Ja, stora hundar är ju superstarka när dom sätter den sidan till. Det räcker med att det är en hund som väger uppemot 25 kilo så har man nästan svårt att hålla emot om den får för sig att den till varje pris ska gå åt ett annat håll. Eller om den blir retad av någon och vill ge igen.

Och väger dom, som Ibsen uppemot 45-50 kilo, då kan man ju glömma att det går att hålla emot om hunden tar till alla sina krafter. Och då är det ju kanonviktigt att man har nån form av lydnad på hunden så att man kan stoppa den med rösten i alla fall.

Jag erkänner villigt att Ibsen lätt skulle kunna släpa mig genom området här om han ville. Jag orkar inte hålla i honom om han får för sig att gå sin egen väg…. tur att han inte "vågar" vara olydig utan lyssnar när man säger något till honom.   

Och jag misstänker att jag skulle ha svårt att hålla en "galen" Salza också om det skulle bli så nån gång, fast hon är inte så stark att hon skulle kunna släpa med mig nånstans förstås… men visst skulle det bli en ordentlig dragkamp om hon satte den sidan till.

Igår när vi var ute, och var på hemväg så såg vi att det kom en tjej med en stor leonberger. Vi skulle mötas på en gångväg, så jag kopplade hundarna och tog som vanligt en på varje sida.

Tjejen med leonbergern stannade och försökte sätta sin hund ner, men hunden var helt fokuserad på oss och vägrade sätta sig. Matte tog upp nåt godis ur fickan och försökte ge hunden, men den ville inte ha, den bara stirrade på oss.   

Vi passerade dom, och jag såg i ögonvrån att det var med största möda som matte orkade hålla sin hund stilla.

När vi gått kanske 10-15 m så började Salza stirra bakåt, och jag sa åt henne att gå ordentligt. Hon lydde mig inte utan gick nästan baklänges och så började hon dessutom morra.   

Jag stannade och tittade bakom oss och ser hur denna stora leonberger kommer efter oss, släpandes på sin matte.  Matte var liten och tunn och hunden släpade lätt som en plätt iväg med henne, och nu tänkte hunden tydligen gå till oss och hälsa.

Som väl är så var det en ung hund (fast hur stark blir hon inte när hon är färdigvuxen då???) och hon verkade inte på något vis aggressiv, bara nyfiken…. men jisses…

Hur kan man ha en så stor och stark hund som inte lyssnar på vad man säger???

Som tur är för dessa människor så finns det ju lyktstolpar med jämna mellanrum på gångvägarna. Matte slängde till slut kopplet runt en lyktstolpe och fick på så vis stopp på sin hund… men, men….

Det må ju vara att just den hunden inte var aggressiv utan bara ville hälsa, man kan ju aldrig veta hur den hunden som dom går fram till tycker. Salza hade inte blivit glad om den hade kommit fram till oss. Hon gillar inte stökiga hundar som bara "slänger sig på"…. och blir hon arg på nån så vill säkert Ibsen hjälpa till…    

Såna där situationer kan sluta illa om man har otur.. eller rättare sagt… om man har en ohörsam hund.

Ja, det var det om det…..

Igår var jag till bibblan igen, men det är svårt att hitta bra böcker tycker jag.  Hittar jag nån författare jag gillar så läser jag allt som han/hon har skrivit, och sen blir jag sur för att dom inte hunnit skriva fler böcker  

Vi har en lokal författare här som heter Jonas Moström. Han skriver deckare i Sundvallsmiljö och nu fick jag tag på hans senaste. Men som deckare är dom inte så våldsamt lysande, däremot är det kul att följa hans huvudpersoner och deras privata vedermödor och problem. Och så är det ju lite kul att man känner igen alla miljöer han skriver om….   

En av huvudpersonerna är läkare (vilket författaren också är), och i den senaste boken utspelar sig nästan hela handlingen på sjukhuset här i Sundsvall.

Och det påminner mig om de funderingar jag hade när Kurt låg på sjukhuset i vintras, efter sin operation. Man kan ju komma och gå precis som man vill på det sjukhuset.  Att man inte kan ha nån större kontroll över det på vardagar när alla klinker är öppna förstår jag, men jag var ju där på andra tider också och ingen reagerade. På kvällarna är där öde och tyst och som sagt, och ingen reagerar på att man går omkring där i korridorerna med ytterkläder på.

Jag var uppe på avdelningen där Kurt låg en tidig förmiddag, långt före besökstiden, och personalen bara tittade på mig när jag tassade in på avdelningen, men ingen frågade vart jag skulle eller vad jag hade för ärende dit vid den tiden.

Då tänkte jag faktiskt att det vore en tacksam miljö för en deckare…. vem som helst kan gå vart som helst, när som helst utan att nån bryr sig.   

För några år sedan när min mamma låg på Karlstads lasarett så sprang jag också där på en massa udda tider, men där hade de väktare vid ingången på kvällen/natten och tidig morgon. Dom frågade vart jag skulle, och dom följde mig dit genom ett tyst och öde sjukhus…. och det gjorde dom varje gång, trots att dom kände igen mig efter ett tag. Det kändes ganska så seriöst på nåt vis…

Näe, nu ska jag göra lite nyttigheter. Jag har en hel del pappersarbete och planering jag ska göra, och det ska jag ta tag i idag.

Och så måste jag ta tag i några saker inför vår rallylydnadstävling. Om vi nu får några tävlande förstås… annars blir det ju en enkel planering.   

Det blev hastigt och lustigt ganska så många tävlingar här uppe när det hela väl kom igång, och frågan är väl om inte "behovet" är täckt. I och med att det är så nytt här uppe så är det ju inte så himla många som tävlar heller.

Det vore ju trevligt med några tävlande från andra håll också, men frågan är väl om det räcker med nybörjarklass och fortsättningsklass då.  Nästa år ska vi satsa på i alla fall en avancerad klass också… det måste ju vara en hel del av dom som tävlat i år som nått dit vid det laget.

Men.. jag undrar om det inte kan bli med det som med klass 3 i de vanliga lydnadsproven. Klass 1 och 2 är överkomliga, där finns inte så himla svåra moment utan att de flesta fixar det. När det sedan kommer till klass 3 så blir det helt plötsligt väldigt tomt i deltagarlistorna.

Befarar att det kan bli så när det gäller rallyn också. Avancerad klass är ganska så mycket svårare än fortsättningsklassen, inte minst med tanke på att man där kan drabbas av att ha hunden på höger sida under ett antal moment. Eller också är det kanske helt enkelt så att det bara är jag som har problem med det med höger sida…    det kanske går lätt som en plätt för andra. Fast det finns några kluriga skyltar också… kluriga oavsett vilken sida man har hunden på.

Men det var det jag tänkte träna på i vinter. Jag hoppas att vi fixar uppflyttning i år, så att vi kan slänga oss på avancerad klass nästa vår.  Men vi får se….

Nu ska jag i alla fall bli lite nyttig… ska börja med att käka frukost innan jag slänger mig på det andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...