.... våren alltså…  2 plusgrader ute idag.    Förra året vid den här tiden hade vi smällkallt ute, över –20 grader…. brrr…   

Fast det är nog lite för tidigt för vår ännu förstås, men härligt vore det!!    

Det är ju lika bra att den här snön som finns nu då får ligga kvar ett tag till. Det där med att det smälter och fryser och snöar och smälter och fryser och snöar… det är inte så kul. Men vädergudarna brukar inte fråga mig till råds….    

Vi var ju iväg och tränade lite i lördags… ute…. och det gick bra det också.  Jag kikade på bokningarna för inomhushallen som finns här uppe numera, och den är fullbokad hela långa vintern. Och det är ju jättebra att den blev populär och används flitigt.

Och nu äntligen kan ju de som har SM-ambitioner tävla på lika villkor med ekipagen söderifrån, nu när det finns förutsättningar att träna ordentligt året runt även här.   

Men vi tränade som sagt ute i lördags, och jag trivs nog bäst med det tror jag.  Salza trivdes i alla fall alldeles superbt, hon for som ett litet torrt skinn. Men jag hade med den pipande snör-tennisbollen och det var lite för häftigt för henne. Hon blev lite för fixerad vid belöningen, och det blev mycket hafs och slafs… men å andra sidan så var ju tanken att hon skulle ha lite kul och det fick hon.    

Men jag kan inte låta bli att jämföra hennes uppträdande nu, med hur det såg ut för ett par-tre år sedan, och det är en himmelsvid skillnad. Då hade hennes matte ambitioner  och det märktes även på Salza. Då var hon samlad och koncentrerad och jobbade på ett helt annat sätt än vad hon gör nu.

Nu är det mest flams och skoj för hela slanten och det beror förstås på att jag låter henne hållas på det viset. Vi tränar ju för att hon ska ha lite kul och få utlopp för lite spring-i benen, och då blir det så… ingen ordning på nånting med andra ord.    

Och vet ni…???? Hon hade glömt bort rutan…. Hennes paradnummer där hon flera gånger har fått 10 i betyg….

Hon skuttade iväg till konen med full fart, men väl där så såg hon helt förvirrad ut när hon sedan skulle dirigeras vidare till rutan.    

Jag trodde att den där rutan var så väl befäst hos henne att hon, även om det gått ett halvår sedan hon senast hörde kommandot, skulle hon fixa det.

När jag gick fram till konen och skickade henne därifrån så funkade det, men hela elit-utförandet fixade hon inte utan att jag påminde henne.  Minnet kan tydligen svika även hos henne….  eller också är det så att det inte bara är hennes matte som håller på att bli senil, kanske Salza också är på väg åt det hållet.    

Vet ni att hon fyller 6 år i april, lilla Flygmyran.  Det är ofattbart, jag minns ju som om det vore igår när vi hämtade henne….    

Här käkar hon ryggsäck.....

Och här har hon mördat en gammal toffel.....

Och jag minns hennes första möte med vår andra hundar som vi hade då…. min cocker Teddy och så Kurts rottisar Pecca och Groa. Och hur Groa, som inte ens var året äldre än Salza, snabbt blev Salzas stora idol.   

Så totalt orädd och piggelin hon var, lilla Salza. Det är hon ju fortfarande, men det var härligt att se hur hon hanterade allt nytt som mötte henne när hon flyttade till oss. Vi åkte ju direkt till ett rottisläger när vi hämtat henne, och vi bodde på vandrarhem och tillbringade hela dagarna på en brukshundklubb ihop med ett stort gäng rottisar och deras familjer, och alltihop hanterade liten Salza som om hon inte gjort annat i sitt liv.

Men det som nästan var det som gjorde mig mest "belåten" var den gången vi alla var samlade i klubbstugan och jag gick ut till bilen för att hämta in Salza till oss. Hon hade aldrig varit inne där förut men klev käckt före mig in genom dörren och genom hallen och in i stora rummet där alla människor satt. Hon kikade runt lite medan svansen viftade vilt, sedan tittade hon på mig som om hon ville säga: "Jaha, och nu då?"

"Vi sätter hos här nu, Salza", sa jag, "vi ska vänta här en stund nu" och så satte jag mig på en stol och utan att jag sa eller gjorde nåt alls så la sig Salza vid mina fötter och där låg hon sedan lugnt och stilla och kikade sig omkring på allt nytt.

När vi sedan långt om länge reste oss för att gå ut igen så hoppade hon nästan jämfota av iver att få röra på sig…  men det där med att hon spontant hade den där av-knappen det blev jag överlycklig över.    

Jaja…  det var då det… det är länge sedan nu men så känns det inte. Men jag har några filmer från den där helgen, tror jag ska leta fram dom, det vore kul att se lilla Salza när hon röjer runt.

Jisses så nostalgiskt det här blev nu då…. beror kanske på att det är en tråkig måndagsmorgon….   

Hoppas att ni alla har en fin vecka framför er…..   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...