Inte för att han är så speciellt lastgammal ännu, lille Jippie, men det var först idag som han gick sitt första "riktiga" spår.  Jag o Salza skulle tävlat i grannstaden idag, men av diverse knorkiga anledningar så blev det inte så, och då drog vi till skogs istället, jag och doggsen och träningskompisen och hennes hund. 

Och där passade jag på då jag hade "handlerhjälp". Jag gick ut ett litet spår medan Jippie satt och tittade på. Inte så långt, kanske bara 15-20 m, men det var en liten böj på det, och när jag sedan en bit bort klev över en liten stubbe så la jag ner Gankan där (populär mjukisanka som kvackar) och sedan gick jag i en vid båge tillbaka till stigen där Jippie med handler väntade. 

Sen tog jag Jippie i kopplet och lät honom korsa spåret, och han tog direkt upp spåret, satte ner nosen i marken och började spåra. Vid den där lilla böjen hade han lite funderingar, men han ringade lite och fortsatte sedan i det rätta spåret. När han kom till Gankan blev matte så glad så... berömde och kvackade med Gankan, och Jippie tittade på mig med ögon som mycket tydligt sa: "Vad gör du, matte? Ser du inte att jag är upptagen med att spåra nu?" och så fortsatte han målmedvetet vidare i spåret ända tills vi var tillbaka på stigen igen. 

Och det där förvånade mig inte alls. Han är en spårhund så liten han är. När vi är ute och de andra hundarna "försvunnit" för honom, då sätter han ner nosen i marken och spårar upp dom. Likadant gör han härhemma... man ser honom ofta rusa genom rummen med nosen nere i golvet, och då på jakt efter antingen husse eller nån av hundarna. 

Det verkar som att han helt naturligt i allra första hand tar till spåret för att hitta det han vill. Han verkar inte lyssna, eller vädra med hög nos, utan det är nosen i marken och så iväg i full fart.

Nu ska man inte dra alltför stora växlar på sånt här, men vi har i flera veckor gått omkring och sagt att han redan ÄR en spårhund så liten han är. Vi får väl se vart det hela landar... 

Kul i alla fall att ha det där första spåret gjort, nu vet jag precis hur jag ska göra nästa gång han ska få spåra i skogen. Men innan dess ska han få testa ett hårt spår, och jag blir mycket förvånad om det visar sig att han får problem med det, han har som sagt stora anlag för att spåra.   

Men jag är ju som jag är, så varför nöja sig med ett lyckat första spår när det finns så mycket annat man kan testa? 

Så Jippie har lekt och busat med Gimzo, grävt till Kina med hjälp av både Gimzo o Salza, lekt jaga när Gimzo retade honom med en läcker pinne, och så gått sitt första spår... och sedan sprungit med Salza på påviset när hon tränat sök....  och sedan gjort sitt första egna lilla sökarbete där han hittade matte i skogen.... och dessutom gjort flera uppletande där han hittade grejor som han stolt bar och lämnade till matte.

Och ja då... han lever fortfarande, men han sover gott.   

Det är pressande varmt här idag igen, och även om vi var i skogen när vi roade oss så var det VARMT.... men Jippie har en motor som står helt i klass med Salzas. Han sover som sagt gott nu.... och han la sig för att vila i skuggan ute i skogen, men det gjorde Salza och Gimzo också.... men så länge vi var ute i skogen och höll på med ditten och datten så kunde man inte se att han var trött. Han skuttade inte omkring riktigt lika snabbt på slutet, men han skuttade i alla fall, och han var mäkta avundsjuk på Salza som fick göra många fler roligheter än vad han fick, han hade gärna hakat på där om han hade fått lov till det.

För det är naturligtvis så att hans matte har i alla fall lite ansvarskänsla... hans aktiviteter var anpassade för honom, och alltså inte alltför krävande fysiskt. Däremot så var det förstås psykiskt krävande, men det var liksom meningen med det hela.  

På uppletandet fick alla hundarna se när jag slängde ut ett antal leksaker i skogen.... inte långt bort, bara ca 10-15 m men inte synliga... och sedan fick Jippie som första hund springa ut och hämta en sak. Och det var fascinerande att se honom, full fart ut och förbi närmsta grejen, tvärnit, och så på med näsan och letade sig fram till grejen, tog den i munnen och kom springande till mig med den. Jisses.... han är 14 veckor gammal....   

Salza hade ju sötebrödsdagar förstås. Hon är suverän på att markera nedslag, så hon hade helt klart för sig vart alla grejerna hade landat. Hon behövde inte leta alls, hon sprang raka spåret till dom allihop... men strunt samma, hon hade kul och det är ju huvudsaken.   

När det gäller att leta saker så har hon inte så mycket mer att lära, lilla Salza. Hon har alltid varit duktig på det, och hon ger sig inte även om det är svårt att finna nån av grejorna. Fast... det hon kanske skulle behöva träna på är de där spikraka slagen som en domare så gärna vill ha. Hon söker på spanielvis, och eftersom vi inte ska tävla nåt där uppletande förekommer så får hon göra det också. Det är ju trots allt det allra effektivaste sättet att hitta det man söker efter om man är en hund.

De stora hundarna fick träna lite sök, vilket dom nog tycker är det allra roligaste man kan göra. Men det var som sagt VARMT, så när vi var färdiga i skogen så åkte jag till vattnet med Salza o Jippie så att dom fick svalka av sig lite. Och nu sover dom som sagt... Jippie av förklarliga skäl, Salza antagligen mest för att det inte finns nåt annat att göra just nu.  

Den här häftiga våldsamma värmen tar på både tvåbenta och fyrbenta, vi har inte hunnit vänja oss ännu... det blev liksom ingen vår, det blev sommar med en gång. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...