Har man bloggat så länge som jag har gjort så blir det gärna upprepningar av sånt som jag skrivit tidigare nån gång. Jag fokuserar ju mest på hundträning och hundtävlingar när jag skriver nåt och där upprepas ju det mesta.... intet nytt under solen... ni vet   

Men nu när det är helg så finns det massor att läsa på nätet om folk som varit ute och tävlat med sin hund, mest om lyckade tävlingar men då och då även om nån misslyckad tävling. 

Och det är ett gammal kärt ämne som hela tiden ploppar upp. Just nu läser jag mest om rallylydnadstävlingar, men det jag syftar på gäller i lika hög grad vanliga lydnadstävlingar.

Och ämnet för dagen är det där med störande hundar i omgivningen. Hundar som stör medan man går sin bana (rally alltså), hundar som värmer upp för nära ringen, hundar som skäller, förare som använder pipleksaker för att värma upp sin hund o.s.v  o.s.v. i all oändlighet. 

Jag har ju hittills haft hundar som har varit totalt ointresserade av omginingen när vi har jobbat, men nu har jag lilla Jippie som är lättpåverkad när det gäller störningar så det är lite intressant att läsa allt sånt där. 

Rallylydnad bygger visserligen på ett glatt och positivt samarbete mellan hund och förare (vilken hundsport gör inte det då???), men för mig har det aldrig betytt att man inte får ställa krav på sin hund. Alla olika kommandon innebär ju på något vis att man ställer ett krav på sin hund, hunden ska göra det jag säger/visar. Det är inte hunden som bestämmer vad den ska göra vid de olika skyltarna, det är jag som bestämmer och då ställer jag alltså ett krav på min hund när jag förväntar mig att den gör det jag säger/visar. 

Helt OK i min värld... men då frågar jag mig varför man inte också kan ställa kravet att hunden ska strunta i alla de olika störningar som finns runt omkring och ägna hela sin uppmärksamhet åt mig den korta stund det gäller? 

Har man en lättstörd hund så är inte lösningen att alla andra hundar och störningar avlägsnas från platsen utan lösningen är att man lär sin hund att ignorera störningarna medan den jobbar.  Visst... det krävs en hel del av föraren att nå dit om man har en störningskänslig hund, men sedan slipper man ju bekymra sig för vilka störningar som kan finnas runt omkring när man ska ut och tävla. 

Om det nu inte är så att det finns folk som tycker att det är behändigt att skylla mindre lyckade resultat på just det faktum att de har en störningskänslig hund förstås....   dom lär inte lägga ner nån tid på att lösa problemet. 

Men nånstans läste jag att en hund blivit störd av att någon använt en pipleksak på parkeringen en bit bort....  och det är inte ovanligt att man skyller på folk som värmt upp vid sidan av planen och använt en klicker, eller att nån kastat en boll till sin hund en bit bort. 

Visst, jag kan hålla med om att man bör hålla ett visst avstånd till den som ska tävla om man vill kasta bollar eller klicka med en klicker eller pipa med en pipleksak, men naturligtvis så registrerar hunden sånt i alla fall.... om den är van vid att få flänga runt med huvudet i alla väderstreck och hålla koll på allt som kan tänkas hända i varenda liten vrå, istället för att hålla fokus på föraren. 

Vänjer man den vid att det är jag som förare som styr sånt som händer och sånt som hunden ska bry sig om, då slipper man såna bekymmer.  Min hund ska ge blanka sjuttan i om det så står 20 man och piper med pipleksaker vid sidan av...  eller om det står 20 hundar som piper och skäller vid sidan av banan. Det rör inte oss, min hund ska ägna sig åt mig och inte bry sig om nåt annat. 

Och det är en ren inlärningssak... kräver mycket liten arbetsinsats på vissa hundar och en jäkla massa jobb och tid på andra hundar... men det är ju där man gör valet. Vill jag ha en hund som struntar i det som händer runt omkring oss när vi ska tävla eller vill jag sabba tävlingen bara för att hunden har roligare/intressantare saker att titta på än det jag har att erbjuda?  

Man löser inga problem genom att isolera hunden från det som stör, man löser problemet genom att lära hunden hantera det som stör den. 

Lösningen på problemet med hundar som går upp på platsliggningen (pratar vanlig lydnad nu då) är inte att minska antalet hundar som ligger plats och öka mellanrummet mellan dom samtidigt som man minskar avståndet till förarna... så som man gjorde vid senaste regelreviderignen.

Lösningen är att folk lär sina hundar att ligga stilla när dom har sagt till dom att göra det. Ju lättare man gör momentet desto större risk är det att folk slarvar med inlärningen....

Och lösningen på problemet med hundar som drar från Honnörsrutan för att uppvakta/äta upp hunden som samtidigt går banan (nu är det rallylydnad igen) är inte att ta bort momentet Honnörsrutan utan att öka kraven på att folk ska lära sina hundar att göra det dom är tillsagda... alltså stanna i en viss ställning tills föraren sagt nåt annat. 

Det är löjligt att tro att man kan lära en hund nån form av lydnad utan att man så småningom kommer till det som så många så föraktfullt kallar kravfasen. Jag vet att det är omodernt och ses med stort förakt av många hundförare att prata om en kravfas, men jag må vara gammalmodig och förlegad och dum i huvudet då.

Så länge hunden har kul och inget roligare dyker upp i närheten så går det ypperligt att träna utan att ställa några krav. Men då får man också en hund som plötsligt kanske väljer något annat som den tycker verkar roligare än det jag har att erbjuda. 

Att ställa krav är inte detsamma som att vara elak eller "hård" mot sin hund, det är helt enkelt bara att göra klart för hunden att "nu gör du som jag säger så ska du se så bra det blir i slutänden".  Och kan jag övertyga hunden om att jag har rätt i det jag säger, då kommer hunden att välja mig och min väg sedan när vi ska jobba tillsammans, och det oavsett vad som händer runt omkring oss. 

Och här har alla instruktörer och privattränare ett stort ansvar tycker jag.... det må vara viktigt med glada och positiva hundar....  med den numera så berömda attityden.... på tävlingsplanen, men det är minst lika viktigt med lydiga hundar tycker jag. Inte minst med tanke på att olydiga/dåligt tränade hundar tyvärr ofta förstör för andra ekipage som helt oförskyllt drabbas.

Och tänk att tack vare lilla hjärtat Jippie så vet jag faktiskt vad jag pratar om den här gången...     Han är en kille som har mycket att hålla reda på när vi är ute bland folk och fä, men vi har jobbat med det där, både han och jag, och på tävlingen förra helgen kunde jag till min stora glädje konstatera att träningen har gett bra resultat. Där var matte huvudpersonen i hans tillvaro, och det är ju så det ska vara... oavsett omgivningen.