....var det här i natt. Ja inte inne hos oss, men utanför. Det började smälla och panga och braka redan vid 23-tiden, sedan höll det på ända till halv ett, med en topp runt 12-slaget. 

Och det var i stort sett inga uppehåll heller.... ett oavbrutet pangande och smällande i en och en halv timma. Och då ska man betänka att vi bor i ett litet bostadsområde en bit från övriga områden, med skog och ängar som närmsta granne så det var med all säkerhet enbart folk som bor här "på gården" som ägnade sig åt eländet.   

Och det är säkert minst 1/3 av familjerna här har hund... en eller flera.... men det var väl förhoppningsvis inte nån av dom som orsakade oväsendet. 

Det var ju Jippies första nyår och eftersom Ibsen inte gillar smällarna så höll vi dom åtskilda. Salza bryr sig noll och ingenting så hon är en trygg förebild i såna sammanhang. Och Jippie brydde sig inte heller, men efter ca 1 timmas dunder och brak så började han se lite undrande ut, då sattte han sig upp och kikade ut mot fönstren varifrån det värsta oljudet kom. Lägg dig och sov, sa jag, det är natten nu! Och då gjorde han det....     

Det smällde ganska rejält några gånger när vi var ute lite tidigare på dagen, men det brydde han sig inte om trots att Ibsen reagerade. Och jag har aldrig tidigare sett att Jippie har reagerat på skott heller, men man vet aldrig när det blir så mycket och så högljutt under så kort tid. 

Och tyvärr så är det ju så att valpar/unghundar ofta klarar sånt här, men det betyder inte att dom sedan i vuxen ålder är lika lugna och avslappnade.  Man hör ofta folk säga att "när han/hon var liten brydde han/hon sig inte, men nu är han/hon jätterädd".... mycket tråkigt. Måste vara skitjobbigt att ha en hund som mår dåligt när det smäller så himla mycket runt omkring. 

En av mina cockrar tyckte inte om nyår eller andra helger då det smällde. Men han löste det genom att gå och lägga sig bakom soffan, där låg han sedan så länge det smällde och brakade, när det sedan blev tyst igen kom han fram och var lika glad som vanligt. Men jag tror att det mest var ljudet från raketerna som störde honom, det där svischandet ni vet...

Och medan han låg där bakom soffan och kurade stod en annan cocker med framtassarna på fönsterbrädan och kikade fascinerad på alla raketerna utanför. Så olika kan det vara, trots att dom hade samma matte. För visst är det också så att vi ibland har ett finger med i spelet när det gäller hur hundarna reagerar i såna här sammanhang.

I alla fall så inledde vi det nya året med en hyfsat lång promenad, doggsen och jag. Till och med Salza var rejält på hugget och röjde runt med Ibsen ett tag, kul att se att hon fortfarande har leklusten kvar. Synd bara att Jippie är så hårdhänt och våldsam med henne när hon vill leka, men han har ju gått i skola hos burduse Ibsen och lärt sig hur man enklast gör en platt pannkaka av en glad springertjej.   

Salza firade i alla fall in det nya året ordentligt....