…. i alla fall om man ser till alla efterlysningar som finns på FaceBook, och jag tycker att det är konstigt.  

Ja, inte att efterlysningarna finns på FB, utan det faktum att så många hundar springer bort.

Det finns två frågeställningar kring det här tycker jag. Varför springer dom bort? Och varför hittar dom inte tillbaka igen?

Jakthundar har väl i alla tider försvunnit då och då, men har dom inte förolyckats under sin utflykt så har dom alltid, förr eller senare, kommit tillbaka hem igen. Så i mitt följande resonemang utesluter jag helt och hållet jakthundar på drift eftersom jag tror att helt andra förutsättningar gäller för de hundarna och de situationerna.

Jag håller mig till våra vanliga sällskapshundar istället. Hundar som lever som en familjemedlem i våra hem, hundar som är vana vid vårt samhälle med de störningar som finns där, och hundar som förhoppningsvis är väl omhändertagna och har det bra där de bor.

Vad är det som får en sådan hund att springa iväg på ett sånt sätt att den sedan inte kan hittas på flera dagar? I värsta fall aldrig….

Och varför söker den sig sedan inte tillbaka till ett känt ställe där den är van att vara och där den känner sig trygg?

Ok då… det finns hundar som är på besök på ett främmande ställe och kanske blir så skrämda att dom springer därifrån i vild panik, såna hundar har ju ingen trygg plats att återvända till. Där är ju risken stor att dom virrar omkring utan att veta vart dom ska ta vägen.  

Men man läser ju ofta, ofta om hundar som försvinner på sin vanliga rastnings/motionsrunda och då är dom ju i kända marker. Dessutom bor de ju antagligen inte alltför långt därifrån heller…

Om hunden blir skrämd och får panik, då springer den huvudlöst bara så långt därifrån som möjligt. Då hinner den långt innan den lugnar sig, och sedan måste den samla ihop sig så att den kan ta sig tillbaka i sitt eget spår. Vilket den kanske inte alls vill, eftersom den blev så skrämd på den platsen….

Men då borde den leta sig hemåt i alla fall tycker jag…. alla vi som går i skogen med våra hundar har väl många gånger tydligt sett att hunden mycket väl vet varåt ”hem” är? eller vart bilen står?

Varför tar sig inte hunden hemåt när den lugnat ner sig???

Och om vi då ser till den andra typen av bortsprungna hundar… dom som ger sig iväg utan att ha blivit skrämda… så är frågetecknen ännu fler.

En anledning till att dom springer iväg kan ju vara ren nyfikenhet… ett spår eller en doft som lockar så att dom ger sig iväg. Men när det spåret sedan tappar lockelsen, varför springer dom då inte tillbaka dit där dom började spåret? Där matte eller husse finns….

En hund som ger sig iväg för att följa ett spår eller en doft visar ju att den kan spåra och följa vittring, då borde den inte heller ha några problem att ta sig tillbaka igen.

Och sen vet jag i ärlighetens namn inga fler anledningar för en hund att ge sig iväg…. antingen när den blir skrämd eller också av ren nyfikenhet på något som finns en bit bort.

Varför skulle annars en hund dra iväg nånstans utan sin förare? Ja… jo… hmm… jag glömde nästan nu… jag har faktiskt haft en hund som ”försvann”, men han drog med all sannolikhet iväg för att leta efter mig. För er som inte läst den historien förr så finns den att läsa här.

Men springer hunden iväg för att ha kul en bit bort, utan husse eller matte, då är den ju inte rädd och skrämd och borde kunna ta sig tillbaka utan problem.

Eller är det så att många hundar enbart får gå i koppel och aldrig får använda sin nos till det den är ämnad till, och aldrig fått lära sig att hålla reda på sin förare… och kanske leta upp honom/henne om dom försvunnit utom synhåll. I så fall kanske dom helt enkelt inte kan ta sig tillbaka med hjälp av sitt luktsinne och sitt lokalsinne, dom vet inte hur man gör helt enkelt.  

I en del efterlysningar kan man läsa att hunden kröp ur selen eller halsbandet och försvann, till synes utan anledning. Och vad ska man tro om det då? Varför gör en hund så?

Jag förstår inte det…. varför en hund gör så? Och jag förstår inte heller varför man har en sele, eller ett halsband, på hunden som den sedan kan krypa ur? Vad har man då för nytta av det?

Ok då… har man sån lydnad på hunden att den stannar när jag säger till, då spelar halsbandet eller selen ingen roll, men såna hundar springer ju inte bort. I alla fall inte medan matte eller husse ser på….

Nej, jag begriper ingenting jag….

Om jag hade en hund som vände rumpan till mig och bara gav sig iväg, då skulle jag känna mig som världens uslaste hundägare. En nyfiken ”matte-jag-måste-bara-kika-här-borta”-runda är helt OK, men tanken att min hund medvetet ska välja att springa bort från mig… och förbli borta… är mig väldigt främmande.

   
När Ibsen blev superskrämd övergav han husse och Salza, men han sprang till sitt trygga hem istället. Han drog inte huvudlöst iväg nånstans, utan han sprang hem trots att det var en dryg kilometer bort. Han klarade det, trots sin panik. Och värre panik än så kan knappast en hund drabbas av.  

Att en valp inte hittar tillbaka igen är fullt förståeligt tycker jag. Dom har inte den erfarenheten av att använda sin nos såsom en vuxen hund har, men varför springer en valp bort på ett sånt sätt att den inte går att hitta igen?

Är den extremt självständig kanske? Eller extremt nyfiken? Eller dumdristigt ”modig”? För hur många valpar har ni träffat som är så modiga/dumdristiga/nyfikna att dom drar iväg nån längre bit på egen hand?

När folk försvinner ur en valps synfält brukar väl valpen reagera ganska så snabbt? Och gör den inte det, så borde väl husse/matte istället reagera desto snabbare? En valp ska väl aldrig vara utom synhåll?

Jag läste för ett tag sedan om en hund som försvann på en parkering vid ett stort köpcentra. Den kröp ur selen och försvann medan familjen packade in grejor i bilen. Mina hundar har alltid varit väldigt mån om att inte bli ”bortglömda” så fort bilen och packning varit på gång. Jag vet inte vad som skulle få dom att springa iväg från mig och bilen i det läget…

Alla hundar är inte lika, jo jag vet… men tryggheten måste väl alltid finnas där matte/husse är, eller? Kommer man bort från den så vill man väl tillbaka dit så fort som möjligt? Eller är det så tragiskt att det finns massor av hundar som inte känner nån trygghet hos sin förare? Som känner sig utlämnade och tror att de måste klara sig på egen hand?

Ja, som sagt… jag förstår inget jag…. Jo jag förstår att en hund kan försvinna, men jag förstår inte att så många hundar försvinner hela tiden. Och jag förstår inte att dom är så svåra att hitta… vill dom inte bli hittade?

Jag vet förstås också att en hund snabbt blir förvildad och folkskygg om den är på rymmen, men det sker ju trots allt inte på en eller två dagar.

Fast… det var väl igår (eller nån annan dag kanske) det stod i tidningen om en hund som varit försvunnen i flera månader och som nu hittat sin ägare igen… men det fanns förstås nån jaktras i den hunden, vilket kan förklara i alla fall försvinnandet.

Jaja… livet är fullt av mysterier, men i min värld är det inget ”normalt” beteende för en familjehund att ge sig iväg på egen hand i flera dagar. Det måste finnas nån form av förklaring till att de gör som de gör… de stackars hundar som ”försvinner”.