…. ser ut så här:

Full av mjukisdjur, där dom som piper är favvisar. Fast det är ju tyvärr så att många pipisar tystnar efter ett tag… eller också blir dom mördade i en dragkamp mellan Salza o Ibsen, få mjukisdjur överlever nåt sånt. Bollar gillar hon ju allra mest, men dom kan jag inte ha där, då lägger Ibsen beslag på allihop och biter sönder dom.   Så bollarna använder vi bara under mitt överinseende och när jag bestämmer att dom får lekas med. 

Sen finns det en leksakslåda till….

...... en där det ligger lite större repgrejor som det var tänkt att Ibsen skulle härja med, men han gillar inte dom där grejerna nåt speciellt så dom bara ligger där till ingen nytta.   

Och längst ner i botten på den lådan ligger det ett antal avgnagda märgben. När hundarna gnagt färdigt på ett ben så slänger jag ner det i den där lådan eftersom dom då och då plockar fram de där gamla benen och gnager lite till på dom. Och eftersom märgbenen är lite tunga så lägger dom sig alltid i botten av lådan, under leksakerna.

Häromdagen såg jag när Salza tänkte hämta sig ett ben att gnaga på. Hon gick fram till lådan där benen finns, stack ner huvudet och försökte få tag på ett ben. Det gick inte…. hon fick tag i ett ben, men fick inte upp det ur trasslet med repleksakerna.

Jag tänkte precis gå dit och hjälpa henne när hon fixade det där själv.   

Hon lyfte bort leksakerna som låg i vägen, tog en i taget i munnen och släppte den på golvet bredvid lådan. När alla leksakerna låg i en hög på golvet började hon plocka upp märgbenen…

Tog upp ett, släppte det på golvet, nosade lite på det och tog sedan ett annat ben ur lådan, släppte det, nosade på det… och tog nästa ben ur lådan.

När alla benen låg uppradade på golvet nosade hon noga på allihop, valde ett och la sig en bit bort och gnagde för glatta livet.

Vet ni att jag blir impad av sånt där.   Salza har aldrig lärt sig att plocka upp saker ur en korg eller nåt sånt… eller att städa bort sina leksaker och lägga dom i en låda. Vi har inte sysslat med nåt sånt….

Vi har i och för sig gjort andra olika urvalsövningar , men då har ju jag "dukat" för det och sedan bett henne göra det. Och det är ju ändå inte riktigt detsamma som det hon nu gjorde….

Nu gjorde hon det här helt spontant och det tycker jag är lite imponerande. Hon välte inte bara lådan som Ibsen gör ibland när han ska ha tag på ett ben, utan hon plockade ur en sak i taget, och hon valde noga mellan benen… och tog sedan det hon tyckte var bäst.

Nu kanske era hundar gör sånt här var och varannan dag, men jag blir impad i alla fall. Man ser ju tydligt att det finns en tanke i huvudet på dom när dom gör så här. Tänk efter…. vad är det dom gör???

Jo, det är ett djur som medvetet, på eget initiativ, utan att vara lärd till det, plockar ur sakerna… en och en i taget…. ur en låda för att nå det som ligger underst i lådan…. det ÄR imponerande.   

Imponerande är också blommorna på det pyttelilla träd som vi har på vår "norrsida". Det växer inget alls, inte som vi har kunnat se på 2 år i alla fall, men nedrans så det blommar i år. Fint att se på…

För övrigt är det inte så mycket som är imponerande… jo, en sak till… min huvudvärk.   Vaknade vid 3-tiden i natt av att det kändes som att huvudet skulle sprängas, inte så kul. Nu har jag stoppat i mig diverse medikamenter så nu ligger värken bedrägligt lugn där i bakgrunden och moler lite, och bara väntar på att få blomma upp för fullt igen…

Håller på i tvättstugan idag också, fast jag har inte så mycket tvätt så det är nog snart klart. Skulle egentligen åkt och handlat idag, men, men…. huvudvärken får faktiskt avgöra hur det blir med den saken. Men det är skönt att slippa handla på fredag tycker jag.

Förresten… träningen igår blev inte riktigt vad vi tänkt oss. Vi blev lite oplanerat ombedda att presentera rallylydnaden för en kurs som pågick på klubben igår kväll, och det tog ju sin lilla tid. Men visst tog vi gärna chansen att få göra lite reklam för rallyn, men det innebar ju också att vår egen träning inte blev som planerad.

Tänka ut en bana, fixa i ordning skyltarna, ställa ut banan, visa hela banan med en hund som kan (träningskompisens), sedan prata lite om rallylydnad, förklara vad det går ut på och förklara lite om hur man tyder skyltarna. Sedan fick kursdeltagarna själva prova på skyltarna… och det tog ju lite tid att visa och förklara och stötta där det behövdes.

När det var avklarat hade det gått nästan 2 timmar. Då tog jag ut Salza o Ibsen så att de fick träna på banan ett par gånger var, sedan fick dom leka och härja lite…. sedan var det dags att plocka ihop banan…. koner och skyltar… in med dom i klubbstugan och så ställa undan där… sedan låsa (alla andra hade då gått hem), in med doggsen i bilen och hem igen. Tre och en halv timma blev det allt som allt… visserligen kul, men min rygg tyckte att det var jobbigt.

Men vi vill gärna få igång lite rallyverksamhet frampå hösten när vi startar nya kurser, och då är det bra att vi får komma till de kurser som pågår nu, och göra lite reklam för oss.   

Slutbabblat för denna gången.... ha en finfin dag!!    

Det där ni vet, som jag satte mig här vid datorn för att göra igår, det blev inte gjort då   , men NU är det gjort.    Och på köpet har jag återupplivat lite gamla kunskaper i Excel också… jisses, den gamla dammiga hjärnan funkar faktiskt då och då, fast det tar lite tid att väcka gamla kunskaper till liv igen.

Och varje gång jag sliter mitt hår för att göra nåt som jag tycker är jobbigt och där det känns som att "jag kan inte!!" så tänker jag på en av mina gamla chefer och vad han alltid sa:

"Men Barbro, tänk på att du bara använder 7% av hjärnan kapacitet så här till vardags, det finns massor av oanvänd kapacitet kvar!"

Haha… så rolig var han…..   men han var för övrigt en jäkligt bra chef.

Igår fick hundarna i alla fall en rejäl genomkörare… främst en hjärn-genomkörare , ingen direkt spring-i-benen-genomkörare.

Kurt hade lagt ett litet spår till Ibsen på ett gärde här i närheten, så det fick han börja med. Sex pinnar var utlagda och med gemensamma krafter fann vi också sex pinnar. Han är lite ointresserad av pinnarna, spåret är viktigare.

Under tiden höll Salza konsert i bilen….   och när vi kom tillbaka dit och jag släppte ut henne så fick dom en liten kort rastningsrunda.

Sedan gick vi till en närbelägen fotbollsplan där vi roade oss väldeliga.

Ibsen blev uppbunden och Salza fick leta upp spårpinnar och bollar som jag lagt ut i högt gräs. Och hon är bra på det där med att leta… eller… hon ger aldrig upp letandet, men jag vet i ärlighetens namn inte riktigt säkert hur bra hon kopplar på näsan. Jag har en känsla av att det är kul att springa runt och låtsas leta ibland också…   

Men det var inte helt enkelt i det där gräset som nådde mig upp till knäna, och där det dessutom var många gropar i marken där grejorna gömde sig.

När Salza hittat det hon skulle var det Ibsen tur. Då fick Salza ligga lös på gräsmattan och titta på. Hon är duktig på det… Stanna där! säger jag, och då gör hon det trots att Ibsen skuttar omkring alldeles i närheten och letar bollar för glatta livet.   

När han letat färdigt band jag honom igen. Han fixar inte att ligga lös och vänta på sin tur, han behöver känna begränsningen av ett koppel för att hålla sig hyfsat lugn.

Sen tränade Salza och jag rallylydnad. Vi gick en bana som bara fanns i mitt huvud, inga skyltar och inga koner och inget alls… bara min fantasibild i min hjärna. Och det gick bra, men det är den där jäkla lyftade tassen förstås… men den lär vi få leva med.   

Sen fick hon ligga och titta på när Ibsen och jag tränade rallylydnad. Hans akilleshälar är att sitta framför, och att göra den där helomvändningen… den gamla ni vet. Den där man vänder in mot hunden och hunden vänder bakom ryggen på mig. Den har han svårt för…. och han har också lite svårt för att gå in till min vänstra sida via min högra sida. Ja, ni som tränar rally vet vad jag menar….

Sen blev det lite tjosan svejsan för doggsen, då använde jag bollkastaren och slängde iväg lite bollar åt dom. En åt Ibsen åt ena hållet, och så snabbt en åt Salza åt det andra hållet.

Gör jag inte så, så tar Ibsen båda två… han är supersupersnabb med sina långa ben, Salza har inte en chans att hinna med.

Och för att Ibsen inte skulle bli halt igen, han blir gärna det när han rusar så där ohämmat, så band jag honom med en av bollarna som sällskap, och så fick Salza roa sig med att hämta bollen när jag kastade in den låååångt in i högt gräs. Nedrans så hon jobbade….   

Sen blev det lite rast vila och lite kisspaus, sen tränade vi en omgång rally till. En hund i taget och den andra fick ligga och titta på…. och bara det att ligga så nära och titta på utan att få vara med är superjobbigt för i alla fall Ibsen. Salza är van vid det, men det är inte Ibsen, och i och med att han stressar upp sig så snart det är jobb i faggorna så har han det extra jobbigt.

Sen letade vi saker en omgång till, och så blev det ett par såna där långlånga bollhämtningar igen… sen packade vi ihop och gick hem.

Och gissa…. jag hade min Runkeeper igång bara för att jag var lite nyfiken på hur mycket jag egentligen går medan jag tränar hund. Jag rörde mig på ett litet område hela tiden, men jag gick ju också hela tiden…. och jag hade (Ibsens spår oräknat) gått 2,6 km när vi var klara att packa ihop.

Inte undra på att hundarna sov gott resten av dan… förutom all den hjärngympa dom fick, så måste dom har sprungit rejält långt under sitt sakletande och sitt bollhämtande.

Idag tror jag inte att det blir så himla mycket aktivitet här. Jag har hamnat i nåt skov av energilöshet… eller energibrist eller vad man nu ska kalla det. Känner mig alltid trött, och det mesta känns jobbigt när det ska göras.

Visserligen sover jag dåligt på nätterna, men det borde väl i alla fall finnas nån enda dag då jag borde vara lite piggelin och ha lite energi tycker jag. Det är jobbigt att inte ha nån ork till nånting….   

Men Ibsen behöver klippas igen. Borde ta tag i det nu, annars blir det nog inte gjort denna veckan, det är ganska så fulltecknat både onsdag o torsdag med andra saker. Men det tar också emot att sätta igång med det, men mest bara för att jag har så ont i mina händer….

Jaja, vi får se….

Hoppas ni har det bra, och att solen skiner över er alla!    

Det är ju alltid kul att "bli bekräftad", tyvärr så är vi väl lite till mans dåliga på att ge bekräftelse till varandra. Misstänker att det oftast är prestige som kommer i vägen när det gäller sånt, tråkigt tycker jag… men…. that’s life….   

I alla fall så var det lite kul att läsa senaste numret av Hundsport, artikeln om att hundar är så duktiga på att tyda vårt kroppsspråk.

Där tog man bl.a upp just det där med att en hund kan lära sig att förstå vad man menar när man pekar på något. Inte ens en schimpans klarar av det, men hundar kan lära sig att t.ex välja ut rätt föremål, bland flera andra likadana föremål, genom att följa vårt pekande finger.   

Och just det skrev jag ju om för ett tag sedan… hur oerhört små tecken som behövs för att Salza ska agera som jag vill, och hur hon också klarar av att förstå vad jag pekar på.

Kul att se att forskare kommit fram till samma rön som jag…. känner mig lite bekräftad när det gäller den saken nu då.   

Igår fick vi åska och regn på eftermiddagen, och idag är det grått och regnet hänger i luften… tråkigt. Men jag har lite pappersjobb (fast egentligen är ju pappersjobb numera detsamma som datorjobb) jag ska göra, det passar ju bra en sån här dag….   

I morse åkte sonen till Tyskland    med sitt nya jobb. I två veckor ska gänget jobba där, sedan kommer han hem igen… för en kort period. Sen blir det till att jobba mestadels antingen i Tyskland eller i Södertälje.

Veckopendla… inte så kul… tur att det är ett bra jobb, så att det lönar sig och är värt "besväret".

Vet ni… det vore inte helt fel att vara i den åldern igen. Tänk att få vara 40 år yngre, men ändå ha de erfarenheter jag har idag… det vore grejor det. Fast så funkar det ju tyvärr inte här i livet.…

Fick man leva om sitt liv igen så skulle det med all sannolikhet bli som det där med att köpa en ny hund. Man gör inte om samma misstag som med tidigare hundar, man gör i stället massor av nya misstag….    

Till helgen är det Lydnads-SM, då ska jag tävla. Fast inte i SM, utan i nybörjarklass rallylydnad…. och det är lite skillnad det.   

Jag blir alltid lite sugen på att tävla lydnad när jag ser andra tävla, men så är det med allting när det gäller mig. Planeringen och förberedelserna (träningen) är det roligaste… och elitlydnad är definitivt INTE roligt.   

Kanske det skulle vara roligare om jag hade råd att åka runt och tävla på många olika ställen. Då blir det olika upplägg och olika domare och tävlingsledare. Tävlar man på några få ställen gång på gång så vet man hur upplägget på planen blir, och man vet nästan säkert också vilka domarsiffror man får… under förutsättning att hunden går som den brukar. Tråkigt, tråkigt….    

Det är det som också är lite tråkigt med nybörjarklassen i rallyn… man har inte så många olika skyltar att välja mellan, det blir lätt lite tråkigt även om banorna alltid är olika. Redan i fortsättningsklassen blir det lite fler skyltar och alltihop blir lite roligare.   

Träningskompisen fångade det där i ett nötskal tycker jag… hon sa ungefär så här: "Det är ju nästan bara som ett linförighetspass för hundarna…. gå fot och sitta, och så kanske ligga en gång." Och det ligger mycket i det… men det innebär ju inte att man inte kan klanta till det i alla fall…   

Hoppas det går bra till helgen så att vi kan inrikta oss på nästa klass…. det ser vi fram emot. Inför nästa tävling, som vi ska anmäla till nu snart, så tänkte jag ju tävla fortsättningsklass med Salza och nybörjarklass med Ibsen… så jag hoppas att liten Salza (eller hon den där klantiga Barbro) inte spräcker mina planer.

Fast i rallyn får man ju tävla med flera hundar i samma klass, så i värsta fall får jag väl traggla i nybörjarklassen med båda två.

Lite nostalgi nu då…. för 5 år sedan vid den här tiden låg vi i startgroparna för att tävla i lydnadsklass 2, Salza och jag. Och det var kul…. vi hade precis klarat av LP1 och var redo för klass 2, det var tider det.   

Vet ni…. för ni har väl förträngt allt jag skröt om för 5 år sedan antar jag…. att Salza tog LP1 och LP2 på bara 4 månader och på 7 tävlingar (jag avbröt en tävling)… och hon var bara drygt 16 månader när det hela var avklarat.

Och en månad senare blev hon uppflyttad till lägre klass med (nästan) oslagbara 306 p. Inte undra på att jag tycker att hon är nåt alldeles speciellt…. min lilla Salza.   

Men… man ska inte ha så himla bråttom egentligen. Inte om man är som jag i alla fall…. att roliga tar ju slut när man nått målet. Då man ska egentligen se till att det är en låååång väg dit…. men har man en duktig hund så har man… inget att göra åt.  

Fast man kan förstås sätta jättehöga mål, mål som är nästan ouppnåeliga, då har man ju att göra en stund förstås. Men jag vet inte om det är så kul heller….

Skit samma….. gjort är gjort och går inte att förändra. Och eftersom jag gjort samma "misstag" med tidigare hundar också, så lär jag nog säkert göra likadant igen, med min nästa hund.   

Nej, nu måste jag ta tag i det där som jag egentligen skulle göra när jag satte mig vid datorn…. men det var roligare att babbla här en stund.

Hoppas ni har en fin vecka framför er!!    

I går när vi var ute på promenad så passerade vi en liten del av sjön som finns här i området. En liten dyig sjö som är ett paradis för sjöfåglar, den håller på att växa igen och den är som sagt ett paradis för allehanda sjöfåglar. Och just nu har dom fullt upp med sina bon och sina ungar….

Vet inte om ni ser alla måsarna inne i vassruggen….

Mobilen är inte så bra på långa avstånd… men det finns massor av såna här "boplatser" i sjön och det kryllar som sagt av bon och små, små ungar…

Vi skrämde iväg en hona med sina ungar, dom gav sig snabbt iväg bort från stranden…. Men hundarna var inte ens i närheten av vattnet, det var nog jag som skrämde dom när jag klampade iväg över en liten bro.

När Salza såg dom simma iväg tänkte hon nog ta upp jakten tror jag, men jag sa NEJ, och hon tvärvände och lät dom vara ifred.

Det går massor av hundar runt den där sjön, och de flesta går kopplade. Våra hundar går lösa men ni har ju tidigare sett bildbevis på att Salza faktiskt lyder mig och låter bli fåglarna., och Ibsen är inte intresserad alls.

Men det jag blir förbannad på är dom hundägare som har sina hundar lösa och som INTE kan få stopp på dom, utan låter hundarna dra ner i vattnet och jaga fåglarna och deras ungar.   

Igår kom det en sån hundägare med barnvagn, sambo och lös hund…. och hunden drog på 50 meters avstånd ner till sjön, slängde sig i vattnet och skrämde iväg en stor flock med änder och deras pyttesmå ungar som befann sig bara ett 10-tal meter från land.   

Hela tiden hunden sprang ner mot sjön skrek hundägaren NEJ! NEJ! NEJ! med allt högre röst, men hunden reagerade inte alls. När hon väl fått upp sin hund på land så fortsatte hon att skälla på hunden, och sedan säger hon till sin sambo… "Jag blir vansinnig på honom när han alltid ska bada i det där äckliga vattnet!"     

Hon blev alltså inte vansinnig på sin hund för att den inte lydde henne, och hon blev inte vansinnig på sin hund för att den jagade små fågelungar under den tid då hundar inte får springa lösa och jaga vilt (fåglar är också vilt!!!) utan kruxet var att han badade i vatten som var dyigt och äckligt.

Jag var väldigt nära att säga till henne, men jag har ju med åren lärt mig att det nyttjar inget till så jag var tyst.

Enda sättet jag kunde hitta på att reta henne lite, var att låta mina hundar gå lösa förbi henne där hon stod och kämpade med alla sina krafter för att kunna hålla sin hund som gjorde hysteriska utfall mot mina hundar medan matte återigen skrek för full hals NEJ! NEJ! NEJ!….

Jag blir så jäkla trött på folk som inte kan hålla ordning på sina hundar. Har man inte inkallning på sin hund i alla lägen så kan man inte… får man inte!!!…. ha den lös, i all synnerhet inte vid denna årstiden.

Det går rådjur här i området också… och en sån hund som jag såg jaga änderna igår kommer snabbt ikapp ett rådjurskid, och vad händer då tro? Fast det behöver inte "hända" nåt, det är tillräckligt illa att ett djur blir hetsat av en lös hund....

Visst är det enklast för många att släppa hunden lös, då slipper man ju hänga som en trasa efter i kopplet. Men är man så jäkla lat att man inte kan lära sin hund inkallning, eller att gå ordentligt i koppel, då ska man ta mig sjuttan inte ha nån hund.   

Jaja, det var dagens klagovisa det…. men ibland kan man faktiskt förstå folk som inte tycker om hundar. Fast det tragiska med det är ju att det inte är hundarnas fel, det är ju alltid ägarnas. Men det är ju alltid hundarna folk tycker illa om, det är sällan man hör någon skälla efter den människa som inte klarar av att uppfostra hunden.

Men vet ni…. i huset mitt emot oss, där finns det 8 lägenheter och där bor det nu 6 hundar (väluppfostrade och lydiga) och 4 katter. Vi ville ju bo i det här området just för att det är så lämpligt när man har hund… det finns visst fler än vi som tänker så….  

Idag är det återigen en solskensdag här, men det blåser svinkallt ute, varmt är det bara om man hittar nån vrå där det är lä.

Hoppas solen skiner på er också, och att ni får en riktigt skön söndag.   

… fast visst är det varmt. Men det är skönt, i alla fall när man kan sitta och slöa växelvis i solskenet och i skuggan.

Promenaderna blir däremot lite jobbiga, varken jag heller hundarna har vant oss vid värmen ännu. Men det ska vara fint väder vid den här årstiden och då blir det också varmt, och det är verkligen inget att klaga på om man betänker alternativet.

De här två bilderna är tagna från ungefär samma ställe…. det kan man inte tro. Och gissa vilken av bilderna jag föredrar då..?

Idag var vi på liljekonvaljstället och promenerade, men jag plockade inga. Dom var jättefint utslagna nu, men vi passerade dom i början av promenaden och jag ville inte gå och bära på dom hela vägen. Dessutom hade dom säkert vissnat innan vi var hemma igen och det hade ju varit synd. Nu få dom stå där dom står och glädja rådjuren och hararna eller var det nu är för djur som bor där.

Salza hittade i alla fall nåt konstigt djur som hon tyckte att hon skulle anfalla...    

Vet ni att jag tycker att det är så underbart med positiva människor. Inte såna där hurtbullar som till varje pris ska hitta nåt positivt i allt som händer.. eller inte händer… utan såna människor som är genuint, och omedvetet, positiva i sitt förhållande till omvärlden.

Jag är ju tyvärr inte sån, och har väl inte så många såna i min omgivning heller… men i ett visst speciellt sammanhang träffar jag då och då på en människa som är sån, och det är alldeles underbart.

När alla andra hittar nåt att kritisera eller klaga på, då har han alltid nån försynt kommentar som får i alla fall mig att skämmas för mitt negativa sätt att tänka.

Man kan kanske lära sig att vara sån, men det lär ta så pass många år så det lär inte vara aktuellt för min del… men jisses så skönt det skulle vara att alltid, helt naturligt, se det positiva i det som händer.   

Och sen så beundrar jag alla dessa människor som tränar sina hundar i ur och skur, vardag som helgdag… utan att egentligen komma nånstans. Jag önskar att jag kunde vara sån, nöjd bara med att träna och inte bry mig så mycket om vad resultatet blir.

Jag vill ju ha resultat på det jag gör, och även om jag tycker det är kanonroligt att träna hund, så skulle jag snabbt tappa sugen om jag inte fick de resultat jag ville.

Så skönt det skulle vara att inte ha så många (höga) krav på allting. Men, men… man är som man är, och det är jobbigt att ändra på sig själv, så jag lär nog förbli den jag är några år till.   

Nej, nu ska jag läsa färdigt min bok tror jag…. har varit ute i solen mycket idag och då blir man lite slö frampå kvällen…. precis som alla andra kvällar.    

Önskar er alla en trevlig helg!!!

Vi var inte på nåt vis ensamma på sta’n idag, nedrans så mycket folk det var där. Arrangörerna måste vara kanonnöjda, rekorduppslutning skulle jag tro.   

Kjell Lönnå stod på scenen och ropade extatiskt att det var Sveriges största 6 juni-firande, och det var ingen som direkt sa emot honom.   

Musikkårer, barnkörer, vuxenkörer, barn som åt glass, barn som åt hamburgare, barn som åt spunnet socker, barn som skrek och grät, barn som hoppade, barn som sprang, barn i vagnar och barn i kärror och… ja allt ni kan tänka er i barnväg. Tanter och farbröder, tjejer och killar, damer och herrar… alla sorter såg man där.

Och mängders mängder av hundar…. jag orkade inte ens försöka hålla räkningen, men jag överdriver inte om jag säger att vi med all säkerhet såg minst 200 hundar under den dryga timme vi var där.

Var och varannan människa hade en eller flera hundar med sig…. och de allra flesta uppförde sig bra. Jag gillade visserligen inte att den där 9 veckors schäfervalpen, som en kille hade med sig, placerades alldeles intill en högtalare som vrålade fram musik, men det är ju inte mina bekymmer.   

Det var mängder av presentationer av föreningar och liknande verksamheter. Massor att se på….

Gymnastik och tyngdlyftning och brottning och judo och thaikwedo (eller hur det nu stavas) och mängder av aktiviteter för barn… och försäljning av mat och godis och glass och jordgubbar och allt vad ni vill.

Salza hade förstås stenkoll på alla matställen….    Men för övrigt så var det så mycket runt omkring så hundarna hade noll koll på det mesta tror jag. Vi hade fullt sjå att ta oss fram bland alla människor, och hundarna fick ägna sig åt att försöka undvika att bli trampade eller knuffade.

En parad fanns det förstås också…

....... och jag kan ännu en gång konstatera att musikkårer… det gillar inte hundarna. Musik från mängder av högtalare reagerade dom inte synbart på, och när vi kom till föreningen som visade upp bugg, då skrålade det från högtalarna, men ingen reaktion från hundarna. Trummorna som ackompanjerade draken brydde dom sig inte om… men musikkåren som gick i täten av paraden, den gillade dom inte.   

Svansarna åkte ner och Ibsen tänkte gå sin väg… Salza gjorde som hon alltid gör när hon känner sig lite osäker, hon satte sig på mina fötter och där satt hon sedan tryggt.

Men vi såg också en försvarsmaktshund i paraden som hade svansen mellan benen och matades friskt med godis av sin husse… så dom är tydligen inte ensamma om att vara lite misstänksamma mot musikkårer.

Jag filmade buggarna… och draken… dels för att jag gillade dom dels för att visa hurdan ljudvolym det var på stan idag….. och gissa…??  

Jag hade stängt av ljudet på videon i telefonen tidigare, bara för att man ska slippa höra mig babbla när jag då och då filmar Salza…. och så glömde jag ändra det   , så det blev inget ljud till filmsnuttarna idag, så ni får bara en enda filmsnutt… och då utan ljud.

Men ni kanske kan försöka tänka er hur det lät…? Maxljud och så öka lite till…. hetsiga trummor ska det vara till draken.   

Jag trodde att hundarna kanske skulle reagera på den där draken. Vid vissa tillfällen var den på väg rakt mot oss, men icke… Salza tittade till direkt när det började, sedan brydde hon sig inte. Ibsen kanske brydde sig, svårt att säga… han valde att sätta sig bakom mina ben… om det var pga ointresse eller för att det var lite otäckt, det vet jag inte.   

Men då uppstår ett annat läge… när folk fyller på runt omkring och tränger sig närmare och närmare… då ska man inte ha en hund med stor försvarslust och hög skärpa. Jag tänkte på det när jag vände mig om för att kolla hur Ibsen såg ut närjag märke att dt blev mer och mer folk runt oss. Han gillade inte att folk hade omringat oss och trängde på… men han valde att trycka sig hårdare mot mina ben istället för att göra nåt annat. Och det var ju ett bra val…   

Dagens häftaigaste upptäckt var i alla fall de här statyerna....

Som inte var några statyer.... livs levande var dom, men man fick titta länge innan man kunde se det.    

När jag inte orkade trängas mer så vände vi hemåt. Ambitionen var att gå hela vägen hem, men eftersom det mesta av vägen är uppför och uppför och uppför så gav jag upp (vilket innebar att jag ringde efter Kurt och hans bil) när jag hade ett par kilometer kvar hem. Då hade vi knatat runt i folkvimlet och oljudet i nästan två timmar, och då var både hundarna och jag rejält varma och trötta.   

Men en del av vägen hem var ju njutbar… innan det började gå uppför alltså. Vattnet man ser på bilderna är Selångerån, som så småningom mynnar ute i havet…

Salza såg en skylt att man fick tälja båtar och sedan segla med dom i ån, och hon ville prova.

 Nej, sa elaka matte, det är farligt med knivar… så hon surade en stund innan vi fortsatte vår väg hemåt.

Nu sover dom djupt…. vi får väl se om det går att skaka liv i dom när vi ska iväg och träna rally sedan.   

Nu när våren enligt almanackan ska vara här (för i verkligheten är den inte det!) är det ju nån helg var och varannan vecka. Skönt för er som jobbar och får lite extra ledigt, men lite synd att helgerna inte är mer utspridda under året kanske. Fast det är ju skönt att vara ledig på våren förstås, då när man längtar efter sommar och semester.   

Funderar på om jag ska ta doggsen och dra ner på stan idag.   Det är en massa jippon där hela långa dan och det vore väl nyttig för framför allt herr Ibsen att strosa omkring där ett tag. Men det är disigt och grått och tråkigt väder så vi får väl se… just nu känns det inte så angeläget precis, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig lite senare.

I kväll ska vi i alla fall iväg och träna rally och då får Ibsen följa med. Ska jag starta honom på tävling så måste vi ta tag i det där ordentligt. Han är ju väldigt mycket mer påverkad av omgivningen än vad Salza är, så det gäller nog att träna med lite störning runtomkring.

Vet ni att jag har tävlat med Ibsen tidigare? I lydnad, klass 2… och så har jag gått ett lägrespår med honom, Kurt har dispens för annan förare på spåret så jag skulle gå spåret och sedan skulle förhoppningsvis Kurt få gå lydnaden.

Men det är inte så kul att starta med en hund som man inte själv har tränat. Ibsen kan ju alla klass 2-moment, men han blir alltför ivrig och ger startskall både här och där och dessemellan piper han. Och när det blir så, då blir slutresultatet bara halvbra… men det blev i alla fall en 3:e-placering med några poäng kvar till ett 1:a pris.

Men lägrespåret gick bra… eller… .   Han är en supersäker spårhund, Ibsen. Men han är inte så våldsamt intresserad av spårapporterna. Men honom vågar jag gå spår med i främmande skog, han tar sig bombsäkert till slutet.   

Med Salza är det tvärtom. Hon är bombsäker på pinnarna, om hon bara håller sig i spåret, men det kan man inte vara helt säker på alla gånger. Hon är lite slarvig och rätt som det är så… "meeen… vart tog spåret vägen då???" Inte så kul ute i främmande skog…   

Men det var ju lite kul med Ibsens lägrespår… när vi kom fram och spårläggaren får klart för sig att det är jag o Ibsen som ska gå spåret, så säger han "har du inga stövlar att ta på dig? men det är ju bra att det i alla fall är en hyfsat hög hund som ska gå det här spåret"….. det kallar jag för uppmuntran inför uppgiften.

För den som undrar, så gick Ibsen hela spåret som den värsta tax, och jag fann alla pinnar… utom slutet… så så var det med det.   

Och just idag är det 5 år sedan Salza tog sitt viltspårschampionat. Hon tog faktiskt sitt tredje 1:a pris i öppen klass redan i december 2006 (9 månader gammal), men det krävdes då ett 1:a pris på ordinarie prov och det fanns det inget förrän i juni året efter.

I viltspåren är hon minsann aldrig slarvig, där jobbar hon noggrant och bra. Antagligen är dom mycket mer intressanta än ett tråkigt människospår. Och är det så, så är det ju mattes fel som inte förmått motivera henne tillräckligt. Men det kan eventuellt bero på att matte inte är nån utpräglad spårmänniska…    

Ja, strunt samma.. det är historia det där. Nu är det bara att inse att det är rallylydnaden vi ska satsa på. Mest bara för att det är enkelt och lättillgängligt att träna, och så tycker hundarna att det är kul. Men det tycker dom ju om allting….   

Men det är ju som jag sagt tidigare… mina ambitioner när det gäller Salza är mer än väl uppfyllda, och då saknas motivationen att jobba vidare. Och Salza känns så "färdig" och så komplett så det finns liksom bara rallyn kvar att roa sig med… om vi inte vill ut i skogen och springa och det vill vi (läs: jag) inte. Skogen använder vi "bara" för härliga promenader numera….   

Men vet ni, jag minns med vilket misstroende jag möttes av när jag direkt (innan jag ens hämtat henne) deklarerade att min målsättning med Salza var ett lydnadschampionat. Jag trodde ju att det skulle vara svårt och ta lång tid… och så slog hon till och fixade det på 4 tävlingar (i elit alltså, från ingenting upp till championatet var det 17 tävlingar)..… kul, men samtidigt lite snopet. Jaja, det var tider det….

Med nästa hund ska vi fixa det på 3 elittävlingar…. äh, skojar bara….   

Hoppas ni har en trevlig dag idag, och att ni viftar frenetiskt med svenska flaggan precis hela dan.

Det regnar och regnar och regnar och regnar…. och rätt som det regnar så kommer det en skur.   Och det är dessvärre inget milt vårregn, utan svinkallt och rena störtskurarna emellanåt.   

Undrar vart våren tog vägen?? Jag är ju en vår- och höstmänniska, mår allra bäst under dom årstiderna, men då får det ju inte regna precis hela tiden.

Jaja, ingen idé att beklaga sig. Det är väl ingen av er som tänker göra något åt det i alla fall antar jag.   

Salza och jag var och tränade i Timrå en stund i går, och där regnade det minsann inte Det var till och med lite sol då och då… men när jag sedan närmade mig Sundsvall på väg hem, då regnade det igen. Tänk att en dryg mil kan göra sån skillnad i vädret….    

I går tränade vi på förra helgens fortsättningsklassbana, och det är faktiskt väldigt mycket roligare när man kommer ur nybörjarklassen. Det syns också tydligt på hundarna, det händer lite mer i den klassen och då piggnar hundarna till.    

Men återigen så kunde vi konstatera att det är jobbigt för små hundhjärnor med rallylydnad.

Hundarna satt i bilen en stund meden vi pratade och planerade lite inför framtiden, Sedan gjorde vi i ordning banan och byggde den, och sedan var det hundarnas tur. Dom fick gå banan två ggr var och det gick finfint, sedan fick dom lattja lite och koppla av, och sedan provade vi på några svårare moment från de högre klasserna…. bara ur minnet, utan skyltar.

Och det finns ju många klurigheter att fundera på där, så vi testade och provade lite av varje med doggsen, och sedan var det dags att plocka ihop.

Äh, vi går banan en gång till innan vi tar bort den, sa jag… och drog iväg med Salza vid min sida. Men nu var det inte lika lätt för lilla fröken Salza inte.    

Sånt som gick som en dans de två första gångerna, det strulade till sig ordentligt nu…. och så blir det förstås när hon blir trött i lilla huvudet. Och då känns det lite bra tycker jag…. när hon blir trött i huvudet då betyder det att hon fått anstränga sig lite, och det är ju det som är meningen med träningen.   '

Och så får ju matte anstränga sig lite då också…. är Salza trött och lite vimsig så gäller det ju att matte skärper till sig och ger de hjälper som behövs för att hon ska klara av det… och då blir det lite träning för matte också.

Men ni kommer väl ihåg att jag inte är nån vän av den där träningsfilosofin där man slutar när det går som bäst..?

Har man en hund som är van att träna och som kommit så långt som Salza, då kan man med gott samvete överträna lite. Pressa henne lite med andra ord…. när det tar emot så kör man en stund till och ser till att utnyttja den stunden till att lära henne att trots att det tar emot och är lite jobbigt så ska man kämpa på, då får man i slutänden bra betalt i form av nån rolig/smaskig belöning.   

Det där ställer krav på både hund och förare, men det är bra…   

Så tror jag… och jag har också en hund som naturligtvis… som alla andra varelser…. tappar i intensitet och fokus när hon blir trött, men hon slutar aldrig att jobba i alla fall. Och i och med det så är ju hälften redan vunnet…

Näe, nu ska jag ge mig ut i regnet med mina påsar med tvättkläder, det är tvättdags idag igen. Tur att tvättstugan ligger så nära, nu när regnet vräker ner.   

Hoppas ni har en trevlig måndag….