Alla föräldrar brinner av en önskan att berätta för omvärlden om alla fantastiska saker som det egna barnet gör, i en något naiv tro att alla andra är lika intresserade av just deras barns bravader. 

Precis såna är vi hundägare också... ingen eller inget är mer intressant eller fantastiskt än vad just MIN hund gör, eller gjorde.

Så tystnaden i bloggen bryts nu för att jag ska kunna delge er en del av alla de fantastiska saker som det lilla charmknippet Jippie ägnar sig åt. Jag är övertygad om att absolut ingen annan hund någonsin gjort något som ens liknar det Jippie sysslar med...  

Jippie tittar på TV, och han gillar skidåkning skarpt. 

Och den där reklamen där en liten brun hund (tax?) dyker upp och stint stirrar på oss som tittar på honom, den får Jippie att gå i taket. Det ska minsann inte stå nån främmande hund och stirra på honom inte, så den hunden blir bortskrämd... varenda gång han visar sig.   

Och ibland roar han sig med att titta på TV "bakvägen" så att säga. På motsatta väggen från där TV:n sitter så har vi några stora tavlor med glas framför och där speglar sig TV-bilden. Så ibland står han med framtassarna på soffkanten och stirrar på tavlorna istället för på TV:n, det verkar gå bra det också.  

Spegeldörren i hallen är fortfarande intressant. Som liten valp var han ju lite konfunderad över den där hunden som fanns där, men nu har han kommit på hemligheten. Där speglar han sig ofta, och där kan han också se mig när jag sitter vid köksbordet, så ibland har vi ögonkontakt den vägen och när jag då säger något till honom så viftar svansen vilt, men han vänder sig inte om för direkt ögonkontakt utan han fortsätter att hålla den via spegeln. Han är en kul kille den där Jippie...     

Och han är lite smart också för han har klurat ut det där med spegelglas tror jag. 

På ett ställe där vi ofta passerar ligger det hus (typ radhus)  där vi som går på gångvägen bredvid husen speglas i deras fönster. Där skuttar Jippie omkring, helt fokuserad på spegelbilderna i fönstren. Han ser två hundar som flänger lite hit och dit och han ser en matte som lufsar fram på gångvägen. I morse stod han med framtassarna på snödrivan och tittade på de där fönstren, jag såg att det var mig han tittade på så jag stannade och böjde mig ner så att jag försvann från spegelbilden. Oj, vart tog matte vägen?.... han vände sig blixtsnabbt om och tittade direkt på mig, men när jag återigen reste på mig och fortsatte att gå så vände han huvudet tillbaka mot fönstren och fortsatte hålla koll den vägen. 

Jag har aldrig  haft nån hund tidigare som varit så intresserad av spegelbilder, men det är himla kul... han hittar såna lite överallt där man annars inte tänker på att det finns... skyltfönster och glasdörrar vid butikerna är ett annat ställe där han gärna studerar omvärlden, och ibland sig själv, via en spegelbild.   

Han är klurig, luskar ut hur han ska göra för att nå dit han vill. 

I morse passerade vi som vanligt förskolan här i området. Där finns höga staket och en ordentligt stängd grind, men idag såg han en kvarglömd leksak på andra sidan staketet, och den ville han ju undersöka förstås. Han for fram och tillbaka utanför staketet, och för ett ögonblick trodde jag han skulle försöka hoppa över stängslet, vilket han troligtvis skulle klara nu när det ligger snö på båda sidor, men han försökte som väl är inte det. Men efter en stunds kikade och funderande så insåg han att det nog var grinden som var vägen in trots allt. Så han knuffade och trängde på den ena grindhalvan tills han så småningom fick en liten, liten springa där han kunde tränga sig in.

Rusade snabbt fram till leksaken, kollade den noga, tittade på mig men jag sa NEJ, du får inte ta den med dig! och så rusade han tillbaka till grinden... som nu hade stängt till den där springan där han slunkit in. Men han gjorde likadant igen, pressade och tryckte tills det blev en liten öppning där han slank tillbaka ut till oss. 

Och då säger förstås vän av ordning att "inte ska han väl får springa in där, tänk på att det är massor av små barn där på vardagarna, och dom vill inte ha en hund springande där inne då". Men så kan man ju inte tänka, bara för att en sak är olämplig vid en tidpunkt så måste man väl ändå inte avstå från det för alltid. Det finns ju ett litet NEJ som kan användas vid sådana tillfällen då det är förbjudet.

Som ni förstår så tror jag inte på det där att man ALLTID, oavsett situation, måste vara 100% konsekvent när det gäller hundarna. Sånt som för alltid är förbjudet... eller farligt... där måste man vara konsekvent. Vill man absolut inte ha hunden i soffan så får man lov att fullfälja det till varje pris, då ska hunden aldrig få vara i soffan. Det förenklar för hunden att veta vad som gäller. Inkallningskommandot är också något där man måste vara 100% konsekvent, liksom vid ordet NEJ...  Men det finns många andra situationer där man kan anpassa vad som är tillåtet, och när det är tillåtet, efter situationen. 

Jag gillar inte robot-hundar, även om dom säkert är enkla att hantera. Jag tycker om hundar med egen vilja och eget initiativ, och jag förordar verkligen "frihet under ansvar" både när det gäller hundar och barn. 

Men...  det gör ju förstås livet en aning krångligare och jobbigare, men det är ju nåt man får ta då... om man vill ha såna hundar.  

Men för att återgå till Jippe så är hans "vakna intellekt" (om man nu kan anse att hundar har ett intellekt) säkert också en black om foten när det gäller att kunna fokusera och koncentrera sig. Det är ju vår akilleshäl det... förmågan att fokusera och strunta i omvärlden. Enormt lättlärd är han, men han har våldsamt mycket att hålla reda på när vi tränar.  

Han ser och registrerar precis allting som händer i omgivningen, och han är ju desstom nyfiken till tusen, så det är naturligtvist självklart att han måste kolla allt som är på gång. En utmaning som heter duga för hans matte som är bortskämd med Salza som redan som liten valp var oerhört fokuserad och samlad, trots att hon också är nyfiken i en strut. 

Men han är så oerhört rolig och charmig så han är lätt förlåten när han då och då struntar i matte till förmån för sin nyfikenhet och livsglädje. Man behöver bara se honom när vi går ut på våra promenader för att bli på bra humör. "Här kommer jag...  redo för allt ni kan tänka er... är det nåt kul på gång nånstans???" det är vad han utstrålar när han full av energi och livslust studsar fram över gården.  

 

Ann Nygård

9 februari 2014 14:16

Jag har ju också en tv tittande hund! från början rätt kul, men numera rätt tröttsamt! Dom andra två bryr sig inte ett skvatt! Det är Tigra som tittar och hon går igång på allt med djur i, det går inte att titta på hundprogram utan att ta in henne i ett annat rum! Hon ogillar också all reklam med hundar, katter och kor i! Sen är hon lite korkad också för så fort det ringer på en dörr i tv blir hon tokig och springer ut i hallen och skäller vilt! Jag kan garantera att ni aldrig tänkt på hur ofta folk ringer på dörren på tv eller hur fantastiskt mycket djur som ingår i all reklam och hur ofta den körs!!!

tedsams

9 februari 2014 16:19

Kan tro att det är jobbigt när hon blir så engagerad. Jippie tittar bara han, förutom på den där taxen, då morrar han och försöker låta farlig. Och han lyckas tydligen för taxen försvinner ju varje gång.. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...