Hur jag nu kunde glömma det... det var ju evigheter sedan jag skröt över Salza här i blogggen    ...  och igår hade jag verkligen anledning att skryta.

Vi satt och njöt i solen på uteplatsen i går förmiddag... och efter mycket funderande kom Salza också ut och la sig där.

Hon är lite tveksam till den uteplatsen efter en incident (som vi gärna vill glömma   ) som hände precis dagarna innan vi flyttade in här, men igår kom hon i alla fall ut och la sig vid mina fötter där ute i solen.

Det är ju fortfarande jättestora snöhögar vid varje ingång, och bakom och på de där snöhögarna samlas områdets katter.  Men Salza låg där hon låg, trots att det stup i kvarten dök upp en katt än här, än där.     

Och grannens katt (dom som bor mittemot oss) låg på sin trappa och solade och fixerade i sin tur våra hundar. Men hundarna låg där dom låg....

Rätt som det är så kommer det en liten svart katt rusande i racerfart på gångvägen mellan husen..... i kanonfart förbi vår uteplats och hundarna, och bara 3-4 m från Salzas nos.... och jag hann inte ens påminna Salza om att ligga stilla innan katten var förbi.... men Salza låg där hon låg i alla fall.    

Det är nåt att skryta över det, i alla fall när det gäller The Big Cat-Hunter Salza    

Jodå, Ibsen är duktig han också..     men det där med jakt, av vilket slag det månde vara, det är inte alls lika intressant för honom som för Salza.   

I går när vi var ute fick Salza en ryck och jagade en plastpåse som flög förbi oss... fem år gammal och still going strong när det gäller såna barnsligheter. Ibsen bara stannade och stirrade som att han inte trodde sina ögon, sedan lunkade han sakta efter...