Jo, jag tror att det är så här…. för att återgå till gårdagens ämne hundträning då….

Jag tror alltså att all den där energin och allt det där springet-i-benen som många hundar har…. och som så många hundförare lägger ner en massa tid på att "bränna bort" innan de ska träna/tävla…. den energin ska man använda sig av på tränings/tävlingsplanen. Den ska man inte "bränna bort" till ingen nytta.   

Gå bara till er själva… hur kul är det att göra något som är svårt och kräver koncentration och fokus när man redan är trött och har bränt det mesta krutet på lattjo-lajbans-saker?  

Och hur får man en hund att tycka att det är kul med t.ex lydnad på en appellplan om den dessförinnan har fått skutta omkring lite hur som helst och kanske dessutom fått leka med en kompis?

Man gör det ju extra svårt för sig själv på det viset också, det krävs en mycket större arbetsinsats för att motivera hunden att tycka att det är kul att jobba med precisionsgrejer då.

Och det är som sagt inte så rättvist mot hunden heller… först får den rasa av sig all den där energin som den egentligen behöver för att funka bra på lydnadsplanen, sedan…. när den börjar bli trött…. då ska den prestera en snygg lydnad med fart och fläkt och engagemang.   

Näe… ta tillvara den där energin och omvandla den till just fart och fläkt och engagemang på tränings/tävlingsplanen istället. Det kanske är lite jobbigare för föraren då… att tygla en livlig och piggelin hund… men eftersom det är förarens idé att man ska träna/tävla lydnad så är det väl bara rättvist att det är föraren som har det tyngsta jobbet? Hunden ska ju mesta bara tycka att det är kul…. trots att det handlar om precision och exakthet.   

Ja så tror jag…. och jag tror att det är det som gör att vissa förare är så mycket duktigare än andra. Dom väljer inte den enklaste vägen, och dom kan hantera den där energin som nästan rinner över, och behöver inte "bränna bort" en massa energi som hunden egentligen behöver för att göra ett bra jobb och tycka att det är kul.

Jaja… hundar som tränar/tävlar bruks måste ju lära sig att jobba trots att dom kanske är trötta och nöjda efter specialarbetet, men det är en annan sak det. Då har energin lagts på en del av den totala arbetsuppgiften, och där får man sedan lära sig hitta den rätta knappen för att ladda om inför lydnaden. Dom hundarna lär sig så småningom (med förarens hjälp) att jobbet inte är klart förrän både specialen och lydnaden är avverkad .

Kanske har jag helt fel, och naturligtvis kan det vara så att det är olika för olika hundar. Men egentligen tror jag att man kan dra alla hundar över en kam här….

Jag tror att det är husse/matte som bestämt sig för att deras hund har ett sånt överskott av energi att de till varje pris måste förbruka en del av den innan de ska träna/tävla. En sån där ritual ni vet, som jag skrev om igår…. en ritual som egentligen är onödig, mest bara till för förarens skull.   

Och oftast gör väl dessa ritualer ingen större skada, förutom i det här fallet. För här tror jag att hundarna skulle må bättre, och prestera bättre, om deras förare lärde sig att hantera den där energin, att styra den åt rätt håll, istället för att ödsla bort den till ingen nytta.

Men det är min tro det…. bevisligen är det många, många som inte tycker som jag.    

Nu är det slut på dagens tyckande i alla fall…

Fast jag kan ju kanske få tycka att det är tråkigt att det är gråmulet och regnigt ute, och jag kan kanske få tycka att det är skönt att jag har tvättat en massa tvätt (och ytterligare en blodig matta) idag.

Och jag kan väl få tycka att det var väldigt skönt att få sätta sig vid dukat bord igår när vi var bortbjudna på middag, sånt är jag minsann inte bortskämd med.

Mindre skönt är min dunkande huvudvärk som infann sig på stubinen igår, när jag insåg att jag fortfarande inte kan få nåt besked om vad som är fel på min bil. Den där ovissheten om vad det kommer att kosta att åtgärda felet är påfrestande…    

Men jag kan ju också få tycka att det var lite kul med vår nystartade rallylydnadskurs igår. Solen sken på oss, och det var så där allmänt rörigt som det nog alltid blir första gången nån ska stifta bekantskap med rallylydnadsskyltar.   

Och så tycker jag … inte… att det ska bli nåt kul att gå ut på promenaden idag. Regnigt och grått och blääähh… men det bryr sig ju inte doggsen om.

Hoppas i alla fall att ni alla har en fin början på veckan!   

 

Kennelmamman

25 april 2012 12:26

Kloka kvinna !!!
Jag har precis tänkt detsamma. Har ett slående exempel i min omgivning. Så fort träningssakerna togs fram så betedde sig hunden som en idiot. Arbetsvilja sa ägaren STRESS sa jag. Om man då belönar hunden med kul saker före tävling så blir det som det blev. slarv och pip o.s.v Så varför inte lära hunden att det roliga händer på planen inte innan.

http://www.kvistagrans.com

tedsams

26 april 2012 13:49

Ja, det är tyvärr många som förväxlar arbetsvilja med stress,och om dom nån gång kommer till klarhet så är det ändå oftast för sent att göra något åt det. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...