa en släkting till Salza o Jippie. Ja, det är vår tränings- och tävlingskompis Gimzo som jag menar förstås, men det var första gången Jippie skulle få träffa en annan vuxen hund, förutom den egna flocken då förstås. 

Gimzos matte var förstås med också, och vi träffades i ett skogsområde där hundarna fick röja runt lite...  och för en gångs skull var det full fart på Salza också. När man går i skogen med henne så är hon mest intresserad av dofter och sånt, hon är inte så mycket för att leka och busa då inte. Men idag gjorde hon det, mycket mer än vanligt... kanske det är nyttigt med en valp i huset.   

Jippie höll sig lite avvaktande och visade respekt för Gimzo precis som sig bör. Han tuffade till sig lite så småningom och gjorde sina små anfall, men då var det Salza han gav sig på.. som vanligt. 

Helt klart så är det där med sand + galenskap något som går i den där släkten, för det blev full rulle på vansinnigheterna när vi passerade en sandhög. Både Salza o Gimzo blev som tokiga, och lille Jippie åsåg det hela med STORA ögon...   

Han fick sitt egna lilla idiotryck när vi kom till en snöhög, han.... 

Ja, det är härligt med galna hundar....     

Varje kväll när det är sovdags kurar lille Jippie ihop sig i sin bädd som står nedanför mattes säng. Där sover han ett par timmar, sedan vaknar han och går upp och dricker vatten. När han gjort det så vill han sova i sängen hos Salza och matte, så då lyfter matte upp honom och sedan sover allihop igen.  

Ibland vaknar matte lite senare av att Jippie tycker att det är varmt i sängen   han flåsar och flämtar och protesterar inte när han blir nerlyft för då slänger han sig på det svala kala golvet och somnar om igen. Och efter några timmar så har han svalkat av sig och vill upp i sängen igen... och där sover han sedan tills det är dags att gå upp. 

Men..... i natt sov matte dåligt, var vaken mesta delen av natten och passade på att ta ut Jippie för att kissa när han varit vaken och druckit sitt vatten. Men han var inte kissnödig... bara sömnig... så han slängde sig på verandagolvet och tänkte somna där istället, så han blev inburen till sin bädd igen och där somnade han. 

Matte däremot låg vaken medan Jippie sov i sin bädd och Salza snarkade i sängen... timma efter timma.... men vid femtiden somnade matte och sov tungt ett par timmar, och när hon sedan vaknade vid sjutiden så låg Jippie i sängen och sov sött. 

Hmmm....   han kan inte ta sig upp i sängen själv, och han har blivit såpass tung nu att man inte lyfter upp honom med en hand heller, man behöver båda händer och det är lite bökigt om man samtidigt ligger i sängen, så att matte skulle gjort det halvsovande är inte heller troligt. 

Frågan är hur han kom upp???

Och faktum är att det där har hänt ett par gånger förut också. Att han legat i sängen utan att matte kommit ihåg att hon lyft upp honom...  men varje gång har hon tänkt som så att "äh, jag var väl halvsovande och tänkte inte på att jag lyfte upp honom"... men det stämmer dåligt.   

Han säger nämligen inget när han står vid sängkanten och vill upp. Han hoppar bara upp med framtassarna och sedan tittar han med sina bedjande spanielögon och säger "snäääälla matte, hjälp mig upp!" och är man då halvsovande (eller helsovande   ) så ser manju inte det.  

Och i morse sov jag så djupt de där stackars två timmarna så det finns inte en chans att jag skulle gjort något "halvsovande"... så....  hur kom han upp i sängen???

Ja, inte gentemot mig, om nu nån trodde det   utan när det gäller Jippie. Enligt husse är han unik på alla de sätt... ja på alla positiva sätt alltså. Jippie har charmat honom totalt....

Och Jippie är verkligen en glädjespruta.... det bara strålar av livsglädje omkring honom när han skuttar runt och terroriserar oss andra. Och han terroriserar verkligen de andra hundarna....  Ibsen säger inte ifrån, det har han inte gjort på hela tiden. Salza har ju sagt ifrån flera gånger, men när Jippie är leksugen verkar hon ha svårt för att bita ifrån sig. Då går hon bara undan när han blir jobbig.... och han följer efter. Ibland lägger jag mig i och säger åt honom, men egentligen vill jag att Salza fixar det där själv. 

Än så länge räddar sig både Salza och Ibsen upp i husses säng när det blir för jäkligt, men det är ju bara en kortvarig frist, snart tar han sig upp där också. 

Han har vuxit "jättemycket" nu. Alla grannar ser det, och nu ser faktiskt jag det också. Och trots sin sprudlande livsglädje och sina stollryck så tycker jag att han är en samlad kille. 

Det som husse är mest imponerad av, är att Jippie är så duktig på att sitta och vänta på sin tur i olika sammanhang. Och han är duktig på det....  att sitta och vänta alltså. När de andra t.ex går ut på morgonpromenaden så vill han ju följa med, men det får han inte. Då sitter han hos mig i hallen och tittar på de andra när de gör sig i ordning. Han protesterar lite ibland, men han sitter där hos mig. Nån gång gör han ett försök att springa fram till dom, men det räcker med att jag säger Nej, och petar lite på honom så sätter han sig igen och sitter stilla där. 

Och när dom ska äta så har han inga som helst problem med att sitta stilla medan först Salza får sin mat, och sedan Ibsen... och sedan till sist lilla Jippie. 

Han är väldigt "lättstyrd" eller hur man ska säga. Han vet vad Nej betyder, och han går och lägger sig i nån av sina bäddar när man säger åt honom att han ska gå och vila... om han inte är jättepigg, då funkar det förstås inte.

Och han har lärt sig att när jag går ut med de andra hundarna så ska man gå till husse och lägga sig i Ibsens säng och vänta där. Till att börja med så sprang han omkring och ylade och grät när vi gick ut, men nu är han tyst och lägger sig och väntar tills vi kommer tillbaka igen.

Han är som sagt oerhört lättlärd/lättstyrd, men det är ju en baksida på det också... han självlär sig massor av saker, både bra och mindre bra grejer.... men det är ju sånt man får på köpet så att säga.

Det vi behöver göra nu är att träffa folk. Vi går mest här hemma, och så ute i skogen ibland, men det blir dåligt med människokontakter.  Hade lite planer på att åka till  klubben nån dag, där finns alltid hundvant folk, men så var det ju det där med bilen som står på verkstan just nu då... 

Och jag hade tänkt att han skulle få följa med och titta på när jag har kurs också, men hittills har det ju varit för kallt på kvällarna. Idag hade det gått bra, men idag är ju kursen inställd eftersom jag inte tar mig dit utan bil. 

Jaja, det blir väl fler tillfällen hoppas jag, men veckorna går fort. 

I morgon är det Kristi Himmelfärdsdag, vår gamla "cockerlägerhelg". Jag tänker alltid på det när den här helgen kommer, det var en rolig period i livet. Men helgen ligger tidigt i år, här uppe har inte våren kommit igång fullt ut ännu, den ligger i startgroparna kan man säga.... 

Antagligen får jag väl inte min bil förrän efter helgerna nu, det är  lite tråkigt för det är fint ute i naturen nu och det vore trevligt att göra nån liten utflykt ut i buskarna om det blir fint väder. 

Men vi har ju som tur är våra uteplatser där lilla yrvädret Jippie kan springa av sig lite energi, och vi kan sitta och lapa lite sol. Och sen har vi ju inte så våldsamt långt till skogen heller, fast för Jippie är det för långt att gå. För hans del får det i så fall bli närmsta lilla skogsdunge, och det lär väl räcka det också skulle jag tro, det är mycket att upptäcka ute i buskarna för en liten valp. 

Tänk så fort dom utvecklas dom små monstren… ja, valparna alltså. Fast nu menar jag lite mer specifikt Jippie då förstås…    

Han har plötsligt förändrats…. Nu är han mycket mer medveten om de andra hundarna, tyr sig till dom på ett helt annat sätt och äter inte sin frukost ensam när dom är ute, utan väntar tills dom kommer hem och också ska äta.

Han håller koll på Salza o Ibsen och gör som dom gör, vilket bland annat innebär att han redan nu är en tiggare av rang.

Han lägger sig inte bara platt fall ner och sover när han är trött, han springer iväg till nån av sina bäddar och lägger sig där.

Och han har fler och fler gånger visat att han vill gå ut och kissa. Igår gick han till och med till dörren och gnällde lite, och då visade det sig att han var bajsnödig. 

Och igår kväll när jag väntade på att han skulle bli trött så att vi kunde gå och lägga oss, så lekte han med en pipleksak (han älskar såna) men rätt som det var så kom han fram till mig med leksaken och visade tydligt att han förväntade sig en liten dragkamp, vilket han förstås fick. Han gillar att kampa… .   

Han äter 3 ggr om dagen… frukost vid 8-tiden, och sedan inget mer förrän de andra hundarna äter vid 4-5-tiden, och sedan kvällsmat vid 10-tiden. Lite knorkigt fördelat över dan, men det verkar vara så han vill ha det, och det är ju praktiskt för mig.

Fast ibland ”tränar” vi ju lite och då blir det ju godis som belöning, och ibland får dom leta godis på marken, så vissa dar blir det ändå lite mellanmål mitt på dan.  

Men han börjar helt enkelt bli lite mer hund nu… eller hur man nu ska uttrycka det. Fast om man betänker hur kort ett hundliv är så är det ju klart att hela mognadsprocessen måste ske i snabb takt, men det har hänt massor på bara de 2 veckor han varit hos oss.

Salza hanterar honom helt naturligt nu. Vissa dar är hon en surkärring och vill inte alls ha honom hängande i hasorna, andra dar så beter hon sig som att det är helt OK att han ständigt finns överallt där hon går..… han hör till flocken nu helt enkelt.    

Det är spännande att ”upptäcka” en ny hund. Och det är spännande att upptäcka sidor hos de ”gamla” hundarna, sidor som det inte funnits nån anledning att visa upp förrän det kom en valp i huset. Men dom sköter sig alldeles utmärkt, alla tre hundarna.  

Den här helgen är det utställning på de två närmast belägna brukshundklubbarna. Synd att den där 4-måndersgränsen finns annars hade det varit ett trevligt tillfälle att ta med Jippie dit och kika på lite andra hundar också.

Fast han är ju inte färdigvaccinerad heller förstås, men det blir väl fler tillfällen kan jag tro. Men han behöver komma ut lite nu också, inte bara gå här med oss. Men det är inte så enkelt när dom inte orka med några direkta promenader, så det får väl bli skogen igen kan jag tro.

Han kommer att bli en riktig skogsmulle den där hunden….  dagens lilla utflykt blev till närmsta skogsdunge. 

Jippie käkar på en trädstam... och Salza på en barkbit...  idag är dom billiga i maten    

Sen fick Jippie kolla på Teddys gamla kaninskinn. Det har hängt med länge, men det var väldigt spännande..

Salza föredrog förstås sin snörboll.....

Och matte satt på en stubbe och njöt av våren....

Men jag är lite sur på mig själv.... jag lyckades radera en filmsnutt där Salza faktiskt tillåter Jippie att dra i andra änden av snöret till snörbollen. Hon höll i själva bollen och Jippie högg tag i snöränden, och fick faktiskt kampa med Salza några sekunder innan hon slet till sig bollen och drog sig utom räckhåll.     

Jag väntar ivrigt på att hon ska tillåta sig att kampa med Jippie lite mer. Båda två älskar att kampa och dra i saker och ting... men där kommer Salzas vaktande in i bilden....  men det släpper nog det också så småningom.    

Man tycker kanske inte att en liten valp kan göra så stor skillnad, men tiden bara rusar iväg utan att man riktigt hinner det man tänkt sig. 

Fast det beror förstås delvis på att jag försöker passa Jippie så att han slipper kissa inne... vill gärna att han blir rumsren så fort som möjligt och då måste man vara på hugget och hänga med i svängarna.   

Men han är duktig där... igår låg han och sov i Ibsens bädd, vaknade och tassade målmedvetet till dörren, och när han blev utsläppt så kissade han, gick sedan direkt in igen och la sig och somnade om. Och flera gånger när vi suttit och tittat på TV så har han avbrutit sitt lekande och gått till dörren för att bli utsläppt... och där har han kissat.   

Men man får inte ägna sig åt nåt annat just precis i den sekunden då han går till dörren för då kissar han förstås inne... därav svårigheten att få saker och ting ur händerna.... har man hela tiden ett öga på Jippie så tar allting väldigt mycket längre tid än vanligt. 

Grannarna påstår att han växer med rekordfart, men det ser vi inte själva förstås. Men granskar jag honom lite så kan jag nog se att i alla fall benen har blivit betydlgit längre..   Han känns nog lite tyngre när man lyfter upp honom också... och det är ju bra. Husse tycker att han ska stanna i den storleken han är nu, men där håller jag inte riktigt med.  Han är visserligen söt som socker, det lilla pyret, men lite större vill jag nog att han ska bli.

Vi var ute och åkte bil häromdagen igen, men han gillar inte att sitta där bak i bilen tillsammans med Salza. Och Salza gillar definitivt inte att han sitter där och väsnas, kunde hon hålla för öronen så skulle hon göra det. Men han vänjer sig väl så småningom, hoppas både jag och Salza.   

Jag håller fortfarande på och försöker lära känna min nya hund, och det är inte alltid helt lätt. Han utvecklas ju hela tiden dessutom, man ser till och med skillnad i vissa saker från dag till dag nu när han är så liten, så det är inte helt lätt att få en bild av vad som finns bakom pannbenet på lilla Jippie. 

Och man ska väl inte heller vara så säker när dom är så här små. Risken är ju då att man bildar sig en uppfattning, hanterar valpen utifrån det, och sedan visar det sig att det där var helt fel.   

Det är nog smartare att ligga lite lågt och låta valpen visa upp sig i den takt den utvecklas, utan att lägga alltför mycket vikt vid vad som händer och sker.  

Däremot så är det där med vardagsuppfostran viktigt, det kan... eller ska...  man ju inte vänta med. Jippie är, liksom alla valpar, väldigt lyhörd och lättlärd. Och det ska man ju utnyttja till att "lära in" vissa saker som man tycker är viktiga. Veckorna 8-12 ska man utnyttja så mycket man kan... dom är viktiga. 

Fast jag har varit lite slö hittills.... får skärpa till mig lite där tror jag. Till helgen blir han 10 v, tiden går som sagt fort.  

Men äter man mycket mar så växer man fort... eller också blir man bara tjock och fet...