..... men igår tog jag bilen till våra gamla "jaktmarker" och hade en härlig stund i solskenet. 

Jag valde ett ställe där doggsen kunde springa vida omkring utan att jag behövde röra på mig så speciellt mycket. mitt knä blir så tacksamt om jag är lite återhållsam med vart jag går...    och sprang gjorde dom verkligen. 

Och så hade jag med varsin snörboll till dom...  att få springa och hämta snörbollar är nog det absolut roligaste dom vet tror jag. 

Ibsen är inte så bra på att markera vart bollen hamnar, han är lite för uppjagad för det, så han får ofta gör ett litet upplet för att finna den. Men han har en himla bra näsa, och är noggrann när det gäller sånt, så det är ingen risk att han inte finner det han letar efter.

Salza är ju tränad att markera, så hon springer oftast raka vägen till bollen, Men när vi gått nån kilometer i skoterspåren ute på isen, och närmade oss bilen igen, så fick hon också göra ett litet uppletande av den älskade bollen. 

Och ni som jobbar med bruks kan här se nåt som inte bruksdomare gillar, ett typiskt spanielsök. Här har jag slängt ut bollen utan att hon sett det, det finns ingen färsk vittring i marken och jag har skickat henne på ett fritt sök. Uppgiften är enbart att hitta bollen. 

Men jag som känner Salza kan se att hon är lite trött efter allt härjande ute på isen, hon söker sig då och då till lättsprungen terräng (skoterspåren), men när det inte ger nån utdelning så ger hon sig ut i den orörda snön igen. Men isses, vi har harit ute i nån timma och hon har härjat vilt i snön hela tiden. Jag är imponerad av att hon orkar som hon gör....    

Och nu tror ni inte att vi har mer snö än vad det ser ut att vara här, men Salza springer på ett halvmeter tjockt snölager som är så hårdfruset att det håller för henne... den lössnön som hon springer i är det som kommit de senaste veckorna. 

Hon gör som hon brukar, hon kopplar inte på nosen i början, men hon jobbar ihärdigt och ger inte upp. Och som sagt, det är ett snyggt spanielsök.....  även om en bruksdomare skulle slita sitt hår.   

Och stackars Ibsen, som skrapade sönder en trampdyna lite tidigare och inte fick göra nåt uppletande, han gör vad han kan för att heja på allt han kan med sitt skällande. 

Doggsen sov gott i går kväll sedan, men jag satt i soffan och insåg att jag nog var på väg att bli sjuk. Och mycket riktigt, idag har jag feber och mår pyton....  jaja... sånt är livet.