Som tidsfördriv kikar jag då och då på nån av alla dessa filmer som finns på FB, ja filmer om hundträning då förstås.   

Dom ger inte så mycket i och för sig, och det beror förstås på att de allra flesta bara lägger ut filmer på sånt som dom tycker att deras hund gör bra. Och man kan ju titta och bli avundsjuk och tycka att "oj, så fint!"... men man lär sig inte så mycket om det inte är så att det finns nån form av instruktioner och tips med i sammanhanget. 

Men medan jag kikar på alla de där filmerna så funderar och klurar jag lite. Och det som slår mig när det gäller linförighet och fritt följ (finns MASSOR av filmer på just de momenten) är att det så sällan verkar vara någon som tar hänsyn till hundens sätt att röra sig. 

Svårt att förklara det här så det inte bara blir flumflum, men jag tycker det är så fult när föraren travar på i snabbt och målmedvetet tempo utan att ta hänsyn till hur det stämmer med hundens naturliga sätt att röra sig. Och då menar jag i vilken hastighet hunden ska gå för att "flyta fram" bredvid föraren. 

Man ser ofta förare som går med fart och fläkt, och med en hund vid sidan som skuttar fram. En hund som inte får förarens takt att stämma med sin egen takt.... och då ser det inte snyggt ut. Det blir ryckigt och hoppigt för hunden. 

Attityd har ju blivit ett viktigt ord i all hundträning numera, men för mig finns det ett ord som är mer eftersträvansvärt, och det är ordet harmoni.

Det är väl helt oslagbart när man ser ett ekipage på lydnadsplanen där men verkligen kan se hund och förare som en enhet, där inte hunden hela tiden måste hänga med i förarens tempo, utan där hund och förare samarbetar och tillsammans rör sig på planen, i ett för båda behagligt tempo....  i harmoni med varandra. 

Visst låter det flummigt?     Svårt att förklara med ord vad jag menar. Men då och då, tyvärr alltför sällan, ser man såna ekipge där hunden verkligen bara flyter fram vid förarens sida, till synes helt utan ansträngning, och där samarbetet sker så smidigt och lätt så man blir helt stum av beundran. 

Nu är det förstås så att det är svårare att jobba med den målsättningen framför ögonen. Lättare att hitta sin egen stil och sedan lära hunden att foga in sig därefter. Men det ser tyvärr ofta lite hattigt och hoppigt ut tycker jag. Hunden håller visserligen sin position med framdelen av kroppen, värre är det med bakdelen, den får skutta och försöka anpassa stegen så gott det går för att hänga med i förarens tempo, inte snyggt alls tycker jag. 

Titta på hundarna hur de rör sig på egen hand, och jämför sedan med hur dom rör sig när dom ska gå fritt följ, våldsamt stor skillnad för de flesta. 

Och naturligtvis är det helt genomförbart för oss förare att anpassa farten så att hunden "flyter fram" vid vår sida, varför det inte görs oftare har jag ingen aning om, men i de få fall jag sett dom som gjort det så var det en riktig högtidsstund. Helt fantastiskt att se såna ekipge.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...