Ja, i höjd med trädtopparna alltså. Vi siktar ju mot stjärnorna och hoppas i alla fall att nå trädtopparna, och nu är vi där... heller i alla fall Salza.   

Det får samtidigt bli dagens, eller gårdagens snöhögsbild.  Och nu jäklar är snöhögarna stora, nu är det nästan som bergsbestigning för hundarna att komma upp till toppen av dom.    

Jag vet att jag är himlans tjatig... men när jag ser bilder söderifrån där det är barmark och öppet vatten, då känns det inte så himla kul att titta ut genom fönstren här.    

Jag förstår att de allra flesta som bor här uppe gillar vintern. Det är ju liksom bästa sättet att stå ut... "can't you beat them, join them"... eller nåt sånt.    

Här finns ju som sagt jättefina skidspår och fina dagar (som idag, solen skiner från en klarblå himmel och det är bara några grader kallt) så kryllar det av skidåkare i dom där spåren.

Ungarna har massor av spolade planer där de kan åka skridskor, och eftersom det är så kuperat här i området så finns det hur många fina kälkbackar som helst där dom kan åka nerför i svindlande farter... om dom inte vill åka skidor.

Och både skridskoplaner och backar utnyttjas friskt....  Så det är helt klart bara så att jag, med mina intressen, helt enkelt har hamnat på fel ställe geografiskt sett.   

Men varför gnäller jag... jag har ju själv styrt kosan hitåt.    Fast det sägs ju att det ligger i människans natur att gnälla...  har man inget att gnälla över, så ser man snabbt till att skaffa sig nåt.    

Den där hundträningen som jag skulle vara så flitig med... den blir det både lite si och så med.   Men jag vill träna på gröna gräsmattor, eller på barmark i alla fall, och inte halka omkring i snöslask.  Och jag vill inte träna inomhus... det är inget kul   

Och jag vill träna sök... och det vill Salza också. Och det kan man ju i och för sig göra när det är snö också, men figuranterna ska ju inte behöva frysa ihjäl förstås.

Fast alla de här stooora snöhögarna som ligger överallt.... på rätt ställe kan det vara bra ställen att träna sök på.  Kommer man bara bort från trafiken, så kan det bli riktigt bra....     Fast då är det ju det där med dagsljus också då förstås.... jaja, ni ser... alltid hittar man nåt att klaga på.

Jag tvättade i tvättstugan häromdagen förresten... apropå det där med att hitta nåt att klaga på.   

Just tvättstugegräl är väl ett av de vanligaste problemen som finns i bostadsområden tror jag.. och det kan man ju förstå. Inte för att jag grälade med nån, det är jag alldeles för gammal och vis för att göra.... i alla fall i de sammanhangen....      men jag kan förstå att det är lätt hänt att man blir osams.

Nu kom jag släpande på mina tvättpåsar klockan sju på morgonen, och då var det full fart i de andra två tvättstugorna. Jo, det finns tre tvättstugor där...

Det var en och samma människa som tvättade i båda tvättstugorna, fyra stora maskiner alltså... och i "min" tvättstuga gick både torktumlare och tvättskåp för fullt.

Skit samma, jag måste ju tvätta först innan jag har nåt att torka så det var väl kanske OK då....  men när jag kom för att torka min tvätt 45 minuter senare, då hade hon fortfarande inte plockat bort sina grejor.

Jag sa till henne, vänligt faktiskt, och fick vänta medan hon gjorde det då.... och sedan försvann hon tillbaka till en av de andra tvättstugorna. Hmmmm... tänkte jag... ska man inte göra rent efter sig???

Det där med filter i torktumlarna ni vet... ett klassigt exempel på sånt som man blir osams om i gemensamma tvättstugor.  Jag öppnade och kikade på filtret... alldeles igenproppat med ludd....     

Nä, nu jäklar, tänkte jag.... och gjorde rent filtret    och stoppade i mina kläder sedan.

Den där människan virrade sedan runt mina ben hela tiden jag hade min tvättid... vilket är 4 timmar.  En gång när jag kom dit för att tömma maskinerna, då hade hon fyllt båda bänkarna där med sina kläder som hon höll på att vika, och mangeln, som jag själv skulle använda, gick för fullt.

Återigen så var jag väldigt vänlig när jag bad henne plocka ihop så att jag fick plats med mina grejor.....  i "min" tvättstuga som jag hade bokat...  och jag var så jäkla imponerad av mig själv så det kan ni inte tro.    

Fast... inte är det väl värt att bli osams med grannarna för sånt egentligen?? Jag har nog aldrig förstått det superkänsliga i såna situationer, men jag kan förstå att folk kan bli irriterade. Men ska jag bo här ett antal år framöver så vill jag inte ha ett antal grannar som tittar snett på mig och pratar skit om mig.... inte om det inte gäller nåt viktigare än sånt som händer i tvättstugan i alla fall.

Och har man dessutom två hundar och bor i ett område där många människor inte alls gillar hundar, då är man tillräckligt påpassad i alla fall, då behöver man inte medvetet skaffa sig ovänner. 

Nej då, jag har inte alltid varit så lugn och sansad... för ett antal år sedan hade jag läst lusen av kärringen i tvättstugan, men man lär sig som sagt med åren.

Konflikträdd... blir jag ibland beskylld för att vara.... men det är inte sant. Det är väl bara mera så att jag numera väljer mina strider.  Sånt som känns viktigt tar jag gärna strid för, men annars....? Nej.... jag är för gammal och trött för det numera.

Men att klaga kommer jag däremot alltid att orka med    

Hoppas ni har en bra dag idag... och att solen skiner på er!