Så kan vi beskriva vår tillvaro just nu. Tiden och orken räcker inte till för allt roligt jag skulle vilja göra, men sånt är väl livet när man blivit gammal och grå kanske...   

Promenader med hundarna blir det ju förstås varje dag, men jag måste ju erkänna att det finns ju dagar när jag önskade att dom kunde gå på toa inomhus     fast för det mesta gillar jag ju att vara ute och gå, och tur är väl det.

Jippie och Ibsen leker fortfarande ofta när vi är ute, och det är inte ovanligt att det är Ibsen som tar initiativet till leken heller. Men man ser att han behandlar Jippie annorlunda nu än för några månader sedan. Han är mycket mer hårdhänt med honom, och det finns tillfällen då Jippie söker skydd hos mig när Ibsen dundrar omkring i full fart och verkar tycka att dagens höjdpunkt är att hårdhänt tackla omkull både Salza och Jippie.  

Och ibland när Ibsen gör något som gör ont så blir Jippie förbannad och fräser till, men vem bryr sig? Inte Ibsen i  alla fall....    och det är väl bra. Jippie har ju ett hett temperament och är väl inte riktigt medveten om att han i vissa lägen skulle komma rejält till korta om hans matte lät hans humör styra. 

Salza får också små lek-ryck då och då, och det tycker jag är roligt. Men pojkarna är våldsamt hårdhänta med henne så hon brukar ge upp ganska så fort... synd tycker jag.   

Men ni ska få en liten film här där man tydligt ser killarnas förhållande sinsemellan....

Så länge det ser ut så här så lär det inte bli några konflikter dom emellan i alla fall....   

Fast lilla yrvädret är ju inte på långa vägar "färdig" ännu så vi får väl se hur det utvecklas. Men jag tror ju att all denna lek och alla brottningsmatcher och alla jakter dom emellan är väldigt nyttiga för att klargöra för dom båda två vem som bestämmer vad. Och nöjer man sig med att tolka "svans-språket" dom emellan, så finns det ju inga tveksamheter.... just nu i alla fall.   

I morgon ska vi ut på äventyr, Jippie och jag. Det ska ju bli regn sägs det, och i så fall får Salza stanna hemma, annars får hon följa med som sällskapsdam. Men att sitta i bilen och se regnet rinna i en strid ström nerför rutan är väl inget att stå efter, då har hon det nog bättre hemma tror jag. Fast frågar man henne så är jag ju inte säker på att jag får samma svar förstås....

Men det är ju först på senare år som hennes kastrering har slagit igenom när det  gäller pälsen. Hon har ju alltid haft kanonbra päls, men nu har den blivit mycket ulligare, vilket innebär att hon aldrig torkar om hon blir våt.  Det kvittar hur mycket jag kammar och borstar, ullen finns där för att stanna verkar det som. Men eftersom hon hade så bra päls från början....  och så lagom mycket päls... så är det ju fortfarande hanterbart, men det är ingen höjdare att låta henne sitta med den våta pälsen i en bil och bara vänta i flera timmar.  För våt lär hon ju bli även om hon bara är sällskpsdam, även sällskapsdamer måste ju ut och rasta sig ibland...