Inom hundvärlden finns det väl få saker som hetsar upp en hundförare så som en ev. skottberördhet hos hunden. Jag skriver med vilje inte skotträdsla eftersom jag tror att de flesta hundar som reagerar på skott inte är skotträdda, utan bara berörda av skottet.

Jag har haft en skotträdd hund så jag vet mycket väl hur det är. Inte alls kul, varken för hunden eller människorna i dess omgivning. Och riktig skotträdsla tror jag dessvärre inte att man kan träna bort, det enda man kan göra är nog att försöka skydda hunden från skott och andra skrämmande ljud så gott det går. För en skotträdd hund är ju också ofta berörd av andra höga, för hunden, skrämmande ljud.  

En skottberörd hund däremot, den kan man träna så att obehaget i samband med skott försvinner.

Men… där är det ju väldigt viktigt att man inte glömmer att man själv påverkar hunden, ofta omedvetet, i alla lägen. Är jag spänd och nervös när jag ska utsätta min hund för skott, då överför jag den känslan på hunden. Och eftersom det här med skott och hundar (nu tänker jag mest på de hundar som tränas för tävling) är så uppskruvat och träningen ofta konstlad, så är det inte alls konstigt om vissa hundar, kanske enbart beroende på förarens agerande, blir berörda av skotten.

Det går alldeles utmärkt att med lite tid och arbete lära hunden att skotten är förknippade med något trevligt/roligt. Då har hunden en positiv förväntan när det smäller, och det kan i min värld aldrig vara fel.

Men nu kommer jag in på det andra momentet inom hunderiet som nästan i ännu högre grad är förknippat med nervösa, spända förare, som själva gör momentet till nåt svårt och märkvärdigt, vilket det inte alls är.

Och nu pratar jag om momentet platsliggning i grupp….

Det finns dom som inte vill skotträna sin hund så att den har en positiv förväntan i samband med att det smäller… för då kanske den sedan inte ligger stilla på platsliggningen. Har ni hört nåt så dumt…?   

Platsliggning i grupp är ett väldigt enkelt moment. Hunden ska ligga stilla tills jag säger nåt annat, oavsett vad som händer runt omkring.

Och hur många av er håller med mig om det då?? Inte så många antagligen…. 

För vore det många som höll med mig så skulle det inte finnas så mycket nerver och vånda omkring det här momentet.

Jag kan hålla med om att jag inte heller vill att min hund ska bli påhoppad av en olydig aggressiv hund som reser sig vid platsliggningen och angriper andra hundar. Men i ärlighetens namn…. hur ofta händer det då?

Jag har tävlat mycket med mina hundar under många år och jag har ALDRIG varit med om att någon hund rest sig för att angripa nån av de andra. Jag har däremot ofta varit med om att någon hund rest sig för att försöka bjuda upp nån av de andra hundarna till lek, eller att en hanhund vill uppvakta en lockande tik. Och jag har varit med om att det då kan finnas nån annan hund som vill leka polis och därför reser sig och försöker lägga sig i det hela så att alltihop urartar.

Men i ett sånt drama är det den leksugna, eller kärlekskranka, hunden som är boven, inte den som sedan vill skapa ordning o reda i gänget igen.

Så om den där lekfulla hunden, eller den där hunden som gillar tikar lite för mycket, bara hade fått lära sig att ligga stilla när den är tillsagd att ligga stilla, så hade det förmodligen inte hänt nåt alls. Men i slutänden är det enbart den hunden som lekte polis som alla kommer ihåg, trots att den inte gjorde nåt värre fel än de andra. Den hade tyvärr bara en annan mentalitet än de som var leksugna…   

Och nej, jag försvarar ingen av hundarnas agerande, men felet är ju helt enkelt att dom inte är lärda att göra som dom blir tillsagda. Dom kan inte momentet… 

Tänk er nu att ni tränar med en metod där ni enbart nonchalerar felaktiga beteenden och belönar det beteende ni vill ha.

Ni lägger hunden ner och säger åt den att stanna där. Hunden tröttnar efter en stund och reser sig för att göra något som verkar roligare än att bara ligga stilla. Kanske gå fram till grannhunden för att nosa och tjingsa lite…

Ni går dit och leder tillbaka hunden till platsen där den ska ligga, lägger ner den igen och börjar om. Ni berömmer den för att den ligger där den ska, men efter en stund reser den sig igen.

Ni hämtar tillbaka den, lägger den, berömmer den för att den ligger… men den får återigen tråkigt efter en liten stund och reser sig….

Nu väljer ni att göra annorlunda… lägger hunden, berömmer den för att den ligger, och skyndar er tillbaka innan den självmant hinner resa sig, och låter den sätta sig upp. På det viset fortsätter ni, och utökar efter en tid den tid som hunden ska ligga.

Men… när tiden blir för lång så tröttnar hunden i alla fall på att ligga där och vänta… och reser sig. Ni hämtar tillbaka hunden och börjar om…. och så kan ni hålla på tills hunden är gammal och grå, den kommer aldrig att lära sig att det är just det där att den reser på sig som är fel….   

Jo då, jag vet… allting går att lära en hund genom positiv förstärkning. Kan så vara, men den hund som inte fått lära sig att den inte får resa sig, oavsett retningen, den kommer aldrig att få till en säker och pålitlig platsliggning.

Den har ju bara lärt sig att om den reser sig så får den göra om, och göra om, och göra om… Och varje gång den reser sig får den också en belöning i form av lite omväxling och något som händer.

Jag har aldrig haft några problem med platsliggningen för mina hundar. Men jag har alltid talat om för dom att… NEJ, nu gör du fel… om/när dom reser sig för tidigt. Jag tycker att det är ojuste mot hunden att inte ge klara besked om vad som förväntas av den. Lika väl som att jag talar om när den gör rätt så ska jag också tala om för den när den gör fel.

Ja men, min hund blir osäker då, om jag tillrättavisar den…. och jag vill att han ska känna sig trygg när han ligger där…. är ett vanligt argument i den här diskussionen.

Om jag har en hund som jag tränar med för att kunna tävla med den, och den blir så fruktansvärt osäker för en tillrättavisning av mig, som är hans ägare och förare, då är det nåt allvarligt fel i mitt och hundens förhållande.

Hunden blir väl lugnare och tryggare om jag tydligt har talat om för den vad den ska göra, istället för att den ska gissa sig fram till vad och hur jag vill ha det? Osäkerheten över vad som förväntas av den kan i stället mycket väl göra hunden otrygg och osäker.

Jodå, jag kan köpa metoden att belöna det jag vill ha och nonchalera det jag inte vill ha i många andra lydnadsmoment, men inte när det gäller platsliggning i grupp.

Och när man grundlagt momentet i lugn och ro så gäller det att utsätta hunden för alla tänkbara frestelser och störningar, hundar som leker, bollar som kastas, hundar som kampar, barn som skuttar omkring… låt fantasin flöda.  

Och lär den att NEJ, det kvittar vad som händer runtomkring, du kan lugnt och tryggt ligga där tills jag säger nåt annat.

Om alla tävlande verkligen förvissade sig om att deras hund kunde momentet ordentligt så skulle det inte alls hända några äventyrligheter under platsliggningen i grupp. Men det finns ju tyvärr folk som tror att bara dom håller andan i de där 2 minuterna så fixar det sig nog… med minsta lilla tur så ligger deras hund stilla.

Och dom inser inte vilka risker dom utsätter sin hund för, om den inte ligger där den ska. Det där med att agera polis är inget ovanligt beteende hos en hund, och det är inte alls otroligt att det finns minst en sån i varje grupp vid en platsliggning. Och har även den hundens ägare slarvat med inlärningen av momentet, då blir det inte kul…. det är då det händer tråkigheter.  

Jag förstod att han inte skulle ligga stilla, det funkar ju aldrig när vi tränar heller…. det är ett yttrande som jag hört många gånger. Och hur ansvarslös är man inte som hundförare då? Både mot andra hundar och andra hundförare, men inte minst mot sin egen hund…. usch…   

Jisses så långt det här blev då…. men det där med skottberörda hundar aktualiserades ju nu i helgen, och det där med platsliggning i grupp är alltid aktuellt. Det förefaller vara ett jätteproblem för många, många förare. Och det är synd för det är ju egentligen ganska så enkelt.   

Och varje gång jag pratar om det, eller skriver om det, så tänker jag att… nu, nu kommer säkert Salza att bli påhoppad av nån annan hund bara för att jag säger så här, och trots att hon bergsäkert ligger där hon ska. Men vi tävlar ju inte sånt längre så jag känner mig ganska så trygg där ….   

Nej, skämt åsido, jag tror faktiskt på det jag säger/skriver, det är grundat på många års erfarenhet och många hundar och många tävlingar. Men det hindrar förstås inte att det finns andra med samma sorters erfarenheter som tycker nåt helt annat… jaja, må var och en bli salig på sin tro. Men jag ändrar gärna åsikt, bara nån kan bevisa för mig att jag har fel….    

 Jisses så vi längtar till grönt gräs och maskrosor....    

.