… fast en amerikansk, så det var inte så farligt.   Fast det var lite väl mycket päls i munnen tyckte hon…

Skämt åsido…. det gjorde hon förstås inte. Men hon skrämde den lite… den hunden hade nämligen en klantig matte i andra änden av kopplet.

Jag är inte på något vis speciellt stolt över det draget hos Salza… att hon vaktar lite väl mycket…. men det är inte heller något problem, det är fullt hanterbart bara jag är lite på alerten.

Igår släpade jag och Salza iväg med mitt onda knä till en inomhusträning i rallylydnad. Och där kunde vi ju konstatera att ringrostiga var väl bara förnamnet…. men skit samma, tränar man inte så blir det ju så.  

I alla fall så satt jag där på en stol vid ett bord och Salza låg på sin fäll vid mina fötter. På bordet låg en påse med skinkgodis till Salza och en av hennes pipleksaker.

Och där fanns 10 hundar till som rörde sig runt oss, men Salza bryr sig ju inte så länge dom inte inkräktar på hennes lilla egenzon, så allt gick lugnt och stilla tillväga. Ända tills amerikanaren och hans matte kom gående och skulle passera oss. Jag satt väl och slöade till lite eftersom jag inte reagerade tillräckigt snabbt på att hunden gick i väldigt långt koppel förbi oss andra.

Så när hans matte helt lugnt låt honom gå fram till Salza där hon låg i godan ro, då sa Salza ifrån. Hon gör inget annat än skäller och skrämmer iväg dom i den situationen, men det låter ju inte så vackert precis.

Hunden skuttade åt sidan, matte stannade och stirrade på Salza (som återigen låg på sin fäll) och så sa hon nåt i stil med: ”ojojoj….” och så tittade hon på sin hund och sa ”men lilla gubben, det var inte farligt, du behöver inte bli så rädd”.

Hunden var inte speciellt rädd, den mest bara tog ett skutt åt sidan när Salza sa ifrån, och sedan stod den där och tittade på oss. Men jag kunde förstås inte vara tyst utan sa till hans matte ” så länge du låter honom gå fram på det där viset till främmande hundar så borde han vara rädd, nästa gång kanske han inte bara blir bortskrämd utan till och med biten”.

Varvid matte tittade på mig som om jag nyss hade landat med ett tefat och var liten och grön med fem armar och två huvuden. Jag är övertygad om att hon inte förstod ett ord av vad jag sa…  

Salza är inte på något vis hundilsk, men hon tillåter inte att vem som helst när som helst tar sig rätten att nosa på henne. Hon är ju lärd att strunta i andra hundar, och det kanske inte alltid är så rätt, men det innebär också att hon är lärd att hon har rätt att få vara ifred för andra hundar.

Ska hon vid nåt sällsynt tillfälle hälsa på andra hundar då släpper jag henne, sedan jag först kollat av henne för att se om det är en hund hon accepterar. Ser hon inte ut som att hon tänker göra det, då blir det inget ”hälsande” av….

Men att en främmande hund bara så där kliver in i hennes lilla sfär och egenmäktigt tar sig rätten att invadera hennes plats, det köper inte liten Salza. Och det ska hon inte heller behöva tycker jag. Sådan herre sådan hund, ni vet….

Men den hunden, med den matten, löper ju risk att bli påhoppad av andra hundar så länge matte bara släpper efter på kopplet och låter hunden gå fram till andra hundar hur som helst. Och gissa vems fel det då blir om det händer nåt????