Vi var inte på nåt vis ensamma på sta’n idag, nedrans så mycket folk det var där. Arrangörerna måste vara kanonnöjda, rekorduppslutning skulle jag tro.   

Kjell Lönnå stod på scenen och ropade extatiskt att det var Sveriges största 6 juni-firande, och det var ingen som direkt sa emot honom.   

Musikkårer, barnkörer, vuxenkörer, barn som åt glass, barn som åt hamburgare, barn som åt spunnet socker, barn som skrek och grät, barn som hoppade, barn som sprang, barn i vagnar och barn i kärror och… ja allt ni kan tänka er i barnväg. Tanter och farbröder, tjejer och killar, damer och herrar… alla sorter såg man där.

Och mängders mängder av hundar…. jag orkade inte ens försöka hålla räkningen, men jag överdriver inte om jag säger att vi med all säkerhet såg minst 200 hundar under den dryga timme vi var där.

Var och varannan människa hade en eller flera hundar med sig…. och de allra flesta uppförde sig bra. Jag gillade visserligen inte att den där 9 veckors schäfervalpen, som en kille hade med sig, placerades alldeles intill en högtalare som vrålade fram musik, men det är ju inte mina bekymmer.   

Det var mängder av presentationer av föreningar och liknande verksamheter. Massor att se på….

Gymnastik och tyngdlyftning och brottning och judo och thaikwedo (eller hur det nu stavas) och mängder av aktiviteter för barn… och försäljning av mat och godis och glass och jordgubbar och allt vad ni vill.

Salza hade förstås stenkoll på alla matställen….    Men för övrigt så var det så mycket runt omkring så hundarna hade noll koll på det mesta tror jag. Vi hade fullt sjå att ta oss fram bland alla människor, och hundarna fick ägna sig åt att försöka undvika att bli trampade eller knuffade.

En parad fanns det förstås också…

....... och jag kan ännu en gång konstatera att musikkårer… det gillar inte hundarna. Musik från mängder av högtalare reagerade dom inte synbart på, och när vi kom till föreningen som visade upp bugg, då skrålade det från högtalarna, men ingen reaktion från hundarna. Trummorna som ackompanjerade draken brydde dom sig inte om… men musikkåren som gick i täten av paraden, den gillade dom inte.   

Svansarna åkte ner och Ibsen tänkte gå sin väg… Salza gjorde som hon alltid gör när hon känner sig lite osäker, hon satte sig på mina fötter och där satt hon sedan tryggt.

Men vi såg också en försvarsmaktshund i paraden som hade svansen mellan benen och matades friskt med godis av sin husse… så dom är tydligen inte ensamma om att vara lite misstänksamma mot musikkårer.

Jag filmade buggarna… och draken… dels för att jag gillade dom dels för att visa hurdan ljudvolym det var på stan idag….. och gissa…??  

Jag hade stängt av ljudet på videon i telefonen tidigare, bara för att man ska slippa höra mig babbla när jag då och då filmar Salza…. och så glömde jag ändra det   , så det blev inget ljud till filmsnuttarna idag, så ni får bara en enda filmsnutt… och då utan ljud.

Men ni kanske kan försöka tänka er hur det lät…? Maxljud och så öka lite till…. hetsiga trummor ska det vara till draken.   

Jag trodde att hundarna kanske skulle reagera på den där draken. Vid vissa tillfällen var den på väg rakt mot oss, men icke… Salza tittade till direkt när det började, sedan brydde hon sig inte. Ibsen kanske brydde sig, svårt att säga… han valde att sätta sig bakom mina ben… om det var pga ointresse eller för att det var lite otäckt, det vet jag inte.   

Men då uppstår ett annat läge… när folk fyller på runt omkring och tränger sig närmare och närmare… då ska man inte ha en hund med stor försvarslust och hög skärpa. Jag tänkte på det när jag vände mig om för att kolla hur Ibsen såg ut närjag märke att dt blev mer och mer folk runt oss. Han gillade inte att folk hade omringat oss och trängde på… men han valde att trycka sig hårdare mot mina ben istället för att göra nåt annat. Och det var ju ett bra val…   

Dagens häftaigaste upptäckt var i alla fall de här statyerna....

Som inte var några statyer.... livs levande var dom, men man fick titta länge innan man kunde se det.    

När jag inte orkade trängas mer så vände vi hemåt. Ambitionen var att gå hela vägen hem, men eftersom det mesta av vägen är uppför och uppför och uppför så gav jag upp (vilket innebar att jag ringde efter Kurt och hans bil) när jag hade ett par kilometer kvar hem. Då hade vi knatat runt i folkvimlet och oljudet i nästan två timmar, och då var både hundarna och jag rejält varma och trötta.   

Men en del av vägen hem var ju njutbar… innan det började gå uppför alltså. Vattnet man ser på bilderna är Selångerån, som så småningom mynnar ute i havet…

Salza såg en skylt att man fick tälja båtar och sedan segla med dom i ån, och hon ville prova.

 Nej, sa elaka matte, det är farligt med knivar… så hon surade en stund innan vi fortsatte vår väg hemåt.

Nu sover dom djupt…. vi får väl se om det går att skaka liv i dom när vi ska iväg och träna rally sedan.   

 

BMW o Rudi

6 juni 2012 17:23

Jädrar vad ni firat däruppe!

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

 

Kicki o Celda

17 juni 2012 10:10

Jag såg dig o hundarna på håll på stan. Jag var på andra sidan brottarmattan. Det är min son jesper du fått med på bild. Jesper har blå trikå på bilden o killen i röd heter Oscar.

tedsams

20 juni 2012 07:52

Aha... så det kan bli ;) Ja, det var lite träning för Ibsen också det där, han behöver mycket sånt. Kul att killarna visade upp sig... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...