...och sånt är ju alltid intressant på många olika sätt. Vi hann tyvärr inte se klass 1 som egentligen var det som jag var mest intresserad av igår, men vi kikade lite på eliten som var den första klassen. 

Och jag kan ju inte påstå att jag blev speciellt imponerad, men å andra sidan är jag svår att imponera på    Det brukar ju sägas att det är en bedrift bara att ta sig till elitklass och det kanske det är, men man har ju trots allt tagit sig dit och det borde väl i sig vara nån sorts kvalitetssäkring? 

Jaja...  hundarna kanske bara hade en dålig dag igår, vad vet jag...    

Eftersom jag tränar Jippie nu inför klass 1, så var ju den klassen intressantast, men tävling drog ut på tiden och vi var tvungna att åka hem. Men jag kikade på resultaten senare på kvällen, och det som alltid slår mig när jag gör det, det är att det är så många som har halvtaskiga betyg på linförigheten redan i klass 1. 

Att hundarna slocknar under det långa fria följet i eliten är väl kanske mer förståeligt, men i klass 1 är ju linförigheten kort och enkel. 

Men å andra sidan så är det ju mycket som ska funka, både transporter, starter, vändningar och halter, och med unga hundar är det ju inte så lätt. Jag har själv aldrig haft nåt 10-mässigt fritt följ på mina hundar, betyg 9 är nog mitt toppbetyg tror jag och det var nog inte så många gånger det heller. Oavsett hund så har vi nog oftast legat runt 8 i betyg tror jag.. Men när jag då tänker på det, så är det också nåt som slår mig när jag tänker lite runt både mig själv och bekantingar i hundvärlden. 

Det som är "problem" (ett moment som är svårt att få till snyggt) med en hund är ofta också ett "problem" med nästa hund. Alltså är det inte hunden det är problem med utan föraren...    

Och linförigheten/fria följet är inte enkelt att träna in så det ser snyggt ut. Och ännu svårare är det så klart att få hunden att tycka att det är roligt, det är ett traggelmoment som jag egentligen inte har tålamod med. Jag börjar i fel ände, och jag släpper efter på mina krav allteftersom vi tränar. Rent teoretiskt har jag förstås helt klart för mig hur momentet ska tränas in, och från början är naturligtvis min ambition ett 10-mässigt utförande, men i slutänden är jag konstigt nog nöjd bara hunden hänger med mig, med glatt viftande svans.   

Jag är som mina hundar... jag gillar moment med fart och fläkt i, och naturligtvis är det då också i de momenten mina hundar alltid varit duktigast. 

Jaja, må var och en bli salig på sin tro....  förhoppningsvis sysslar de flesta av oss med det här för att det är en trevlig hobby, och då är det väl kanske inte nödvändigt med 10:or i betyg alla gånger heller. Fast visst är det himla kul med en 10:a då och då...