... de där som har noll koll på sin hund, som springer efter och hojtar och skriker för fullt när deras hund drar iväg efter eran hund som går snyggt och snällt och stilla hos er?? 

En sån är jag....  en sån som har en sån olydig hund alltså... en hund som inte lyder och som skiter i vad jag säger eller gör. Jodå... sån är den bittra sanningen...    

Åkte ut för att träna på ett litet spår med Jippie idag, och Salza följde förstås med. Och dom väntade snällt i bilen medan jag gick ut ett spår som var knappt 100 m långt med totalt 4 pinnar. 

Och medan spåret "låg till sig" lite så tog jag ut Jippie för att träna lite annat. Han är ju så himla duktig den där lille krabaten, lyhörd och förig som bara den.   

Och visst ser jag att det kommer en tjej gående med en lös schäfer, men som sagt... Jippie är ju jätteduktig på det där när vi går omkring på gångvägarna här hemma. Bryr sig nästan inte alls om andra hundar och sitter fint vid min sida när dom passerar. 

Jojo... vems hund tror ni drar iväg mot den där schäfern, vilt skällande och studsande på bakbenen??? Jodå, lilla lydiga Jippe....   

Och gissa vem som i den första upphetsningen gapar och ropar och till och med springer efter den där skällande odågan...?? Jo just det...    

Sen besinnar jag mig och försvinner istället därifrån... han ska jäklar i min själ inte ha hjälp att skrämma bort schäfern i alla fall. Men schäfern med matte viker av åt ett annat håll och Jippie kan stolt komma tillbaka och berätta att han minsann skrämt bort det där stora odjuret.   

Vad matte i sin tur säger till lilla Jippie i det läget, det vill ni garanterat inte höra...   Tack o lov att det var ordning och reda på schäfern i alla fall, annars kunde lilla Jippie blivit schäfermiddag idag. 

Men det var ju på sätt och vis bra att det hände, nu fick jag mig en tankeställare och inser att det är hög tid att tajta till lydnaden för lilla Jippe. Han må vara gudasöt och charmig och liten och bara en liten valp fortfarande och allt det där... men det där ska inte hända en enda gång till.... och det är ju inte minst med tanke på hans egen säkerhet jag säger så. 

Spåret då....?  Jodå, trots tumultet med schäfern så gick han sitt lilla spår med liv och lust så snart vår lilla diskussion var avklarad.

Han tog upp vittringen från spåret på långt håll, valde direkt att gå det åt rätt håll när han fann det, och när vi närmade oss första pinnen så var han lite vid sidan om själva spårkärnan... men han kände vittringen från pinnen och letade upp den, tog den i munnen och kom till mig med den.  

Vid den andra pinnen tog han upp den och tänkte fortsätta spåra med pinnen i munnen. Vid den tredje pinnen stannade han till, tog den i munnen, spottade ut den och tänkte fortsätta spåret... och den fjärde pinnen var sedan slutet och den tog han också på vittringen eftersom han även där var nån dm från själva spårkärnan.

Spåret hade inga hårda vinklar, men gick lite slingrigt genom skogen. Och på ett ställe passerade vi en bred, väl upptrampad stig, men det orsakade inga problem för Jippie.   

Han är ju född till spårhund den killen.... Vid ett par tillfällen hade han lite bråttom och missade den sväng jag gjort på spåret, men han stannade efter nån enda meter, gick tillbaka den där lilla biten och fann det rätta spåret och fortsatte målmedvetet framåt igen. Han har alltså helt klart för sig vad han ska göra trots att det här bara var hans tredje spår här i livet.

Och idag använde jag min viltspårlina, den är "bara" 10 m lång men 10 m ute i skogen kan vara långt för en liten valpis.... fast det brydde han sig inte alls om.... han travade fram i spåret i nästintill lite för hög fart. 

Sedan så tränade vi på NEJ... att låta bli att springa efter när matte slänger en boll t.ex., och vis av den tidigare skadan så använde jag lina där.  Men han lär sig fort, fast han har lite svårt att koncentrera sig på det jag vill att han ska göra..... det är mycket som fångar hans uppmärksamhet. 

Men sedan när vi gick en promenad med Salza också, så testade jag inkallningen i olika situationer och det funkade kanonfint... men då var det ingen schäfer i närheten förstås...   Mja... det vill nog till att matte skräper till sig lite när det gäller det där med att han ska lyssna i alla lägen och inte bara när det inte finns nåt roligare att göra.   

Men vet ni... jag förstår inte hur jag ska klara av att lära honom t.ex ett snyggt fritt följ. Det känns som att det ligger flera mil bort, och jag vet inte hur jag ska göra.  

Eller... teoretiskt så vet jag väl det kanske... men det känns verkligen som att jag inte kommer att klara av det. Och det beror naturligtvis inte på att det är nåt "fel" på Jippie... han är oerhört lyhörd och följsam och lättlärd... nej, det beror enbart på mig. Helt plötsligt känns det som att jag inte kan... inte vet... inte duger till...   ja ni förstår kanske hur jag menar. 

Ingen prestationsångest direkt, eftersom jag alltid bara strävar mot mina egna mål, men ändå lite så där att det gick så himla bra och lätt och problemfritt med Salza och det var helt och hållet hennes förtjänst. Jag liksom bara hakade på där.  och det vore ju helt otroligt om jag hade fått en sån hund till, den här gången kanske det krävs att jag själv presterar nåt också.... ischa...    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...