Den där inställningen att man inte får korrigera eller säga Nej till sin hund, den verkar breda ut sig i raketfart, och det är förstås inte alls bra.   

Läste ett blogginlägg idag som tog upp den frågan, och jag kan bara instämma i vad som skrivs där……. http://kennelblagul.blogspot.se/2013/02/hur-korrigerar-du.html 

Och lite senare läste jag Fredrik Steens blogg, och där finns också ett inlägg som berör det här. Alla som jobbar med hundar korrigerar på något vis. Och även om dom inte använder ordet Nej så visar dom i alla fall på något vis när hunden gör fel…. hoppas jag.

Gör man inte det, visar/talar om när hunden gör fel, då är man inte juste mot hunden. Hur ska en hund veta vad man vill om man inte förklarar det?   

Det står faktiskt en hel del bra i Fredrik Steens blogg, liksom i många andra bloggar förstås. Eller också är det kanske för att det han skriver stämmer så bra överens med vad jag själv tycker, som jag tycker att det är bra  

Ja, det får vara som det vill med det, jag blir i alla fall bekymrad när jag läser alla åsikter och synpunkter om att det är så fel att korrigera en hund som gör något fel. När man ser hur en del hundar och hundägare uppför sig ute bland folk och andra hundar, så blir man inte förvånad över att det finns massor av människor som anser att hundar endast ska tillåtas ute på landet, och inte i tätorterna.

En av våra grannar har en hund ( ja det kryllar av hundar här) som är hysteriskt vansinnigt arg på våra hundar. Han är totalt galen, försöker slänga sig över staketet när vi passerar där de bor, och bär sig åt som om han vore rabiessmittad eller nåt… och det helt utan orsak.

Fast kanske att Ibsen eller Salza lipat åt honom nån gång när vi passerat, sånt vet man ju inte, men dom har i alla fall inte gjort något som vi har observerat. Och dom går snyggt och städat vid vår sida när vi tvingas passera den där hunden… inte en enda gång har dom ”besvarat” utfallen.   

Men nu har den där hundens husse och matte löst problemet. Så fort dom ser oss komma när dom är ute med hunden så tar dom hunden med sig och springer åt ett annat håll. Häromdagen pulsade hundens matte i väg över ett oplogat gärde, plumsade fram i snön som gick långt över knäna på henne och drog sin hysteriskt skällande och vrålande hund efter sig i kopplet genom snön. Tänk så mycket enklare livet skulle vara för dom alla, om dom lärde hunden att uppföra sig städat när vi möts istället.

Och jag känner mig så himla dum där jag går med våra hundar. Dom gör ju inget, tittar bara lite på den där galna hunden, men ändå så känner jag mig som boven i det där dramat. Som om det vore mitt/vårt fel alltihop….. vilket det förstås inte är, men ändå…. 

Salza avskyr ju stökiga hundar, så hon skulle säkert försöka sätta den där hunden på plats om hon fick tillfälle. Men hon kan inte slåss, hon bara låtsas att hon kan det, så hon skulle säkert vara den som råkade rejält illa ut vid ett sånt möte.  

Häromdagen när Kurt var ute med hundarna så sa Salza till en annan stökig hund att han skulle uppföra sig. Den hunden skäller konstant så fort han ser andra hundar, och hans matte säger alltid ”han vill så gärna leka”, vilket inte alls är sant men hon vill gärna tro det.

Men när Kurt och den där hundens matte står där och babblar, så håller han på och skäller och väsnas hela tiden och Salza tröttnar på det och säger åt honom att hålla käften. Då tystnar han, stelnar till och visar tänderna mot henne…. varvid Salza snabbt slänger sig upp på Kurt och säger ”hjälp, han anfaller… hjälp mig husse!”   En sån modig slagskämpe är hon   och tur är väl det, jag vill inte ha nån slagskämpe till hund.

Och så måste jag väl också i ärlighetens namn säga att även om vi har mängders mängder av grannar som har hundar här i området så är de allra flesta väldigt väluppfostrade. Men det är ju som alltid de andra som syns och hörs mest...

Men vi har ett par-tre hushåll här som har rottisar, till och med i något fall flera rottisar i samma hushåll, och de är nog faktiskt de som är allra mest väluppfostrade. Jag tror till och med att dom kanske, fast bara kanske  , slår våra hundar när det gäller att uppföra sig, och det är imponerande.     Men dom har tydligen ägare som insett att dom har en ras där man måste vara noga med lydnaden, folk har ju gärna förutfattade meningar om att alla rottisar är både hund - och människoätande. 

Hoppas ni har en fin helg framför er! Här har husets herre beställt semlor till förmiddagsfikat, så jag ska nog ge mig iväg och leta upp såna då, samtidigt som jag hämtar upp en kaffegäst också.