Det är baksidan på den här ljuvliga årstiden det... myggjävlarna. Jisses så många dom är, och så hungriga...    I går höll vi på att bli uppätna helt och hållet, trots att det var mitt på dagen, solen sken och det blåste en del. Det gäller att leta fram myggmedlet nu annars blir nöjet med promenaderna förstört. 

Det har varit så varmt de senaste dagarna så vi har inte gjort nåt alls, inte på hundfronten i alla fall. Jag har försökt ta mig till vatten med hundarna så att det fått svalka av sig, men det är en bit att åka för att hitta nåt bra ställe och det är inte så kul i värmen det heller. 

Lilla Jippie växer och växer och sköter sig alldeles utmärkt. Jag glömmer hela tiden att han är en pyttebebis på bara 14 veckor, och det beror ju på att han är så duktig på så mycket. 

När vi är ute håller han sig där jag är, han försöker att springa med de stora hundarna, men har ju redan insett att det är ett dödsdömt företag så han håller sig till mig. Han hoppar och skuttar och undersöker alla märkliga saker han hittar, men han glömmer inte bort mig för det. 

I går när hundarna badat så lekte dom jaga en stund, alla tre, och det är lite bra för då torkar dom lite fortare. Jippie sprang allt vad tygen höll och eftersom Salza alltid är den som leder leken och hon gärna springer i kringelikrokar så att Ibesn inte ska hinna ifatt henne (han kan inte svänga så snävt som  hon kan) så hann Jippie med denna gången, och jisses så roligt dom hade.    

Men det gäller att tänka sig för när man har en valp. Att tänka på hur mycket, och hur lätt, dom påverkas av de andra hundarna. 

När det gäller Ibsen så vet man direkt när han börjar gå upp i varv, oavsett anledning och i hans värld är anledningarna många, för då gnäller han och börjar stressa runt i huset. Men på Salza märks det inte lika lätt, hon är ju tyst, och hon är inte heller sån att hon rastlöst springer omkring när hon börjar stressa upp sig. Men nu ser man direkt på Jippie till och med när Salza börjar känna förväntan inför något... då går han upp i varv direkt. Och han vet förstås inte ens alltid varför han går upp i varv, han bara svarar på de andra hundarnas sinnesstämning.  

En liten Jippie vet till exempel inte att när man åker bil och svänger in på den där vägen, då väntar det nåt kul så småningom... men han svarar direkt på de andras signaler och går upp i varv trots att han inga egna erfarenheter har och egentligen inget förstår.  

Så det där med att man lika gärna kan ha flera hundar om man redan har en, det är inget mer jobb med det... det är ju naturligtvis inte sant. I alla fall inte om man vill bibehålla sin ställning som flockledare och inte lämna över det jobbet till nån av hundarna. 

Igår när vi var ute så träffade vi på några bitar korrugerad plåt som låg och skräpade på marken. Dom låg slarvigt på varandra i det höga gräset och Ibsen råkade springa på dom och dom rörde på sig och skramlade ganska så rejält, så han blev överraskad och tog ett jätteskutt därifrån. 

Jippie som var honom i hälarna blev förstås lika rädd....  och så kunde jag ju inte lämna det så jag ropade på Salza... stadiga, stabila Salza som aldrig påverkas av såna saker... och jag och Salza klev upp på de där skramlande, gungande plåtbitarna och hon fick några godisar att smaska på. 

De andra två kom förstås farande och ville också ha godis, men stannade när dom såg att dom måste kliva upp på plåtarna för att nå godiset. Jag låtsades inte om dom, utan fortsatte busa lite med Salza och gav henne en godis då och då... och strax kom Jippie försiktigt tassande och ville vara med, och då fick han förstås också sin del av godiset.

Sen gick vi fram och tillbaka på de där plåtarna en stund och smaskade godis och hade lite kul.... och så gick vi därifrån. Efter en stund gick jag tillbaka dit, med hundarna i följe... jag ställde mig vid kanten av plåtarna och gjorde inget alls, bara för att se hur hundarna reagerade. Salza glömmer ju aldrig sånt som har genererat en godis, så jag misstänkte att hon snabbt skulle skutta upp på de där plåtarna, och mycket riktigt.... hon klev upp där och såg uppfodrande på mig.. "hit med godiset nu då!"  Och Jippie förstod att det var godis på gång och kom också skuttande upp på plåtarna... och naturligtvis fick dom sina godisar. 

I såna fall är det ju en fördel med flera hundar, i de fall där de kan vara en bra förebild. Men det hade varit kul att se hur Jippie hade gjort om han ensam hade stött på de där plåtarna. Nu påverkades han ju först av Ibsen, sedan av Salza och mig, så det får jag aldrig veta... även om jag kan gissa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...