Det är ju alltid skönt att komma hem när man varit borta, men det har varit en trevlig och skön kortsemester.  Man behöver lite avkoppling från vardagen ibland, inga måsten eller skall eller bör... bara vara ledig och göra det som är trevligt för stunden.

Jag har ju förföljt er med mängder av bilder här i min blogg och även i Salzas blogg.... ointressant för er andra antagligen, men lite kul att ha kvar för egen del.  Och dom som kommer i det här inlägget är nog de sista.... tror jag...     

Vi hade ju faktiskt tur med vädret. Förutom de första dagarna, då det var lite mulet, så var det soligt och varmt som sjuttan...

Men Salza och jag har varit flitiga.... långa promenader i solen.... och det fanns möjlighet att gå långt utan att behöva ha Salza kopplad och det uppskattade hon säkert.

På söndagen tog vi en rejäl promenad, Salza och jag.....

Den här gångvägen må se tråkig ut, men det var den inte. Salza hade fullt sjå att hinna undersöka allt spännade....  

Och det låg hus vid sidan om, och där såg vi den här farbrorn som tvättade sin fina terassmur med en diskborste...

Vi knatade långt, och slutligen hamnade vi i det grönområde där vi tog en liten tur första dagen vi var ute på promenad. Men nu kom vi från andra hållet och landade allra först i en enorm lekpark med aktiviteter för barn i alla åldrar.

Men vi knatade vidare, uppför en lång backe och hamnade på toppen på berget.

Och sen gick vi ner på adnra sidan berget, och hamnade i samma hamnområde där vi var första dan.

Nu var det söndag och sommarvärme... och nedrans så mycket folk det var där. Det gick och satt och låg folk överallt. Alla uteserveringar var fulla och massor av folk satt både här och där och hade pic-nic i det fina vädret.

Det var annat det, än när vi var där när det var vardag och mulet väder....

Jag tiggde i alla fall till mig en skål vatten till Salza från en servering, och det var inga som helst problem. Och Salza var så törstig så hon slurpade i sig massor av vatten.... hon dricker ju sällan vatten, men nu var det inte så konstigt att hon var  törstig.

Rätt som vi strosade där bland alla människor så kom det tre små barn susande på varsin sparkcykel. De tvärnitade framför oss, slängde cyklarna på marken och rusade fram till Salza och frågade om dom fick hälsa på henne.  

Det var ju i princip redan gjort, så jag sa Jovisst. Dom slängde sig på henne alla tre och Salza såg måttligt road ut, men hon viftade pliktskyldigast på svansen och lät dem hållas.

Äter hon hundmat? frågade den ena. Jodå, hon äter allt, sa jag. Får vi ge henne? frågade han då.

Ja, lite kan hon få, svarade jag.

Och då tog en av flickorna fram sin väska som hon hade på axeln och där hade hon ett lager med torra hundmatskulor.

Salza tog ju tillfället i akt och slukade allt hon fick, men efter några bitar så säger tösen: Sitt! och Salza satte sig och fick sin godis. Sen säger tösabiten Ligg! och för ner handen med godiset mot marken.

Pang! sa det, så slängde sig Salza ner i gammal vanlig Salza-ordning.

Va snabb hon var!! hojtar killen.... gör det en gång till!  Och det blev Sitt! och Ligg! ett antal gånger där bland alla vandrande människor.

Har du hund hemma? frågade jag tösen. Ja, vi har en hund som vi går kurs med, sa hon... och det kunde man förstå.

Ja, Salza var nog lite förvirrad då och då av alla människor och all trafik och allt ståhej och all värme, men hon har skött sig så fantastiskt kanonbra så även om ni alla säkert nästan spyr när jag skriver det här så måste jag återigen berömma henne.  

Lugn och stabil överallt....  även på en överfylld spårvagn då en mycket överförfriskad herre, som stank sprit, hängde sig över henne och skulle hälsa ingående på henne där hon låg på golvet.

Men då och då, när vi var på riktigt jobbiga och trånga ställen där det var folk som trängdes med oss från alla håll.... då kände jag hur hon tryckte nosen mot mitt ben. Och när jag då tittade ner på henne så tittade två stora ögon upp på mig och frågade: Ska det vara så här matte? Dom trampar nästan ner mig...

Och då sa jag bara: Du är duktig Salza... du är mattes fina tjej!! Och då fick jag en liten svansviftning tillbaka och så knatade vi vidare....

På tåget hem var det inga problem. På nervägen hade vi tur, Salza var ensamt djur i vagnen, på hemvägen var det en hund till där och två katter. Men Salza låg vid mina fötter och sov.

Förutom då hon la huvudet på grannens fötter och sov, men han hade inget emot det så hon fick ligga där.

Hon blev resvan på de här få dagarna. La sig vid mina fötter när vi väntade på spårvagnen eller på tågperrongen. Brydde sig inte speciellt när vi klev på spårvagnen heller, satte sig bara vid min sida, eller la sig på golvet.

Ja, hon är lättsam att ha med sig, en riktigt liten pärla i alla sammanhang... men det visste vi ju allihop redan tidigare...   

När vi kom hit till stan så var det full fart genom den välkända skogsdungen där jag rastade henne innan vi kom hem, och när vi kom in i lägenheten så rusade hon iväg och hämtade både Zzzebran och vovven och rusade runt med dom en stund.     

Det var nog skönt för liten Salza att komma hem tror jag.....  Jag själv ska fira hemkomsten genom att gå till tvättstugan.

Hoppas ni har det varmt och gott.... här fick vi ett våldsamt åskväder i morse.