En vanlig dag när jag babblar om totalt ointressanta saker så har min blogg runt 20 besökare/dag. Antalet sjönk drastiskt när jag slutade ha synpunkter på ditten och datten…  min vardag är ju inte speciellt upphetsande att läsa om.

Men åter till det märkliga….

Så fort jag skriver om nåt utöver min vanliga vardag, då smäller det till med besökare. Och hur vet folk att det står nåt annorlunda där, just den dagen, för en gångs skull???  Antalet besökare räknas ju så fort man klickar upp sidan, oavsett om man läser vad som står där eller ej….  märkligt.   

Sedan igår har bloggen haft nästan fyrdubbelt så många besökare som vanligt… mucho märkligt som sagt.  Men det är förstås trevligt också…. jag skryter ju gärna med min Salza som ni väl vet vid det här laget.

Och TACK för era Grattis.... dom är uppskattade!    

Jaja, idag lär det bli samma bladder som vanligt, och samma antal besökare som vanligt…  fast jag klurar på det där fenomenet i alla fall, jag.   

Ni som känner mig vet ju att jag aldrig någonsin kommenterar de domare jag ser döma på tävlingar. Ibland kan man kanske vilja det, men eftersom jag lever efter principen att det är domaren som dömer, så har jag sällan några synpunkter vad han/hon gör eller inte gör.  Och eftersom jag inte strävar upp  mot ett speciellt mål så är jag inte så himla fixerad vid slutpoängen heller.

Det viktigaste för mig är hur det känns på planen när vi tävlar. Är hon med mig, lilla Salzan, eller kör hon sitt egna race? Är hon piggelin eller lite loj? Verkar hon ha lite kul, eller är det mer "härtill nödd och tvungen"? Det är sånt som avgör om jag är nöjd med tävlingen eller ej. Om hon missar ett moment är det ingen katastrof,, sånt händer alla då och då, det är känslan som avgör om det är en bra tävling eller ej, och igår var jag sisådär nöjd.    

Under veckan som kommer missar vi tyvärr två roligheter.    Först KM i Lydnad i Timrå, den kvällen är vi inte lediga, och sedan kvällen därpå är det träningstävling i Lydnadsgänget och då är vi inte heller lediga. Väldigt synd för vi skulle behöva det, Salza och jag. Hon är väldigt fascinerad av tävlingsledaren när vi tävlar.   

Det är sällan vi är uppbokade på kvällstid, och när vi nu för en gångs skull är det, då är det andra roligheter på gång samtidigt…. typiskt.    

Idag vet jag inte riktigt vad det blir för vår del. Jag ska nog käka frukost så småningom, och så borde jag ju träna förstås. Salzan behöver komma in i den där trallen med att jobba länge och ha kul samtidigt, hon är som sagt lite ringrostig när det gäller den biten.

Men lat som jag är, så skulle jag behöva en dubbel uppsättning träningsgrejor, en i bilen och en här hemma.

Ska jag träna här i området så måste jag ta cykeln, köra bort till garaget och där lasta på de träningsgrejor jag behöver. Sedan åker vi bort till stället där vi ska träna och tränar en stund. Sedan tillbaka hem igen… antingen till garaget för att lämpa av grejorna i bilen igen, eller också direkt hem för att ställa grejorna på uteplatsen.

Och ställer jag dom på uteplatsen så kan man ge sig sjutton på att jag glömmer att släpa med dom när jag ska ta bilen och åka och träna nästa gång.   

Åker jag till garaget och lägger in dom i bilen igen, så ska jag med all säkerhet träna här i området nästa gång också, och då måste jag göra om hela proceduren med att hämta grejorna i garaget innan vi kan träna.

Och man bär inte dom där grejorna hur enkelt som helst heller. Det är stora kassar med prylar….

Minst 6 koner + fyra andra markeringar till dumrutan, tre stora träapporter och både den lilla och den stora metallapporten. Vittringspinnar, vattenskål och en varsin vattenflaska till mig och Salza.  Ett par bollar och så en påse godis… och så nycklar till både bilen och garaget, om jag nu ska in där.  Och så kanske en extra tröja eller jacka… och så plånboken med körkortet om vi ska åka bil…. och mobilen.  

Ibland, förr i tiden, hade jag stegräknaren på mig när vi tränade och det var många, många steg jag hann gå under ett träningspass.  Det vore skönt att slippa krångla med att samla ihop grejorna från olika ställen innan också…. men såna där träningsgrejor, dom är dyra dom. Jag tänker på det ibland när jag ser alla grejor som ligger i bilen, det ligger många, många hundralappar där.

Men det vore himla behändigt med två uppsättningar av allt…..   

Nej, nu ska jag nog käka frukost tror jag. Hur det blir med resten av dagen får vi se sedan, det brukar alltid dyka upp nåt som ska göras.

Hoppas ni har en fin söndag framför er…..    

 

Britt Marie o Rudi

4 september 2011 10:00

Jamen, anledningen till att du hade så många besökare igår är ju att man på fejan ser att ni har tävlat, och så vill folk in och läsa mer om hur det gick och gratta!

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

tedsams

5 september 2011 09:43

Jo, det är väl så förstås, nyfikenheten tar överhanden ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...