Ett engelskt program där man presenterade rasen engelsk springer spaniel. Dom visade exempel på en hel massa användningsområden för just den rasen, och då var det förstås en jaktvariant av rasen vi fick se. Men strunt samma… det jag tänkte på var att speakern vid ett par tillfällen påpekade att det är en hund som var mycket duktig på att kommunicera med sin förare, och det är jag den första att skriva under på.   

Salza pratar verkligen med mig/oss, och det finns ingen tvekan om vad hon säger vid olika tillfällen. Och det är inte bara när vi tar initiativ till att kommunicera, hon gör det väldigt bra på egen hand också, och det finns som sagt ingen möjlighet att missförstå henne.

OK då, alla hundar kommunicerar, men trots att jag haft så många hundar i mitt liv så har jag bara haft en enda hund, förutom Salza, som gjort det på ett så tydligt sätt, och som gjort det stundligen och dagligen. Det är härligt med såna hundar…. och kanske är det som dom sa på TV… springerspanieln är expert på att kommunicera med sin förare.

Jaja… jag skulle ju utfärda spyvarning för det här inlägget  , höll på att glömma det. Men den kommer nu då… SPYVARNING!… Salza-skryt på gång nu igen….

När jag läser bloggar och FB-inlägg och annat på nätet så kan jag ju inte låta bli att tänka till och fundera lite. Och man drar ju förstås gärna paralleller med sin egen hund och hundhållning.

Och jag måste ju ännu en gång… för säkert miljonte gången… konstatera att jag har en fantastisk hund.

Hon är med på allting jag föreslår, och hon funkar i precis alla miljöer och omgivningar utan några som helst problem.

Första gången på tåget och sedan byte på Stockholms central… inga problem alls. Tassade lugnt vid min sida bland alla ben och rullande väskor och godsvagnar och allt man kan tänka sig. Inga problem med spårvagnar "fullknökade" med folk och andra hundar…. Inga som helst problem med stökig stadsmiljö med mängder av folk överallt, trots att hon är uppvuxen i lilla Timrå där det kommer en ensam bil puttrande då och då, och där man ser nån gående på håll ibland.

Inga problem med gallertrappor och höga höjder, eller att vara tvungen att trängas med barnvagnar och andra konstiga saker som hon inte är van vid. Ja, jag har inte hittat nånting i vanlig vardagsmiljö som påverkar henne. Hon kan förstås vara lite nyfiken på vissa saker som ser spännande och okända ut, men jag ser henne aldrig negativt påverkad av något, i såna lägen är hon just bara nyfiken. 

Och ute på promenaderna kan hon gå lös, håller kontakten självmant och bryr sig inte om människor man möter. Hon har fullt upp med att utforska alla dofter och alla buskage efter vägen. Vid hundmöten kopplar jag henne, mest av hänsyn till den andra hundägaren, men hon bryr sig inte om andra hundar heller. Hon tittar förstås på dom, och hon sniffar lite i luften för att få del av deras vittring, men hon håller sig till mig utan att jag behöver säga nåt. Men hon är ju ingen robot eller zoombie…. så klart att hon är lite nyfiken.

Och i skogen är hon likadan. Springer runt och kollar alla spännande dofter hon hittar, men håller avståndet och håller kontakten utan att man behöver säga något. Ser jag att hon får färsk vittring i näsan och ser ut att vilja dra iväg i ett spår, då hojtar jag ett NEJ! Kom hit!!, och då avbryter hon det hon påbörjat och kommer.  

Och det kvittar vad vi provar på, hon är med på allting, och deltar med fart och glädje i alla mina fåniga påhitt.

Viltspår tycker hon är jättekul, där finns ju mat och klöv på slutet. Vanliga personspår är lika roliga dom, där får man ju godis så fort man hittar en fånig liten pinne i skogen. Och frispår funkar också, men där kommer ju belöningen först när man är tillbaka till matte igen…

Sök är nog ännu roligare än spår tror jag. Personsök i skogen är ju kanonroligt. Ut och leta i full fart, hitta figgen och så tillbaka till matte med rullen, och ut till figgen igen så fort det går med en matte hängande i snöret efter.

Söka saker som matte slängt ut i buskagen är också kanonroligt och sker i flygande fläng. Leta bomullspadar med kaffedoft som är gömda på de mest kluriga ställen är också spännande, men då sker det sakta och noggrant.

Och springa rapportsträckor på 4-5-600 meter gör hon i ett rasande tempo. Det riktigt spritter i hela henne och man ser hur hon njuter både av att få sträcka ut ordentligt och springa så fort hon kan så pass långt, och så är det antagligen lite spännande att springa ensam ute i skogen också. Hon är verkligen taggad när hon inser att det är nåt sånt på gång.   

Och att lära sig namnet på sina mjukisdjur fixar hon enkelt. Hon hämtar det mjukisdjur jag ber henne om ur en hög med alla hennes leksaker. Och hon tycker att alla såna där trix är kul… stoppa flera små burkar i en större burk t.ex ….

Och så går hon strikt elittävlingslydnad med glatt viftande svans, och gör allt jag ber henne om med glädje och fart. Likväl som hon numera också går rallylydnad med glatt viftande svans och ivrigt gör alla konstigheter jag ber henne göra.

Och inte att förglömma…. hennes apportlust. Hon apporterar allting som går att hålla i munnen. Och hon spontanapporterar allt hon hittar t.ex på golvet här hemma. En av dagens höjdpunkter är när vi kommer hem från eftermiddagspromenaden och hon får springa in och lämna kvällstidningen till husse. Hon har sån fart in genom lägenheten med tidningen att mattorna far och flyger… De dagar vi av någon anledning inte köpt nån tidning är hon djupt bekymrad över avsaknaden av den apporteringen. Det är imponerande att se henne när hon får ett "svårt" apportföremål och ändå se hur hon klurar för att räkna ut hur hon ska bära utan att tappa det. För säger matte Hämta! eller Apport! då ska föremålet i hamn, kosta vad det kosta vill.

Ja, jag vet…. ni är illamående nu, och har kanske till och med slutat läsa för länge sedan…. men jag slås titt som tätt av vilken kanonhund jag har. Och det är kanske bra att bli påmind om det, det kan nog vara lätt att ta sånt för givet annars.

Hon är så jäkla allround, allt är roligt, och hennes svans viftar alltid vilt, oavsett vad hennes knäppa matte hittar på. Jag är ju verkligen en allätare på alla de sätt och vis när det gäller hundaktiviteter, och ännu har jag inte hittat något som hon inte är med på till 100%.

Och när jag då ibland läser om vilka svårigheter det finns med att motivera sin hund till ditten och datten, eller läser och hör om problem med hundar som sticker sin väg, eller hundar som är ointresserade och inte bryr sig om sin förare, eller problem med olika lydnadsmoment…. då påminns jag varje gång om vilken tur jag har som har en sån hund som min Salza   

Och NU ska jag sluta lovorda mitt lilla underverk…. i alla fall för den här gången.  

Men hon är verkligen en fullträff den där Salzan, så komplett och så arbetsvillig och följsam.…. och så rolig att vara tillsammans med.