.... en massa beröm över lilla Jippie igen.   Det blir långt och det blir en massa äckligt beröm över Jippie, så bry er inte om att läsa längre om ni inte gllar sånt.   

Han har nu fyllt 4 måander och han är helt fantastiskt lätthanterlig. Här hemma går han mot dörren när han är nödig, passar man bara på att öppna för honom då, då kissar och bajsar han ute. Ser man honom inte så blir det inne förstås...  fast bajsat inne har han gjort endast en enda gång alldeles i början, och det är nog några veckor sedan han råkade kissa inne tror jag. Nu vet jag när han brukar bajsa och när han behöver kissa så nu är det enkelt att passa honom. Han håller sig kanonfint, det går timmar mellan hans kissande även i vaket tillstånd. 

På kvällarna har han fortfarande sitt lilla idiotryck, men det har blivit kortare på senaste tiden. Men det kan bero på att han och de andra hundaran alltid får en rejäl utestund på eftermiddan förstås....  

Om jag sitter kvar vid TV:n när klockan närmar sig halv 10-10 (vilket jag oftast gör), då kurar han ihop sig på golvet nånstans och somnar utan att ha fått sin kvällsmat. Men när jag sedan går ut i köket så kommer han förstås tassande och får sin mat och käkar upp varenda smula i matskålen. Sen går han till dörren och ställer sig, och när jag öppnar så går han ut och kissar och bajsar, sedan tassar han, utan att jag säger nåt, in i sovrummet och lägger sig i sin säng och somnar om där. Och där sover han till morgonen sedan... han har slutat att komma upp i min säng på nätterna.... och det tackar i och för sig både Salza och jag för.   

På morgonen vill han gärna gosa lite med Ibsen, men när sedan husse och de stora hundarna gör sig i ordning för att gå ut, då kommer han till mig och sätter sig vid mina fötter och sitter där (eller lägger sig ner) lugnt och stilla och tittar på när dom gör sig i ordning och sedan går ut genom ytterdörren.

Och det är helt fantastiskt imponerande tycker jag... på eftermiddagen när vi ska gå ut allihop, hundarna och jag, då är han galen av lycka och far omkring som ett torrt skinn. Svårt att tro att det är samma hund som på morgonen sitter så lugnt och sansat utan att någon sagt åt honom. 

Men om han och Ibsen får härja som dom vill när vi ska ut så hamnar deras matte troligtvis på hispan. Dom stressar upp varandra enormt, och det mår varken dom eller jag bra av så när mitt tålamod är slut så säger jag åt Jippie att sitta ner och sitta stilla... och det gör han, trots att Ibsen då fortfarande är galet upphetsad. 

Nedrans så lätt det är att lära valpar hur man vill ha det.   Synd att man alltid missar en massa och inte utnyttjar det där till fullo. 

På promenderna sköter han sig också utmärkt. Så fort vi lämnat gården så får han gå lös, och han fösöker alltid springa ikapp med Ibsen, så han jobbar hårt första delen av promenaden. Sen ger han liksom upp, inser att det är omöjligt,  och gör bara enstaka försök att hinna ikapp honom.

Möter vi folk som promenerar eller joggar så kallar jag in alla hundarna, sätter dom vid min sida och ser till att dom sitter där. Och nu sitter lilla Jippie också där och väntar på sin lilla godisbit. Han bryr sig inte om dom som passerar, men stannar dom och pratar så måste jag för säkerhets skull hålla honomi halsbandet för den frestelsen fixar han inte alltid.

Han håller alltid kontakt med mig när vi är ute. Även om han jagar efter Ibsen i full fart så vänder han alltid på ett visst avstånd och gör en raid tillbaka till mig. Och i morse när vi gick ut tillsammans med husse och de andra hundarna så testade jag inkallningen.....

Husse och Ibsen gick en bra bit före oss, Jippie o Salza o jag hade studerat måsarna i sjön en stund. Och så fick ju Jippie syn på husse o Ibsen långt där framme och drog iväg i full fart. När han kommit lite mer än halvvägs dit så ropade jag på honom, och han tvärnitade och vände och kom i full galopp tillbaka till mig. Suveränt bra....

Jag har testat inkallningen ibland när jag är ensam ute med hundarna också. Jippie sätter fart efter Ibsen och tänker försöka springa ikapp honom... och när han är nästan framme så ropar jag på honom... och han vänder direkt och kommer tillbaka tilll mig.  

När vi var nästan hemma idag så mötte vi en kille med en hund, och husse började förstås babbla med den där killen.  Salza var lös, hon bryr sig inte om andra hundar bara dom håller sig borta från henne. Hon gick och snusade i gräskanten och verkade helt ointresserad av hunden som stod 10 m bort. 

Jippe var så upptagen av allt möjligt så han registrerade nog inte den där hunden till att börja med, men så småningom så upptäckte han honom. Och då tänkte han gå och hälsa.... 

Nej! sa hans matte... stanna här! 

Ska bara hälsa lite.. svarade Jippie och fortsatte framåt.

Helvete... muttrade matte och slängde den samlade högen av koppel, som hon hade i handen,  bakom rumpan på Jippie.

OJ! sa Jippie... vad var det där...? och så vände han sig om och tittade bakom sig, och då passade matte på att locka honom till sig. 

Men... jag glömde ju hälsa på den där hunden nu då, sa Jippie... kommer strax tillbaka!   och så började han gå mot den andra hunden igen. 

Men i det här huset får man inte så många chanser, så nu dök matte på honom, tog ett tag i nackskinnet och talade om för honom att... NEJ! kom tillbaka!!... och det gjorde han. Och han satte sig bredvid Salza när matte sa till, och han satt kvar där och tittade på den andra hunden vars husse fortfarande pratade med vår husse.  

Han är bara 4 månader, det lilla pyret, men han är som sagt kanonduktig och hur lätthanterlig som helst.  Och jag tror stenhårt på det där med frihet under ansvar, och att ju tidigare, och tydligare, man visar hur man vill ha det, bl.a vid hundmöten, desto lättare går det att lära in rätt beteende. 

Så klart att man kan ta fram kopplet och via det förhindra att hunden går fram till någon, men jag vill ju kunna ha mina hundar lösa även om det råkar komma en annan hund... eller människa...  så då är den lösningen inte så bra. 

När vi sedan gått en bit så var det dags att koppla både honom och Salza eftersom vi skulle in på gården, och där stod det en skällande hund som var på väg ut från gården. Och Jippie gick hur fint som helst förbi den där hunden utan att bry sig speciellt... han kommer säkert att bli lika bra som Salza när det gäller det där med att strunta i både folk och fä som vi möter. Fast det gäller förstås att matte är lite på alerten också, ett misslyckat möte kan förstöra mycket. 

Ja det blev precis som jag hotade med.... en lååång utläggning. men vardagslydnaden är den allra viktigaste, och den ska grundläggas så tidigt som möjligt. Och Jippie är som sagt så oerhört följsam och lättpåverkad så på just vardagslydnadsfronten ser det väldigt lovande ut tycker jag.  Jippie är som sagt kanonduktig med tanke på hans ringa ålder.   

Och jag har ju världens bästa föredome med när vi är ute också...  Salza är ju en klippa både när det gäler att hålla kontakt och att uppföra sig vid folk- och fä-möten.   

 

stin@

29 juni 2013 13:56

Härlig lång läsning! Klart valpen blir duktig med en så duktig matte! Ja husse också förstås :-)

 

Rudi o matten

29 juni 2013 16:40

Underbart! Tänk så bra ni har det i er flock!

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...