Visst är det så att det är skillnad på folk och folk? Vissa människor är hjälpsamma och man hinner knappt ens andas om att man behöver hjälp förrän de redan har gjort det där som behövde göras.   

Fast det behöver inte vara just det att man behöver hjälp heller… det kan vara så enkelt att det finns saker som helt enkelt ska göras, men vissa människor väntar helt enkelt tillräckligt länge så att nån annan känner sig manad och tar tag i det.   

Visst… det finns säkert människor som saknar den där förmågan till en helhetssyn, och som därför inte heller inser att det finns miljoner saker som ska göras i vissa fall. Men då kan ju jag tycka att då får man väl fråga sig fram då, och inte bara förutsätta att det bara är det som den egna fattiga hjärnan känner till som ska göras.

Jaja, vi är alla olika…. på både gott och ont. Men tänk så många gånger i mitt liv jag önskat att jag hade tillhört dom där som seglar genom livet på ett bananskal och alltid överlåter åt alla andra att bry sig och bekymra sig och ta ansvar.   

Mitt trevliga virus som jag levt tillsammans med i 5 veckor nu, är nog äntligen på väg att flytta tror jag.  Jag hostar fortfarande, men så pass lite att jag har slutat med hostmedicinen. Och i och med att jag slutat med den så  börjar också yrseln och det där diffusa illamåendet att avta.  Men jag blir fortfarande yr i huvudet om jag böjer mig framåt, och jag har noll ork, blir genomsvettig och helt slut för minsta lilla.   

Fast å andra sidan…. det finns ju så väldigt många som har det så väldigt mycket värre än så…. men de klagar oftast inte alls. Fast det finns ju en kategori som alltid har det allra värst förstås...  i alla fall om de själva får säga det.   

Som ett bevis på att jag börjar piggna till så tänkte jag tycka till lite…. om hundträning förstås.   

Jag vet att jag babblat om det här tidigare, men jag måste få upprepa det igen. Jag förstår verkligen inte hur vissa människor är funtade.  De tränar och tränar och tränar, och kommer inte alls nåt närmare det mål dom satt upp.  Men inte sjuttan inser dom att dom tränar fel, för det måste dom göra eftersom det inte ger det önskade resultatet.

Man kan lära i stort sett vilken hund som helst vad som helst. Det beror bara på hur mycket tid och tålamod man har… och så måste man förstås använda sig av en "metod" som passar den hunden.

Men om man år efter år har samma problem med samma moment, då tycker i alla fall jag att man för väldigt länge sedan borde ha tänkt till lite.  Och det är ju inte det att dom tränar enbart själva heller, utan influenser utifrån, det vimlar av träningskompisar och "personal trainers", men inte förändrar det nåt inte.  Dom kör på i samma gamla vanliga hjulspår som alltid…..   

Fast dom kanske trivs med det. Dom kanske inte vill avancera uppåt i klasserna, men å andra sidan förstår jag då inte heller varför man betalar anmälningsavgifter och åker långa vägar för att tävla.   

Ja, jag förstår som sagt inte… för mig är det ju självklart att jag vill lösa de problem som uppstår när vi tränar, det är ju nästan den roligaste biten…. att plötsligt se att något som tidigare inte funkat plötsligt funkar kanonbra.   

Men vi är ju som sagt alla olika…. jag kan bara inte förstå varför folk klagar över sina bristande framgångar när dom ändå bara trampar på i de gamla vanliga hjulspåren.  Så länge de gör det så lär väl resultaten bli de samma också.

Problemet är kanske att det är så mycket svårare att "lära om" än att lära in nytt. En hund som har lärt sig att utföra ett kommando på ett visst sätt måste ju "nollställas" innan den kan läras att utföra just det kommandot på ett annat sätt. 

Det är kanske där tålamodet brister hos föraren, det tar ju sin lilla tid att fixa till det där. Ett enklare/snabbare sätt är ju att lära in ett nytt kommando tillsammans med det där perfekta utförandet som man vill ha. Då går det hela mycket fortare, och resultatet blir dessutom med största sannolikhet mycket bättre också.

Jaja, inte mina problem egentligen… jag har ju redan en hund som är helt perfekt.  Äh, skämtar bara….  Men nu för tiden så sysslar vi ju mest med att lära in roligheter och det är ju en helt annan sak än att lära in tävlingsmoment det.

Förresten… över till nåt helt annat.

Inga rosetter i sikte idag ännu, och då lär dom inte dyka upp i dag heller. Imorgon är sista chansen för dom att hinna hit i tid….  kan ni kanske vara så himla snälla och hålla tummarna för att dom dyker upp i morgon?   

Gör dom inte det så önskar jag verkligen att jag tillhörde den där skaran som tycker att nån annan kan fixa alla problem som dyker upp… det vore himla enkelt det.

Men å andra sidan så är inte livet speciellt enkelt, fast det borde det verkligen vara när man uppnått min aktningsvärda ålder.

Nu ska jag i alla fall slänga mig i soffan och vila lite innan det är dags för dagens hundpromenad. Konditionen och orken försvann blixtsnabbt i takt med att det där viruset gjorde sitt intåg.  Och idag har jag varit flitig hela förmiddan…. och det känns….  kanske idé att ta det lite lugnt så att eländet inte blossar upp igen.