Tedsams blogg

Direktlänk till inlägg 11 januari 2013

Bortsprungna hundar kryllar det tydligen av….

Av tedsams - 11 januari 2013 09:50


…. i alla fall om man ser till alla efterlysningar som finns på FaceBook, och jag tycker att det är konstigt.  

Ja, inte att efterlysningarna finns på FB, utan det faktum att så många hundar springer bort.


Det finns två frågeställningar kring det här tycker jag. Varför springer dom bort? Och varför hittar dom inte tillbaka igen?


Jakthundar har väl i alla tider försvunnit då och då, men har dom inte förolyckats under sin utflykt så har dom alltid, förr eller senare, kommit tillbaka hem igen. Så i mitt följande resonemang utesluter jag helt och hållet jakthundar på drift eftersom jag tror att helt andra förutsättningar gäller för de hundarna och de situationerna.


Jag håller mig till våra vanliga sällskapshundar istället. Hundar som lever som en familjemedlem i våra hem, hundar som är vana vid vårt samhälle med de störningar som finns där, och hundar som förhoppningsvis är väl omhändertagna och har det bra där de bor.


Vad är det som får en sådan hund att springa iväg på ett sånt sätt att den sedan inte kan hittas på flera dagar? I värsta fall aldrig….


Och varför söker den sig sedan inte tillbaka till ett känt ställe där den är van att vara och där den känner sig trygg?


Ok då… det finns hundar som är på besök på ett främmande ställe och kanske blir så skrämda att dom springer därifrån i vild panik, såna hundar har ju ingen trygg plats att återvända till. Där är ju risken stor att dom virrar omkring utan att veta vart dom ska ta vägen.  


Men man läser ju ofta, ofta om hundar som försvinner på sin vanliga rastnings/motionsrunda och då är dom ju i kända marker. Dessutom bor de ju antagligen inte alltför långt därifrån heller…


Om hunden blir skrämd och får panik, då springer den huvudlöst bara så långt därifrån som möjligt. Då hinner den långt innan den lugnar sig, och sedan måste den samla ihop sig så att den kan ta sig tillbaka i sitt eget spår. Vilket den kanske inte alls vill, eftersom den blev så skrämd på den platsen….


Men då borde den leta sig hemåt i alla fall tycker jag…. alla vi som går i skogen med våra hundar har väl många gånger tydligt sett att hunden mycket väl vet varåt ”hem” är? eller vart bilen står?


Varför tar sig inte hunden hemåt när den lugnat ner sig???



Och om vi då ser till den andra typen av bortsprungna hundar… dom som ger sig iväg utan att ha blivit skrämda… så är frågetecknen ännu fler.


En anledning till att dom springer iväg kan ju vara ren nyfikenhet… ett spår eller en doft som lockar så att dom ger sig iväg. Men när det spåret sedan tappar lockelsen, varför springer dom då inte tillbaka dit där dom började spåret? Där matte eller husse finns….


En hund som ger sig iväg för att följa ett spår eller en doft visar ju att den kan spåra och följa vittring, då borde den inte heller ha några problem att ta sig tillbaka igen.


Och sen vet jag i ärlighetens namn inga fler anledningar för en hund att ge sig iväg…. antingen när den blir skrämd eller också av ren nyfikenhet på något som finns en bit bort.


Varför skulle annars en hund dra iväg nånstans utan sin förare? Ja… jo… hmm… jag glömde nästan nu… jag har faktiskt haft en hund som ”försvann”, men han drog med all sannolikhet iväg för att leta efter mig. För er som inte läst den historien förr så finns den att läsa här.


Men springer hunden iväg för att ha kul en bit bort, utan husse eller matte, då är den ju inte rädd och skrämd och borde kunna ta sig tillbaka utan problem.


Eller är det så att många hundar enbart får gå i koppel och aldrig får använda sin nos till det den är ämnad till, och aldrig fått lära sig att hålla reda på sin förare… och kanske leta upp honom/henne om dom försvunnit utom synhåll. I så fall kanske dom helt enkelt inte kan ta sig tillbaka med hjälp av sitt luktsinne och sitt lokalsinne, dom vet inte hur man gör helt enkelt.  

  


I en del efterlysningar kan man läsa att hunden kröp ur selen eller halsbandet och försvann, till synes utan anledning. Och vad ska man tro om det då? Varför gör en hund så?

Jag förstår inte det…. varför en hund gör så? Och jag förstår inte heller varför man har en sele, eller ett halsband, på hunden som den sedan kan krypa ur? Vad har man då för nytta av det?


Ok då… har man sån lydnad på hunden att den stannar när jag säger till, då spelar halsbandet eller selen ingen roll, men såna hundar springer ju inte bort. I alla fall inte medan matte eller husse ser på….


Nej, jag begriper ingenting jag….

   

   

Om jag hade en hund som vände rumpan till mig och bara gav sig iväg, då skulle jag känna mig som världens uslaste hundägare. En nyfiken ”matte-jag-måste-bara-kika-här-borta”-runda är helt OK, men tanken att min hund medvetet ska välja att springa bort från mig… och förbli borta… är mig väldigt främmande.

   
När Ibsen blev superskrämd övergav han husse och Salza, men han sprang till sitt trygga hem istället. Han drog inte huvudlöst iväg nånstans, utan han sprang hem trots att det var en dryg kilometer bort. Han klarade det, trots sin panik. Och värre panik än så kan knappast en hund drabbas av.  

   


Att en valp inte hittar tillbaka igen är fullt förståeligt tycker jag. Dom har inte den erfarenheten av att använda sin nos såsom en vuxen hund har, men varför springer en valp bort på ett sånt sätt att den inte går att hitta igen?


Är den extremt självständig kanske? Eller extremt nyfiken? Eller dumdristigt ”modig”? För hur många valpar har ni träffat som är så modiga/dumdristiga/nyfikna att dom drar iväg nån längre bit på egen hand?


När folk försvinner ur en valps synfält brukar väl valpen reagera ganska så snabbt? Och gör den inte det, så borde väl husse/matte istället reagera desto snabbare? En valp ska väl aldrig vara utom synhåll?


Jag läste för ett tag sedan om en hund som försvann på en parkering vid ett stort köpcentra. Den kröp ur selen och försvann medan familjen packade in grejor i bilen. Mina hundar har alltid varit väldigt mån om att inte bli ”bortglömda” så fort bilen och packning varit på gång. Jag vet inte vad som skulle få dom att springa iväg från mig och bilen i det läget…


Alla hundar är inte lika, jo jag vet… men tryggheten måste väl alltid finnas där matte/husse är, eller? Kommer man bort från den så vill man väl tillbaka dit så fort som möjligt? Eller är det så tragiskt att det finns massor av hundar som inte känner nån trygghet hos sin förare? Som känner sig utlämnade och tror att de måste klara sig på egen hand?


Ja, som sagt… jag förstår inget jag…. Jo jag förstår att en hund kan försvinna, men jag förstår inte att så många hundar försvinner hela tiden. Och jag förstår inte att dom är så svåra att hitta… vill dom inte bli hittade?


Jag vet förstås också att en hund snabbt blir förvildad och folkskygg om den är på rymmen, men det sker ju trots allt inte på en eller två dagar.


Fast… det var väl igår (eller nån annan dag kanske) det stod i tidningen om en hund som varit försvunnen i flera månader och som nu hittat sin ägare igen… men det fanns förstås nån jaktras i den hunden, vilket kan förklara i alla fall försvinnandet.


Jaja… livet är fullt av mysterier, men i min värld är det inget ”normalt” beteende för en familjehund att ge sig iväg på egen hand i flera dagar. Det måste finnas nån form av förklaring till att de gör som de gör… de stackars hundar som ”försvinner”. 

   

     


 
 
Ingen bild

Lina

11 januari 2013 10:41

Tycker du inte att du förmänskligar hundarna när du tänker sådär? Att dom måste ha en anledning till allt. Jag tror utan tvekan att det finns hundar som har högre drifter. Sexualdrift, dom börjar leta efter en tik. Jakt, dom kanske släpper ett spår men hittar ett annat. O ett annat. O ett annat. O många hundar idag gömmer sig när dom blir skärrade. Vilket även en hund som "bara" stuckig iväg av nyfikenhet kan bli. Vi hittade en hund som låg ihopkrupen under en stubbe. Där hade han troligtvis legat i flera dagar och därför hade ingen hittat honom. Han var 500 meter hemifrån. Han gick inte att lockas fram. Utan dom fick dra ut honom med hjälp av ett helstryp. Trots att både älskade matte fanns där o mat osv. Hunden hade från början inte stuckit för att den blev skrämd utan för att den fick upp ett spår. Matte är en duktig förare som älskar sina hundar o tävlat oerhört högt. Men inte hjälper det. Nej. Jag tror man är naiv om man tror att man kan lista ut anledningar till allt hundarna gör. O i ditt fall låter det som om att det alltid måste vara ägarens fel. Ägaren ger inte tillräcklig trygghet. Ägaren har inte hunden lös tillräckligt ofta. Aso. Dom reagerar på instinkt. O den behöver inte alltid vara det vi tror eller vill att den skall vara. Överlevnad = nr1. Vilket i en jobbig situation lättast löses genom att gömma sig från allt som är läskigt o hotfullt.

tedsams

11 januari 2013 13:01

Nej då, jag anser inte alls att det alltid är ägarens "fel" att hunden försvinner, då har du missuppfattat mig.

Och jag skriver nog också nånstans att det mycket väl kan finnas helt, för hunden, naturliga anledningar till att hunden ger sig iväg... t.ex en lockande löptik eller nåt annat som spännande. Hundarnas liv styrs till stor del av deras olika drifter...

Men det som för mig är intressant är varför hunden inte kommer tillbaka sedan. Om du sedan tolkar det jag skriver som att det beror på att dom har en "dålig" ägare, då har du som sagt missuppfattat mig. Jag uttalar mig ju inte om nåt specifikt fall, men i det fall du beskriver så är det inte så förvånande att hunden gömde sig om den varit borta utan människokontakt i flera dagar. I vissa fall behövs det bara några dagar för att hundarna ska bli folkskygga.

Hundar är, precis som du skriver, till stor del ett oskrivet blad för oss människor,vi kan inte alltid förstå deras bevekelsegrunder för att göra vissa saker, men det hindrar väl ändå inte att man kan fundera och spekulera i varför dom gör ditten eller datten i olika situationer?

Det känns lite grand som att jag råkade trampa på en öm tå här, men eftersom jag inte alls vet vem du är, så var det i så fall helt ofrivilligt.

Men att klura över varför hundar gör si eller så i olika situationer, det förbihåller jag mig nog rätten att gör i fortsättningen också.

 
En annan Lina

En annan Lina

21 januari 2013 11:40

Läsa historien om bortsprungna Samsun nyss Barbro, vilken mardröm!! Kan nästan föreställa mig paniken...hugaligen.
Men klok ar han sannerligen som hittade tillbaka till campingen med alla 4 ben i behåll :)

http://www.svartealgot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av tedsams - 7 oktober 2014 17:59

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Av tedsams - 6 oktober 2014 10:02

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Av tedsams - 29 september 2014 11:48

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Av tedsams - 23 september 2014 12:15

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Av tedsams - 22 september 2014 10:16

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...

Skapa flashcards